Go Ebba go

Ännu ett snabbt inlägg innan jag ska gå och träna (japp, bestämde mig precis. Nu kan jag skjuta upp det såliga samvetet en vecka till.) Tycka vad man vill om Ebba von Sydow, men hennes blogg (www.veckorevyn.com) är mycket underhållande. Fantastiskt många inlägg, välskrivet och med mycket bilder (hrrmm). Dessutom inte dumt för att hålla sig uppdaterad på vad hennes målgrupp har för sig. Enligt mig betydligt roligare än Glamourprinsessan, Engla, Fashionista och de andra. För sanningen är tyvärr att Ebba är den enda som är en intressant person med en intressant jobb. Och då blir det uppenbarligen mycket lättare att hålla kvalité på bloggen.

Dagens bästa

För att muntra upp mig lite behöver jag en lista. Det var länge sen sist. Här kommer mina fem favoritpersoner på jobbet just nu:

1. Charlotte. Köpte precis en blomspruta till mig. Som jag har letat! Beklagade mig lite för Charlotte, som två minuter senare är tillbaka med en fin röd spruta som ser mycket snabb ut.

2. Birgitta. Jag är lättsmickrad, och Birgitta komplimenterar ofta och bra. En väldigt rar och rolig person som är en outsinlig källa till visdom om Tokyos tunnelbana och barnmat. Bland annat.

3. Stefan, Martin J och Jöns. Får en delad tredjeplats eftersom de faktiskt både läser och kommenterar mina veckoutskick om nya underliga marknadsföringsteorier. Om någon vill övertyga Garbergs om att de behöver en planner, är det de här killarna som jag skulle tro är vekast just nu.

4. Martin G. Smart och lite galen. Precis som en förfader ska vara. Mannen som gav Handels ett ansikte i reklambranschen förtjänar alltid en plats på alla listor.

5. Jenny. Sliter i receptionen och är nästan alltid bakis, men ändå på gott humör. Starkt!

Disclaimer: För nya läsare som inte är införstådda med listsystemet är listorna ingalunda statiska eller särskilt genomtänkta. Att vara utanför listan betyder inte att man är impopulär hos mig. Det innebär bara att man inte har gjort något väldigt snällt under de senaste timmarna.

Nu är det bara en timme tills jag måste bestämma om jag ska gå och träna eller inte. Fortfarande inget entydigt svar.

Blä

Gud vilken tråkig och hopplös dag. Så himla typisk tisdag. Dagen innehåller överhuvudtaget ingenting. Jag har inte lärt mig något nytt. Har inte fått några intressanta besked eller roliga mail. Tiden släpar sig fram. Skulle säkert kunna hitta på något intressant att göra, men det går bara inte.

Nu har det dessutom börjat regna. Hällregna, mer exakt. Det enda jag kan tänka på är att få komma hem och krypa upp i soffan och dricka te, typ. Problemet är att tisdagar är träningdag, och bredvid mig står en påse med träningskläder och stirrar på mig. Jag har två timmar på mig att bestämma om jag ska följa impulsen eller samvetet. Tror att jag gör så här: Om något roligt eller intressant händer innan halv sex så går jag och tränar. Annars låtsas jag att den här dagen aldrig fanns och kör tisdag imorgon istället.

Det här inlägget blev precis lika deprimerande som utsikten från kontoret är just nu.

Vi vann!

Herregud vad mörkt det är ute. Och regnigt. Usch. Men i lördags gick det bra. Vi på XL tog hem Singstartävligen med god marginal. Eventuellt var det våra vrål och avancerade hejaramsor som psykade ut motståndarna, som inte verkade vara speciellt sugna på att tävla över huvud taget. Efter Anders performance som inkluderade såväl sång som dans och viftande armar var det nog bara för MA att ge upp.

Tävlingen följdes av gemensamt virrande runt Stureplan som började på O-baren och slutade på Crazy Horse. Ungefär som det brukar vara alltså, när omdämet sjunker för varje öl. På crazy var vi äldst och snyggast, och det är ju oftast en fördel. Så här kan det gå till på det berömda Anna Sjödin-haket:

Enormt biffig kille i baren, 25: Ska ru ha nåt?
Filippa: Nej tack, det är bra.
EBKIB: Men jag bjuder asså.
Filippa: Nej tack ändå.
EBKIB: Slipp då.
EBKIB (till bartendertjejen): Kan du inte ta av dig tröjan? Snälla?

Då gick vi. Utanför Laroy fanns fulla Eric, Isabelle och Carl. Resten av Stockholm fanns på McDonald's Kungsgatan. En helt vanlig kväll, således.

Idag fick vi resultaten från den slitiga hemtentan. Det gick förhållandevis bra för mig. Sju bonuspoäng för min snitsiga bilderboksinlämning, tack och lov. Nej, nu ska jag få gå hem. I regnet. Blä.

En riktig reklamchock

Nu kan äntligen den här bloggen leva upp till sitt namn, för här kommer den sjukaste reklam jag någonsin har sett:



Tack Kalle för inspirationen!

Nu är det fredag och helg. Igen. Helt otroligt. Ikväll ska vi äta middag hos Charlotte+eventuellt en sväng på stan. Imorgon är det dock inte läge att vara seg, för då avgörs det:

XL har utmanat våra värsta konkurrenter på Marknadsakademien på Singstar.

De blir dubbelt så många, men vi är starkare. Hoppas jag. I annat fall får vi se till att de blir fulla och avslöjar massor av hemligheter, vad det nu kan vara. Wish us luck!

Please don't feed the copywriter

Häromdagen urartade ett trött eftermiddagsmöte i asgarv efter att vi började prata om bisarra reklamfilmer för mat och godis. Alla var överens; vissa saker kan man bara ge bort/bjuda på med extrem ironi. Tog med mig skämtet hem till Micke, som visserligen också pluggar marknadsföring men inte är lika reklamskadad som jag.

Han såg ut som att jag var helt dum i huvudet. Inte kunna bjuda på något man tycker om bara för att reklamen är dålig? Insåg att han hade en poäng. Det kanske inte är helt självklart att alla människor skulle tycka att det är jätteironiskt att få en ask Merci. Därför har jag konstruerat en lista för alla som själva inte är branschen, men som har vänner där som de eventuellt någon gång kommer att bjuda på något. Följande saker kommer besvaras med ett hånflin från din vän reklamaren:

1. Merci choklad: Låten "merci my little way of saying thanks, merci for being you" kommer spelas upp i gästens huvud. Hånflinet utlöses automatiskt.

2. Toffifee: "Man har så kul med Toffifee" ger enligt mina kollegor associationer till äckliga gubbar som vill locka ner små barn i mörka källare med hjälp av hasselnötter, kola, nougat och choklad.

3. Riesen: Den konstiga meningen "men du har ju alltid sagt att de är ingenting för dig" från förra filmen hänger kvar och ger rysningar hos varje språkfascist. Den nya Riesenätande hjälmkädda byggförmannen pratar visserligen korrekt svenska, men är ändå den underligaste figur som funnits i reklamfilm sen Ajaxmamman som stod obesvärat som ett X i dörröppningen.

4. Werthers origninal: Gamla gubbar, droppande gräddkannor och softat ljus. Det är ju faktiskt jätteroligt.

5. Actimel: Får rollen som bubblare, för det är nog rätt ovanligt att man bjuder på gasdämpande yoghurt. Men den butchiga mamman i förra reklamfilmen som hade blivit uppsvälld av kinamat får i alla fall mig att må lite illa varenda gång jag ser en Actimel i någons kylskåp.

En liten hjälp på vägen till ökad förståelse mellan folkslag. Snart får jag Nobels fredspris för medlande mellan reklambranschen och resten av världen. Om någon har fler saker att lägga till listan, lägg en kommentar.

Östersjöns förenade

Ett snabbt inlägg innan jag ska iväg och dricka öl med Eric som är uppe från Lund. Kolla in Sveriges mest spännande företag här. Inget som att sälja en kundfordran till en estländare...

Post 100!

Här kommer mitt hundrade inlägg. Och jag har fortfarande läsare. Sen i juli har drygt 1 700 unika besökare letat sig in för en reklamchock. Tack för det! Det är alltid roligt att bli läst.

Idag har varit en planningintensiv dag. Jag har bestämt mig för att min tillfälliga arbetsplats ska vinna en jätterolig kund som för närvarande inte har någon byrå och inte är ute i pitch. Det kräver ju lite jobb. Nu är det bara att hoppas att mina kollegor håller med mig.

I mitt plannande och googlande stötte jag på ett litet fenomen som jag ofta tänker på, men aldrig kommer ihög att skriva om. Varför glömmer reklambyråer så ofta bort den stora målgrupp som människor med utländsk bakgrund utgör? Under det senaste halvåret har jag läst otaliga brifer från och till alla möjliga företag, och inte en enda gång har "Mohammed Andersson" nämnts som målgrupp, ens sekundär sådan.

Visst är det fint att vara PK och säga att alla 20-åringar eller Norrköpingsbor är precis likadana, men det är faktiskt inte korrekt. I det mångkulturella samhället finns det massor av potentiell köpkraft och köptillfällen som går förlorad när man bara kommunicerar med sin egen spegelbild.

Jag misstänker att en stor anledning är den fantastiskt helyllesvenska kuvös som reklambyråerna och utbildningarna faktiskt är. Någonstans finns en tysk, någon annanstans är en andragererationspolack på väg. Men det räcker inte. I dagarna avslutades Ramadan, och inte en enda person på min nuvarande arbetsplats hade en aning om hur firandet går till (inte jag heller). Det tycker jag är slöseri.

Mitt förslag är att Reklamförbundet, byråerna och utbildningarna (XL, Marknadsakademien, Berghs osv.) drar sitt strå till stacken genom att presentera sig på SACO-mässan där vanliga gymnasiekids från alla Stockholmsskolor hänger runt och undrar vad de ska göra i framtiden. Sno sen begåvade människor från managementkonsulterna, bredda rekryteringen på alla fronter. Och framför allt; börja betala praktikanterna så att folk som inte har medelklassföräldrar med ett rejält sparkonto också kan prova på branschen. Då kanske vi kan komma ur situationen där fyra personer på en medelstor byrå heter Martin.

Dagens indiska Michael Jackson lookalike

Detta har ingenting med någonting att göra, det är bara jättekul.

http://www.youtube.com/watch?v=LbvP7dT3Dx0

Kommer som en riktig länk den dagen Blogger stöder Safari.

Dags för ny briefmall?

Ett superkort inlägg. Hittade ett intressant briefupplägg på en planningblogg.

1. Tell me the problem / opportunity / background.
2. How do people conventionally try to address /communicate the issue?
3. What's the consumer / industry insight that would drive us to think differently?
4. So, what is the Disruptive thought which will help to solve the issue?
5. Support / truth?
6. Who are we trying to persuade with this thought?
7. What's the tone?
8. Suggested channels to reach them?
9. Sacred cows

Ett ganska enkelt sätt att slippa fastna i kategorifällan.

Nya bra grejer

Ny fantastisk film för SEB. Den bör ses tre gånger i rad för bäst effekt. Klicka på länken till första filmen, "för evigt ung".

Måste också lite patriotiskt hylla den nya Telenorfilmen. (Filmen finns till vänster).

Detta leder in mig på dagens utbrott: Varför ska det vara så svårt för reklambyråer att lägga upp sina filmen på youtube och bubblare så att man kan lägga in dem på bloggen? Vi jobbar ju med media, för tusan! Skärpning. Det ska inte ta tio minuter att hitta en film, det är få som är lika nitiska som jag i filmsökandet. Vi vill väl att folk ska titta på grejerna?

Första helgen på fyra veckor

Hade en mycket skön fredag på jobbet. Fick dricka fredagsvin med Simon. Vi satt och pratade gamla minnen från Viktor Rydberg, där vi gick i gymnasiet. Det är kul hur lika sig alla fortfarande är, fem-sex år senare.

På kvällen var det dags för XL-fest hemma hos Kristina. Folk verkar ha haft en bra första vecka på praktiken. Det blev mycket vin och skvaller. Många var förvånade över hur kreatörerna behandlas. På vissa byråer är de Gud själv, och på andra mest hantverkare.

På Garbergs är det väl mitt emellan. Det tycker jag är bra. Naturligtvis ska alla få arbetsro och respekt för det man gör, men allvarligt talat är inte kreatörer känsligare än andra, vad jag har märkt. Klart att man måste få ha synpunkter, även som planner eller projektledare. Tror att man gör massor av onödiga misstag annars.

Kvällen avrundades vis tresnåret, så lördagen blev lite seg. Köpte en fantastisk jacka på Skindeep från Minimarket. Nu kan jag vara fin i flera månader framöver.

Såg Djävulen bär Prada igår. Den var bättre än boken, även fast de hade skalat av precis all personlighet från huvudrollen. Men heja Meryl Streep!

Dags att ladda inför en ny vecka. Dags att göra underverk.

Det går bra nu the sequal

Den här dagen hade världens sämsta förutsättningar och blev fantastisk.

Festen hos Den Stora Reklambyrån var precis som en riktigt bra reklamfest ska vara: blöt och högljudd och en herrans massa ryggdunkande. Och massor av människor med konstiga glasögon. Minglade mest med de gamla kollegorna, men några Garbergare hade också lyckats smyga sig in. Första gången jag fick gå på fest där och stå framför baren. Vilken upplevelse!

Så idag var jag såklart lite trött och så spöregnade det. Men se, redan vid tiosnåret fick jag ett samtal från en headhunter på Creative Search som hade "hört så mycket gott om mig" att hon ringde även fast de egentligen bara rekryterar folk som har massor av erfarenhet. Så nu ska jag skicka mitt CV och se vart det bär... Helt sjukt.

Lagom omskakad gick jag tillbaka till min plats bara för att se att MCXLs nya hemsida hade kommit upp. Trodde aldrig att den dagen skulle komma! Men nu är den där, och den är hur fin som helst. Kolla länken i högermenyn.

På eftermiddagen fick jag dispens från jobbet för att sitta och vara viktig i ett möte om några stora företags planerade studentsatsning. Sju visitkort senare är det svårt att inte känna sig lite uppblåst.

Så, bättre dag är svårt att ha. Vill nästan inte gå och lägga mig. Tänk om någon annan vill erbjuda mig ett jobb?

ps. The Pipettes är så fantastiskt bra. Måste gå när de spelar på Debaser nästa vecka. Ladda ner nu, om ni inte redan har gjort det!

Fältarbetande rekvisitör, någon?

Ännu en sjukt intensiv dag börjar lugna ner sig. Idag har det blivit en salig blandning av högt och lågt; kreatörsmöte, strategimöte, spring på stan för att leta rekvisita till plåtning, briefmöte, med rekvisita till studio för nämnda plåtning, strategisk målgruppsanalys, etc. Och nu fick jag precis mitt första copyuppdrag som enligt uppdragsgivaren (kreatör som tycker att det är halvkul att skriva utbudsannonser) kan bli starten på min karriär. Puh. Men väldigt, väldigt kul.

Efter tre dagar känns det som om jag har varit här i veckor. Jag kan nästan alla namn (tre dagar var målet, nu verkar det bli fyra, men det är inte så illa, tycker jag). Jag har lagt mig i de flesta projekt. Och konstigt nog så lyssnar folk väldigt mycket på vad jag har att säga. Kul, men läskigt. Men det känns som att det finns alla förutsättningar för att det ska bli en givande praktik, både för mig och för Garbergs.

snart dags att avrunda dagen. Måste tillbaka till NK och lämna tillbaka rekvisita som fulinhandlats på öppet köp. Sen är det invigningsfest för Åkestam.Holsts nya våning, som självklart måste ses. Cirka 300 personer väntas. Lär bli trångt, men kul. Hinner jag springa förbi H&M också?

ps. Jag börjar få reklamhår igen. Gick mycket fortare den här gången. ds.

95% fegis

idag kikade solen fram för första gången på vad som kändes som evigheter. Skönt! Ännu en rätt intensiv dag på praktiken. Håller fortfarande på och sonderar marken, men det verkar rätt högt i tak här, vilket ju alltid är kul. Men fortfarande stannar 90% av tankarna i huvudet (MD skulle döda mig om han visste...). Måste komma ihåg några visdomsord jag fick av Christian Q:

Den största fördelen med praktik är att man inte kan få sparken.

Vilket ju är sant. Man kan vara precis hur jobbig som helst och det värsta som kan hända är att ingen lyssnar. Men jag har en inneboende rädsla för att verka korkad, så jag håller tyst om jag inte är i alla fall 95% säker på att jag har rätt. Vilket är dumt, såklart. Imorgon ska det bli bättring, jag lovar.

Nu ett hatblogginlägg riktat mot Lovefilm (filmuthyrning av vanliga filmer, inte porrfilm som det låter som, från internet direkt hem i brevlådan):

Jag fick en gratis provmånad (borde ha anat oråd) som helt utan att jag förstår hur eller varför har lett till att jag måste betala 180 spänn i startavgift. Jag fick ett mail där det stod: vad kul att du har valt att stanna kvar som medlem i Lovefilm! Snart kommer din första faktura.

För att klargöra: jag hade inte valt någonting. Ändå måste jag betala. Sjukt oproffessionellt med sånt bondfångeri tycker jag. Otroligt dålig kundservice också. Glöm inte att berätta för alla ni känner: Varning för Lovefilm!

Nu ska jag gå och träna och sen ska jag träffa Kristina & Filippa för vin och planering av XL:s alumnifest. Så skönt med lediga kvällar!

En konstig första dag

Nu lider första dagen på Garbergs mot sitt slut. Den blev inte alls som jag trodde. När jag kom i morse blev jag artigt introducerad på måndagsmötet. Sedan fick jag mitt passerkort och lista med alla namn, vad de gör och när de eventuellt ska börja/sluta/vara lediga av schyssta Anna i receptionen. Efter det fick jag min plats med dator, mail och hela videvitten. En snabb hälsningsrunda senare var jag inkopplad på tre olika projekt. Imorgon träffar jag första kunden. På lunchen blev jag upplockad av Martin och Johan som visade mig hur det funkar (med rabatt på Gondolen). Har sen suttit och jobbat som en tok hela dagen.

Vad i hela friden är det här? Så här går det inte till på en reklambyrå, vad jag har hört. Det ska vara förvirrat och stressigt och man ska känna sig otroligt mycket ivägen, i alla fall i början. Med en sån här toppenstart kan man inte bli annat än orolig för vad som händer härnäst.

En sak är i alla fall som den ska. Klockan är kvart över fem och jag är så gott som ensam på kontoret. Den dagen reklamare börjar jobba över, då är Ragnarök verkligen nära.

Ikväll ska jag storhandla och fika med Filippa. Nu är det dags att komma tillbaka till livet. Känns härligt.

Mitt alldeles egna varumärke

Idag är det dags att presentera min kampanj för mig själv. Insåg snabbt att mitt varumärke dras med allvarliga saliensproblem, på väg mot en allvarlig Pommac-död. Enda sen XL drog igång tänker mina vänner bara på mig när de undrar något om kommunikation! Det är ju helt förfärligt. När det gäller jobb är det ju å andra sidan rätt bra, så därför ska min kampanj helt rikta in sig på mina vänner som verkar ha glömt bort mig.

Det är mycket intressant att tänka på sig själv som varumärke. Kom till exempel fram till följande:

1. Mitt varumärke är helt fokuserat på reklam (kolla på titeln på min blogg, för guds skull!)

2. Mitt mest påtagliga attribut är att jag alltid bär halsduk (Ninas målgruppsOrvesto 2006). Kollade upp gamla foton. Det stämmer. Helt sjukt.

3. Man kan inte hävda något utan att kunna bevisa det. Jag kan alltså inte räkna med att mina kompisar ska vilja fika med mig eftersom jag bevisligen aldrig har tid.

4. Mina kärnvärden är att jag bor centralt, har en schysst lägenhet, många fester och är rätt rolig.

Gjorde ett test i Vecko-Revyn när jag satt i ett väntrum i morse. Fick reda på att jag är pop-vänster. Sug på den du.

Hyllad&sågad

Innehållsrik början på veckan. I måndags var jag på Garbergs och träffade Peter Westling. Det verkar lovande. Shit vilket schysst kontor de har! Verkar som att jag kommer jobba med blandade kunder och uppgifter. På måndag är det dags.

Igår tror jag att vi nästan skrämde livet ur Samuel från H&M med vår presentation. Vi tog ut svängarna lite, om man säger så. Det gillade han inte. Men MD var mycket nöjd, och vi också, och det är ju viktigast. Fasen vad trist det verkar att jobba på ett stort företag! Närsyntheten är total hos alla de storföretagsrepresentanter vi träffar. H&M som är så stora, borde inte de kunna leda utvecklingen snarare än sitta hemma på kammaren och oroa sig för att de inte ska hinna med "modet"?

Jag tycker att det är så intressant när människor behandlar "modet" lite som "företagen" eller "samhället", alltså som något helt exogent givet som bara finns där och som man inte kan påverka. Som om det vore en egen individ, eller så. Fast när Sveriges största modeföretag gör det, blir det lite problematiskt. Klart att H&M sätter modet! Det är varken Ebba vS eller Sofi Fahrman som gör det. Promise.

Har suttit hela förmiddagen med reklam för mig själv. Efter lunch sätter vi igång med en kampanj för Risenta. Halvkul, känner på mig att det blir en Frebaco-sågning den här gången också. Jag har börjat hata alla sorters torra gryn och frön.

Dumsnålhet

Nu är det 11.00 på söndagen och jag sitter i datasalen. Skriver bara för att säga att mitt nästa inlägg kommer på måndag den 16:e, för nu är det panik. Det blir kvällar, helger, morgnar, ja ni fattar, med plugg plugg plugg. Svårt att hålla motivationen uppe när allt görs i panik, men ändå.

Dock en liten grej till alla tjejer i Örebro (och överallt annars, men framförallt där): Sluta för guds skull att gå omkring ensamma mitt i natten! Visst är det hemskt att det är på det sättet, men det är inte värt att riskera liv och hälsa för att göra ett statement. Och alla som inte är unga tjejer: ut på stan i gäng och hitta den där cykelmannen. Återuppliva Fasaner på Stan.

Läste en intervju med en Örebro-tjej (18 år) i SvD som sa att det var för dyrt att åka taxi hem varje helg. Oh my God. 1. Vad har hon för föräldrar som hellre ser sin dotter våldtagen än ger henne 70 spänn till taxi? och 2. I budgeten för en utekväll så räknar man in taxi. Har man råd att gå ut har man råd att ta sig hem. En drink mindre=säkerhet (på flera sätt).

Så, ett litet utbrott bara. Nu ska jag få ett utbrott på Martin och Axel istället som fortfarande inte har kommit.

Stockholm Streetstyle, bland annat

Slarvig förmiddag. Tänkte göra mina individuella uppgifter till nästa vecka, men fastnade i att ta reda på "allt om lånande och sparande i Sverige". Det var inte så lätt, visade det sig. Finns inget tråkigare än att gräva i SCB:s statistikdatabaser, och ändå inte få reda på något.

Om några timmar är det dags för workshop på Den Stora Reklambyrån. Ska bli kul, första gången vi är on location och slipper trängas i vårt egna lilla klassrum. Konstigt dock att komma tillbaka som student efter praktiken. Undrar vad Dan och Jerker har i kikaren för oss? Ryktet säger att det är något jättesvårt. Hmmm.

En rolig sajt för tidsfördriv är Stockholm Streetstyle (se länk i högermarginalen, sitter på en Mac med Safari som inte funkar med blogspot så kan inte länka här). Paparazzifoton av vanliga människor är ju alltid kul. Men, är det där det bästa ni kan hitta i Stockholm? Inte konstigt att det är så svårt att shoppa i den här stan i såna fall.

Nu ska jag verkligen försöka mig på den där uppgiften.

Se Farväl Falkenberg

Farväl Falkenberg var jättebra. Se den i ett ostressat tillstånd och en dag när du är okänslig för pretto-tendenser.

Idag har vi jobbat på en kommunikationsplan för Svenska Kyrkan. Ett riktigt drömuppdrag, tycker jag. Vår grundtanke är att öka medlemsantalet genom fokus på traditionerna. Låter kanske inte så särskilt, men vårt genomförande är bättre än annars, så det blir nog schysst.

Efter lunch har vi en ganska omotiverad workshop med MTG (det är lite för mycket just nu). Måste dock prestera bra, vår presentation för GCI igår blev katastrof, trots att idén var bra. Sen ska vi på studiebesök på H&M på Götgatan. Ingen risk att man har tråkigt, alltså.

Nu lunch.

AAAHHH

Oj oj oj. Jättemycket att göra, ingen tid att blogga. Den här veckan jobbar vi parallellt med opinionsbildning för svenska kyrkan, brand extension för Fisherman's Friend, Burberrys huliganproblem, H&M's &Denim-märke, omgörning av bra&dålig reklam samt vår hemtenta (som jag inte ens har hunnit titta på). Dessutom workshop med GCI, MTG och Åkestam.Holst, som alla kräver förberedelser. Damn. Försöker bara andas och hålla mig hyfsat lugn.

Den här veckan är jag upprörd över en sak och konfunderad över en annan.

Upprörd:
Varför är reklambranschen så dålig på basic administration, som att typ svara i telefon och på mail? Alla andra företag i alla andra branscher klarar av det. Maila en bank eller en managementkonsult och få svar på timmen. Ring marknadschefen på ett större företag och de plockar upp direkt. Elektriker och rörmokare har mobilen på. Osv. Till och med politiska partier svarar alla inom nån dag (har testat under otaliga skolarbeten). Så varför är reklambranschen annorlunda? Helt obegripligt. Om någon har ett bra förslag, lägg gärna en kommentar.

Konfunderad:
Får på torsdagarna Resumé och Dagens Media hem i brevlådan, men blir alltid lika besviken. Allt som står i tidningen har jag ju redan läst på nätet! Är det inte lustigt att tidningar som handlar om media inte verkar ha förstått papperstidningarnas förändrade roll? Nätet är till för nyheter. Papperstidningar är till för längre artiklar, djupare analys eller någon typ av underhållning som passar bättre i pappersformat. Så där ja. Nu förväntar jag mig en ny typ av tidning på tordag, som jag inte bara bär direkt till pappersinsamlingen.

Ikväll ska jag träffa min mentor Christian och diskutera copy vs. planner för trettionde gången. Sen ska jag och Filippa gå och se Farväl Falkenberg. Jag har minsann läst artiklar om hur viktigt det är att ha tid för sig själv. Ska bli intressant att se hur det är.