Fotbollsfruar och nya lagar

Varumärken är svåra saker. Vad gör man om (ve och fasa) ens fins produkter bärs av fel person? Enligt Aftonbladet är fotbollsfruarna high-end märkenas värsta fiende. De dödar alla trender som kommer i deras väg. Lite roligt, tycker jag. De stackars cheferna på Gucci skulle ta en sväng förbi Östra Real eller Biblioteksgatan här i Stockholm och se vad som händer med deras varumärken in action så att säga. Det är ingen vacker syn. Tror inte att Victoria Beckham gör mer skada än trehundra småtjocka och superblonderade 17-åringar.

Så gick Telenor till Garbergs. Det var väl inte så oväntat. Ska bli kul att se vad de hittar på. Däremot tycker jag synd om Voice som tappar sin storkund. Det blir väl inget kvar av den byrån nu. Man ska nog vara rätt stresstålig för att klara sig i den här branschen. Det är lite som att arbeta på en fabrik under konstant nedläggningshot.

På tal om nedläggningshot, den här veckan går branschen i taket över riksdagens inställning till reklam. 50% av riksdagsmännen vill reglera mängden reklam och 60% vill reglera reklamens uttrycksmöjligheter. Branschen hävdar sin självsanering. Igen. För 834:e gången.

Eftersom riksdagen representerar svenska folket och det är de som ska köpa det vi försöker sälja, är det väl lika bra att lyssna. Jag är faktiskt för lite reglering. Det är ännu ett steg i min kamp mot det Proctor/nestléskräpfria samhället. För jag tror på allvar att det är det riksdagen/folk i allmänhet menar när de säger att de är trötta på reklam. Det är skitreklam de är trötta på. Inte Balls. Inte Iprenmannen (eller jo lite kanske). Inte Postens symbolspråk. Inte fyndig DR.

Jag är egentligen emot reglering. Men om det är överhängande, kan man ju se fördelarna i det och hoppas att det leder till bättre reklam.