Bjällerklang utan budskap

Nu börjar det dags för julkampanjer. Jippi! Jag älskar jul och jag älskar stora kampanjer, så bättre kan det ju inte bli.

Läste precis om MQs variant med film och utomhus där Marie Sernholt och Andreas Wilson spelar huvudrollerna.



Förutom att Marie ser ut som en blandning av 12-åring och porrstjärna på just den här bilden, så tror jag att det är en utmärkt tanke. Uppenbarligen funkar MQs jätteenkla koncept: Ta en kändis och sätt på dem kläderna. Punkt. Och även fast just dessa kändisar hånades intensivt av tuffa reklamare på Resumés hemsida så funkar de troligtvis utmärkt för dem som kampanjen är riktad mot.

Frågan är kanske om de är lite väl unga? Eller så är det ett steg mot en föryngrad målgrupp, vad vet jag.

Men i julebruset så undrar jag om Catt&Co har tänkt längre än TV och utomhus? Jag har en skarp känsla av att om man ska lyckas i december, så måste man vara smartare än så. Och där är MQs koncept ganska svagt: Eftersom det saknar budskap är det svårt att lyfta ut i olika medier till integrerade kampanjer. Det finns inget att förstärka liksom.

Nog babbel om det. Idag är det workshoprace med Le Bureau och Saatchi. Två spännande byråer som jag hoppas att vi imponerar på. Hej så länge.

Veckans debatt

Med anledning av den här annonsen



för ett nytt sportmärke som vill etablera sig i Storbrittanien blev det stor diskussion på jobbet idag. Några av mina kollegor tyckte att den är skadlig för Nike eftersom:

- Budskapet är sant och trovärdigt och får Nike att framstå som en elak jätte.
- Den underminerar Nikes styrka i rollen som utmanare (Tiger Woods osv.)
- Den blåser liv i debatten om Nikes sweatshops

Jag trodde tvärtom att den gynnar Nike eftersom

- Nikeloggan är placerad mitt i ansiktet dit blicken dras först. De flesta kommer inte att bearbeta annonsen mer än så.
- Annonsen skapar massor av PR som gynnar det mer salienta märket.
- Nike aktualiseras och de som gillar märket idag kan tycka illa om den här kampanjen tillsammans, vilket stärker gemenskapen mellan dem.

Nå, vad tycker du?

Fyllesamtal

Eftersom bloggar är en så utomordentlig marknadsföringskanal vill jag passa på att slå en slag för en meningslös men rolig tjänst som heter fyllesamtal.se. Dit kan man ringa när man är full och sen kan man lyssna på egna och andras samtal på hemsidan. Inte rocket science kanske, men kul! Bättre än att ringa exet och böla i alla fall, som de flesta gör. Länk finnes i högerspalten.

Workshopvisdom

Idag har vi blivit drillade av både King och Brindfors. King var underbart generösa och bjöd på både fika och lunch på deras kontor, och dessutom var kunden (Non Smoking Generation) på plats. Drömläge alltså. Workshopen blev också helt ok, även om lösningarna ofta var lite väl lika varandra.

Med Brindfors gick det sämre. Kollektiv härdsmälta ledde till lösningar som bara var snäppet bättre än Brindfors egna för Vattenfall, som jag inte alls gillar och verkligen hade idéer till att förbättra. Idéer som bara försvann. Typiskt.

Efter idag kan jag dock konstatera två saker;

1. Det är tråkigt att jobba med lätta kunder som alla gillar. Just nu ger alla kunder oss i uppdrag att jobba med klimatfrågor. Så jäkla tacksamt, så jäkla tråkigt. Ge oss en riktig alla-hatar-oss-och-byrån-också-kund istället. Fel idé på fel plats, ingen budget och börja från noll. Det är kul.

2. Reklambyråer måste bli bättre på att sälja sig själva. Vi kräver att kundernas brief ska rymmas på en A4. Vi säger stolt att vi kan få in ett helt varumärkeslöfte i en logga eller en pay-off. Vi hävdar att produktutveckling och attribut sällan är det som gör en vara köpt; det är varumärket.

Hur kan det då ta 50 minuter att presentera sin egen byrå? I de flesta fall är det som att alla anställda på nämnda byrå skulle komma dit och prata om vad de åt till frukost i två minuter var. Vilket vore roligare. För nu läggs tiden på att presentera just den byråns unika modell för strategi. Vilken ju alla borde fatta inte är så unik. Stackars kunder som ligger i pitch, de måste väl lyssna tills öronen trillar av. Nej, lev som ni lär och visa att man kan säga mycket med en mening.

Men alla är faktiskt inte hopplösa på detta. Jag avslutar därför positivt med en topplista; MCXL-höstens bästa presentationer har hållts av:

Åkestam.Holst
Storåkers McCann
GCI
P&G för Wella
Leo Burnett

Utan inbördes ordning, för minnet kanske sviker mig. Bra jobbat! Nu ska jag sova. Imorrn är det tillbaka till Garbergs som gäller.

ShejmTV

Ibland drabbas man bara av dramatisk ovilja mot ett nytt fenomen. Klockan är nu 08.57 och jag hatar redan FejmTV som lanseras idag. FejmTV är TV4s satsning på att kopiera Youtube för att slå ut Bubblare. Och det känns ju alltid fräscht. Bästa sättet att vinna kidsen liksom; gå som storföretag ut och säg att ert mål är att knäcka ett litet företag som har startats av studenter för att erbjuda en alternativ mediekanal.

Ett annat bra sätt att vinna kidsen är ju att döpa sidan till ett försvenskat ord av kändis. För det vet ju alla att det är drivkraften bakom Youtubes succé, folk vill bli kända! Sen uppfinner vi det nya verbet fejma (som jag antagligen är för gammal för att fatta vad det betyder) och skriver in en massa fejkade kommentarer till filmerna (nej, jag tror inte att kidsen har varit inne på sajten klockan sju i morse och skrivit begåvade kommentarer som "eehhh" och "ballt" till en film där någon åker telemark).

Det hela toppas med att FejmTV är en exakt kopia av Youtube. Flikarna är likadana, funktionerna samma, communitydelen och till och med färgsättningen också. Liten fråga bara: Varför lansera en kopia av något som redan finns? Om det är optimalt, borde inte folk vilja använda originalet hellre? TV4 visar obehagligt lite insikt i hur internet och subkulturer funkar. Men ok, de är ju Sveriges bredaste TV-kanal där nytänkande stavas ny programledare i Idol. Men stanna där och gör det ni kan, då!

Jag hoppas innerligt att FejmTV floppar totalt och att Oskar & Co på Bubblare blir uppköta av TV4 istället och kan skratta hela vägen till banken under resten av sina liv.

Skulle här visa den mest "fejmade" filmen just nu, men det är fel på koden från FejmTV så det går inte. Ha ha ha.

Hybriddag

En intensiv dag med seminarium och workshop lider mot sitt slut. Har fått så mycket nya varumärkesidéer att jag är helt snurrig. På eftermiddagen fick vi besök av SWE, som presenterade ett case om Toyota. Trodde att det skulle bli katastrof; 35 minuters effektiv arbetstid är rätt snålt. Men det gick förvänansvärt bra! Vi fick ihop både några luftslussar, gerillabensinpumpar och bilar kvaddade av lapplisor på den knappa tiden. XL när det är som bäst!

Just nu är det så tokmycket att göra att de kommande tre veckorna känns oändligt långa. Vi fick precis ut hemtentan idag, så det är väl bara att sätta igång, egentligen...

Nu ska jag snart dra till gymmet en snabbis. Behöver lite rörelseenergi för att orka. Imrogon ska vi drillas av både King och Lowe Brindfors, så det gäller att ligga i.

Uttråkad, hånad och tappad bakom en vagn

Söndag och jobb, jobb, jobb. Men det är ganska mysigt att sitta framför datorn med en tekopp när det är mörkt ute. Så länge man får göra roliga saker, som att blogga, och slipper göra tråkiga saker, som att skriva artikelsammanfattningar.

Gårdagens sittning var en besvikelse. Vi var några spillror till sistaårsstudenter som försökte hålla humöret uppe, men i havet av ettor var det svårt. Vad har hänt? Under kvällen blev jag kallad gammal (jag är ju trots allt 22), tråkig (eftersom jag bara är 22 och snart är färdig med Handels) och oseriös (eftersom jag läser marknadsföring och inte finans). Allt detta av begåvade och livserfarna 19-åringar som ska ta över Sveriges näringsliv om några år. Känns bra ända in i ryggmärgen.

Dessutom lyckades jag ta sönder och sen tappa bort mitt Burberryparaply, rycka bort en viktig knapp på min jacka OCH tappa min mormors kuvertväska i toan på Oxid, så att mobilen dog. Den fick torkas under en lampa i köket i tolv timmar, men nu funkar den igen. Men den har legat i en toa! Bläää! Behöver knappast tillägga att kvällen avslutades ganska tidigt.

Men en glad nyhet är i alla fall att det fortfarande görs bra reklam. Ibland är det så enkelt att man undrar varför i hela friden det inte har gjorts förr. Snygg kampanj för Anmesty av TBWA Paris. Tack Axel för tipset.

Nu tillbaka till artiklarna.

Med en enkel tulipan

Ibland behöver reklam inte vara så finkänslig



Såg den här utanför en tobaksaffär på Linnégatan. Fick i alla fall mig att fundera på att köpa en tulpan...

Webtest för sakens skull

Gjorde precis Trygg Hansas behovstest som Le Bureau har snickrat ihop. Fantastiskt snygg grafik. Och tester är ju alltid kul. Men varför får man ett standardsvar när man har ansträngt sig och svarat på massor av frågor? Jag fattar väl också att jag ska ha en hemförsäkring! Dessutom känns formuleringen "vi rekommenderat alla att teckna en sjuk-och olycksfallsförsäkring" lite beige. Varför då göra ett test över huvud taget?

Nej, gör om och gör rätt. Belöningen måste stå i proportion till ansträngningen. Så kul är det inte med webtest för sakens skull.

Freitag!!

Helena, har postat ett svar till din kommentar! Alltid kul när folk hör av sig.

Idag har vi haft workshop med Storåkers och deras megakändis Therese Bohlin. Kul uppgift, öppen brief och en leende Dahlén. Kan en fredag bli bättre?

Men nu är det helg. Imorgon ska jag på HRS-sittning på Handels (tror alltig att varje sittning ska bli min sista...). Ska bli sjukt kul. Hoppas att se många av er där!

Trevlig helg.

En eventläxa

Den här bloggen brukar vara ganska snäll. Men inte idag. Igår var jag på Spinngalan. Vilket skämt!

Inne på Café Opera möttes vi av en enorm garderobskö, och fick betala 20 kronor för att tvingas hänga in jackan. Jag hatar garderobsavgift. På uteställen är det störigt, på privata tillställningar är det förbjudet. Det borde alla veta, framför allt den bransch som säger sig syssla med event.

Väl inne fick vi två drinkbiljetter var, som skulle räcka i över två timmar. Och för alla som trodde att drink innebär något drickbart som man är sugen på, så var det fel. Biljetterna gällde enbart något sötsliskigt med Absolut Ruby Red (snacka om fel val av spons!). Vin, öl och läsk fick man betala för.

Det finns många kanditater i kategorin världens sämsta konferancier, men Morgan Någonting (han som var med i Tippen när vi var små, ni vet) tog med råge hem detta pris. Vid flera tillfällen såg jag faktiskt folk i publiken sätta händerna för munnen i ren förfäran. Eller som Simon i min klass uttryckte det: Det gjorde fysiskt ont att titta på honom. Ett skämt gick till exempel ut på hur han skulle mörda Årets Rookie, Tom från Prime. Yes. Där att den, liksom.

Efter prisutdelning med kampanjer som ingen varken hade sett eller hört talas om, fick vi två nya drinkbiljetter (enbart öl/vin den här gången!) och en torr buffé där allt smakade kanel som fick intas stående i brist på sittplats. Sen gick jag (och nästan alla andra) hem. Stackars Robyn fick spela för ett nästan tomt Café Opera där de stackarna som var kvar mest sprang omkring och jagade överblivna drinkbiljetter.

Det bästa av allt är att biljetterna kostade 900 kronor. PR-branschen lockade inga nya talanger från XL eller MA den kvällen. Hoppas jag.

Snurrig på spinn

Vad gör jag här? Torsdag och jag borde alltså ägna mig åt skolan, inte sitta på Garbergs och jobba som en galning. Men det är svårt att låta bli när en rolig pitch vägs mot varumärkesrevision, som hittills är det tråkigaste vi har gjort på XL.

Grupp Nina, Catharina, Nisse och Robin gjorde sitt första riktiga jobb idag. Det gick alldeles utmärkt. Imorgon kommer världen att förvånas över vår modiga portföljrevision för Wrigley's (ni vet, Extra och sånt). Att ingen har kommit på våra idéer tidigare är ett under... Ska avslöja hur vi tänker imorgon.

Nu ska jag iväg på Spinngala. Helt klart är att Nina och PR inte går så bra ihop. Vet inte vilka som tävlar, i vilka kategorier eller varför. Och nu är det för sent att ta reda på det. Måste bara hinna in på toaletten och sminka mig. Hoppas att ingen på festen genomskådar mig...

Det finns bara en av mig och det är jag

Idag sa min kollega David något mycket intressant:

Andra killar i Sverige är inte som jag. De äter korv, hatar tjejer och slår ner bögar. Eller i alla fall så slår de ner bögar

´
Slutsatsen var att vi kanske borde tänka oss för innan vi springer till ännu en kund och säljer in stortstadskillen 20-nånting som målgrupp.

Jag har märkt att det är väldigt lätt att bara göra reklam till sig själv. Och då blir det ganska enformigt, och inte särskilt effektivt. Ändå är hela världens reklambransch på en sekellång egotripp som aldrig verkar avta.

Vi gör reklam om oss själva, till oss själva, för att visa upp för våra kollegor och närmsta konkurrenter. Det är mänskligt. Men inte särskilt bra.

Så även om vi kanske inte främst ska satsa på de kovvätande kvinnohatarna så vore det nog nyttigt för alla reklamare att byta miljö då och då. Ett förslag: Byt Riche mot Gran Garbo i Solna nu till helgen. Kom till baka på måndag full av nya idéer och uppslag.

My name is feminist, anti feminist (licenced to kill bad arguments)

Har precis varit och sett nya Bondrullen, Casino Royal. Utan att vara ett stort Bond-fan (eller just därför) tyckte jag att den var riktigt riktigt bra. Hans Wiklund var smårolig konferancier och det bjöds på dry martini och popcorn. Ett stort minus dock till den sura tanten på Rigoletto som systematiskt väste åt folk som gick in i salongen.

Däremot är jag tveksam till Heinekens reklam med samma tema. De har någon sorts B-sponskontrakt, och är inte med i filmen men får göra en film om filmen. Men jag fattar den inte alls.



En mycket söt klassisker finns dock här. I en omröstning gjord av BBC blev filmen från 1974 utvald till Storbrittaniens bästa matreklam någonsin. Jag håller med om att den håller än idag. Snygg, söt och lite lagom smart. Precis som en Bondbrud, egentligen.

Och så var det dags för H&M att göra skandal igen. Nu har de vågat göra underklädesreklam igen för första gången på två år. Eftersom (föga förvånande) utan reklam sålde de inga underkläder. Då gick folk till Lindex istället. Gudryn Schyman har redan gått i taket och kallar filmen för mjukporr, vilket naturligtvis har dragit mäkta med trafik till hemsidan.

Men så till filmen: I like. Den är snygg. Emanuelle är snygg. Underkläderna är snygga och musiken är snygg (det tycker jag för övrigt är H&Ms främsta styrka just nu. Har fortfarande den softa versionen av "I just can't get enough" från sommarfilmen i huvudet).

Min fråga är snarare vad Gudrun har för världsuppfattning som gör att hon läser in objektifiering i den här filmen. Är en kvinna i underkläder per definition ett objekt? Har hon ingen fri vilja? Ingen drivkraft? Det tycker inte jag. I det här fallet är hon i högsta grad ett subjekt. Frågan är snarare vilka mähän till kvinnor Gudrun omger sig med. De tjejer jag känner har faktiskt underkläder. Dessutom pluggar de på Handels. Och tjänar pengar. Konstigt va?

Därför tror jag att Emanuelle är hemma med sin kille och sin katt och har på sig sina nya snygga underkläder för att hon gillar dem. Och fast jag inte har nån katt så kan jag köpa den tanken. Nästa sak: Få H&M att göra underkläder i min storlek.

Att göra en usel workshop

Efter att ha träffat Acne Jeans nu på eftermiddagen kom jag helt osökt på att jag borde göra en lista på hur man ska göra om man vill ha en riktigt dålig workshop med MCXL

1. Kom med ett låtsasproblem. Allra bäst är det om det är ett problem ni själva nyligen har löst, så att ni är riktigt hemmablinda.

2. Ge en problembeskrivning med massor av "om" och "men" och implicita begränsningar.

3. Ha en väldigt tydlig bild av hur ert varumärke är, vad det bör vara och hur vägen dit går. Var inte öppen för alternativa förslag. Ert varumärke är ju trots allt fantastiskt speciellt, men tyvärr är det bara ni som förstår det.

4. Ge så luddig och negativ feedback som möljligt. Poängtera gärna vilka lösningar som är "rätt" eftersom de stämmer överens med hur ni själva har löst problemet. Låt er egen lösning vara facit.

5. Ta lösningarna ordagrant. Säger vi rånarluvor, tolka just det ordet som avgörande, inte det bakomliggande konceptet.

6. Var övertygande om er egen förträfflighet och se oss som elever som ni visa yrkesmänniskor ska lära saker.

Genom att följa denna lista kommer ni garanterat att få tillgång till en grupp frustrerade människor som känner att de två timmar ni tillbringade tillsammans var ett enda slöseri med tid. Dessutom kommer ni själva att tycka att MCXL är en rätt larvig utbildning där folk absolut inte förstår sig på just ert varumärke, som i styrka befinner sig någonstans mellan Coca-Cola och Jesus. Precis som en riktigt dåligt workshop ska vara!

Softsöndag

Efter den hektiska veckan har det varit skönt med en rätt lugn helg. Fredagen tillbringades hemma hos Filippa med en liten avrundande sväng till Riche och Sturehof. Träffade de tappraste Garbergarna, men annars var ingen ute, så det blev en tidig hemgång.

Gårdagens största händelse var att jag lyckades lägga vantarna på ett par stövlar från 1984 som Mickes mamma hade hittat i sin garberob. Så himla schyssta! Och jag som verkligen har saknat ett par stövlar. Ibland finns lyckan där man minst av allt anar.

Dagens underhållning kommer här. Katter är så sjukt roliga.

Det här inlägget kostar 67 kronor att läsa

Den intressantaste funderingen under helgen såddes av Thomas Gibson under torsdagens workshop på Leo Burnett. Vi var där för att öka läsandet av Bibeln (ett låtsasuppdrag tyvärr, hade varit mycket roligare om det var på riktigt), men diskussionen gled ganska snart över på etik och reklam.

Tydligen är det inte bara jag som får försvara mitt studie- och yrkesval med jämna mellanrum. Som tur var hade Thomas ett par riktigt smarta comebacks att avfyra mot dem som är för fina för att hålla på med reklam, och tillräckligt oförskämda för att kritisera oss andra. Nämligen:

Utan reklam skulle ett nummer av DN kosta ungefär 75 kronor. Vi skulle få klara oss med en TV-kanal, en radiostation och en kvällstidning (som också skulle kosta bortåt hundringen.) Glöm Google, Metro, City och punkt.se. Glöm gratis sajter där vi får nyheter i samma sekund de händer. Glöm idrottsevenemang öppna för alla, och knattefotboll och schlagerfestival.

Utan reklam hamnar vi i ett pre-industriellt samhälle där det smala utbudet av information och underhållning är förbehållet dem som har råd att betala ordentligt för sig.

Det här låter ju ganska självklart, tycker jag. Men ändå är det 50% av våra riksdagsledamöter som inte ser sambandet mellan medieutbud och reklam. Många konsumenter tror att tidningarna blir dyrare eftersom man måste betala tryckkostnader för alla annonser. Där har Reklamförbundet, men också alla i branschen, ett viktigt uppdrag.

Nu var det ju inte därför jag bestämde mig för att hålla på med marknadskommunikation. Mina motiv är mycket mer själviska; jag gör det för att jag älskar det. För att jag får olösliga problem på mitt bord varje dag. För att man hamnar mitt i smeten, i folks hem och hjärnor, hela tiden. Och för att det är normalt att komma på en branschfest utklädd till en aubergine.

Men det känns skönt att kunna dra upp de där ädla motiven också. Som marknadsförare vet vi ju att människor alltid vill rättfärdiga sina val och framstå som bättre än de är.

Oh, vilket party!

När det är festvecka i reklambranschen är det mycket svårt att hinna blogga. Lite som studentperiod, nästan. En snabb sammanfattning av de senaste dagarnas aktiviteter:

I onsdags var det 100wattsgala i Stadshuset. 100wattaren belönar "kreativ reklam som gett effekt". Kvällens bästa var att Åkestam.Holst och Posten B2B tog hem toppvinsten i sin kategori. Oväntat, men så väldigt välförtjänt. Enligt Å.Hs VD var priset det tredje roligaste han någonsin hade vunnit. Nu hoppas vi alla att vi får se de sköna rebusarna i minst ett par år till.

Middagen var däremot mycket seg och lite dumsnål. Att sitta i en halvtimme utan vin i glaset eller något på tallriken känns bara irriterande. Även om man har trevliga bordgrannar. Peter Siepen som konferencier var lite pinsam i början, men roligare ju längre kvällen gick.

Kvällen bästa var make-upartister och hårfix inne på damtoan. Varför har ingen tänkt på det förut?

Igår var det Barbergs. Vilket jäkla party! Maskeradtemat tog på största allvar. Man kunde dansa med björnen Baloo och ta en drink med Döden (vars dräkt enbart tillät sugrör) eller en Karl-Johansvamp. Bästa grupputklädnad var nog Acnes Frukt&Grönt eller Perfect Fools saneringsstyrka.

Om det var kläderna eller drinkarna som fick folk att läppa loss vet jag inte, men liknande röj får man leta efter. När vi vinglade hem vi halv ett var ingen avslutning på kvällen i sikte.

Tusen tack till Jenny, Adriane, Cilla och alla andra som fixade festen! Snart ringer Bindan och vill anställa er, promise!

Liva a little

Läste en intressant ledare i svenskan häromdagen. En forskare vid namn David Eberhard hävdar att Sverige leder av ett nationellt paniksyndrom där alla är rädda för allt.

Vi vill ha lagar för cykelhjälm. Ångestsymptom blir vanligare, folk skadar sig själva och uppsöker psykakuten i tid och otid. Enligt Eberhard beror inte det på att vi utsätts för ökad stress eller mer krav; snarare på att vi blir allt sämre på att tåla stress. Jag är nog ganska benägen att hålla med.

Det kan inte ha varit så mycket bättre förr. Problemen är säkert olika till sin natur, men summan av alla laster är som bekant konstant. Däremot blir ju vem som helst stressad över alla paniklarm och den hetska debatten om hur dåligt alla mår. Det blir som en självuppfyllande profetia när man börjar känna efter. Är jag inte lite stressad? Är jag inte lite ohälsosam? Blev det inte lite för mycket rött kött igår? Och så där. Så det är nog bästt att bara sluta känna efter så förbaskat, och leva lite istället. Därför vill jag hellre göra reklam som uppmuntrar än som omhuldar. Och det verkar ju funka, se bara på Delicato! Ta en chokladboll och var glad, för tusan.

Vem vinner?

Tillbaka på Garbergs och inleder min nya arbetstaktik, kallad "en dag i veckan". Börjar redan ställa mig tveksam. Det är inte mycket man hinner på en arbetsdag, framför allt inte när huvudet är fullt av plugg och jobb i en salig röra. Men en del har jag fått gjort i alla fall.

Ikväll är det 100-wattaren, vilket ska bli jättekul. För att få biljetterna packade vi goodie-bags åt Inhouse igår. 700 stycken. Fasen vad jobbigt det var. Men nu är det gjort, och festen återstår. Ska snart som vanligt gå och svida om på toaletten. Skulle lika gärna kunna parkera min partygarderob här under skrivbordet.

Ikväll har jag dubbla lojaliteter. Självklart hejar jag på Garbergs för Löfbergs Lila, men kanske lite mer på Åkestam.Holst för Posten, Viking Line och Pause. De har ju en bra vecka, med vunnen SBAB, VD som Guldäggsordförande och nominering i Young Guns (grattis Johan och Lars, har jag glömt och säga), så flytet känns rätt. Vi får se.

Imorgon är har vi workshop med Leo Burnett och kvällen viks åt Barbergs maskeradparty. Om ni ser en Twiggy i vimlet är det jag. Fast med 475 gäster anmälda förvinner jag nog i mängden. Tror att mina flamencodansande kollegor kommer att ta det mesta av uppmärksamheten.

Och på något sätt ska jag ha producerat ett antal textannonser till på fredag. Minst tio meningar, inga grafiska element och utan att avslöja avsändaren. Som är Vespa. Alla idéer mottages varmt.

Men som sagt, dags att svida om. Vi ses i vimlet!

Det här är inte en marknadföringskanal

Take That-festen var igår var förvånansvärt bra. Killarna var visserligen lite gamla och slitna, men förvånansvärt självdistanserade. Vi fick höra Back for Good, nya singeln Patience och se samma dansmoves som på den gamla tiden. Mycket underhållande.

Dessutom stod det en tjej i ingången och delade ut drinkbiljetter, och man fick ett par varje gång man gick förbi eftersom hon verkade lida av någon sorts minnessjukdom. Toppen!

Så idag var det dags för oss att berätta för Universal Music hur de borde ha gjort med lanseringen av Take That egentligen. De verkade nöjda, och en hel det bra idéer dök upp.

Däremot fick dagens seminarium mig att tänka på hela fenomenet med bloggar. De dök upp hela tiden som en toppenbra kanal för marknadsföring av musik. Jag tror dock att bloggen som marknadsföringskanal är grymt överskattad eftersom

1. Bloggarna har mycket litet genomslag. Få läser dem, och de populära uppdateras så ofta att ett inlägg snabbt försvinner ur blickfånget.

2. Bloggarna dränks i gratisgrejer. Ebba von Sydow skrev att när VR skulle ha jeansprovning fick de över 500 par skickade. 500! 20 tog sig till reportaget. Detsamma gäller för andra bloggare. Det är fel att tro att det krävs mindre ansträngning för att nå en bloggare än en vanlig journalist.

3. Bloggarna har ett trovärdighetsproblem. Ingen kontroll finns, och det vet ju alla och det är bra. Men det man får sig ofta en tankeställare när man ser var debatten tar vägen. Ett exempel är det här, en artikel från resume.se om Åkestam.Holsts jobb för Playground. I kommentarerna säger någon att den förra byrån (Var det F&B?) jobb var bättre. Till historien hör dock att Å.H har haft Playground som kund sen det startades. Nåja, inte hela världen kanske, men en tydlig illustration av interaktionens charm och baksida.

Jag tror visst att man kan använda bloggar i vissa fall när man har en mycket smal målgrupp och inga pengar att röra sig med. Men som med alla andra kommunikationsmedel finns det stora nackdelar. Bra att minnas, tror jag.

(Bara så ni vet så är Reklamchock helt oköpt. Dock en smula svågerpolitisk. Och lite rädd för att någon ska tycka illa om mig. Men jag gör så gott jag kan!)

Flashbeer

Om någon har missat den, ett nytt gott skratt från Carlton Draught. Tycker att den är grymt bra. Och lång. Men bra.

Back to school

Idag var det första chockartade dagen i skolan efter praktiken. Vi gick ut hårt med en workshop med Procter & Gamble och Wella. Det gick förvånansvärt bra, men om jag någonsin hade funderat på att jobba där så ändrade jag mig nu.

Sen hade vi ett förvirrat seminarium som jag inte minns något av, och klistrade lite pannåer inför workshopen med Universal som vi har imorgon.

Mest spännande av allt; nya grupper som man ska leva med resten av terminen. Ut med Axel och Martin, in med Nisse, Catharina och Robin. Ska bli spännande (=läskigt) att se hur det går... Mer rapporter följer.

Vårt nya artikelkompendium sägs vara det tjockaste som någonsin producerats på Handels. 45 artiklar innehåller det. Det är ju inte för inte som utbildningen heter XL.

Om två timmar är det skola igen, men denna gången på Caféet där Take That spelar. Vad gör man inte för att ligga på forskningsfronten...

SBAB gick till Åkestam.Holst. Grattis grattis säger jag till alla vänner som jag vet har slitit dag och natt med det här. Men jag tror att det var vår workshop som gjorde skillnaden till slut.

Insåg just att det ser ut som om det här inlägget vore spökskrivet av Viggo Cavling.

Åsiktsmaskinen

Fick höra igår att ganska många alumnis hade hittat Reklamchock genom ett inlägg som Researcher gjorde i augusti. Det hade jag helt missat, och ego-googlade naturligtvis detta. Ve och fasa när jag insåg att det var mycket negativt!

I uppstarten av den här bloggen länkade jag till Researcher med kommentaren att "skribenten bakom bloggen har massor av åsikter och verkar lite läskig". Det här tolkade Researcher (och de flesta kommentarläggare) som att "skribenten bakom bloggen har massor av åsikter och därför verkar lite läskig". Oj då. Det skrev jag ju inte.

Det är så intressant med grupptänk. För bland de som skrev kommentarer var det bara en enda som kom på att jag med läskig kanske inte menade havandet av åsikter, utan formulerandet av vissa av dem. Vilket ju var helt korrekt. (Dessutom hade Researcher precis när jag skrev inlägget fått ett utbrott på dem som lägger kommentarer, och det var faktiskt läskigt) Alla andra förfasade sig över marknadsföringsutbildningar (baserat på ett enda blogginlägg, antar jag då) där studenterna är rädda för text och bara vill ha reklamfilmssnuttar på bloggarna.

Moahahahaha. Efter fyra år på Handels och en termin i Micke Dahléns våld är texträdd nog det sista jag är. Den egenskapen viker jag åt färdigutbildade reklamare.

Så för att klargöra:
Researcher, jag gillar dig. Jag är inte rädd för varken åsikter eller mycket text. Däremot tycker jag att kommentarerna ofta är lite tama. Och att mycket text och analys inte per definition hänger ihop. Och att ironi inte funkar så bra i bloggformat. Titta. Jag har också åsikter.

Partaj

Lite lätt förstörd sen gårdagskvällen. Men det blev mycket trevligt! Lika delar vin, skvaller, framtidsnoja och gamla vänner är alltid bra.

Kvällens bästa:
1. Alla alumnis som orkade berätta om sina jobb. 16 gånger.
2. Domain Wines som sponsrade med massor av olika goda viner. Framför allt ett av dem var toppen (testade bara de röda, men hörde att de vita var bra också), men jag minns inte vad det hette. Ska kolla flaskorna på måndag och skriva.
3. PU:s musikanläggning och Robins musik.
4. Speed-dating konceptet. Roligt, intressant och en riktig isbrytare. Det var en chansning, men det gick helt klart hem. Tror att konceptet är mycket bättre för den här typen av karriärmingel än för vanlig dating, dock.
5. Den sista ölen på Riche.

Kvällens sämsta:
1. Att av 16 personer som hade lovat, stannade bara Simon, Robin och Axel och hjälpte till med städningen. Tack och lov fick vi hjälp av några snälla alumnis (Josef och Adam) som tyckte att det var sorgligt att se oss släpa sopsäckar i högklackat och partytopp.
2. Den sista ölen på Riche.

Idag är sista officiella praktikdagen, så det är en del att runda av. Önskar lite att det vore halvdag den här fredagen också...

Film o fest

På senaste tiden har jag sett massor av bra reklamfilm. Måste bara dela med mig.

Filmen här är ett utmärkt exempel på att ta en negativ aspekt och vända den till något positivt. Det blir roligt, smart och effektivt. Varför? Jo, för att komma med argumenten mot invändningarna innan invändningarna ens kommer. Sen är ju den här filmen ovanligt bra genomförd också. DDB Tyskland om jag inte minns fel.

En rolig amerikanare, som tyvärr blir lite larvig på slutet. Dessutom kunde budskapet vara vassare. Men helt klart underhållande. Cred: Axel

Nu hinner jag inte skriva mer, för det är dags att fixa inför festen. Två timmar till gå. Det ryktas att Resumé kommer, så det är bäst att kamma sig...

Och så ett snabbt tack till alla som läser min blogg och ger mig massor av snäll och bra feedback! Det är väldigt kul att vara uppskattad. Ge gärna kommentarer och länka era egna bloggar!

H&M+Viktor&Rolf=inte så bra

Har dragit mig in i det längsta, men idag känns det ofrånkomligt: Några ord om H&M och Viktor & Rolf.

Som tf planner är det ju intressant att betrakta fenomen i omvärlden, och H&Ms designersamarbeten har onekligen blivit ett sådant. Och kalla mig rastlös, men tre gånger på tre år var för mycket. Kanske var det avstickaren med de asfula Madonnakläderna som gjorde det, man jag har haft extremt svårt att uppbåda någon som helst entusiasm för den nya kollektionen.

Kanske beror det på att kläderna är tråkiga. Kanske beror det på att reklamen, inklusive den säkert mycket dyra filmen, på sin höjd är medioker (ljudet? Vad hände med ljudet?!). Eller så var det Sofie Fahrman i puffig brudklänning på aftonbladets hemsida som fick bägaren att rinna över. Och råden (i såväl kvällstidningar som TV4s morgonsoffa) om hur man skulle roffa åt sig prylarna. Men jag känner att jag helt ärligt inte bryr mig.

Jag önskar att det vore en protest. Jag gillar när känslor svallar, oavsett riktning. Men det här blev bara... gäsp.

Så på lunchen gick jag upp till Götgatan för att se om jag hade rätt eller fel. Var det bara jag som kände mig så uttråkad? Men nej. Där hängde kläderna i prydliga rader och blandade storlekar. Höll upp en tröja. Tvekade. Hängde tillbaka. Som de flesta runt omkring mig.

Aj aj då, H&M som brukar ha sån fingertoppskänsla. Men jag tycker att det är ett intressant kvitto på hur konsumenter är. För grejen är att konsumenter är smarta, mäktiga och oftast betydligt snabbare än företagen. Framförallt vet de att ställa krav på sina varumärken. När någon trampar snett visar det sig direkt på försäljningen. Det måste marknadsförare bli bättre på att ta hänsyn till. Tiden när man kunde mjölka kunderna, om man någonsin har kunnat det, är förbi.

Senaste nytt från er Brand Advisor

Lanseringsfesten för uppsatser.se var trevlig. Alla som håller på med olika typer av forskning, missa inte den sidan! Alla studentuppsatser från många av Sveriges högskolor finns upplagda. Läkar den omedelbart i högerkanten. Nu ska vi bara övertala vårt Handels att ansluta sig också...

Annars har det varit ännu en internsiv dag på jobbet. Det är så mycket jag vill göra innan veckan är slut. Blev alldeles nyss adresserad "vår Brand Advisor" av min vänlige kollega David. Funderar på att lägga till det på visitkortet. Låter mycket bättre än M. Sc. Student. Åh, jag vill börja jobba på riktigt.

Har inte hunnit se så mycket bra reklam idag, men den här är intressant. Måste fullänka pga Safari.

http://www.youtube.com/watch?v=Wm2OXQh3duI&eurl=

Såg nya Echinagardfilmen på TV för första gången igår. Micke garvade så han höll på att trilla av soffan. Ett mycket bra betyg tycker jag. Se filmen här

http://www.garbergs.se/kampanjer/?id=269

Nu är det snart dags att avrunda dagen. Får inte gå jättesent om jag ska hinna fixa inför festen imorgon...

Bizzi Bizzi

Tillbaka på jobbet efter sjukfrånvaron. Tokmycket (roliga) saker att göra, dagen har bara susat förbi. Och så ska man börja avsluta diverse projekt också innan det är back to school. Jag vill verkligen inte sluta nu, precis när det börjar bli riktigt riktigt kul! Jag får så mycket beröm att jag snart kommer att lätta från marken, jag svär. Nåja, kanske lika bra att sluta medan man är på topp, förr eller senare kommer jag ju klanta mig...

Som om inte det vore nog är det ju dags för den grandiosa XL-festen nu på torsdag. Jag och Kristina är i full färd med föeberedelserna under de timmar vi inte jobbar eller sover. Kommer nog att bli väldigt trevligt. Och alla berörda som läser detta: Glöm inte att betala in de 50 kronor som krävs. Annars kommer den elaka skattekaninen och för bort er på natten.

Ska också slå ett slag för Fallons planningblogg. Den är sjukt bra. Kolla in! Finns länkad i högermenyn.

Nu ska jag strax svida om och gå på partaj. Charlotte och Ted har lansering av sin nya sida uppsatser.se vilket ska firas med skumpa såklart. Sen är det hip-hop gig på O-baren som jag såklart inte borde gå på. Jag behöver faktiskt stryka. Så det så.

Sjuk, bitter och oroad

Nya kampanjer i Resumé här. Veckans frågeteckan måste vara utomhuset för Nike Pro. Har sett dem på stan. Har stått nära och studerat dem på stan, med risk för att bli betraktad som en idiot. Och ändå förstår jag ingenting. Varför kommer det rök? Plaggen andas, ja visst, men vad har det med röken att göra? Känns lite som att någon har glömt att kreativitet betyder "meningsfull nyhet", inte bara "nyhet". "Det har aldrig gjorts förut". Wow liksom. Det är många saker som aldrig har gjorts förut, men som man inte måste göra för det.

Usch, nu låter jag som en bitter gammal Resumékommentator. Det är bara för att jag är sjuk idag. Hemma från jobbet/skolan för första gången sen i februari. Jag är inte van att vara förkyld, helt enkelt. Då blir jag tjurig och tråkig och rastlös. Längtar bara efter att få gå tillbaka till jobbet.

Var och såg Borat igår. Den var faktiskt precis så bra som alla hade sagt. Det intressanta var att biosalongen liksom var uppdelad i två halvor som skrattade på helt olika ställen. Hälften (utan att vara alltför fördomsfull lät det på skratten som om det mest var unga killar) verkade se Borat som någon sorts slapstick-fars. De skrattade åt våldtäktsskämten, när resten av salongen vek sig dubbla av amerikanernas reaktioner.

Visst är Borat humor, men det är ju samhällskritiken som är det intressanta. Om man skrattar åt att Borats syster är prostituerad, eller åt de långt dragna judeskämten, då har man en väldigt konstig syn på verkligheten. Sånt gör mig riktigt obehaglig till mods. Det roliga, och det som jag är säker på är Sasha Baron Cohens poäng, är att människorna i filmen skrattar åt Borats skämt. Och tanken är att vi i salongen ska skratta åt dem, inte med dem. Och gör man inte det, då är nog Borat den vidrigaste filmen som gått upp på bio på väldigt, väldigt länge.

C'mon!

Så var det dags för mig också. Jag har blivit sjuk. Som tur är är det söndag och jag kan ta det lugnt. Hoppas att jag kan gå till jobbet imorgon, nu när jag går in på sista praktikveckan.

Har tittat fantasktikt mycket på TV i helgen. Efter det kan jag säga att min favoritreklam just nu är filmen för Opel Corsa med C.M.O.N.S. De är grymt söta och roliga att titta på.

Dessutom har de fått mig att upptäcka en dold talang jag har. Ibland när jag intervjutränar mig själv inför framtiden (när jag blir rik och berömd och kommer att bli intervjuad hela tiden)dyker ju den frågan upp: Har du någon dold talang? Det verkar ju deppigt att svara nej. Som om man verkligen inte kunde något annorlunda och intressant. Men nu kan jag det: Jag kan låta precis som C.M.O.N.S!

Har utmanat några andra på detta, och ingen är hittills lika bra som jag. Yes. Nu vet jag vad jag ska svara när SvD ringer för nästa veckas Söndagsintervju.

Reklamdax

Det var ett tag sen jag la in lite sköna reklamgrejer. Så nu är det dags.

Det här tycker jag är världens copymässigt bästa reklamfilm. Se i lugn och ro.

Filmen för Dove om retusch i reklambilder anses ju vara helt otrolig. Den har bara lagts upp på nätet och sägs ha gett bättre effektivitet än deras filmvisning under Superbowl. Jag tycker själv att den är fjantig, men alla andra älskar den. Har jag fel? Döm själv här.

Och slutligen, Playground och Åkestam.Holst är otroligt duktiga på att göra självklara, men ändå spektakulära reklamlösningar. Det senaste är ett provrum som håller -10 grader.

Nu är det helg på riktigt. Micke och jag sitter i soffan och dricker champagne. Och mörkret faller. Skönt med November!

Fredagsvisdom

Idag är det fredag igen. Tiden går sjukt fort, och nu har jag bara en vecka kvar på praktiken. Det är halvdag idag, så kontoret är nästan helt tomt. Rätt skönt faktiskt.

Häromdagen träffade jag min kompis Maria för ett glas vin och lite löst prat. Hon pluggar konsthistoria, så något reklamsnack blev det för en gångs skull inte. Vi kom istället fram till en ganska fin visdom som jag vill dela med mig av.

Jag och mina vänner har en tendens att bära på rätt mycket ångest över allt man gör som är mindre perfekt. Som till exempel att dricka en hel flaska vin på en onsdag, bränna pengarna på ett par nya skor så att man måste tigga mat hos föräldrarna, ostädade lägenheter, oanvända träningskort, misslyckade dater och minnesluckor. Typ. Alla känner igen sig.

Det var här Maria och jag drog vår visdom. Vi räknade kallt ut att vi har ungefär sju år kvar tills det är dags för familj, om man ska följa genomsnittet. Och då kommer man ju automatisk vara tvungen att sluta med allt det där. För man har alltid någon annan att tänka på.

Jag har alltid tänkt mig att jag vill ha familj, det känns lite som meningen med livet trots allt. Men då är det ju slut på allt det där ångestframkallande. Det ersätts säkert av nya saker att göra fel på, men just det ovan nämnda är kört. Så därför borde man vara glad över varje hemsk bakfylla, övertrasserat konto och överdimensionerad strykhög. För en dag kommer man vakna upp och vara innerligt och äkta trött på det där. Och det är då det riktiga livet kan börja.

Jag känner två kändisar!

Igår var jag med om en smått surrealistisk upplevelse när Snook tog hem "Best Swedish Act" på MTV European Music Awards. Jag tillbringade nämligen tre år av mitt liv instängd i samma rum som Oscar (oj förlåt, Kihlen) och Daniel på Viktor Rydberg Gymnasium.

På den tiden var de skitnervösa för att spela i i matsalen på skolavslutningen, satt på engelsklektionerna och skrev låttexter istället för att plugga och var alldeles för coola för att klä ut sig när vi hade klassfester med maskeradtema. På en fest hemma hos Frida i ettan lurade de alla att de hade fått skivkontrakt, och för en sekund trodde man faktiskt på det. Innan man insåg orimligheten och började garva. Och nu står de på en gigantisk scen i Köpenhamn och tar emot svenska kidsens egna musikpris. Och jag har deras senaste skiva hemma i stereon.

Livet är allt bra konstigt. Men grattis, för tusan! Jag saknar gymnasiet. År säker på att vi kommer att se fler av mina klasskamrater på olika scener i framtiden.

Hur väder påverkar medieval och önskelistor

Kanske är det bara jag, men dagens vinterväder får mig helt klart att börja tänka på jul. Jag gick en sväng på lunchen och har redan bestämt mig för två julklappar. Kanske något att utnyttja i medietajming? Första snön=julklappsannonsering. Ingen stress för kunden och mindre brus i medierna leder till bättre uppmärksamhet. Utanför fönstret här på kontoret satte Michelin upp en stortavla för vinterdäck igår när snön kom. Mina kollegor var överförtjusta över denna smarthet.

Jag vill inte förolämpa mina kollegor eller deras intelligens, som i vanliga fall är mycket hög. Men så påhittigt var det väl inte? Eller? Är jag skadad av den lekstuga jag befinner mig i till vardags, där vi gjorde annonser för vinterdäck för flera månader sen som skulle exponeras just idag? Hur som helst. Att reklambyråer gärna får tänka lite mer på medieval är ingen hemlighet.

Men julstämningen fick mig också att börja fila på min egen julklappslista. Det här önskar jag mig hittills (utan inbördes ordning)

1. Skidbyxor, helst rutiga
2. En svart iPod nano
3. Gympaskor i guld eller annan metallicfärg (höga). Eller svarta skinn-Converse. strl. 40
4. Ljusrött läppglans, gärna Model Co. eller Lancome (absolut inte DuWop. De kladdar helt förfärligt mycket)
5. En svart, stor, påsig skinnväska. Finns jättesnygga på C/O Stockholm.
6. Bra böcker om reklam och sånt.

Otroligt smart av mig att posta listan på bloggen, nu kan ingen påstå att de inte vet vad jag önskar mig! Bara 7 veckor kvar till jul...

Benvärmarupproret och Com Hem, the sequal

Idag är det riktigt winter wonderland i Stockholm. Härligt för oss som 1) bor i innerstan och inte är beroende av något som helst tansportmedel utöver fötter och 2) Har varma, halkfria skor att sätta på nämnda fötter. För en gångs skull är jag på rätt sida av lyckorsnöret. Yes!

Blev dock utkälld av en (hoppas jag) mentalsjuk man på vägen till jobbet, på grund av mina benvärmare. Han tyckte att det var för mycket sånt nu, "i benvärmarnas tidevarv". Förlåt då. Tycker i alla fall att benvärmare är bra.

Uppföljning av Com Hem-utbrottet igår: Efter fyra försök kom jag fram. Fick trycka på sju olika knappval och sedan tillbringa 20 minuter i kö. Blev mottagen av en person som måste vara Härnösands långsammaste tant. Det tog tio minuter att få svar på mina frågor, eftersom hon "inte är så bra på det här med Internet". Där satt spiken i kistan.

Men om jag förstod det rätt så ska allt funka nu. Jag har fått två telefonnummer till tvåan där jag och Micke bor, eftersom vi betalar så mycket för Internet och TV att vi kom upp i Large-klassen. Då får man tydligen två nummer. Schysst, då kan vi ringa de två metrarna från sovrummet till köket. Eller nåt. Go Com Hem!

November har blvit året december, om man ser till överdoseringen av fester. Är inbokad på tre vardagsfester varje vecka månaden ut. Och dubbelbokad på ett par. Helt knäppt. Högt upp på listan ligger 100-wattaren, Take Thats återföreningsfest på Café Opera och Barbergs. Får ta med mig två vänner till Barbergs. Usch vad svårt. Just nu är jag benägen att ge platsen till vem som helst som erbjuder minsta lilla hjälp till alumnifesten vi ska ordna nästa vecka. Jäkla lata klasskamrater man har.

Man lär sig av sina utbrott

Idag är det snöstorm. Helt plötsligt bara. För ett par dagar sen behövde man inte ens halsduk, nu behöver man polarexpeditionskläder för att ens kunna gå till tunnelbanan. Stockholm håller på att förvandlas till New York.

Idag har det varit sjukt lugnt på jobbet, så jag har inte gjort så mycket. Tog en lunch med Filippa på Muggen. Hon ska till Tyskland imorgon och spela volleyboll för Handels. Lycka till! Verkar kul, om man slapp själva spelandet. Jag fick nog en överdos av gympasalar under skoltiden, för nu hatar jag dem verkligen, även om jag gillar själva sporten som utövas.

Dagens utbrott är på Com Hem. Jag har plötsligt blivit kund där efter uppköpet av UPC, så nu blir jag brevbombad och välkomnad som telefonikund. Som vanligt blir reaktionen VA??? Jag har väl inte sagt att jag vill bli telefonikund! Nu har de bytt ut mitt telefonnummer och gett mig ett konstigt modem att installera. Men jag har ju bindningstid med Telia, så jag fattar inte hur det ska funka. Alla brev man får är lika övertrevliga och innehållslösa. Begriper ingenting.

Går som snäll kund in på "Mina sidor" på internet. Får reda på att mina inloggningsuppgifter finns på senaste fakturan. Har inte fått någon faktura än. Ringer kundtjänst. Kommer inte fram. Blir tokförbannad. J-vla skitföretag! De är alla likadana. Får lust att säga upp alla abonnemang och flytta ut i skogen.

Det är dagens lärdom: Det spelar ingen roll hur tokroliga dockorna i reklamen är, om företagets processer är värdelösa. När ska det bli allmänt känt att reklam inte är smink? Det är bevisföring och kommunikation av resultatet. Punkt slut. Nu ska jag försöka ringa Com Hem igen och skälla på dem.