0-visionen

Igår haffades två busschaufförer för rattfylla, varav en körde skolbuss. Alkolås i alla fordon nu! Men bra i alla fall att Polisens/Vägverkets nya gerillakampanj är så stark. Såg den igår i korsningen Grev Turegatan/Birger Jarlsgatan. Vid en stolpe stod några ljus och blommor med en liten skylt:

" Varje dag kör 300 svenskar rattfulla. Varannan dag slutar någon av resorna här"

Alla som gick förbi kollade, jag lovar! Har inte hunnit ta reda på vem som har gjort den, men hur som helst: Bra jobbat!

Nu ska jag gå och jobba på kreativa medieval för Academic Work.

Alla sugna på Magic Mushrooms, titta hit!

Läste en otroligt rolig notis i Svd i morse. Tyvärr finns den inte på nätet, men ungefär så här var det:

Barnen/ungdomarna i Umeå har, tack vare den rikliga svamptillgången, börjat missbruka magic mushrooms. Polisen är naturligtvis oroad eftersom dessa små svampar, när tillgången tar slut, antagligen kommer att leda till ett tyngre och mer utbrett missbruk av droger.

Denna fjällskivling växer på skuggiga, fuktiga platser och ger ett hallucinogent LSD-liknande rus som varar i 4-6 timmar. På bilden kan man tydilgt se hur den beigea svampen ser ut.

Grattis alla barn som inte visste hur man blir hög på svamp! Nu kan även ni utanför Umeå ge er ut och leta. Kanske har SvD-redaktionen tittat lite för mycket på Weeds, men bättre utbildning i hemgjort knark får man leta efter.

Lika som bär

Är det inte konstigt att H&M's och Åhléns kampanjer som går nu på stortavlor är inte lite utan exakt likadana? Liknande kläder, samma modell två gånger på varje bild och till råga på allt samma bakgrund i Åhléns annonser som i H&M's film. Som grädde på moset den röda loggan nertill. Har faktiskt aldrig sett något liknande.

Mest tycker jag synd om Åhléns som för en gångs skull har gjort en fin kampanj och så tillfaller allt H&M. För dessvärre är det så enkelt minnet funkar. H&M är mer salient, alltså spårar vi snabbare dit. Stackars Åhléns. Men oj vad shoppingsugen jag blev.

Upp till kamp

När man pluggar på XL lär man sig massor av nya saker hela tiden. Det mesta känns dock ganska självklart. Men på senaste tiden har jag märkt att andra inte alls tycker att det är så. Alltså kommer vi som har gått XL åka på en himla massa däng när vi ska ut och jobba, från folk som verkligen inte håller med oss. Kan ju vara bra att veta. Jag kommer antagligen att bli galen, eftersom jag har så dåligt tålamod (ska jobba på det, verkligen). Några grejer som jag tycker är helt självklart som andra tycker är konstigt:

1. Det är bättre att fokusera på share of attention istället för share of voice. Ingen idé att prata om folk inte lyssnar.

2. Och därför: Man bör ta utgångspunkt i vad vi vill att folk ska tycka/känna/göra, snarare än vad vi vill ha sagt. En plan som utgår ifrån att vi vill berätta om vår nya produkt är en dålig plan.

3. En annons som folk gillar kan oftast fortfarande göras bättre. Gillande är utmärkt, men det ska hellre gälla varumärket än just den filmen. Typexempel: Den härliga Hondafilmen som jag la ut här för ett tag sen.

4. Närhet i medieplanering gäller inte bara säsong, det gäller även köptillfälle. Alltså bättre att göra reklam för matbutiker på eftermiddagen och för lunchställen på förmiddagen. Folk har så mycket sämre minne än man tror.

Det finns hur mycket mer som helst, men de här grejerna tänker jag inte ge upp. Jag kommer att tjata och tjata och slipa argument tills jag vinner.

Garbergs, akta er!

En veckas nervositet släppte i fredags när vi fick reda på våra praktikplatser. Det var blandat glädjetjut och mörka miner (tror till och med att jag såg en tår). Själv blev jag mest förvånad över min placering på Garbergs, trots att det var mitt starka andrahandsval. Som enda aspirant på platsen hos Le Bureau var jag så gott som säker. Men MD works in mysterious ways. Nu måste jag ta reda på allt som finns att veta om denna byrå. För det enda jag vet nu är att Simon, som gick året över mig i gymnasiet, jobbar där. Och det duger faktiskt inte. Nån som kan hjälpa mig?

Så nu är det planning för hela slanten. Tog ett tag att smälta beskedet, så helgen tillbringades på landet efter en stunds svirande på Sturehof i fredags. Ny vecka, nya tag.

Nu är jag arg!

Fredag och sol och allt borde vara toppen. Istället har jag byggt upp en jätteagression under de senaste dagarna som jag bara måste få utlopp för:

Dumma idiotiska svikande Maud!

Jag la min (väldigt osäkra) röst på centern i riksdagsvalet, eftersom jag gillar Maud så mycket och tycker att hon verkar vara en resonabel människa med bra åsikter. Så hinner det bara gå några dagar innan det kommer fram att jag har blivit lurad: Hon vill ha varannan damernas i regeringen och dessutom undervisa folk i könsmaktsordning. VAD???

Det har hon aldrig sagt förut! Nu önskar jag att det fanns en ångervecka på valet, så att jag fick ändra mig till Moderaterna istället. Just nu är jag lika förbannad på Maud som jag var på Billström förra valet.

En röst på alliansen ska vara en röst mot dumfeminism och för kompetens. Rätt person på rätt plats, för bövelen! I min värld finns ingen könsmaktsordning, det känns typ lika långt borta som högerspöket. Så snälla Maud, ändra dig!

Kreativitetsövningar

Jag surfar runt en hel del på olika reklamsajter, och många vill dela med sig av olika tips och trix. Jag blir alltid förvånad över hur lite konkreta de tipsen är. Skriv intressant, vad betyder det? Borde inte copywriters om några kunna uttrycka sig konkret och säljande?

Nåväl, vi har jobbat med en hel del mycket konkreta kreativitetsövningar på senaste tiden som jag tycker har varit jättebra. Något att prova, helt klart!

Den första går ut på att sälja en produkt med en annan kategoris röst. Det är jättekul, och används förvånansvärt sällan i verkligheten, har jag märkt. Testa att göra en annons för chips med bilkategorins röst, eller för försäkringar med tvättmedelskategorins röst. Man uppmärksammar både likriktiningen inom kategorier och de egna fördomarna kring ett visst varumärke och hur det "får" uttrycka sig.

Den andra övningen, som har blivit min favorit, handlar om att bygga kreativa scheman. Dela upp ett papper i tre kolumner. Skriv varumärket/produktnamnet högst upp. I den första kolumnen skriver man sen alla produktegenskaper man kan komma på, som gäller för produkten. I den andra alla varumärkesassociationer. I den tredje massor av kommunikationsknep (typ negativt utrymme, storlek, ljud, färg...). Sen slumpar man fram tre olika kombinationer. Man får absolut inte byta! Sen genomför man kombinationerna i en konkret kommunikationsidé. Det är otroligt intressant vad man kan komma upp med!

Vi gjorde det här för Connex nu i veckan, ska lägga upp bilderna så fort jag kan.

Snabbis

Sitter hela veckan med att ta fram annonsförslag för Rydbergs Quickdip. Det måste vara en av världens sämsta produkter. Onödigt, onyttigt och (vad jag har hört) riktigt äckligt. Desto större utmaning för oss alltså. Hittills har vi hittat tre olika kommunikationsmässiga utgångspunkter:

1. Medan vanlig dipp är knuten till tråkiga chips och hemmakvällar, kan man med Quickdip dippa vad som helst, var som helst.

2. Pulver är alltid sämre än färskt (pulvermos, pulverkaffe, pulverdip)

3. Dippning är en konstart som behöver särskilda Quick Chips.

Får se vad domen blir imorgon (antagligen sågning som vanligt. Man bör gå in i den här kursen med extremt högt självförtroende för att överleva)

Imorgon får vi också reda på våra praktikföretag. Åh vad jag hoppas att jag får komma till Le Bureau! Vad jag vet har ingen annan valt det som förstahandsval (konstiga människor) men man vet ju aldrig vad MD har i kikaren...

Oh happy day

Åh jag blir så glad när det kommer kampnajer som jag verkligen gillar! Jag är dock lite ledsen att jag inte bor i Göteborg, för då hade jag fått se den här fina annonsen på väg till skolan (F&B):



Men ändå glad över att bo i Stockholm så att jag får se NKs nya kampanj. Äntligen slut på deras stockkonservativa kommunikation! Igår när jag gick från skolan stod det på busskuren: "Välkommen till Handelshögskolan! Filippa K Stuprörsjeans XX kr, Mulberry Bayswater XX kr, Droppformade pärlörhängen XX kr." Så himla bra! Har sett flera såna annonser runt om i stan, och de är verkligen på pricken. Gå in här och se vad som gäller på din gata (äntligen en bra weeblösning från NK också!)

Med en sån här start på dagen kan det ju inte gå fel. Nu ska jag slinka in på workshop med Differ angående Vildmarksmässan.

Förvirrad post-sem

Ett stort varumärkesproblem att bry sig med (efter en rejäl sågning av vår Frebaco-lösning):

Ok att det är bra att expandera sitt varumärke till fler kategorier, tillfällen etc. Men hur gör man det om varumärket i dagsläget är helt oladdat? Och hur stämmer detta överens med resonemanget om semantik och meningsfullhet i varumärkesnamnet och kommunikationen?

Om man väljer att behålla namnet Frebaco för att sälja orientalisk mat, hur ska man kroka upp det i människors medvetande? Vad säger Frebaco som ord och hur ska man ladda upp det? Vanliga frågor i MCXL-världen. Ack så svåra att besvara... Och delade meningar råder. Oj vad jobbigt det blev.

Snygga sossar, sa hjärnan

Mitt i valvakan och det ser bra ut... Vilken nagelbitare! Jag kommer att sakna alla roliga (och tråkiga) kampanjer som partierna har bidragit med den senaste månaden.

Läste i senaste pappers-Resumé att DR-byrån Nxt Sthlm har gjort en undersökning av alla partiers reklam. Undersökningen visade att Socialdemokraterna inte nådde fram med sitt budskap med sina valaffischer. Nxt har använt metoden Eyeflow som spårar hur ögat rör sig över annonsen för att komma med det revolutionerande resultatet att människor tittar mest på ansiktena. Alltså är Socialdemokraternas och Centerns kampanjer misslyckade, eftersom folk kollar på ansiktena och missar det skriftliga budskapet. Vänstern, med rena textaffischer, lyckas däremot förmedla sitt budskap.

Huuu, det här resonemanget tyder på läskigt lite kunskaper i marknadsföring.

För det första, slå upp vilken grundkursbok som helst och läs att människor alltid tittar mest på ansikten. Det är helt naturligt. Inget nytt således.

För det andra, så är inte budskap detsamma som det som står i copytexten. Budskapet i alla politiska kampanjer är "Rösta på oss!" Och ministrarna i sossereklamen är ju varumärken så det förslår! Man behöver inte kolla på loggan för att veta avsändaren. Snarare är kampanjen särdeles lyckad, eftersom man attraherar det limbiska systemet (som automatiskt kollar på ansikten) för att förmedla budskapet (Rösta på Göran Persson = rösta på sossarna, det vet ju alla!)

För det tredje, undersökningen innebär att man ber folk kolla på annonserna. Så funkar inte verkligheten. Och när folk tittar frivilligt, dras man till färg och ansikten. Alltså vinner sossarna och centern igen. Klart man kollar på texten om man blir ombedd att titta på vänsterns annons, man har ju inget val! Men att se en text är heller inte detsamma som att ta den till sig.

Summan av kardemumman blir att folk som går förbi annonserna på stan garanterat minns sossarnas enkla och attraktivt paketerade budskap bättre än vänsterns textannonser. Och att Eyeflow är rätt värdelöst om man inte har någon koll på teorin som ligger bakom.

Magert utbud i Madrid

Stora saker på G i modevärlden, som även påverkar oss i kommunikationsbranschen. Inför Madrids modevecka måste alla modeller vara över 18 år och ha ett BMI (vikten i kilo x länden i meter i kvadrat) över 18 (antar att det bara gäller tjejerna, för killarna borde det ligga lite högre...), vilket är den medicinska gränsen för normalvikt. Ett utmärkt exempel på att ifrågasätta gängse normer, som vi XL-studenter gillar.

Idén kommer att sprida sig till andra länder och andra branscher. Vilket i sin tur måste ändra argenturernas inställning. Vi kan mycket väl vara på väg mot ett riktigt regimskifte. Vad kul! Jag har ingen speciell uppfattning om hur stor en modell ska vara, men det är ju alltid kul när det händer saker och folk blir upprörda. Men framförallt är det här ett gyllene tillfälle att faktiskt ta reda på hur sambanden ser ut mellan modeller-ideal-självuppfattning och allt sånt flum som svävar runt i debatten. Jag känner doften av uppsatsämne. Vad säger ni, läsare? Ska jag och Emma ta reda på hur det ligger till?

Fast å andra sidan... aj då. Där rök min potentiella modellkarriär. Efter en snabb uträkning hamnar mitt BMI på ståtliga 17,6. Måste genast få dem att ändra reglerna om jag ska kunna delta i Madrid nästa år. Eller kanske efterlysa lite mer nyans i debatten?

Honda = vaddå?

På senaste tiden har jag läst otroligt mycket artiklar och böcker om allt från elekricitet i hjärnan till hur typsnitt påverkar uppfattningen hos folk som läser snabbt. Och allt det ska jag försöka komma ihåg. Det går såklart inte, men det kan i alla fall påverka hur man tänker lite mer generellt.

Det jag har fastnat mest för är resonemanget kring semantik, alltså hur ord låter och vad de betyder. Det är nämligen ett jättebra sätt att hjälpa människans hjärna att koppla. Varför säljer Lambi mest toapapper? Jo, för att hjärnan tänker lambi=lamm=mjukt. Och i reklamen säger de att det är mjukt. Så man minns det. Det låter kanske självklart, men det är väldigt få kommunikationsplattformar som faktiskt använder det. Samma sak gäller hjälpen att koppla till varumärket.

Jag kom att tänka på det när jag hittade en av mina gamla favoritfilmer för Honda idag.



Den är filmen tycker jag är jättefin och bra. Den sticker ut. Man tycker om den. Men för tusan, man minns aldrig att det är Honda! Ingenting i filmen, utom de två sista sekunderna när loggan visas, hjälper till att koppla rätt. Varför inte visa ratten, med ett tydligt H, som första pryl? Då tänker man Honda i två minuter istället för två sekunder. Bra att få ner det här på bloggen så att jag kommer ihåg det i evigheters evighet.

Du är så himla Frebaco

Idag har vi suttit som klistrade framför Photoshop-datorn för att göra kampanjer för McCafé och Frebaco. McCafé känns riktigt bra, men Frebaco har en del kvar att önska. Ska presenteras på måndag, sen lägger jag upp dem här. Frebaco (müsli, couscous och gryn för alla dem som inte vet) måste vara världens tråkigaste varumärke. Den blåröda 70-talsloggan är liksom bara lite för mycket. Men nu är en upphottning på G alltså.

På lunchen träffade jag min nya fadder, Anna Östergren. Hon gick XL för några år sen och har precis börjat jobba som copy på DDB. Fast hon har gått Forsbergs också, vilket gav mig lite ångest. Två år bara för att skapa en mapp?? Men det var kul att hänga och prata lite. Tydligen har XL förändrats ganska mycket sen hon gick, vilket ju är ett bra tecken (att det rör på sig alltså). Vi bestämde att vi XL V:or ska fixa en reunion för alla som har gått. Varför har ingen gjort det innan? Något för partymaster att ta hand om.

Det finns inget tristare än att sitta på Handels en hel dag. Folk är så sjukt högljudda, och ju yngre de är, desto värre är det. Och det de säger är verkligen inte intressant. Mer flumfolk till Handels, tycker jag.

Nu ska jag köpa en present till Micke eftersom han klarade sin redovisningstenta, och en flaska champagna och cykla hem.

Tank-löst

Idag skulle vi ha haft vår första workshop med Tank. Sent igår kväll fick vi reda på att den var inställd (så såklart missade hälften det och gick dit i alla fall, alltid lika kul). Det hade kört ihop sig för dem.

Jag blir mest trött på sånt där. Hur ska reklambranschen kunna överleva om alla inte kan komma överens om att bete sig professionellt? Allvarligt talat, hade det varit McKinsey eller SEB eller Proctor&Gamble som fick chansen att jobba en halvdag med studenter som utgör viktigt rekryteringsmaterial, hade det aldrig "kört ihop sig". De hade skickat nån annan.

Det mest ironiska är att Tank är i kommunikationsbranschen, och alltså borde veta vad snack betyder. Även om de skiter i just oss, så ar vi kompisar, föräldrar och bekanta. Det kostar att klanta sig. Det fick Acne Jeans erfara när de rörde till sin rekrytering i våras. Nån som söker jobb där nu? Skulle inte tro det.

Den arbetsplats jag vill jobba på ska såklart vara trevlig och kreativ, men den måste vara professionell också. Och det innebär att alla alltid kommer i tid, är förberedda, inte bakfulla och fantastiskt prestationsinriktade. Och kör det ihop sig, då fixar man det. För ingen har råd med sånt om man vill ligga på topp.

Gummianalys

Här är en rolig reklamfilm för kondomer som är bland de mest populära filmerna på bubblare.se När jag såg den insåg jag ganska fort att jag ändå har lärt mig något på de senaste tre veckorna.

Tidigare hade jag nog tyckt att den var riktigt bra. Rolig, välgjord och med en intressant vinkling på problemet. Men no more, mister. Jag tror inte att den där filmen säljer ett enda paket komdomer. Varför?

1. De flesta använder inte kondom som preventivmedel i första hand.
2. Alla vet att barn är sådär ibland. Det är inte det som påverkar beslutet att skaffa dem.
3. Man ser filmen alldeles för långt ifrån användningstillfället.

Men framförallt...

4. Motivationen för att använda kondom ökar inte med den här filmen. Problemet man undviker är alldeles för abstrakt och avlägset för att det ska kännas hos målgruppen.

Lafa gjorde däremot allt rätt i sin kondomkampanj. Fokus på en liten men närliggande fara (pinsamheten i att ringa runt till alla man har haft oskyddat sex med) gör att humorn verkligen tar skruv. Man riktigt känner hur hemskt det där samtalet skulle vara. Och resultaten kom som ett brev på posten, med en 100-wattare som bevis. Tänk på det inför RFSU, teamet på Den Stora Reklambyrån!

Färgblind?

Och så dagens knäppaste reklamfilm.

http://www.davesdaily.com/videoclips/90-deceiving.htm

Riddarkällaren: Stockholms sämsta ställe.

Och så nu dags för dagens ris:

I fredags var Micke på klubben/stället Riddarkällaren med ett stort gäng kompisar. Efter X antal timmar där köper han en öl till sig och en kompis. Betalar. Får kvitto. Och blir utslängd. Bartender påstår att han har snott öl ur tappen, tillsammans med en kompis som också beställt två öl, betalt och fått kvitto. Bartendern har inte sett dem, men vet att det var de som gjorde det. Hur de skulle ha kunnat sno öl ur tappen förtäljer inte historien, inte heller hur de skulle kunna bära den snodda ölen med händerna fulla eller var de hade gjort av den. Bartendern bara kallar på vakten som slänger ut dem. Så jäkla idiotiskt.

Det man först och främst som marknadsförare undrar är ju varför. Varför slänga ut någon som uppenbarligen inte kan ha gjort det man anklagar den för? När den personen är en gäst? Och hur kan ställen få behandla sina gäster på det sättet utan att det finns något man kan göra?

Jag brukar inte hänga på den här sortens veritabla skitställen (har varit på RK en gång, och det var sunkigt och dåligt, så inte läge att gå tillbaka), så jag är van att bli oklanderligt behandlad när jag går ut. Det är liksom det det hänger på, man går ju ut för att ha trevligt. Om inte personalen fattar det, får de inte mina pengar. Så enkelt är det. Följande krav måste uppfyllas för att en utekväll ska vara acceptabel:

1. Ingen kö.
2. Inget inträde.
3. Inget garderobstvång.
3. Trevlig service av alla på stället.
4. Alla får komma så länge lagen tillåter det (alltså de är över 18 och hyfsat nyktra)

Titta vad enkelt det blev. Och se beviset för varför jag bara hänger på Sturehof, Musslan, F12 o liknande. Stockholm är fullt av underbara ställen som med råge uppfylller mina krav. Frågan är bara varför folk ändå vill betala för att bli plågade av vakter med mindrevärdeskomplex. Jag vill faktiskt att stället ska göra min kväll trevligare, annars kan jag lika gärna stanna hemma. Så det så.

Dagens rosor

Idag finns det jättemycket att skriva om, så det blir nog några inlägg under dagen. Först om främst: Grattis till kompisarna på Den Stora Reklambyrån (vid det här laget vet väl alla som läser den här bloggen vilken byrå jag pratar om eftersom alla jobbar där/pluggar med mig :-)) till RFSU-uppdraget. Det kommer ni nog att göra bra.

Och ett stork tack till Emma och alla andra klasskompisar som gjorde klassfesten i fredags så kul. Vi är nog en av de bästa årgångarna av MCXL. Ingen att hata, bara att älska. Dessvärre bestämdes det att vi skulle fortsätta ut till White Room, och där dog stämningen effektivt. Nu är inte jag mycket för bratklubbar generellt, och White Room var inget undantag. Dålig musik och ingen stämning. Så det blev en tidig hemgång, men som vanligt: Förfesten var värt det.

Har också hittat en uppsatspartner till våren; Emma igen. Ska bli jättekul. Look out för första alstret från Ledent&Åkestam.

Det var dagens rosor. Återkommer efter seminariet med massor av ris.

Usch, vilken dålig idé

Fick den här listan skickad till mig idag (den är tagen från en blogg som liknar min). Det är 29 exempel på saker man inte ska säga när man sitter i en idéprocess. Som följer:

Yes, but…
There’s no time for that
No
Can’t do it
Too expensive
It’s not logical
Need more research
Let’s be realistic
That’s nothing for our customers
No budget
Don’t make mistakes
The board isn’t going to like it
I’m not creative enough
It’s not my responsibility
Too difficult to control it
The change is too big
The ‘old generation’ will not comprehend
The market isn’t ready for that yet
Think ‘real’
We’ll think about that
Maybe later
Been done before
That’s future-talk
Might work somewhere else, but not here
Since when are you the expert?
We’re too small to do that
That’s not our style
Are you sure?
Why?

Hmmm, ok. Inte säker på att jag håller med om allt, men väl tänkvärt. Det påminner mig jättemycket om en grej jag läste i boken Blink, som handlade om improvisationsteater. Om det ska funka måste alla bara följa en regel: Att aldrig säga nej. Vad än motspelarna föreslår, måste man alltid spela vidare på det. Då funkar skådespelet och blir naturligt flytande och sammanhängande. Något att applicera på idéande? Absolut!

Back to Basics

Någon informerade mig här om dagen om att den här bloggen heter Reklamchock. Alltså borde den handla om reklam. Oj då, det hade de ju rätt i. Tillbaka till start, utan att passera gå.

Metro Print Awards avgjordes häromdagen. Där belönades den bästa reklamen i Metro över hela världen. Se vinnarna och finalisterna här. Måste säga att den genrella kvalitén i finalmaterialet var sådär.Att sätta en bil eller en BH som cover på en dagstidning tycker jag inte är värt ett pris. Synd också att det inte är översatt (min tjeckiska är lite rostig). Men vinnaren var ju smart och tvåan fin.

Förresten, är det bara jag eller är Forsmans kampanj "The city is your stadium" jättebra? Jag blir så väldigt träningssugen så fort jag ser den. Bra idé, snyggt genomförande och rejäl inhamring av varumärket. Man kan nog säga att den håller MCXL-klass :-)

Dagens ljuspunkt

Jag skulle kunna hålla på med det här hela dagen, men jag nöjer mig med två väldiga humörhöjare från tjuvlyssnat.se :

Tjuvlyssning 1

Tjej 25+: Hejsan, kan jag få ett kort där det står; du är min enda, det finns ingen annan?
Kassörskan: Ja visst! Hur många?

Tjuvlyssning 2

(Två tjejer ska just ta för sig av texmex-buffén).
Tjej 17+ 1: Alltså, det är bra att man kan ta hur mycket man vill. Man kan vara som värsta....eh, vad heter en sån där som stjäl saker hela tiden?
Tjej 17+ 2: Kapitalist?
Tjej 17+ 1: Ah, just det, eller är inte det en sån där snuskgubbe som tänder på lik?

Ha ha ha ha ha!

Coop-mannen

Ok, kunde inte låta bli. Visst är han fin? Hoppas att inte Axel och Martin blir sura nu (om ni blir det: Förlåt!)

Och som vi säger: Kampen för den rättvisa matkassen fortsätter!

The original hero

Jobb, jobb och jobb. Idag har vi sjösatt Coops nya positionering. Har suttit och Photoshoppat och klistrat pannåer hela förmiddagen. Vi ska presentera imorgon, får se hur mottagandet blir. Jag väntar med att avslöja idén tills jag vet vad alla tyckte. Ska nu sätta igång med Vasaloppet SPA. Gjorde fyra annonser igår, som nu ska kasseras och ersättas med DR, tror jag.

Varför blir det alltid så? Varför måste jag göra färdigt ett helt koncept innan jag fattar att det är dåligt/tråkigt och måste kasta det? Då blir det ju sjukt lite tid kvar till den bra idén!

Generellt är mitt självförtroende rätt trasat nu. Att jobba känns som att springa i sirap. Jag gör ju allt rätt, men kommer inte framåt... Imorgon har jag kvartsamtal med Mr MD. Ska bli intressant. Undrar vad av allt det jag har producerat hittills som är sämst?

Såna här dagar längtar jag tillbaka till Den Stora Reklambyrån. Där fanns alltid briljanta människor nära till hands, som liksom bara löste alla problem och tankestopp. Dessutom har jag nu, efter X antal Photoshopkatastrofer, verkligen insett det fantastiska i en bra ateljé. När jag blir stor ska jag absolut inte bli originalare, men jag ska fan ha många bra kompisar som är det.

Kväll är det 80-årspartaj, och imorgon har vi klassfest. Ser fram emot båda. Och att få ge er en sneak-peak av Coop-mannen...

Jag vet, jag vet du har en hemlighet

Dags att sätta igång och jobba. Veckans uppgifter:

1. Kampanj för ompositionering av Coop.
2. Kampanj för introduktionen av Vasaloppets spa.
3. Brief inför Rootbeers lansering i Sverige.
4. Läsning och bedömning av 6 st briefar för McCafé.
5. 2 kapitel och 8 artiklars läsning.

Ok, som sagt. Dags att jobba. Återkommer med rapport om hur det går. Men först en fråga: Vad är det som är så hemligt?

Folkpartiet bryter sig in på SAPnet. Vad finns där som är så viktigt att det är värt att riskera det egna partiets rykte och sin egen karriär för? Det är egentligen mycket intressantare än vem som visste och gjorde vad. Samma sak när Metros reporter gick med i alla partiers ungdomsförbund för att få info-brev från dem. Ramaskri från samtliga. Igen, vad är det som är så hemligt?

Jag hoppas att FPs lista innehåller några idioter som inte inser resultatet av ett dataintrång. För om det finns något så hemligt på regeringspartiets hemsida att det är värt att offra så mycket för, då vill jag inte vara med längre. Partier ska inte vara hemliga. De ska vara öppna, ärliga och representera dem som har röstat på dem. Hur hemligt kan det vara?

Kreativ härdsmälta

Igår hade vi seminarium om kreativitet. Om jag måste höra det ordet fler gånger så kommer jag att svimma, ärligt talat. MD sa något i stil med: Kreativitet är en meningsfull nyhet. Fast det där med meningsfull blev väldigt tyst, så antagligen kommer jag behöva fortsätta leva i en värld där folk tror att påhittighet är samma sak som kreativitet. Och säga att vi på XL är kreativa, alla konstnärer är kreativa och fråga om jag vill in i reklambranschen eftersom det är så mycket mer kreativt.

Såhär tycker jag: Kreativitet är att göra något på ett nytt sätt så att det blir bättre än det var innan. Så: Nej nej nej! Alla som håller på med något som inte fokuserar på siffror är inte kreativa! Vissa är det, andra inte. Många bra reklamkampanjer är inte det minsta kreativa. De gör saker på ett bra, men inte nytt sätt. Eller så är det nytt, men inte direkt bättre än innan. Det är påhittighet.

Och jag är inte kreativ bara för att jag läser MCXL. Så det så. Snarare fick jag reda på i testerna vi gjorde igår att jag inte alls är kreativ. Därmed inte sagt att jag inte vill vara det. Jag tror att kreativitet är jätteviktigt, bara enormt överutnyttjat som etikett på allt som är annorlunda mot det betraktaren är van vid. Så nu ska jag börja göra dagliga kreativitetsövningar. Imorse gick jag upp ur sängen från kortändan. På vägen till skolan satte jag min iPod på shuffle. Små steg mot en roligare värld.

På undantag

Nu är det höst. På väg till skolan idag höll jag på att blåsa bort. Vinglade lite tveksamt på cykeln, men blev livrädd för att bli överkörd så hoppas av och ledde den istället. Allt på grund av en orkanliknande vind. Tur att jag klippte av håret för två veckor sen, annars hade jag inte sett klok ut idag.

I lördags var det kräftskiva ute i Bromma. Det var trevligt, men ack så kallt. Efter kräftor, öl och snaps delade jag taxi in till stan med några nyträffade skolkamrater.

Jag brukar inte skämmas inför taxichaufförer, med tanke på hur mycket de lär se under sina nattkörningar (jag kan inte vara värst). Men i lördags var det faktiskt pinsamt. Handels är en fin gammal institution där man lär sig jättemycket och där de flesta är jättetrevliga. Så finns Undantagen. Fyra av dessa åkte jag taxi med. Under färdens resa hann de alla skrika "LAROY" och "WHITE ROOM" och "UTECOMPAGNIET" och "HANDELS" i sina mobiltelefoner så många gånger att jag inte trodde det var fysiskt möjligt. Detta toppades med några konstateranden om hur fulla och rika de var samt hur många tjejer de (ytterst tveksamt) skulle fixa under kvällen. Märk väl att dessa människor är närmare 25 år gamla. Inte 16, inte 18, inte ens 21. Utan 25. Det är inte OK. Det är så pinsamt att ingen borde kunna göra något sådant någonsin. Ännu värre är att Undantagen tror att de faktiskt är häftiga. Och jag satt mest och hoppades att taxichauffören inte skulle tro att jag var kompis med dem. Dessa skall styra Sverige om några år.

Nåväl, resan tog slut och jag fick ett McDonald'smeal och några avsnitt av Friends innan jag somnade. Fast på söndagsmorgonen skämdes jag fortfarande över Undantagen, så jag funderade på att skriva en insändare och liksom rädda mitt anseende. Men det finns nog ingenstans att skicka en sån, så jag får utlopp här på bloggen. Och längtar efter att få ett riktigt jobb, så jag slipper försvara Handels hela tiden.

Fredagskul

Äntligen fredag! Svängde förbi Den Stora Reklambyrån för att skriva ut en grej, och på vägen dit kom jag på en helt annan lösning på uppgiften (en annons för Edet Toalettpapper riktad mot tomårstjejer, lite corny men rätt kul att jobba med). Så det var bara att hoppa in i ateljen och börja från början, en timme innan deadline... Tur att man har så snälla kollegor! Så det blev bra till slut i alla fall.

Imorgon ska jag äntligen gå på kräftskiva. Har längtat hela augusti efter att nån galning ska våga ta på sig uppdraget. Så ringde tillslut Hanson med det glada budskapet. Så imorgon blir det kräftor, öl och nubbe för hela slanten. All Handels, all in. Rapport kommer.

Till slut lite skoj:

Direkt från 80-talet ger jag er Solo Man.

Och så en rolig sida att skratta åt (eller sno idéer ifrån): www.tjuvlyssnat.se

Trevlig helg!