Obligatorisk tvångströja

Idag har jag blivit upprörd över två saker. Den ena kommer jag inte ens ihåg, så det kan inte ha varit så allvarligt.

Men den andra. Hu. I SvD har det ett tag pågått en debatt om en sk. litteraturkanon för grundskolan. Om jag har fattat det rätt går det ut på att man på central nivå bestämmer ett antal litterära verk som alla svenska skolbarn ska läsa i skolan.

Detta har skapat en enorm rabalder, vilket är helt obegripligt. Men det värsta inlägget hittills kom idag. Vet inte vad människan tycker, det var lite svårt att tolka ut bland alla akademiska floskler. Men jag tror att han är emot. Jag kan verkligen inte fatta varför.

Det låter väl asbra att se till att alla läser de klassiska författarna i skolan. På vilket sätt blir man liksom allvarligt skadad av Strindberg eller Astrid Lindgren? Jag fick läsa allt det där i högstadiet, och jag trodde att det var självklart. Men tydligen hade jag bara ovanligt bra lärare. Vilken idiotisk svensklärare tvingar inte sina 9:or att läsa Röda Rummet och Dvärgen? För självklart handlar det om tvång. Ingen normal femtonåring vill läsa det där frivilligt.

Just därför är det så viktigt att skolan tvingar lite mer. För man är glad för det i längden. Om inte lärarna fattar det själva, får man väl ta till en litteraturkanon och tvinga dem också. Grundskolan är ju faktiskt till för att man ska lära sig saker. Och alla är naturligt lata. Alltså måste man tvinga folk. Jag tänker inte betala några skattepengar till en skola som låter kids göra som de vill. För det är faktiskt riktigt taskigt. Själva poängen med att vara liten är ju att man inte har nån koll.

Och snacket om att en litteraturkanon är exkluderande är ju bara larvigt. Böcker funkar inte antingen/eller, de funkar både/och. Ju mer jag läser, desto mer läser jag vidare. Om jag läser Strindberg i skolan läser jag antagligen mer Arundati Roy på fritiden, än om jag inte läser någonting i skolan. Eftersom skolan finns i Sverige och vi har ett ämne som heter svenska är det väl rätt naturligt att man fokuserar på svenska författare (som dessutom är väldigt bra).

Jag har blivit tvingad till saker i hela mitt liv. Av föräldrar, lärare och andra vuxna. Jag blev tvingad att läsa böcker. Jag fick inte välja att vara dålig i skolan, eller på basketplanen, eller med skidor under fötterna. Det var otroligt skönt. För det är kul att vara duktig, och tråkigt att vara dålig.

Böckerna lärde mig att läsa, och sen lärde jag mig att skriva. Och nu kan jag försörja mig på det. Så tack, Sven Nilsson, Ulla-Britt Sandström, Robin Smith och alla andra vuxna som tvingade mig att göra saker jag inte ville.

Nu har jag toppbetyg från Sveriges bästa högskola, ett fantasktiskt sista sommarjobb och behöver inte oroa mig för framtiden. Och vägen hit har varit skitkul och fylld av beröm. Jag gör det jag älskar. Tack vare krävande, gammaldags, inskränkta svensklärare som tyckte att Strindberg var ett måste.