Det går bra nu

Om någon har lite tid att slå ihjäl, lek lite på Fjällbrynts hemsida. Jag vill ha de där korkarna! Tyvärr gillar jag inte messmör. Men jag skulle kunna köpa en tub och skruva korken på mjukosten istället, kanske. Men jag kollade, och de går inte att köpa någonstans i Stockholms innerstad. Taskigt. Så nu blir det vanligt, tråkig, rund mjukost på mina mackor i framtiden också.

Sitter och chillar lite innan jag ska skriva en brief tillsammans med Axel och Martin för McCafé. Känn på den du. Vi ska försöka rädda Världens Sämsta Idé. Nu har jag läst 5 artiklar om brand extensions, och X antal intervjuer med hotshots på McDonalds, och ingen kan förklara varför McCafé borde lyckas. Och det gör de ju inte heller. Utom i Autstralien, men där är ju allt uppochner i alla fall.

Idag kom jag att tänka på hur livet funkar; när det går bra går det ännu bättre, och när det går dåligt går det jävligt snabbt utför. Just nu går det bra. Till exempel:

-Jag hade världens roligaste sommarjobb, så nu är skolan jättelätt. Dessutom lärde jag känna massor av människor där som kan hjälpa mig så att skolan blir ännu lättare.
- Ju bättre det går i skolan, desto mer grejer får man av roliga och smöriga företag. Prylar, kontakter och annat som kan hjälpa en. Och ju mer man får gratis, desto gladare blir man och då jobbar man ännu bättre.
- Dessutom får jag DN, Resumé, Dagens Media, Attention och Veckans affärer gratis ett helt år. Så nu kan jag hålla mig uppdaterad och bli ännu bättre.
- Slutsats: Ju bättre det går desto mer pengar får man och desto mer gratisgrejer.
- Så nu är det bara att vänta på att det vänder. Suck.

Edet Maxi

Gör lite research inför en uppgift om Edet toapapper. Shit vad folk bloggar om toapapper! Helt sjukt. Googla Edet Maxi så får ni se. (Själv funderar jag inte så mycket på vad tjejen i kassan tycker om mitt toapapper. Ännu ett ämne för min brors kommande bok "1 000 problem du inte visste att du hade")

TV3s hjärnsläpp

Läste precis i Resumé att mitt favvoprogram Prisonbreak åter tappar i tittarsiffror gentemot CSI (som går i 3:an respektive 5:an på måndagar klockan 21.00). Tror jag det! TV3 har gjort sitt bästa för att slakta denna fantasktiska serie. För det första: Ett avsnitt i veckan är för lite när serien är så sjukt spännande. Och framförallt: jäkla puckon som bryter för sommaruppehåll mitt i säsongen!

Jag tittar gärna på TV. Har inget emot reklam (såklart) och är en teknikidiot som inte kan ladda ner. Men det här tog ändå priset. Efter att lydigt ha följt serien på TV i våras blev jag vansinnig av avbrottet. Bad en kompis ladda ner, sträcksåg hela resten av säsongen. Klart jag hellre tittar på CSI nu!

Så här tror jag: CSI är en genial idé, eftersom varje fall avslutas i varje avsnitt. Man blir liksom inte sur när det tar slut. Det funkar att kolla en gång i veckan (dessutom kan man ju se parallellserierna New York och Miami de andra dagarna). Prisonbreak är en nagelbitare med cliffhangers. Det funkade förr, men nu är vi för otåliga. Internet är för nära och frestelsen blir för stor. Tänk på det, TV3. Spännande serier minst två gånger i veckan!

(För er som fortfarande är lydiga kan jag säga att det tar sig mot slutet...)

Irritationsmoment

Det finns gånger då det är underbart att plugga. Som när man har varit ute på en tisdag och kan ta sovmorgon. Som när en kaffepaus kan bli en timme bara för att man har lust. Eller när man kommer hem efter en lång dag och känner sig så där vis, eftersom man äntligen har fattat det.

Sen finns det andra gånger. Föreställ dig följande situation på en vanlig arbetsplats:

Jag: När ska vi ta det där mötet då?
Person A: Inte imorgon. Då ska jag vara på mitt andra jobb.
Person B: Och inte i övermorgon, för då ska jag vara på mitt andra jobb. Vi får helt enkelt ses klockan 21.00 på fredag.
Jag: Fredag kväll? Kom igen. Det här är ju vårt jobb. Det måste göras, annars blir kunden jättebesviken.
Person A: Men jag har ju ett annat jobb parallellt.
Jag: Varför det?
Person A: Jag tycker att jag hinner det.
Jag: Men det beror ju bara på att vi andra sköter dina arbetsuppgifter när du är borta!
Person A: Men jag har ju mitt andra jobb.

osv.

Försök själv att jobba under de förutsättningarna. Försök att jobba i en arbetsgrupp där alla har ett annat jobb vid sidan av. Det värsta är att många arbetsgivare ser det som något positivt att man har jobbat vid sidan av studierna. Några sanningar:


1. Alla som har jobbat mycket vid sidan av studierna har gjort det på någon annans bekostnad. Utbildning består av grupparbeten. Massor av grupparbeten. Som de som jobbat vid sidan av helt schysst har dumpat över på någon annan.

2. Samma gäller för folk som pluggar dubbelt.

Ingen klarar att plugga och jobba halvtid samtidigt utan att åka snålskjuts. Är det såna personer man vill ha i ett företag? Såna som utnyttjar andra för att styla sitt eget CV? Skäms på er. Jobba gärna. Men inte på skoltid!

Gud vilket argt inlägg det här blev. Ska surfa lite på youtube och kommer tillbaka som en gladare människa.

Prime Lab Day

I fredags var jag alltså på Prime Lab Day. Det har tagit hela helgen att repa sig. Otroligt intensivt. Tyvärr får jag inte berätta så mycket, eftersom vi fick börja dagen med att skriva på ett gediget sekretessavtal. Men jag fattar ärligt talat inte vad som var hemligt, så det är bäst att jag håller tyst om det mesta. Men Prime-gänget var ju trevliga prickar. Vi fick lösa case och äta massor av mat på Melkers båt Sea Lounge. Helt jäkla otroligt mat!Den största behållningen av dagen var alla trevliga människor från andra skolor som man onekligen kände rätt väl efter 15 timmar tillsammans.

Dessvärre (som så ofta) lyfte inte dagen förrän till middagen och efter. Först då vågade Primarna släppa på sitt gedigna schema så att vi faktiskt hann prata, lära oss varandras namn och fatta vad de egentligen jobbar med. Men vi det laget vet man inte hur fulla alla är, så det där jobberbjudandet kan lika gärna vara ett skämt eller ett trött raggningsknep. Klassiskt misstag i representationssammanhang, börjar jag tro.

Hur som helst, kvällen avslutades på F12 och det var riktigt kul. Så jag tackar Prime för än fantastisk dag, och skickar ett mail med vass feedback. Men det är bara för att jag älskar er.

Mahogny-Mats

Nu har jag äntligen hunnit kolla lite reklam igen, och mer specifikt Moderaternas nya filmer i kom ut nu-kampanjen. Fantastiskt bra grepp tycker jag, att uppmärksamma hur mycket vi styrs av traditioner när vi röstar. Se Mahogny-Mats och de andra på www.bubblare.se.

De är faktiskt rätt roliga också, men framförallt tror jag att de är bra. Det är uppfriskande att någon faktiskt vågar ändra spelet istället för att bara slå ner motståndaren. Det är det som kallas strategi. Eller kreativitet. However, jag gillar det. Och jag är inte ens moderat, inte nu heller.

Stray Boys

Har precis kommit hem från Stray Boys vår/sommarvisning på East. Det var ett trevligt avbrott i plugget. God öl, massor av folk och kläder. Perfekt! Dock var kollektionen inte så jättekul, mycket som det brukar se ut. Hade varit roligare att fota folk som var på visningen som besökare, där fanns det massor av fint!

Det roligaste var dock modellerna. Vissa var jätteproffsiga och vissa såg helt livrädda ut, framförallt några killar som var typ femton. Jag tycker ofta att det roliga med visningar är att kolla på modellerna. Den som påstår att det inte är ett riktigt yrke borde ta sig en repa under fashion week. Det är enorm skillnad på proffs och amatörer!

Fick med mig en liten goodybag med schampo och en urfin plånbok som jag ska använda vid utgång. Men mest blev jag sugen på att inte plugga mer idag. Men det måste jag. Ska komma på en ny kommunikationsplattform för DN, så att folk inte bara gillar reklamen utan köper den förbenade tidningen också. Om inte de som jobbar med det lyckas, hur ska det då gå för mig?

Imorgon är det dags för Prime Lab Day. Då ska Prime få spendera sin respresentationsbudget på att utfodra och underhålla mig och nitton andra bland "Sveriges toppstudenter inom kommunikation". Ska bli mycket kul. Det är soft att vara student (ibland).

Toppolitiker

Snabbt inlägg (sitter på en dator där gränssnittet här på bloggen inte verkar funka i browsern). Det spöregnar ute och jag gick upp jättetidigt för att hinna med allt som ska göras idag. Så sken dagen upp: Ebba har stylat om partiledarna! (kan inte länka, men bilder finns på expressen.se) Hon är så kul. Och de blev jättefina. Nu tror jag verkligen att alliansen kommer att vinna valet (GP vägrade ställa upp... oj oj oj).

Ebba är verkligen ett PR-geni. I nästa val är det hon som är partiledare, I promise.

Vill du köpa min tandkräm?

Tar en liten pause i pluggandet. Jävlar vilken fart det blev på den här terminen! Till på fredag ska jag läsa sex artiklar och tre kapitel och göra två individuella uppgifter och två gruppuppgifter. Tjoho.

Idag hade vi en diskussion om bra och dålig reklam. Den var lite givande. Vissa roliga åsikter, men vi är nog alla lite osäkra så här i början. Det var mycket "jag gillar inte den. Eller jo, den filmen kanske. Ja, eller den kanske är effektiv..." Sen delade vi upp oss i grupper som gäller för resten av terminen. Jag ska vara med Axel och Martin. Känner inte dem sen innan, men det kanske är bra? Vi gick och käkade lunch och snackade lite. Sen var det bara dags att jobba. Snart är det tillbaka till skolan för kick-off nummer två. Ska bli kul att se om MD överträffar vår organisationsförmåga.

Förresten, några argument varför du ska köpa min tandkräm...
1. Den är ekologiskt framställd med nedbrytbar förpackning.
2. Vi tar vårt sociala ansvar och driver projektet "show the world a smile" för förbättrad tandhälsa i Östeuropa.
3. Tuben är formad som en elefant och tandkrämen kommer ut ur snabeln.
4. Den kommer i tablettform. En tablett löses upp i munnen. Praktiskt på resan! (Mickes idé. Undrar om det går att göra?

Första dagen i skolan

Nu har jag haft första lektionen och sitter i datasalen. Det känns som att jag aldrig var borta! Så härligt... Men det var kul att träffa alla igen. Vår lärare Micke Dahlén är ju en rolig prick, så det blir nog en kul termin. Kanske jobbig. Men mest kul. Jag låter som Oscar som intervjuades i SvD igår för att han ska börja skolan. Världens bästa citat:

"Man kan nog ha på sig lite vad som helst så länge man inte ser ut som Darth Vader första dan"

Håller helt med Oscar. Det var roligt att sitta i ett rum på Handels med bara en pikétröja, en Raplph Lauren-polo och en ljusblå skjorta. Nästan magiskt. Men ingen såg ut som Darth Vader.

Vår första uppgift är att komma på tio slagkraftiga argument för att få någon att köpa en tandkräm (Ej vita tänder, ej minska hål, ej bättre andedräkt). Det ska jag fnula på ikväll. Först måste jag hem till Strumpan och hämta sjalen jag glömde i fredags. Sen ska jag dekorera mitt nya block, skruva ihop ett badrumsskåp och göra läxan. Och köpa krokar. Lycka till.

Kick-offen

Om två och en halv timme är det dags! Då börjar jag äntligen MCXL. Just nu är det mycket förväntan i luften. Vi var dock tvungna att tjyvstarta lite. Så i lördags samlades en del av Sveriges blivande kommunikationselit för att lära känna varandra lite bättre.

Jag, Kalle och Kristina träffades klockan ett, lyckades handla fel på Systemet, springa över hela stan för att hitta guldpapper och komma för sent till kick-offen vi själva ordnat, men det blev bra ändå.

Tio glada personer samlades i Humlan vid tre för Poängjakt. Jag blev mäkta imponerad av vad mina blivande klasskompisar lyckades samla ihop på två timmar. Bland toppnoteringarna fanns Prinsessan Madeleines telefonnummer, fem affischer för Superman Returns och en stilig limerick som innehöll orden XL, bakfull och myrslok.

Efter leken var det dags att bli vuxen och full. Efter lite öl och vin i parken packade vi ner vår BärBar i en under tävlingen förvärvad Louis Vuitton-påse och åkte till Thai Boat vid Skanstull för middag. Vilket grymt ställe! God mat och superservice trots att det var proppfullt. Efter fem minuter börjde vi bråka om reklam (Folkpartiet var kärnan i bråket. Bra eller kass?). Det bådar gott inför den kommande terminen...

Efter middagen blev det Mosebacke och mer öl, och sen en promenad in mot Stureplan. Då var vi fyra kvar och jag vek av för att gå till McDonalds (var verkligen sjukt hungrig). Vad som hände med de andra får jag väl veta idag.

Nu ska jag göra mig fin för skolan.

Teapartay

Rolig film för Smirnoff

Ett sista avsked

Så nu är det snart dags. Min sista dag på Den Stora Reklambyrån är snart över. Det känns mycket vemodigt. Bella gjorde det värre redan för flera timmar sedan genom att säga hur tråkigt det var att jag skulle sluta. Jag hade ju knappt tänkt på det!

Så nu har jag skrivt en Sista Text och ätit en Sista Lunch. Och snart är det dags för några Sista Mail. Hur många dagar tror ni det kommer gå innan jag är tillbaka? Tre och en halv?

Jag tänkte avsluta med att lista mina fem viktigaste lärdomar om reklambranschen. Dessa ska jag bära med mig tills jag ska ut och stjäla jobb nästa sommar.

1. Att vara påhittig är något man lär sig. Det känns skönt. Så om jag har kassa idéer nu, vänta bara. Det kommer.

2. Kunderna spelar större roll än man tror. Från och med nu kommer jag inte kunna se en dålig kampanj utan att tänka "hur såg det det där ut från början?". Och inte se en bra utan att tänka att det där företaget skulle man nog jobba hos.

3. Alltså är det väldigt viktigt att lära sig att ta kunderna. Och man kanske kommer en bit på vägen genom att plugga tillsammans med dem.

4. Branschen kan inte passa tider. Alla är notoriskt försenade och stressade. Idag började fredagsmötet fyra minuter över nio och och Kenneth sa glädjestrålande "Vad skönt att vi börjar två minuter i!". Så till alla blivande kunder: Ta hand om din lilla konsult. Ge henne en klocka som går tio minuter före.

5. Jag vill jobba med det här. Reklambranschen är hektisk, ytlig, utskälld och oseriös. Och smart, kärleksfull, ärlig och alldeles, alldeles underbar.

MEN...

Imorgon är det avspark för Market Communication XL V på Handelshögskolan i Stockholm. Jag och 20 andra galningar ska ägna hösten åt reklam, reklam och mer reklam. Så bloggen fortsätter. Vilken tur!

Politisk soppa

Idag ska jag konstatera två saker:

1. Jag tror att Alliansen kommer att vinna valet och
2. Folkpartiet är sjukt dåliga på att uttrycka sig. Trots att de är politiker med PR-byrå, reklambyrå och hela faderullan.

Idag är hetaste debattämnet överallt Folkpartiets förslag om elitklasser. Eller snarare, intagning till elitklasser. Det ska göras genom ett (ve och fasa) kunskapsprov.

Jag har alltid varit för såna klasser. Alla som har gått i högstadiet och stirrat på klockan i tre år bara för att det var så lätt vet vad jag pratar om. Och då gick jag ändå i en sån där matteklass.

För det är det roliga med debatten; klasserna finns ju redan. Men som Moderaterna lite finkänsligt uttrycker det; nu tas man in till dem på närhetsprincipen, och det är ju inte särskilt rättvist. Få tweens kan påverka var de bor; alla kan påverka hur mycket de pluggar. Så kunskapsprov känns väl rätt logiskt.

Men när Folkpartiet säger elitklasser får jag kalla kårar. Svårt att säga varför. Det känns som att de vill skapa någon sorts 1984-samhälle. Och det är ju inte så kul.

Min största invändning mot förslaget är ändå beteckningen "elitklass" när man menar "matte-NO klass". Det är ju lite att skjuta sig själv i foten. Matte-No är i dagens samhälle inte särskilt mycket elit. Hockeyspelarna och modeskaparna är ju garanterat högre upp på samhällsstegen än kemisterna, liksom. Likaså musikerna, kommunikatörerna och politkerna. Ge mig ordet elitklass och jag ger dig en hockeyspelare med intresse för mode och djupgående kunskaper i retorik.

Min åsikt är: låt alla kids utvecklas på det de är bra på. Ge alla för svåra uppgifter hela tiden, så utvecklas man. Och utnyttja att så många idag är flerspråkiga; med två-tre språk i grunden är det lätt att hänga på ett par till. Ge alla nåt att vara stolt över!

I'm back

Tillbaka på jobbet alltså. Tentan igår gick rätt bra. Men de idioterna hade tagit bort det enda jag är bra på (redovisningsteori) och ersatt det med en till fråga med det jag är sämst på (finansiell analys). Så himla taskigt!

Det kändes konstigt att vara tillbaka i skolan också. Den där byggnaden har liksom blivit en del av mitt liv vid det här laget. Och nu är det bara ett år kvar. De flesta av mina kompisar är skiträdda för att bli färdiga för att färdig=vuxen. Jag är tvärtom, jag kan inte bli klar fort nog. Det verkar grymt att vara vuxen. Jag vill jobba. Jag vill ha ett skrivbord och en dator och en tjänstemobil och rikskuponger. Och en titel. Vad ballt och kunna säga "jag är..." när någon frågar vad man gör istället för "jag pluggar på Handels". Har aldrig riktigt trivts med det epitetet.

Nu är det alltså näst sista dagen på Den Stora Reklambyrån. Det känns deppigt. Men nu är det full fart, för vi ska presentera en kampanj för vår kund Den Stora Revisionsfirman nu. De kommer nog att sätta kaffet i halsen. Ha ha. Jag är med som respresentant för målgruppen, alltså studenterna. Så nu har vi en hel kampanj som bygger på vad en cynisk, redovisningshatande reklamdåre tycker. Känns bra.

Hardcore

Ett tips för er som tycker att min blogg är för mycket blaj och för lite reklam, kolla in:

http://reklam.feber.se/

http://researcher.se/

Den förstnämnda är min favorit med massor av bilder och lite kommentarer. Skribenten bakom den andra verkar lite läskig och har massor av åsikter.

Kolla in!

Domedagen är nära

Så nu är det snart dags. Imorgon ska jag skriva tentan. Bara så ni vet, så är det inte likt mig att vara så här. Jag brukar vara coolast i stan när det gäller tentor. Men detta är plågsamt.

Jag har pluggat och jobbar dygnet runt i två och en halv vecka. Ser ärligt talat rätt glåmig ut. Och ändå är jag inte säker på att jag kommer klara det där förbaskade tillväxtsambandet. Ska bara jobba till tolv idag, sen blir det högintensivt på KB. Hur man än ser det är jag i alla fall fri imorgon. Antingen fri för alltid, eller fram till december (nästa omtenta). Så det kunde ju vara värre.

Har insett att det finns många trevliga människor i den här branschen. Förra veckan fick jag Dagens Media hemskickat till mig av okänd avsändare. Och igår kom ett fint paket från Prime med ett snällt brev och en rolig bok som hette "101 sätt att skaffa gratis publicitet". Den ska läsas asap, efter "Branding enligt Forrest Gump", "the 22 immutable laws of branding" och höstens kurslitteratur. Nåja.

Så önska mig lycka till. Vid den här tiden imorgon är mitt öde beseglat.

Dans med tunna argument

Ett snabbt inlägg innan jag ska börja jobba, i ultrarapid. Tentan närmar sig med stormsteg (på onsdag smäller det) och jag har en del att göra innan dess, om man säger så.

Helgens Winnerbäck var toppen. Fast lite långt. Efter 2 timmar och 20 minuter hade jag ont i fötterna och dessutom verkligen fått bekräftat att det mesta han gör låter likadant. Men stämningen var grym. Tycker att man måste gå på minst en sån konsert varje sommar.

Eftersom jag gillar språk och så kunde jag inte låta bli att läsa en debattartikel på Aftonbladet.se av någon som hette Anne Gjeldtrup, som sitter i växeln på tidningen Varbergsposten. Hon är upprörd över att det svenska språket förfaller. Hon ställer upp några sköna argument.

1. 9 av 10 svenskar säger jag ska ringa han istället för jag ska ringar honom. (Undrar hur den undersökningen lät: Hej, jag heter Anna och ringer från Hermelin Research. Kan du fylla i slutet på den här meningen: Jag ska ringa till...)

2. När man påpekar brister i svenskan får man alltid höra att "det nog är något dialektalt."(Vad var det jag sa om överanvändningen av "man"? Om Anne levde som hon lärde skulle hon skriva "När jag påpekar brister i svenskan får jag höra att det nog är något dialektalt eftersom jag är oförskämd som anmärker på människors sätt att prata och andra omkring mig försöker släta över mitt klavertramp")

3. Om vi bytte till amerikansk engelska skulle språket bara bestå av fuck, motherfuck, son of a bitch, fuck you etc. (Eftersom det är så alla amerikaner pratar. Det vet man ju.)

Så vad är lösningen? Inte helt klart, men jag undrar om någon av Annes kollegor har påtalat för henne att det inte spelar någon roll hur korrekt man skriver om man inte har några korrekta argument.

Reklamhår

Jag har äntligen fått reklamhår! Det är mycket konstigt att håret blir som man umgås. Kan någon förklara det vetenskapliga i det? Jag har pluggat på Handels i tre år. Där får man blankt och mjukt hår som liksom böljar.

Sen var jag i Åre en säsong. Där blir håret snabbt lite halvkrulligt och tovigt, på ett rätt charmigt sätt.

Enda sen jag började på Den Stora Reklambyrån har jag varit lite smygavundsjuk på allas hår, för det ser så coolt ut. Det handlar inte om frisyren. Nej nej, den är olika för alla. Det är snarare kvalitén som är speciell. Det är inte skitigt, men liksom matt och lite tovigt ovanpå. Och nu är jag där själv. Jag såg mig i spegeln i morse och BAM! Mitt hår hade blivigt reklamhår.

Det konstiga är att jag inte har ändrat något,schampo/balsam/styling/mat. Det har bara blivit. Av socialt tryck. Jag hoppas att det håller i sig när jag fortsätter plugga (jag ska ju trots allt läsa marknadskommunikation). Nu fattas det bara att jag lär mig göra såna där flätor också.

Nu är det fredag och snart dags att gå hem. Imorgon händer ett av sommarens bästa event: Winnerbäck-konserten på Zinken. Jag får ta hur mycket skit som helst för att jag gillar Lasse, men här står jag på mig. I love Lasse. Framför allt live. Så länge det inte spöregnar kommer jag och 17 999 andra personer ha en mycket trevlig kväll imorgon.

Kejsarens snygga dress

ÄNTLIGEN har jag hittat den! Detta var min absoluta favoritfilm i Cannes. Hela salongen skrattade så de tjöt. Enjoy!

Liberalism=buggning

Nu har Le Bureaus film och print för Folkpartiet släppts. Kolla in dem här. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är kul att de tar ställning, men hela grejen känns lite obehaglig. Jag kanske är en kritisk väljare, men jag vill dessutom veta hur de ska göra skolan sådär fantastisk.

Jag tror att lite av problemet är att alla delar i kampanjen handlar om mer kontroll. Det känns rätt ofräscht. Man borde kunna säga det bättre. Och knarkkung? Vem bryr sig? Snacka trafficking istället. Men de skruvade tonläget kanske tilltalar någon.

Fast det roligaste av allt är som vanligt att läsa kommentarerna på Resumés hemsida. Jag vet inte vad det är för muppar som sitter där och skriver, men de är uppenbarligen alltid väldigt arga och har väldigt mycket tid.

Well, tillbaka till skrivbordet. Här ska vinnas 100-wattare...

Fotbollsfruar och nya lagar

Varumärken är svåra saker. Vad gör man om (ve och fasa) ens fins produkter bärs av fel person? Enligt Aftonbladet är fotbollsfruarna high-end märkenas värsta fiende. De dödar alla trender som kommer i deras väg. Lite roligt, tycker jag. De stackars cheferna på Gucci skulle ta en sväng förbi Östra Real eller Biblioteksgatan här i Stockholm och se vad som händer med deras varumärken in action så att säga. Det är ingen vacker syn. Tror inte att Victoria Beckham gör mer skada än trehundra småtjocka och superblonderade 17-åringar.

Så gick Telenor till Garbergs. Det var väl inte så oväntat. Ska bli kul att se vad de hittar på. Däremot tycker jag synd om Voice som tappar sin storkund. Det blir väl inget kvar av den byrån nu. Man ska nog vara rätt stresstålig för att klara sig i den här branschen. Det är lite som att arbeta på en fabrik under konstant nedläggningshot.

På tal om nedläggningshot, den här veckan går branschen i taket över riksdagens inställning till reklam. 50% av riksdagsmännen vill reglera mängden reklam och 60% vill reglera reklamens uttrycksmöjligheter. Branschen hävdar sin självsanering. Igen. För 834:e gången.

Eftersom riksdagen representerar svenska folket och det är de som ska köpa det vi försöker sälja, är det väl lika bra att lyssna. Jag är faktiskt för lite reglering. Det är ännu ett steg i min kamp mot det Proctor/nestléskräpfria samhället. För jag tror på allvar att det är det riksdagen/folk i allmänhet menar när de säger att de är trötta på reklam. Det är skitreklam de är trötta på. Inte Balls. Inte Iprenmannen (eller jo lite kanske). Inte Postens symbolspråk. Inte fyndig DR.

Jag är egentligen emot reglering. Men om det är överhängande, kan man ju se fördelarna i det och hoppas att det leder till bättre reklam.

Augustiful

Har haft sjukt mycket att göra idag, så tar nu en paus med en kopp te, Anna Ternheim (shit vad hon är bra. Tröttnar aldrig) och lite bloggande. Den här 100-wattaren i kombination med sena nätter med redovisning håller på att ta kol på mig. Igår försökte jag mig på tillväxtsambandet. Om omsättningen växer med 10% och nettskuldsättningsgraden ska vara oförändrad, vilken vinstprocent krävs då? Den som vet får en glass av mig. Så till på köpet har den enda kund som jag är med på börjat krångla och det är krismöte hit och dit. Dessutom verkar mina ansträngningar tidigare i sommar betala sig; folk ber mig om hjälp hela tiden. Men nu hinner jag ju inte!

Konstaterade en grej i morse: det finns något som heter augustiful. Det är precis det jag (och vissa andra, hmmm...) är just nu.

Augusti är på vissa sätt en bra månad (varmt, kräftskivor bla bla) men det är omöjligt att vara ens normalsnygg så här års. Sommaren har hållt på jättelänge och alla sommarkläder känns hur trötta som helst. Dessutom har man garanterat gått upp några kilon efter semestern. Men det är alldeles för varmt för höstkläder, så man drar på sig samma gamla paltor ändå. Dessutom är håret papperstorrt efter all sol och bad, men alla frisörer har semester och är inte tillbaka förrän i september. Den lilla solbränna som fanns försvinner illfort och åker man ut till landet på helgen så bränner man sig bara. Kroppen är helt otränad och slapp. Usch.

Någon som känner sig snygg i augusti? Är det mig det är fel på? Blir jag galen av att jobba/plugga 14 timmar om dygnet? MOAHAHAHA!

Ny film

Ny film för Schweppes . Riktigt bra tycker jag! Skönt att de äntligen vågar visa drinkar i en film. Det är ju faktiskt det Schweppes är till för. I och för sig dricker jag ofta Ginger Ale rent, men det är jag nog ensam om i hela världen.

Lyckade Handelsstudenter finns det gott om!

Jag hälsade på Mattias Miksche en gång i våras genom en gemensam bekant, och han berättade lite om ett nytt företag han drev. Det handlade om att klä på klippdockor på nätet. Jag tyckte att det lätt skitkul. Och jag hade rätt!

Stardoll.com är en otroligt rolig sajt, som tydligen också är en kassako. Grattis Mattias (och ni andra som jobbar med det)! En åsikt bara; målgruppen borde nog justeras till tjejer och killar 10-79. Jag känner ingen som inte skulle fastna för detta...

Effektivitet vs kreativitet

Eftersom halva poängen med bloggar är att sno från andra, kommer här en rolig länk som jag hittade hos Jagub. Forbes har listat världens 50 rikaste fiktiva personer. Mycket underhållande.

Dagens arbetsuppgifter är rätt gedigna, eftersom jag håller på och förbereder Den Stora Reklambyråns ansökningar till 100-wattaren. 100-wattaren är en tävling som belönar effektiv och kreativ reklam. Jättekonstigt, tycker jag.

Är inte själva poängen med kreativ reklam att den ska vara effektiv? Man gör väl inte kreativ reklam för att inte sälja någonting? Vissa är rädda att om man tar bort kreativitetsbegreppet från tävlingen kommer stora bjässar med massor av pengar att sabla ner allt motstånd. Det tror inte jag alls.

Effektivitet är att få avkastning på det man har investerat. Så om man tar bort kreativitetsbegreppet finns det två alternativ, båda ok:

1. Bjässarna vinner. De får mer avkastning per investerad krona i marknadsföring. Eftersom reklam handlar om att sälja, lyssnar vi på det och lär oss att det inte är någon idé att krångla till det.

2. Kreativ reklam kostar mindre per krona och de kreativa vinner ändå.

Jag tror ju mest på alternativ 2. Men om 1:an visar sig vara korrekt, är jag beredd att acceptera det. Det handlar i såna fall inte om att sabla ner motståndet, utan om smartare användning av pengarna. Om man tjänar mer på "2 för 1, kom och köp" än på gerilla, så kör vi på det.

Jag kommer aldrig att vara kreativ för sakens skull. Mitt engagemang kommer alltid att ligga för sälj. Konsumenter röstar med fötterna. Om det visar sig att de väljer bjässarna, så köper jag det.

Obligatorisk tvångströja

Idag har jag blivit upprörd över två saker. Den ena kommer jag inte ens ihåg, så det kan inte ha varit så allvarligt.

Men den andra. Hu. I SvD har det ett tag pågått en debatt om en sk. litteraturkanon för grundskolan. Om jag har fattat det rätt går det ut på att man på central nivå bestämmer ett antal litterära verk som alla svenska skolbarn ska läsa i skolan.

Detta har skapat en enorm rabalder, vilket är helt obegripligt. Men det värsta inlägget hittills kom idag. Vet inte vad människan tycker, det var lite svårt att tolka ut bland alla akademiska floskler. Men jag tror att han är emot. Jag kan verkligen inte fatta varför.

Det låter väl asbra att se till att alla läser de klassiska författarna i skolan. På vilket sätt blir man liksom allvarligt skadad av Strindberg eller Astrid Lindgren? Jag fick läsa allt det där i högstadiet, och jag trodde att det var självklart. Men tydligen hade jag bara ovanligt bra lärare. Vilken idiotisk svensklärare tvingar inte sina 9:or att läsa Röda Rummet och Dvärgen? För självklart handlar det om tvång. Ingen normal femtonåring vill läsa det där frivilligt.

Just därför är det så viktigt att skolan tvingar lite mer. För man är glad för det i längden. Om inte lärarna fattar det själva, får man väl ta till en litteraturkanon och tvinga dem också. Grundskolan är ju faktiskt till för att man ska lära sig saker. Och alla är naturligt lata. Alltså måste man tvinga folk. Jag tänker inte betala några skattepengar till en skola som låter kids göra som de vill. För det är faktiskt riktigt taskigt. Själva poängen med att vara liten är ju att man inte har nån koll.

Och snacket om att en litteraturkanon är exkluderande är ju bara larvigt. Böcker funkar inte antingen/eller, de funkar både/och. Ju mer jag läser, desto mer läser jag vidare. Om jag läser Strindberg i skolan läser jag antagligen mer Arundati Roy på fritiden, än om jag inte läser någonting i skolan. Eftersom skolan finns i Sverige och vi har ett ämne som heter svenska är det väl rätt naturligt att man fokuserar på svenska författare (som dessutom är väldigt bra).

Jag har blivit tvingad till saker i hela mitt liv. Av föräldrar, lärare och andra vuxna. Jag blev tvingad att läsa böcker. Jag fick inte välja att vara dålig i skolan, eller på basketplanen, eller med skidor under fötterna. Det var otroligt skönt. För det är kul att vara duktig, och tråkigt att vara dålig.

Böckerna lärde mig att läsa, och sen lärde jag mig att skriva. Och nu kan jag försörja mig på det. Så tack, Sven Nilsson, Ulla-Britt Sandström, Robin Smith och alla andra vuxna som tvingade mig att göra saker jag inte ville.

Nu har jag toppbetyg från Sveriges bästa högskola, ett fantasktiskt sista sommarjobb och behöver inte oroa mig för framtiden. Och vägen hit har varit skitkul och fylld av beröm. Jag gör det jag älskar. Tack vare krävande, gammaldags, inskränkta svensklärare som tyckte att Strindberg var ett måste.

Efterkonstruktion

Fredagens fest blev mycket lyckad. 30 bohemiska och glada personer festade piggt igenom hela sommarkvällen och natten. Efter festen visade det sig att mina listor från i fredags borde blev rätt och fel.

Låtarna var helt rätt. Jag hoppas att våra grannar gillar Shake that ass for me.

Sturhof (och framför allt Marion, Stockholms säkerligen mest uppvaktade bartender) var precis så underbara som jag trodde. Det blev p-öl till alla! Och drinkar! Bjöd laget runt hela tiden och gjorde av med 200 spänn på hela kvällen (inklusive taxi hem, eftersom Micke drack gratis hela kvällen...hmmm).

Gästerna var bra allihop. Pannkakan och Filippa gjorde som vanligt stabila insatser. Dock var det inte Pannkakan som somnade i Humlegården, utan Martin R. Som tur var kom en snäll farbror och väkte honom och stoppade in honom i en taxi. När han kom hem snubblade han in i buskarna utanför porten och sov lite till.

Bästa presenten kom inte från Danne (som gav Micke en egenproducerad skiva, vilket i och för sig också var bra) utan från min bror. Han gav en naturtrogen, radiostyrd Tyrannosaurus Rex. Den är hur cool som helst. Underhöll under hela festen. Ska försöka komma ihåg att ladda upp en bild här på bloggen.

Resten av helgen gick åt till att repa sig. Idag är det mycket att göra på kontoret, och alla är tillbaka från semestern. Så nu är det fullt ös. Dessutom tror jag att jag käckte koncernredovisningens gåta igår. Tentan närmar sig med stormsteg... Återkommer snart med skvaller.

Fredagsmys

Idag är det fredag och jag ska snart gå hem för att sätta igång med förberedelserna inför Mickes enorma födelsedagsfest ikväll (det är ju trots allt inte varje dag man fyller 24...).

Men det är bara kul, för det kommer att bli vår bästa fest hittills. Temat är Bohem och alla våra roliga kompisar är sommarlediga och festladdade. Absinten är influgen, spellistan riggad och brieosten på kylning. De närmast sörjande är mutade med lasagne för att komma tidigare och tända ljus och sånt. Solen skiner, fåglarna kvittrar och Sturehof är meddelade om att deras favoritgäster ikväll har med sig 30 kompisar till O-baren (tack ni supergulligavärldensbästaställe. P-öl till alla?)

Dessutom fick jag precis besked om att jag är antagen till Prime Lab Day, en workshop-dag med Prime som verkar hur kul som helst. Det var en sjujäkla jobbig ansökan att skriva, så det var skönt att det betalade sig.

Så jag är alltså på gott humör, trots att jag nog håller på att bli lite sjuk. Oh well. Dagens listor är självklart festrelaterade.

Kvällens bästa gäster blir nog...

1. Pannkakan. Har inte varit på nån fest hos oss på åratal pga. omlokalisering till södra Sverige. Nu är det dags. Lasagnemutad och pålitlig. Kommer att bli stupfull och somna någonstans.

2. Filippa. Tillbaka från Tyskland. Alltid på partyhumör, stannar alltid sist. Blir aldrig bakfull. Pratar med ALLA. Ett riktigt proffs.

3. Danne. Känner på mig att han kommer att ge den bästa presenten. Jag bara vet det.

De jag kommer att sakna mest är...

1. Per. Klantskalle som dubbelbokade med något familjeevenemang i Norrland. Dålig stil, framför allt eftersom festen blir lidande. Per är samtidigt en åsiktsmaskin och världens trevligaste kille. Går bra på rödvin.

2. Denice. Här snackar vi pro i Filippa-klass. Tjejen är galen. På ett bra sätt.

3. Rosanna. Hon är brorsans flickvän och jag har aldrig sett henne festa. Hade varit kul.

Och kvällens låtar kommer att bli...

1. Sympatique m Pink Martini. Oundvikligt.

2. Nue au soleil m Brigitte Bardot. Världens knäppaste.

3. Shake that ass for me m Eminem. När temat (och smaken) har fallit för gott.

Nu ska jag dra. Tjingeling.

Dagens fundering

Idag funderar jag över användningen av ordet "man". Efter en kväll när jag och Pannkakan åt middag och jag retade honom för hans överanvändning av ordet (typ "man gillar den här maten")har jag försökt att inte säga det mer än absolut nödvändigt. Jag tycker nämligen att det låter rätt ansvarslöst att låta allt som sägs hamna i någon sorts opersonligt "man"land. Men det går inte! Jag kan knappt skriva/säga tre meningar utan att använda man! Hur tusan gör de i länder där det ordet inte finns?

Mina amerikanska kusiner säger att det finns tre ord som finns på svenska som de verkligen saknar på engelska (inget av dem är lagom). De är brukar, orkar och man. Hade aldrig tänkt på det innan, men de finns verkligen inte på engelska, i alla fall inte direkt och i samma betydelse. Svenska är ett bra språk i alla fall.

Så dagens språkupprop går ut på två saker.

1. Var försiktig med användandet av man. "Man" tycker ingenting. Jag tycker däremot massor.

2. Om du ändå hamnar i en situation där du behöver använda ett opersonligt ord, säg då för guds skull man! Om det finns något som låter dumt är det försvenskningen av engelskans "you" som ersättning för "man". Experten på detta är Gringo-skribenten Zanyar Adami. Till exempel:

"Du accepterar smärtan när du inte får komma in på krogen för att du är blatte eller får en lägre lön för att du är kvinna".

Sorry Zanyar, men det där funkar inte. I övrigt är du en väldigt bra skribent och jag gillar det mesta av dina åsikter (framför allt faktumet att du har åsikter). Citatet ovan kommer förresten ur en väldigt stark krönika. Läs den i sin helhet här.

Efter denna lilla utsvävning kvarstår faktum; man är ett utmärkt ord om det används rätt. Vilken tur att det finns ett ord man kan använda när man är lite osäker på hur man ska uttrycka sig!

Reklamfilmen är död. Leve reklamfilmen!

Idag blev det helt plötsligt uppenbart att jag är här för att jobba. Har inte hunnit blogga. Har inte ens hunnit läsa Resumé. Äntligen!

Snart kommer en ny film för Sony Bravia. Alla vi som gillade Balls lär inte bli besvikna. Kolla in behind-the-scenes här

Får ibland höra att jag ger mig in i en hopplös bransch, eftersom reklamfilmen är på utdöende. Au contraire, mes amis. Reklamfilmen är bättre och viktigare än någonsin, eftersom nätet gör det möjligt att nå så ofantligt många människor till en så liten kostnad. Många har redan fattat åt vilket håll tåget går, och de som inte har det lär bli tvugna att ge upp eller ändra sig. Snart slipper vi sloppiga Procter-filmer för all framtid. Hurra!

Dagens lista är mycket subjektiv och premierar tosdagens viktigaste och bästa personer.

1. Micke. Han fyller år idag. Grattis! Nu får jag god middag och tårta ikväll.

2. Pia-Maria. Kontorets solstråle som dessutom bjöd mig på chokladglass idag och sa det som alla brådmogna praktikanter längtar efter att höra: Är du bara 22? Du verkar mycket äldre!

3. Helena. Har nog aldrig träffat en trevligare person. En dröm att jobba med, som dessutom av någon anledning verkar tro att jag är bra på det jag vill göra (alltså skriva). Alltid fina blusar.

4. Kjell. Efter att ha bytt plats i kontorslandskapet otaliga gånger har jag hamnat mitt emot en cool projektledare som kan mycket om det mesta och som dessutom gör det han säger att han ska göra på en gång. Vilken kille!

5. Bella. Tillbaka från semestern. Alla som kommer tillbaka förtjänar en eloge.

Nej, nu tror jag att jag måste fortsätta jobba (trodde aldrig att jag skulle få skriva de orden!).

Fashion police

Detta är inte en modeblogg. Men jag gillar ju kläder, så det är svårt att låta bli. Men om man gör lite reklamtwist på det:

Vill du se ut som en riktig reklamare i höst så finns det några enkla regler att följa. För alla gäller jeans självklart som bas. Dessa ska vara raka och neutralt blå till färgen. Ta inte ut svängarna! OBS OBS! Det är antagligen dödsstraff på Rock & Republic by Victoria Beckham. Till jeansen bärs

Girls: Jeansen är tighta så uptill har man en stor blus, lite kantigt skuren, gärna mönstrad/plisserad/spetsad. Den ska vara second-hand, men man kan köpa en på Whyred och låtsas att den är second-hand. Skorna är högklackade sandaler, pumps eller stövletter. Väskan är stor och av brunt skinn. Håret är lämpigen flätat och uppsatt (någon som vet hur man gör det där? Fattar inte!). Som omväxling bärs klänning i empiremodell (för gravida, vilket är ca 84% av alla) eller skjortblusmodell.

Boys: Gäsp. Sätt på dig en t-shirt och ett par sneakers, bara. Wild and crazy? Testa en rutig skjorta och lite skäggstubb.

Eftersom jag är ett stort fan av listor, avslutas även detta inlägg med en sådan.

Reklamvärldens mest svartlistade plagg:

1. Kostymen. Utan konkurrens. Folk i kostym är opålitliga.

2. Pastellfärger. Hädelse.

3. Designerjeans. Vem betalar extra bara för ett brackigt märke?

4. Designersolglasögon. Det drivs friskt med stora, svarta Chanel - och Guccibågar. "Gud vad alla ser likadana ut!" skrattas det. Eftersom alla reklamare är så inidividuella.

5. Vad som helst med en synlig logga. Eftersom vi inte bryr oss om något så ytligt som varumärken.

Människotorka

Startade morgonen med att kolla in lite roliga citat på bigcite.com . Vilken otroligt rolig sida! Min favorit är:

"Everyone's entitled to be stupid, but some abuse the privilege"

Äntligen någon som lyckas uttrycka det jag alltid har tyckt! Ungefär som uttrycket "det finns inga dumma frågor". Klart att det gör! Alla frågor som bygger på att man skulle kunna ta reda på svaret själv, men inte orkar, är både dumma och elaka (mot den man frågar och mot alla som tvingas lyssna på svaret). Det är verkligen svårt att tycka någor annat efter 15 år i skolan.

Idag droppade ytterligare några kollegor in efter semestern. Jag börjar inse att ju fler desto bättre verkligen gäller i byråsammanhang. Hittills har följande problem uppstått på grund av människobrist:

1. Det finns ingen frukt på kontoret eftersom tjejerna i repan är på semester och vikarien inte vet hur man beställer ny. Eller det vet han, men den kommer inte, och han vet inte vem han ska skrika på.

2. Igår blev två praktikanter inlåsta, eftersom siste man (som gick klockan sex) inte kunde tänka sig att någon annan var kvar så sent. Jag blev akutinkallad för att cykla tillbaka och låsa ut dem, men städarna hann före.

3. Produktionsledarna får psykbryt och sitter och skriker i telefonen eftersom alla är borta och inget blir som det ska.

4. Det finns ingen att äta lunch med

Och förstås

5. Det går inte att jobba, eftersom detta är en bransch där man jobbar i team. En semestertrött jäkel does not a team make. Så här sitter jag och bloggar.

Idag har jag faktiskt två (!) möten, så lite vettigt blir nog gjort. Återkommer när jag är mer uttråkad.

Lite semestertjock?

Ha ha ha

Dåligt minne?

Oj! Jag var inte ensam om att inte kunna komma ihåg folks födelsedagar! Nu finns det inga ursäkter längre...

För prylgalna

Alla som gillar prylar och roliga grejer, kolla in Jagubs blogg här. Vill bara lägga till att den viktigaste accessoaren fortfarande är en fin och smart flickvän.

Därför måste man rösta nej till trängselskatten

Ett inlägg som egentligen inte hör hemma på den här bloggen, men ack så viktigt:

Igår avslutades trängselförsöket. Nu är det en och en halv månad tills det är dags att rösta i frågan (för oss stockholmare, alla andra får lov att hålla käften).

Som ekonom är det självklart för mig att trängselskatt är bra. Bilarna är dåliga för mijön och utgör en extern effekt (med nationalekonomiska termer) som drabbar alla. Därför är det inte mer än rätt att de som bidrar till denna effekt också betalar för att minska de negativa konsekvenserna (typ som straffskatt på sprit).

MEN. Billström lovade att hon inte skulle införa trängselskatter. Dessutom luktar hela försöket propaganda och friserad statistik långa vägar. Man får inte bedriva politik på det sättet. Det urholkar själva grunden till demokratin, vilket jag tycker är ärlighet. Om de man röstar på inte gör som de säger att de ska göra, faller liksom hela systemet. Därför måste jag rösta nej den 17:e. Jag hoppas att jag inte är ensam.

Nog politik för den här gången.