Designbok?

Ikväll är det APG-träff igen. Då blir det föreläsning av min andlige far Micael Dahlén. Jag kan inte bärga mig tills jag får fråga vad han tycker om bubbelbråket.

Är det förresten någon som kan rekommendera en bra och grundläggande bok om designteori (alltså typ förpacknings/reklamdesign)? Inser att jag har en stor kunskapslucka på det området. Så kan vi faktiskt inte ha det.

Är för tillfället kattvakt till en galen liten varelse som heter Ramses. Han jamar HELA tiden. Fast nu blev han tyst. Undrar om han har kvävts till döds på en skarvsladd eller nåt. Måste gå och kolla.

Vattenkrig!

Oj oj oj vilken skruv Carlsbergs vattenkrig har tagit. Och det utan vare sig nakenchocker eller smaskigt skvaller. Uppenbarligen är det inget som upprör reklamare så mycket som att någon går in och tafsar på deras eget favoritvatten. Kul med lite debatt!

Inlägget jag skrev igår har blivit reffat och länkat lite här och där, och de flesta verkar tycka att jag har ganska fel. För att förklara lite närmare hur jag menar skulle jag vilja följa Jonas (planning.se) goda exempel och rekommendera lite litteratur.

1. Regel 1: Expandera ditt varumärke (begreppet saliens förklaras här), regel 2: Gör varumärket irrationellt (begreppet varumärkesintresse är det jag tänker på) och regel 3: Positionera utanför varumärket i Marknadsförarens nya regelbok av Micke Dahlén (2003)

2. Angschuetz (2002) Why a brand's most valuable customer is the next one it adds
Reicheld (2003) The one number you need to grow
Yang, Bi & Zhou (2005) The double jeopardy phenomenon and the mediating effect of brand penetration between advertising and brand loyalty

För att bara nämna några som visar på poängen med att skapa ett STORT varumärke som rymmer så många associationer som möjligt. Som exempelvis naturellt OCH smaksatt bubbelvatten.

3.Laforet & Saunders (1999), Aaker & Joachimsthaler (2000)Rao, Agharwai & Dahlhoff (2004) och många fler, fråga gärna för tips.

För att reda ut lite slitna begrepp inom branding. Endorsed Branding innebär att man använder företagsnamnet (Carlsberg) som en garant i produkten. Carlbergs Ramlösa är alltså, med teoretiska termer, ett endorsed brand. Ramlösa Vichy Nouveau är ett exempel på dual branding. Carlsberg själva kallar Vichy Noveau för ett subbrand till Ramlösa, men det är alltså fel eftersom Vichy Nouveau redan är ett etablerat varumärke. Active Nouveau var däremot ett subbrand till Vichy Nouveau.

Blir vi klokare på detta? Nja. Det bevisar väl mest hur rörigt det är att hålla på med olika brandingstrategier. Och då är de flesta som läser/skriver reklambloggar ändå proffs på området.

Det mesta av foskningen på området visar att brand equity-mått såsom Tobins Q (marknadsvärde/substansvärde) är väsentligt högre för företag som använder sig av få varumärken (Branded House eller Corporate Branding eller vad man nu vill kalla det). Att göra sig av med Vichy Nouveau verkar alltså vara ett bra drag för Carlsberg. Större varumärke = starkare varumärke. Och starkare varumärke = mer försäljning. Och det är ändå därför vi håller på med det här.

Vanans makt över vatten

Trots att jag knappt ser något (ni får ursäkta stavfel och sånt) måste jag bara skriva ett inlägg. Som en notis bland andra poppade Carlsbergs sammanslagning av Ramlösa oh Vichy Noveau upp idag hos Dagens Media. Total kalabalik utbryter.

Att själva sammanslagningen var väntad kan man inte sticka under stol med. I höstas skulle en grupp i XL-klassen göra en portföljanalys av Carlsbergs varumärken, och stod för ovanlighetens skull helt svarslösa; de kunde inte, trots flitiga litteraturstudier och smarta hjärnor, komma på vad man skulle göra med Vichy. Det hade liksom inget alls att komma med. Och nu verkar Carlsberg ha fattat det också.

Det konstiga är strategin de väljer, med någon sorts gammaldags dual branding. Nu framkommer det inte av artikeln om flaskan på bilden faktiskt ser ut som det kommer att göra i verkligheten, men ändå. Två varumärken är konstigt. Men det går att komma undan med om man berättar för folk varför man gör som man gör. Nu tänker inte Carlsberg göra det heller. Total förvirring lär följa.

Jag tror dock att kommentarmänniskorna på DM och Resumé överskattar skillnaden mellan "naturligt källvatten" och "bubbelvatten". Det är inte där problemet ligger för FMCGs. Det är i etiketten man känner igen och vanans makt i mataffären. Om man alltid tar Ramlösa och inte hittar den en dag, är risken stor att man tar något annat. Men om man vet om hur nya Ramlösa ser ut, eller att Vichy Noveau nu också heter Ramlösa, så är det nemas problemas. Man orkar liksom inte analysera sitt vattenbeslut så in i detalj att det uppstår dissonans mellan naturligt och annat bubbligt vatten.

Mitt förslag är att man fimpar Vichy helt och hållet, och låter Ramlösa vara bubbelvatten. Genom att addera fler smaksatta vatten till varumärket ökar man bara saliensen, och kan bli ännu mer kategoridominant. Dessutom spar man marknadsföringspengar. Så dum är inte den mänskliga hjärnan att man inte klarar av naturellt källvatten och smaksatt bubbel under samma varumärke (IKEA kan ju göra både sängstommar och äggkoppar) så länge man berättar det på ett smart sätt.

De flesta problem kan lösas med lite mer reklam.

My name is Nina Skywalker and I am here to rescue you

Imorgon ska jag vara så nära Starwars jag någonsin kommer att komma. En snäll farbror på en klinik på Strandvägen ska köra laser i mina ögon. Jag kommer alltså att ta en liten paus på grund av tillfällig blindhet. Återkommer så snart som möjligt med en betydligt mindre närsynt Reklamchock.

Nystart, semlor & nojiga kreatörer

Helt hysterisk dag på Garbergs. Pitch är väldigt kul. Och väldigt energikrävande. Dessutom är det svinkallt ute. Och jag är supernervös eftersom jag imorgon kommer att få en laserstråle riktad rakt in i mina ögon. Sen kommer ni att få betyligt klarsyntare inlägg här på reklamchock.

På vägen till jobbet stötte jag på kampanjen Nystartsjobb på stortavlor över hela Skeppsbron. Trevlig kampanj med ett enkelt budskap. Ibland är det man har att berätta så bra och viktigt att man inte behöver säga mycket mer. Däremot funderar jag över den ljusblåa färgen. Å ena sidan gör den avsändaren supertydlig. Om avsändaren är Nya Moderaterna. Om man snarare vill signa med Arbetsförmedlingen (som faktiskt är avsändaren, vilket man får veta om man går in på hemsidan) är man nog ute och cycklar lite grann. Och varför är kampanjsajten utformad som om den vore för förståndshandikappade/synskadade människor? Om kampanjbudskapet är att man kan vara grym även fast man är arbetslös/sjukskriven talar sajten ett helt annat språk. Du kan söka jobb nu. Förstår du, lille vän?

Dagens frågetecken: Varför är så många kreatörer så underligt nojiga? Enligt rapporter från Guldäggsjuryn kan somliga inte sitta vid fönstret och somliga inte åka hiss. Det är kreativa kriser hit och utbrott på populära P3-artister dit. Tydligen så blir man inte avslappnad bara för att man inte måste ha kostym på jobbet. Jag har en kanonidé att sälja in till SATS: kreatörsyoga. Komplett med lugnande musik som inte är sönderkommersialiserad och levande ljus i stilrena ljuslyktor som ingen annan har. Kan bli en hit.

En annan kanonidé: Fullkornssemlor med low-fat vispgrädde. Att ingen redan har gjort det är ett under. Kan McFeast, så kan semlan.

Nu är jag trött.

I en konformistisk framtid

Kom på en intressant tanke idag när jag såg att Micke hade köpt Lambi toapapper hem till oss. Lambi? tänkte jag. Vi som alltid brukar köpa ICAs egna... Sen kände jag mig lite dålig för att vi köper så mycket EMVs. Sen kom jag på att det är ok eftersom vi är studenter och sparar varenda slan vi kan. När jag börjar jobba heltid i juni ska jag ändra mig.

Sen ändrade jag mig tillbaka. De varumärken som vi väljer bort till förmån för EMVs får skylla sig själva. De är helt enkelt inte tillräckligt starka. Jag skulle ju aldrig köpa ICAs egna cola. Eller deras wokgrönsaker. Eller deras glass. Där spelar helt plötsligt priset inte lika stor roll, för varumärket gör min marginella betalningsvilja tillräckligt hög. Så de får skylla sig själva.

Sen kom jag att tänka på hur konstigt det är att det finns något annat än ICAs egna på ICA. Förr i tiden fanns det massor av småbutiker med massor av varumärken för såväl mat som kläder och möbler. Inom kläder och möbler finns det fortfarande småbutiker, men de är specilister. Ingen förväntar sig att hitta något från Lindex på H&M, eller något från Iittala på IKEA (eller något från Everest inne på Peak Performance förresten, se tidigare inlägg). De stora och effektiva kedjorna sköter sin egen tillverkning och distribution, helt enkelt. Däremot kan det inom ramen för verksamheten finnas sub-brands med olika profil (typ H&M by Stella McCartney, Divided, L.O.G.G) för att tillfredsställa olika konsumenter.

ICA kanske inte är lågpris per definition, men de delar egenskaper med H&M och IKEA när man pratar om bredd och djup i sortimentet, top-of-mind och total marknadsdominans. Därför kan jag på sannolika skäl misstänka att vi i framtiden kommer att se en polarisering; små specilistbutiker med mat från många olika varumärken, och de stora kedjor med ett enda varumärke. Det ger effektivitet i såväl kommunikation (tänk hur mycket pengar som läggs ner på reklam för matrelaterade FMCGs varje dag!) som distribution och försäljning. Därmed inte sagt att det blir särskilt kul. Men kul har ju sällan drivit ekonomin.

Kom ihåg att det var på Reklamchock ni hörde det först!

Nu ska jag gå och äta soppa och semla. Glad fettisdag på er!

Ett inlägg om allvarlig reklam

Måndag med totalt uppsatskaos. Mitt sämsta möjliga yrkesval borde vara projekt- eller produktionsledare. Jag blir helt snurrig i skallen av att hålla på och maila och ringa och bolla och planera. Nu tror jag dock att alla mail är skickade, så nu är det bara att börja oroa sig för svaren som kommer/inte kommer.

Igår såg jag Greys kampanj för anorexi/bulimi-kontakten (eller hur man nu skriver det utan hemska särskrivningar) hos Resumé.
Med tanke på de 44 (nu räknat) kommentarerna som artikeln genererade så var det uppenbarligen inte bara jag som reagerade. Fast jag tänkte såhär:

1. Visst har jag sett det här förut, typ i Cannes i somras? Måste leta. Någon som känner igen?

2. Reklamen är fin. Men fel. Både annons och film är välgjorda och stämningsfullt mörka. Men jag tror ändå att de missat målet. För det första, vilket märks redan i Resuméartikeln, så är målen mixade. Dels vill man öka kännedomen för att drabbade ska veta vart de kan vända sig, och dels vill man få företag att donera pengar. Men som tittare blir det varken eller. Det är svårt att förstå vad organisationen bakom är, och varför de försöker nå mig. Det räcker inte att visa problemet och hoppas att få folk att själva lista ut vad de ska göra åt det. Man borde signa av tydligare: Skänk 1000 kronor så att vi kan forma en stödgrupp för offrens mammor. Eller nåt.

Problemet med att vara okänd är ju att man måste berätta vem man är och vad man gör. I det här fallet är det inte sjukdomen som är okänd (den är så känd att den står en upp i halsen dagligen) utan organisationen bakom. Således ett litet feltänk.

Sen gjorde jag en reflektion som känns betydligt värre: Reklamen visar inte problemet med ätstörningar. Den visar en utomstående persons nidbild av problemen med ätstörningar. När man säger att 300 000 personer har ätstörningar menar man inte att alla dessa människor är sjukligt magra men tror att de är tjocka. Den bilden av ätstörningar är känd, och de människorna får (oftast) vård. Problemet är att det oftast inte syns vem som är drabbad. De flesta av de 300 000 människorna är högpresterande och till synes friska människor som håller på att sänka sig själva i ett stort svart hål som ger men för livet. Och de tror inte att de är tjocka. De vet att de är supersmala, men tycker att det är grymt bra. Vilket gör problemet så mycket svårare att upptäcka och hantera.

Därför hade jag varit jätteglad om Grey hade brytt sig om att gå till djupet med problematiken, för det behövs verkligen. Ännu konstigare är det att kunden accepterade det här. Men antagligen är det svårt att ställa krav vid gratisjobb.

Kulturkrockande week-end

I fredags tog kursen Konst, kultur och företagande mig till ställen jag aldrig varit på förut. Första anhalten var Bonniers Konsthall där en galen italienska vid namn Monica Bonvicini ställer ut. Fint hus, fint café och fin konst av typen "det där kan väl vem som helst göra, men det var jag som gjorde det" (förutom sexgungan, då. Den kan i alla fall inte jag göra.)

Jag blev lite kaxig och kände att det där med modern konst kanske inte är så obegripligt i alla fall. Sen åkte vi till Magasin 3. Där fick jag konfronteras med Pippilotti Rist, en österrikist videokonstnär som tydligen är the shit i konstkretsar just nu. Jag fick bland annar se nakna killar som hoppar runt i skogen och konstnären själv smeta in sig i mensblod. Ehh... så fint. Liksom. Efter 20 minuter trippade jag rastlöst runt i salarna och hoppades att de andra skulle bli klara snart.

Dags att inse faktum; förutom att vara en inbiten konsumist är jag också helt oemottaglig för finkultur. Jag är kulturellt trailer trash. Jag gillar Rome och Prison Break och Grey's Anatomy. Jag lyssnar på Bruce Springsteen. Jag tycker att Krig och Fred enbart passar till att palla upp bokhyllor med. Jag tittar på reklamfilm för skojs skull. Människorna på Magasin 3 skulle inte ens släppa in mig i lokalen om de visste. Bäst att ligga lågt i kulturella sammanhang ett tag.

Sen tog jag min lilla väska och åkte till Linköping för att hälsa på mina vänner Anna och Tinna. Anna pluggar till läkare och har således bytt ut den gamla tidens nudlar, kladdkakor och billiga rödvin mot dinkel, sojamjölk och grönt te. Jag höll på att få panik. Som tur var innehöll Tinnas 25-årsfest både sprit och en ordentlig biff. Jag tål helt enkelt inte nyttig mat.

I Linköping pratar alla i förkortningar. På frågan "vad pluggar du då?" Kan man få svaret "I på Valla" eller "SSK på HU". Och för att verka mindre dum får besökaren lov att inte låtsas om att hon inte fattar. Och undrar tyst om I betyder Industridesign, Industriell Ekonomi eller Isbjörnsvetenskap. So much för Linköping.

Jag är en bekräftelseknarkare. Därför känns sånt här extra bra, särskilt när det kommer från någon så svårflöratad som en konkurrerande reklambloggare. Och inget tjafs om att bloggcommunityt bara dunkar varandra i ryggen nu. Jag är glad i alla fall.

Nu är det dags för en ny vecka.

Varning! Läsning av det här inlägget kan skada din världsbild allvarligt!

Igår såg jag två intressanta program på TV. Och jag som brukar hävda att jag aldrig tittar på public service. Nåväl, alltid kul att titta på saker man kan bli upprörd över.

Först var det Vetenskapens Värld som handlade om övervakningssamhället. Nuförtiden kan man till exempel scanna människors iris för att identifiera dem. Systemet används blad annat vid gränskontrollerna i Förenade Arabemiraten. Eller så kan man operera in ett chip i armen. Och polisen på Manhattan har infraröda kameror som de spanar in ön med efter mörkrets inbrott.

Tonen i programmet var upprörd. Uttrycket "ännu en teknik har utvecklats som gör det lättare att göra intrång i människors privatliv" användes flitigt. Aha! Utbrott på väg.

Som den intelligenta KTH-forskaren kontaterade i programmet så är det inte ny teknik som gör intrång i människors privatliv. Det är människorna som missbrukar den. Resonemanget att sluta utveckla teknik för att den kan missbrukas gör mig mörkrädd. ALLT kan missbrukas. Trafikolyckor är en av de vanligaste dödsorsakerna. Men vi förbjuder inte bilar för det; vi stiftar lagar för att göra det säkrare. Eftersom fördelarna uppväger nackdelarna.

Förresten tycker jag att man borde förbjuda gurka. Jag satte en bit i halsen igår. När jag tittade på Vetenskapens Värld. Lika bra att förbjuda det också.

Sen finns det ju en helt annan debatt i sammanhanget också; huruvida mer övervakning faktiskt gör oss säkrare. Det tycker jag bevisas om och om igen att det inte gör. Se kalkonfilmen Gattaca till exempel. I den är alla människor kontrollerade genom just irisscanning och chips. Och likförbaskat är det någon som tjänar grova pengar på att lura systemet. Kackig liknelse, men ändå. Så skippa gärna övervakningskamerorna, men låt inte tekniken vara skälet.

Det leder mig in på kvällens andra program; Insider (med Robban Aschberg som jag älskar att hata!)Där fanns ett litet inlägg om en man som hade snavat på en gångstig vid sitt hyreshus och brutit nacken. Nu processar han mot fastighetsägaren Alecta för att få skadestånd, eftersom de inte hade satt upp staket. Holy moses!

Missförstå mig rätt; det är jättesynd om mannen som skadade sig. Men hans resonemang kring att "vi måste bestämma vem som är skyldig" är ju helt upp åt väggarna. Det jag ju en olycka! Inga stängsel eller övervakningskameror i världen kan förhindra att hemska saker händer då och då (eller ofta). Vi kan inte göra oss av med vare sig den mänskliga faktorn eller vanlig simpel otur.

För flera månader sedan nämnde jag här på bloggen en tänkvärd artikel av forskaren David Eberhard som instiftade begreppet trygghetsnarkomani. Han menar att samhället har blivit tryggare; det är vi som har blivit otryggare. Vi tål helt enkelt mindre idag än förr. Och det är farligt. Lägligt nog dök den här debatten upp igår igen i SvD. Läs och fundera kring vilken risk du ska ta idag!

Happy Valentine's

Nu är jag riktigt trött i ryggen efter att ha suttit på en pinnig köksstol hela dagen och gjort uppsatsenkät. Nu är den nästan helt klar! Det är jättekul. Nu ska den pilottestas och kommer förhoppningsvis upp i verkligheten om någon vecka. Det rullar...

Grattis till Åkestam.Holst som blev både Årets Reklambyrå och Årets kreatörer i DIs tävling Årets Byrå. (Dagens Media). Jag är så glad för er skull!

Däremot undrar jag varför DM frontar med att Rewir är den enda byrån som toppar två kategorier. Har de inte läst listorna de själva publicerar? Nåja, inte vara sur en glad dag som denna.

Idag är det ju Alla Hjärtans Dag och som sann konsumist har jag köpt både presenter, chokladhjärtan och blommor. Jag är uppväxt i ett hem där man tar varje chans till att fira, må det vara Halloween, Påsk, Fettisdag eller namnsdag. Alltså går jag på alla försök till att få mig att köpa grejer. Jag kommer aldrig bli en idealist som tycker att kvalitetstid är en present. Nej, paket ska det vara. Och skumpa. Och tillfällesspecifikt godis. Ju mer desto bättre.

Puss på er!

Electrolux+ZTV=sant

En liten fågel viskade i mitt öra att Electrolux och ZTV hakar på user-generated-vågen och ska utlysa en reklamfilmstävling öppen för alla. Filmen får vara hur som helst och kommer att visas i ZTV och i branschpress (hur nu en film kan visas där :-))Vinnarna får dessutom 20.000 kronor och en Ergo Rapido-dammsugare var. Från och med imorgon kan man börja tävla.

Vad tycka om detta?

1) Kul att någon vågar. Men som Chevlrolet bevisade under Super Bowl: Chanserna för att det blir bra är minimala. Ingen som kan film eller reklam lägger ner massor av tid för att eventuellt vinna 20.000 kronor. Framförallt inte när det är goda tider och alla duktiga människor har jobb.

2)Men om det blir bra så är det väldigt ekonomiskt och kids-kreddigt för Electrolux.

3)Men produkten är ett frågetecken. Ergo Rapido är en riktigt usel dammsugare. Funkar inte alls. Och hur ska den trigga målgruppen för tävlingen?

Den som lever får se. Rapport följer här på Reklamchock.

Kanon och kalkon tisdag

Min alldeles egna lilla ranking (eftersom jag aldrig blir tillfrågad av Resumé):

Kanon: Alla hjärtans dag-DR av Tele 2/Comviq. Fick igår ett litet skitfult alla hjärtans dag-kort av Comviq med uppmaningen att fota av det och skicka som MMS om jag inte hade hunnit posta mina kort än. Roligt, sött, vältajmat och bättre som DR än som stortavla, tycker jag. Kortet åkte genast upp på wall-of-fame i köket hemma hos Åkestam/Bugaj.

Kalkon: SEKOS utomhuskampanj. Den är ful. Den är otrevlig. Och den gör reklam för Dressman. Man brukar ju säga att man ska undvika ironi i mail, sms och så, eftersom det så lätt missuppfattas. Samma regel borde då också gälla för stortavlor, som är det medium som bearbetas allra minst. Så på det viset är det korkat.

Sen fick jag också lite illamåendekänsla av själva budskapet, att arbetsgivarna vill sänka lönerna för dem som tjänar minst. Kanske är det för att jag är uppväxt i en del av samhället där föräldrarna inte jobbade på stålverk. Jag är uppväxt och lever i en värld där folk jobbar 12 timmar om dagen och ligger vakna på nätterna och undrar hur de ska kunna jobba ännu mer nästa dag för att inte behöva sparka någon av sina anställda. Det är folk som aldrig har sett en övertidsersättning eller ett ob-tillägg eller en VAB-dag. För att företaget måste gå runt, för det värsta som finns är att sparka folk. Det är alltid det första entreprenörerna och företagsledarna som föreläser på Handels säger när de får frågan om vad som är sämst med deras jobb: Att behöva sparka folk. Inte att de alltid är ansvariga. Inte att de inte har någon a-kassa eller uppsägningstid eller säker lön på banken. Eller för liten bonus.

Så SEKOS budskap är inte bara omodernt och korkat i sin vi-och-dom-retorik (alla vet väl att lyckade företag bygger på samarbete!) utan dessutom taskig. Och fel. Bu.

Mådagsgodis

Lars Berge är fyndig i en krönika om prettofieringen av godishyllan. Håller med dig, Lars, sån där lyxchoklad är skitäcklig!

Klockan 08.15 i morse var jag och Micke på Östermalmstorgs tunnelbanestation efter att ha rest i fyra timmar. I hela tunnelbanan satt en massa reklam för Alla hjärtans dag (typ). Samtal:

Micke (halvsovande): Vad är det där?
Jag (helsovande): Det ser ut som om det är gjort av studenter.
Micke: Det är säkert Berghs.
Jag: Japp.

Och det var det såklart. Till och med i sömnen känner man igen studentjobb. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske är det att prduktionen ser kackig ut. Eller den ganska aggresiva och lite "arty" formen. Men mest tror jag att det är att det inte riktigt landar. Vad är det man vill? Sälja något? Uppmana till något? Och hur har man tänkt när man gör en krånglig textannons för exponering i en tunnelbanerulltrappa?

Men det är såklart problemet för alla skolor. Man har inte en komplett arbetsgrupp. Vi på Handels har ingen som kan göra ut idéerna. Och på Berghs verkar de inte ha någon som kan fråga sig varför man gör det man gör.

Därför ska det bli kul att vara med i 48 timmar i vår. Och se vad de där människorna längre bort på Sveavägen faktiskt går för. Förresten tycker jag att den här bilden var fin. Men hellre att ha på väggen än som reklam i tunnelbanan.

mittförstaplanningjobbnågonsin.nu

När jag klev in på min praktik på Garbergs i oktober hade man precis fått en ny kund som man inte riktigt visste vad man skulle göra med. Jag fick lite nervöst hjälpa arbetsgruppen med såväl bilkörning som brief hit och dit och målgruppsanalyser. Några månader senare är vi hemma. På grund av jäv ska jag väl inte säga vd jag tycker om Mitsubushis nya kampanjsajt Not Everybodys Car. Jo, det tänker jag visst det. Den är skitrolig och sätter Mitsubishi snyggt på kartan. Oavsett vad gnällspikarna på Resume.se tycker.

Back in town

Nyss hemkommen från det stora vita. Taxin hämtade den okristliga tiden 04.25 i morse, så dagens arbete blir lite si och så. Men vilken helg! Det måste ha varit en av de bästa skidupplevelserna jag någonsin har haft. Liten sammanfattning av Åre v. 6 2007:

Bäst

1. Skidåkningen. Har aldrig sett något liknande. Temp ner mot -25 de första dagarna, men strålande sol och inte en människa i backen. Vi åkte manchester fram tills klockan tre på eftermiddagen. Och tröttnade man på det fanns det mängder av fluffigt gnistrande puder i skogen. Och man fick omedelbart bord för fem personer på Ullådalsstugan klockan halv ett. Helt sjukt.

2. Anja. Det var riktigt, riktigt kul att stå och hoppa och stampa fram Sveriges största stjärna till sitt tredje raka guld. Den människan är inte riktigt klok. Om jag fick bli Gud för en dag skulle jag be att få låna Anjas psyke.

3. Carlsberg. Stolt huvudsponsor av VM. Ofta tycker jag att sportsponsring kan bli lite hur tänkte de nu? Men Carlsberg äger VM, från gaten på Arlanda in till sista ölen på Bygget. Smart och genomtänkt. Dessutom är det ju faktiskt gott öl som gav ett antal golden moments under helgen. Som att få varva ner efter bastun med en öl snabbkyld i en snödriva. Eller att skåla med när man satt i soffan och såg Anja regera kombinationen. Eller att kyla ner sig med på ett dansgolv där 75 schlagerdängor på raken får svetten att droppa. Och så.

Sämst

1. Inga människor. Det var bra för vår skidåkning, men trist för resten. Hur är det möjligt att anordna ett alpint VM, med svenska stjärnor på rad, i en mycket tillgänglig skidort som har en av de bästa snövintrarna på länge, utan att locka några besökare? Utan att lägge för mycket skuld på någon enskild så misstänker jag att det var dumt att marknadsföra eventet som "Åres biggest ever party" (jo, så lyder pay-offen). Åre är alltid party för vissa. Men för de flesta är det ändå skidåkningen som är det viktiga. Åre har rustat upp systemet till topp inför VM, och tävlingarna är bara några timmar om dagen. Alltså kanonläge för att ta tidigt sportlov. Hur kunde Ogilvy Destination missa det?

2. Inga tjejer. Hänger ihop med punkt 1, men mer störande än man kan tro. Det är omöjligt att göra ett "biggest ever party" när 95% av besökarna är av samma kön. Det blir bråk, frustration och jobbigt tafsande på dansgolvet för de ca 7 tjejer som faktiskt fanns i byn. Fulla, medelålders, sydeuropeiska män does not a party make. Också något att tänka på när man marknadsför ett sportevenemang.

3. Att flyga hem klockan 06.30 på en måndagmorgon. Vad i helskotta tänkte vi på?

Men i sammanfattning var helgen mycket lyckad. Nu är det dags att ladda om. Så fort den här sega dagen är över.

Skiddax

Imorgon åker jag till Åre. Där finns det massor av snö, öl och vänner, men för tillfället inget internet. Alltså blir det ingen blogg resten av den här veckan. Kommer att sakna det något otroligt, men ska försöka hålla ut. Vi hörs igen på måndag!

Fin-och fulkultur i harmoni

Hade första seminariet i kursen Konst, Kultur och Företagande nu på eftermiddagen. Jag, Liv och Albin spikade ämnet för vårt lilla projektarbete, och ju mer jag tänker på det, desto intressantare är det. Vi ska ta reda på hur kulturorganisationer gör reklam. Hur ställer de sig till att kommersialisera sin konst? Är reklam ett nödvändigt ont eller ett medel för självförverkligande? Eller för att uppfylla det altruistiska målet att föra ut konst till folket? Och framför allt, varför blir det ofta så bra (med Lowes jobb för Folkoperan i åtanke)?

Vi började direkt snurra på massor av olika frågor. Nästa steg blir att jaga rätt på folk på byrå- och kundsidan (Lowe och Acne kan vänta sig en påringning). Kan nog bli hur bra som helst, det här. Om någon har några smarta tankar om just konst- och kulturreklam (har själv inte jobbar med det), lägg gärna en kommentar. Älskar när man kommer på nya och bra idéer!

Oh happy day

Den nästan magiska sajten freeonlinesurveys.com har precis räddat mitt liv. Här är ett fantastiskt verktyg som gör webb-enkäter med alla möjliga tillval och så enkelt gränssnitt att till och med jag kan använda det. Och det är på svenska. Och man kan få svaren som SPSS-fil. Känns som att jag precis har vunnit på lotto. Det sista hindret för en hejdundrande uppsatssuccé är nu ur vägen. Yippie!

De hetaste trenderna våren 2007

Efter den senaste tidens trenddebatt rannsakade jag mig själv lite. Vid närmare eftertanke finns flera starka trender i samhället just nu, som verkar ha gått trendspanarna förbi. Till exempel:

1. Ekonomisk uppsving. Efter ca fem års permanent lågkonjunktur ser det ljust ut på den ekonomiska fronten. Från och med i juni kan man räkna med en ungefär 250 %-ig reell inkomstökning.

2. Arbetsmarknaden. De senaste 23 åren har intresset för arbetsmarknaden visserligen funnits latent, men har inte blommat ut ordentligt förrän de senaste månaderna. Framöver kommer mer tid än någonsin tidigare att läggas på kartläggning av potentiella jobb, lönenivåer etc.

3. Backlash för klimathotet. Efter en höst där så gott som all tid ägnades åt att kommunicera miljömedvetenhet är klimatfrågan körd i botten. Man har släckt alla lampor och dragit ner innetemperaturen med en grad. Och blir nedskvätt på väg till jobbet av en enorm SUV med en ensam lattemorsa bakom ratten. Uppgivenheten är ett faktum.

4. Skidåkning. Intresset för skidåkning har aldrig varit större. Med uppgraderad utrustning och oändligt mycket nysnö i backarna kan man räkna med kul nästa gång man vallfärdar upp till fjällen. Det enda som funkar är dock rutiga skidbyxor och stickad mössa med tofs.

5. Grillad kyckling. Den absolut mest populära maträtten just nu, gärna tillsammans med grillad squash, spenat och tzatziki. Konsumtionen beräknas gå upp väsentligt under de kommande timmarna, men följas av en viss nedgång i efterfrågan.

Det här blev ett något ironiskt inlägg. Det jag menar är bara att det som är en trend för mif just nu, kanske inte är det för andra. Eller för dem som ska ta emot kampanjen jag plannar. Så därför har jag kommit fram till att jag är lite skeptisk till att kalla saker och ting för trendseminarier och trendrapporter, när man menar ett fenomen som kanske kommer att slå igenom för en liten elit inom en knappt överskådlig framtid. Framtidsutsikt kanske. Men klimathotet är baske mig fortfarande närmare en trend.

Nulägesrapport

Tillbaka efter en skön och välbehövlig helg. Lördagen bjöd på polsk födelsedagsmiddag (=väldigt mycket mat och vin) följt av förfest på Telefonplan. Jag hörde någon viska att Telefonplan är det nya SoFo. Jag är benägen att hålla med. En tunnelnbanestation fylld av tjejer med marinblå kappor och små söta skor och killar med skägg och stickade mössor kan inte vara fel. Fick faktiskt lite storstadskänsla vid insikten att det finns flera centrum i Stockholm.

Efter att Micke hade trakasserat en stackars kille på tunnelbanan som skulle dansa salsa på Hard Rock Café följde vi den allmäna folkvandringen till Riche. Det var jättemycket folk men ingen där (mitt favvouttryck från Toby Youngs How to loose friends and alienate people. Läs!) så vi gick till O-baren istället. Där var det mindre folk men fler människor. Dock blev vår session där ganska kort på grund av Mickes ymniga shottande tidigare under kvällen. Nåväl.

Förmiddagen idag lades på uppsatsen. Nu har vi nästan en frågeställning! Problemet är att diskussionen går så här:

Jag: Men då kollar vi på kampanjsajter som fenomen.
Emma: Och hur de påverkar varumärket.
Jag: Och hur folk kom in där.
Emma: Och hur de påverkar w-o-m.
Jag: Och hur olika delar påverkar attityden till sajten.
Emma: Det var ju precis det vi inte skulle göra.
Jag: Suck. Vad sa den där Chen nu igen?

Just nu tror jag att vår frågeställning motsvarar en uppsats på ca 153 poäng. Men vi närmar oss.

Snart dags att åka till Åre igen. På onsdag avgår bil och flyg med mig, Micke, Filippa, Strumpan och Sussi. Snö, snö, snö och VM. Ska bli kanon!

Dagens låt: Take Care med Hot Chip.

Vad i hela friden är en trend och varför ska jag hålla reda på dom?

Kom att fundera lite över trender häromdagen. Som planner är det ju sånt man ska hålla på med. Kolla vad som händer, vad som är inne och vad som kommer. Läsa bloggar, tidningar, böcker och nnyhetsbrev och på något sätt omvandla allt det som finns där till bra och relevant reklam. Men plötsligt slog det mig så som på huvudet: Jag vet inte vad en trend är!

Det finns egentligen två sätt att se på trender; antingen är det något vi är mitt uppe i, eller så är det något som är på gång. När man pratar om trenden mijömedvetenhet menar man den som händer just nu, och har byggts upp sedan flera år tillbaka. När man pratar om trenden mobil-tv, är det något man tror kommer att komma igång snart, och bli jättestort. Men jag kan faktiskt inte få rätsida på vad som är viktigast. En trendkänslig person; är det någon som är först med det som kommer att bli stort, eller någon som kan ta det som är stort och göra det intressant för fler, genom att se att det är stort?

Jag lutar åt att tro att samtidigt som det är bra att vara långt före när man plannar, så är det viktigare att vara mitt i. Reklambyråer har så korta produktionscykler, så risken blir att om man som planner snöar in för mycket på det som kommer, så är man inte till någon hjälp just nu. Det är lätt att hamna där, insåg jag när jag och mina kompisar stönade irriterat över att Sverige ska öppna en ambassad i Second Life. Så himla fem minuter sedan, likom. Pinsamt att vara så efter.

Men vid lite eftertankte kanske det inte är så dumt ändå. Jag tror att som planner får man inte under några omständigheter bli von oben eller hemmablind. Och kanske är Second Life fortfarande rätt ballt utanför byråvärlden och reklamskolorna. Bara en tanke.

Riche&tenta&äntligen fredag

Ursäkta den oannonserade pausen. Har ingen vettig ursäkt, utom att det har varit full fart de senaste dagarna. Igår träffades hela XL-gänget för after work på Riche. Där var alla utom vi sobert rådhåriga och Whyred-klädda. Vi bestämda bla. att vi inte ska ha något XL-event i år, eftersom vi inte vill göra bort oss. Känns bra. När man ligger på topp hos de flesta företag vi har träffat kan det liksom bara gå utför... Istället blir det en monter på kommande M2-dagarna i april. Ännu en sak att skriva av listan, alltså. Men det var kul att träffa alla. Anders har precis börjat på Peacock. Vi planerade raskt in en lunch nästa onsdag för att jämföra och skryta om våra respektive arbetsplatser.

Vinglade hem tre timmar senare och låg utslagen i soffan resten av kvällen framför kvalitetsserier som Criminal Minds. I morse hade jag en mycket tveksam tenta (kan vara den sista!) följd av en heldag i biblioteket med Emma, sökandes allt som någonsin skrivits om reklam på nätet. Nu har vi tio tungt vetenskapliga artiklar var att klämma till på måndag. Here we go!

En sväng på gymmet senare är det alltså äntligen fredag. Ser fram emot en lugn helg med mat, vin, godis och semlor. Och hyrfilm. Och en födelsedagsmiddag. Och en annan födelsedagsfest. Och ovan nämnda vetenskapliga artiklar. Trevlig helg!

ps. Helgens låtar: November med Laleh och Liebe zum Dritt med Stereo Total. Kan inte bli bättre när man ligger inne och februariregnet spöar utanför.