Sommarens soundtrack

Eftersom sommaren inte är slut än måste jag fortsätta lyssna på den här sommarens mesta och bästa låtar.

I min iPod spelas varje dag:

1. We're from Barcelona: I'm from Barcelona. Kanske uttjatad, men varenda gång jag hör den måste jag hoppa lite på stället.

2. Dexy's midnight runners: Come on Eileen. Se ovan. Dessutom: 80-talet regerar.

3. Le Sport: Tell no one about tonight. Den här låten kittlas verkligen i magen. Jättebra text, världens falskaste röst och en knasig liten syntslinga gör att man måste älska den.

Men sommarens dänga är ändå:

Eminem feat. alla de andra: Shake that ass. Denna låt är fyra i en. Jag och Micke faller ihop av skratt varenda gång vi hör den. Jag menar, har man någonsin hört en bättre textrad än: I'm looking för a girl I can fuck in my Hummer truck. Det är ju bara för underbart.

Men enligt Micke är det nog snarare:

Paris Hilton: Stars go blind. Är själv lite tveksam. Men den är utmärkt singalong-material, eftersom Paris sjunger lika bra som gemene man.

Dessutom vill jag lyssna mer på:

The Pipettes. Hörde en låt på P3 som var jättebra. Ska utredas vidare.

Nu signar jag ut för idag.

Na na na...bokstunden

Har en rätt lång dag på jobbet, så jag måste nog blogga lite mer. Kom på några till bra böcker jag läste på semestern som jag bara måste rekommendera:

1. Dödssynden (To kill a mockingbird) av Harper Lee. Läste denna för andra gången, insåg att jag inte fattade något första gången (det var i 9:an, och min engelska var rätt knackig då). Detta är en KLASSIKER. Gick rätt in på min topp-tre-lista över världens bästa böcker. Vet inte riktigt vilka de andra två är, men den här är garanterat lika bra som de är. För den som kan lägga lite energi för en mycket stor läsupplevelse. Varenda ord är läsvärt. Perfekt för regniga dagar.

2. Pompeji av Robert Harris. Sjukt spännande och välskriven, typ historisk deckare av Da Vinci-kod snitt. Schysst strandläsning för den som har någon vecka kvar av semestern.

3. Krönika om ett förebådat dödfall av Gabriel Garcia Marquez. Jag gillar allt av Marquez, men hade lyckats missa den här lilla pärlan. Den är kort, mer som en lång novell, och väldigt typisk. Men så bra. Obligatorisk läsning för copywriters. Varje ord är vägt på guldvåg.

4. Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) av Martina Haag. Varje sommar läser jag ett par böcker i den här genren, men mår lite smådåligt av det. Det är ju verkligen inte bra. Jag gillar Marina Haag, men hon är bättre på krönikor tycker jag. Den här boken bjuder på sju gapskratt. Resten är sådär. Men titeln i sig tycker jag gör den läsvärd. Dessutom är det bra att någon alltid har det värre än man själv.

Tror att detta var det jag hann läsa på semestern. Inga stolpskott sedan Djävulen bär Prada, alltså. Hoppas att ni gillar dem också!

Return of the superwoman

Så nu tillbaka på jobbet. Mindre än tio personer är här, så lugnt är en underdrift. Känns konstigt att vara tillbaka i stan efter tre veckor på bryggan på landet. Men nmu är det bara att ta tag i saker och ting. Om tre dagar känns det säkert som om man aldrig var borta.

Har kollar in alla vanliga sidor och bloggar. Inget har hänt. Puh! Inte bara jag som blir hjärndöd och åsiktsbefriad på semestern. Det är faktiskt rätt häftigt hur man, efter några dagar med stirrig blick när landet känns så dött, bara går ner i dvala. Inget engagerar. Inget är tillräckligt viktigt för att bli upprörd. Förutom regn, då. Men det har faktiskt inte regnat på hela semestern.

Om 16 dagar är det dags för min avrättning, omtenta i Redovisning och Finansiering. Kan ärligt talat inte tänka på något annar än kassaflödesanalyser, EU Fourth Directive och p/e-tal. Varför måste jag kunna det? Kan jag inte bara anlita någon som tycker att sånt är askul? Dessutom känner jag nästan ingen som har klarat den förbannade tentan, så det är inte lätt att få hjälp heller. Intressanta människor är helt enkelt inte bra på Redovisning och Finansiering.

Nu blir det alltså jobb på dagarna och plugg på nätterna i två veckor framöver. Har hittills bara lovat bort 5 av dessa dagar. Fler lär det bli... Nej! Måste lära mig säga nej. Ibland är Gordon-formeln viktigare än flyttfester, Lars Winnerbärckkonsert och pojkvännens födelsedag. Typ.

Har btw hittat jättebra födelsedagspresenter till Micke. Hoppas att han blir glad. Ska fixa lite mer grejer på lunchen.

Är mycket uttråkad. Borde börja jobba nu.

När moraltanten fyllde 25

En och en halv veckas semester är alltså gränsen för hur länge man kan vara av/nedkopplad. Ute på landet händer det inte mycket, men vädret är fint och alla är glada. Inget jobb innebär inget reklamsnack. Har dock hunnit bli lite upprörd: I Ebba von Sydow skriver tydligen i sin bok "Ebbas stil" (som jag tyvärr inte har läst) att det är ofräscht att röka och att man bör ta det lugnt med alkohol. Detta vet jag eftersom halva mediebranschen verkar rasa över det, trots sommarvärmen och trots att boken kom ut för ett bra tag sen. I senaste numret av Amelia kallar någon Ebba för moraltant.

Såhär är det: Ebba har rätt. Det vet alla så väldigt väl, och att klanka på någon som säger såna enkla sanningar är patetiskt. Ebba säger det vuxenvärlden har sagt till sina barn i generationer, med enda skillnaden att hon är rätt ung själv. Men det gör det inte mindre rätt! Tänk vad mycket vånda som skulle sparas om alla småtjejer som läser Ebba lyssnar på henne och låter bli cigg och sprit! Det har väl aldrig skadar nån. Det är inte gammaldags och har ingenting med kvinnoförtryck att göra, det är bara sant. En full, rökande tjej är inte fräscht och det är dessutom farligt ur både ett kortsiktigt och ett långsiktigt perspektiv.

Jag misstänker att de som kallar Ebba för moraltant bara försöker rättfärdiga sitt eget Blendpuffande och lådvinssupande. Så nu var det sagt. Så uppfriskande med ett litet utbrott i sommarvärmen.

Lite admin

Nu är jag registrerad på bloggtoppen.se.

Nedräkningen

Nu är det verkligen semester. Jag har haft en härlig sista dag. Idag har jag på mig blå ballongkjol från H&M, ett lite ryskt linne med broderier, väska från Lush och mina otroligt söta kornblå espadrillos som jag köpte på en marknad i Cannes. Nä, jag skoja bara. Men det är det jag har på mig.

Jag åt lunch med Danne i Berzeli Park, för att slippa alla pussar och kramar på kontoret. Folk här ska inte ses på tre veckor, och de nästan gråter över det. Kul att de trivs på jobbet i alla fall.

Danne hade precis kommit tillbaks från Öland där han hade levt i någon sorts hiphopkollektiv i en vecka. Lät mycket soft. Själv är jag snart på väg ut till landet jag med (dock inte i kollektiv). Det känns som att bloggen kommer att ta ett uppehåll de närmsta tre veckorna, om det inte händer något alldeles otroligt spännande i skärgården.

Jag är lite bakis efter gårdagskvällens trip till F12 och Sturehof, så snart ska jag hem och sova lite innan vi tuffar över till Christian som har sommardrink i sin lägenhet. Tyvärr är det 452 grader ute, så det blir nog lite svettigt. Inte säker på om jag pallar att gå ut ikväll. Hmm, jag undrar om jag ska ta min vita klänning med rött mönster eller den svarta med skärp? Skoja bara igen.

Nu drar jag!
Ciao (skoja bara)

Tankar om sexistisk reklam

Hej och godmorgon. Nytt rekord i upprördhet: 09.24 på morgonen kommer dagens första arga inlägg. Tog som vanlig lite tid på morgonen för att hålla mig uppdaterad med nyheter, och gick in på Dagens Medias hemsida. Där rapporteras det friskt från Almedalen, vilket ju alltid är lite kul. Igår var det debatt om sexistisk reklam, och huruvida man ska lagstifta mot det.

En debattör hävdade att eftersom anmälningarna mot sexistisk reklam ökar, så måste den sexistiska reklamen öka. Och jag tänker herregud. Är han blind? Har han någonsin varit utomlands? I Sverige existerar knappt sexistisk reklam. Hur skulle det vara möjligt i ett land där det finns lynchmobbar specialiserade på allt från hemmafruar till bilder på folk i underkläder?

I Sverige anmäls företag för sexistisk reklam när de gör reklam för de underkläder de säljer genom att visa dessa kläder i bild, på en människa. Kan någon förklara för mig vad som är sexistiskt med det? Har inte alla underkläder på sig i princip varje dag? Är det inte något rätt vanligt och avdramatiserat som det kan vara bra att se reklam för? Så om nån snubbe går igång på att se en rumpa i bild är väl inte hela världen.

Jag tror att de som blir upprörda över sånt har förföljelsemani och underlig självbild. Fördelen med reklam är ju att den är kommersiell. Gillar du inte skiten, köp den inte. Eller starta en debatt, en protestlista, whatever. Men riv inte ner affisherna och lagstifta inte. Åk till Storbrittanien istället så ska ni få se en del schyssta tuttar i de konstigaste annonser.

The queen of mixed emotions

Jag har börjat få tentaångest. Över en tenta jag ska skriva den 16:e augusti. Det är inte klokt. Problemet är bara att jag inte vet hur jag ska plugga. Jag har ingen aning om varför jag kuggade sist. Tyckte ju att det gick rätt bra... Så nu har jag panik över att jag inte vet hur jag ska lära mig det jag inte kan. Blä.

Idag är arbetsmoralen på bottennivå på byrån. Det är sååå varmt, och det finns sååå mycket roligare saker att göra än att sitta framför datorn. Så nu räknar jag mest minutrarna tills jag ska träffa Anna för en after work vid halv sex. Jag förtjänar lätt ett glas rosé idag.

Läste lite skoj bloggar idag. Resumé-journalisten Claes de Faire har startat en debatt i föräldra-blogg-communityt. Han tror nämligen att när han blir pappa i november kommer han att kunna jobba som förut. Gå in på Linda Skugges blogg och läs alla roliga svar.

Ok, jag är inte förälder och inte på väg heller, men herregud! Det är klart att man kan jobba för fullt samtidigt som man har barn. Det har frånvarande föräldrar gjort sen urminnes tider. Men då blir man en kass förälder. Man kan inte göra allting bra samtidigt. Så om Claes tycker att det låter schysst att missa kidsens första ord, att inte känns igen deras kompisar, att inte hitta alvedonen när mamma är bortrest och bäbisen har feber eller att kalla sin dotters första pojkvän för Christian när han egentligen heter Christoffer, så är det bara att köra. Jag själv tycker inte att dagens föräldrar är problemorienterade. Jag tycker att de verkar ha fattat galoppen.

Men innan jag blir förälder är det många varma sommarnätter kvar. Ikväll blir det middag och antagligen F12 med polarna. Imorgon sista dan. Sen semester.

På botten är det mörkt

Frankrike vann igår! Tråkig match, men rätt resultat. Jag trodde att jag skulle heja på Portugal, men när jag satt framför TV:n så kände jag att Frankrike ändå är närmast hjärtat. Så det var ju kul.

Igår gjorde jag äntligen mina på-stan-intervjuer inför pitchen. Efter den upplevelsen kommer jag aldrig tacka nej till nån som vill ställa några frågor. Fy vad jobbigt det var. Jag har gjort det förut, men jag mindes inte att det var så hopplöst. Inte ens när jag mutade med Trisslotter ville folk ställa upp. Efter mångs timmar fick vi till slut ihop det vi behövde. Men man ska ju börja på botten.

Gick en promenad efter jobbet med Filippa, som jobbar på en känd skvallertidning. Synd att jag är helt ointresserad av sånt där, annars skulle det ju vara en guldgruva. Vi diskuterade prestationsångest. Varför kommer den alltid när det mesta går bra? Jo, för när det inte är panik längre inser man att man borde kunna göra mer. Så är det för mig just nu. I början vet man att man inte kan något, så då är minsta framsteg jättekul. Men så fort det börjar rulla på lite, så blir man dum i huvudet och kan ingenting.

Idag ska byrån äta sommarlunch ute på ett klassikt reklamhak. Ska bli mycket trevligt. Vilket tråkigt inlägg det här blev. Återkommer när jag har blivit upprörd över någonting.

Oorganisation är inte charmigt

Ett exempel på hur kul det är att jobba på reklambyrå: Sedan en vecka tillbaka har jag haft det ärofyllda uppdraget att gå ut på stan och intervjua stackars männsikor inför en pitch vi ska har efter semestern. Det enda som behövdes var en videokamera, trisslotter och ett glatt humör. Men så fanns det ingen laddare till kameran. Den var nämligen hemma hos Andreas (?). Så varje dag den senaste veckan har jag väntat och väntat. Idag kom till slut Andreas fru (??) hit med laddaren. Så nu kan jag gå ut på stan. Hela byrån involverad. Mycket irritation. Hoppas för guds skull att pitchen går bra...

Världens längsta dag slutade i alla fall bra. Jag gick och tränade efter jobbet och sen gick jag och Micke ner till Petite på Östermalmstorg och drack varsitt glas Moët bara för att. Vid såna tillfällen älskar jag att bo i Stockholm när det är sommar och varmt.

Boktips i semestertristessen

Semesterveckor är verkligen skit för oss som inte är lediga. Idag kommer att gå till historien som världens längsta dag. Enbart hotad av det som kommer att bli världens längsta vecka.

Hälften av kontoret är borta, den andra hälften är allmänt sega. Det finns ingenting att göra, och det som finns är trååååkigt. Problemet är att man inte får låtsas om det. Så alla sitter vid sina datorer, men jag VET att de bara torrjobbar. Usch.

Problemet är att ju mindre man har att göra desto mindre effektiv blir man. Så nu har jag liksom inte makt att ta itu med de arbetsuppgifter jag faktiskt har. Men.

För att fylla detta inlägg med något vettigt vill jag rekommendera en bok, röda vita rosen av Mariette Glodeck. Den finns i pocket och är perfekt strandläsning. Rapp, rolig, sexig och smått bizarr. Me like. Kul med en copywriter som faktiskt kan skriva.

Däremot vill jag varna för Djävulen Bär Prada (måste vara den titel som klarat sig sämst i översättning, någonsin), som jag trodde skulle underhålla mig på långa resor till och från Cannes. Den var så deprimerande att jag faktiskt drömde mardrömmar efter att ha avslutat boken. 400 sidor amerikanskt ordbajs. Det kommer att bli världens löjligaste film. Kom ihåg att det var här ni hörde det först.

Jag vet att jag utlovade roligt branschskvaller när jag startade den här bloggen. Men alla är ju borta, så det uteblir. Återkommer i augusti dock. Tills dess får jag underhålla med egna tankar och idéer. Som om någon bryr sig.

Ett genomsnitt av svenska folket läser inte min blogg så jag borde lägga ner

Tillbaka i stan efter en bra helg på landet. Älskar det här vädret! Allt är så enkelt då.

Klockan är som sagt 09.26 på en måndagmorgon och jag har redan hunnit bli upprörd. Var inne på SvD.se och läste en artikel om hemmafestens utdöende. Den var rätt rolig, en oförarglig liten spalt om att allt färre vågar/orkar ha hemmafest av olika anledningar. Sen kommer man till kommentarbiten. 15 (!) kommentarer från upprörda människor som inte håller med. Artikeln bygger nämnligen inte på hur ett tvärsnitt av svenska folket beter sig. Just dessa människor känner inte igen sig. Svordomar. Irriterade utrop. Flera ska sluta läsa Svenskan (hmmm... om man tar sig tid att kommentera är man nog redan körd).

Jag säger bara kom igen. Måste en liten artikel i nöjesdelen av svd.se vara baserad på ett tvärsnitt av svenska folket? Borde inte kommentarerna då också vara baserade på vad ett tvärsnitt av svenska folket tycker, och inte på just den individens åsikt? Antingen låter man folk tycka som de vill och skriva artiklar om just sin krets, även om den råkar finnas i Stockholm. Eller så ska man leva som man lär och hålla käften själv om sin privata åsikt, och låta tidningarna fyllas av material som bara berör ett genomsnitt av svenska folket.