Hej igen.

Nu har jag startat en ny blogg. Samma, samma, men olika. Kolla in den här. Nu vill jag inte höra något mer tjat!

Hej då!

Det är med viss tvekan och lite gråt i halsen som jag konstaterar att det här blir Reklamchocks sista inlägg. Nu är det dags för mig att sluta med det här



för att istället ägna mig åt det här och det här (kolla arbetsgruppen!).

Det senaste året har nog varit det mest intressanta och lärorika i mitt liv, och det känns lite sorgligt att avsluta det. Men var sak har sin tid. Och Reklamchock är inte Reklamchock om jag måste tänka mig för vad jag skriver med hänsyn till kunder och arbetskamrater, och inte bara kan vräka ur mig det jag tänker just då.

Så tack så väldigt mycket för det här tiden, för läsningen, tankarna och tipsen. Vi hörs säkert igen någon annanstans. Ni vet var jag finns!

(för den som känner sig lite nostalgisk kan jag rekommendera det här, det här och det här inlägget. Det har visst hänt en del på ett år, i alla fall.)

Konstigast om 50 år

Så var den nästan över, min helg som "between jobs". Den har firats rejält med tretimmars after-work och pizzamiddag och Riche i fredags, och spritbuffé igår. Nu ser jag helt klart fram emot en arbetsvecka för att stabilisera kroppen en smula.

Och just det, uppsatsframläggningen gick bra. En liten komplettering bara, sen kan vi släppa den till omvärlden. Jag är verkligen inte student längre. Skumt.

Jag har funderat lite över vilka saker vi håller på med nu, som kommer att verka konstigast om 50 år. Ni vet, som att det känns smått obegripligt med löntagarfonder på 70-talet eller att man kunde leva utan mobiltelefon. Här är några förslag på vår tids konstigheter.

1. Klimatdebatten. Att det ens fanns en debatt kommer att verka ungefär lika konstigt som att läkare gick ut på 50-talet och endorsade olika cigaretter. Vad är det är diskutera, liksom? Man kommer undra hur det kunde ta så lång tid innan folk reagerade.

2. Monopolen. Mina barnbarn kommer att fråga med stora ögon om det var sant att man inte kunde köpa vin i mataffären. Och jag kommer att berätta den långa historien om Systembolaget, Apoteket och Svenska Spel. De kommer att tro att jag driver med dem.

3. Kriget mot terrorismen. Kommer att klassificeras som ett typiskt fall av västvärldsgroupthink. Hur kunde så många tänka så fel så länge?

4. Reklamtävlingar uppdelade efter mediekategori. Motivering överflödig.

Eller vad tror ni? Något som kommer att verka ännu konstigare?

Nu är det bara

4,5 timmar kvar tills jag är klar med plugget för all framtid amen. Konstigt att det inte känns konstigare. Om någon vill vara med och fira får ni hemskt gärna komma förbi Grodan i eftermiddag och ta en öl. Vi är på plats från klockan 17.30. Herregud, är jag vuxen nu?

En högst privat reflektion

Jag är trött på coola saker. När det är sommar vill jag ha roligt och trevligt. Då blir jag mycket trött på saker/ställen/människor som är för häftiga för sitt eget bästa. Följande tre saker toppar min trötthetslista just nu:

1. F12. Detta är en helt verklighetstrogen transkription av min senaste kontakt med Stockholms coolaste trappa.

Från: nina.akestam@garbergs.se
Hej! De senaste dagarna har mina vänner fått sitt stamgästkort till terassen hem i brevlådan, men mitt verkar ha försvunnit. Jag hade kortet förra året, och vill såklart hänga hos er i år igen. Har det blivit något trassel?

Vänligen
Nina Åkestam

från: terassen@f12.se
Hade du kortet förra året?

från: nina.akestam@garbergs.se
Ja, det hade jag.

Hälsningar Nina

från: terassen@f12.se
Har du flyttat utan att begära eftersändning?

från: nina.akestam@garbergs.se
Nej, det har jag inte.

Och där tog den hälsningslösa och namnlösa konversationen slut. Inget ja, inget nej, ingen anledning och framförallt inget kort. Behöver jag tillägga att mina ölpengar inte kommer att läggas i deras fickor i sommar?

2. Starka och äckliga drinkar. Jag är toktrött på alla mörka, slibbiga och coola drinkar. Ge mer en Margarita, för guds skull. Eller varför inte en daiquiri, med jordgubbsskivor och allt.

3. Musik. Jag vet inte om man egentligen kan bli trött på musik, men jag är det. Måste jag höra en enda blippig electrolåt till så lägger jag mig ner och dör. Tills vidare strejkar jag genom att enbart lyssna på Mika och gammal 80-talspop.

Men det bästa med situationen är att den är så lätt att förändra. Så nu gör jag det. Detta blir den ocoolaste sommaren i mannaminne. Jag har redan köpt en Apple Sourz att ta med till spritfesten jag ska på imorgon. Mindre coolt än så blir det inte.

Ute och cyklar

Häromdagen när jag kom ut från skolan hade min cykel blivit en reklamkanal. Jag har noterat denna trend på flera ställen; reklam i någon form som sätts/hängs på parkerade cyklar. Vad jag vet så var Åkestam.Holst först med det för ett par år sedan med kampanjen för Playground.



Den lilla kampanjen var en idémässig dröm, tycker jag. En riktig sån "åh jag önskar att jag hade kommit på det, så enkelt och ändå så smart"-grej. För några veckor sedan såg jag att flygbolaget KLM hade trätt sadelskydd på samtliga cyklar vid Stureplan. Inte så idédrivet kanske, men en ok giveaway.

Jag kan tycka att en cykel är en rätt bra kanal. Man kan veta en del om mottagaren (exempelvis att den cyklar), och dra slutsatser om vad personen sysslar med utifrån var cykeln är parkerad (utanför Handels, som i mitt fall). Dessutom är man, i alla fall de första gångerna man provar, garanterad uppmärksamhet för budskapet. MEN.

Cykelreklam faller inom ansvarskategori 1: Mottagaren får ingenting utom just reklam. Därför är man som annonsör skyldig att ge mottagaren någon form av belöning för att man använder dennes cykel för att föra ut sitt eget budskap. Playgroundkampanjen bjöd på en mössa och en komplimang. KLM bjöd på ett sadelskydd. De tre papperslappar som satt fast på min cykel bjöd på nedfulande av omvärld och miljöförstöring. Jag tänker inte säga här vilka tre företag det var, för det förtjänar de inte.

Slutsatsen blir helt enkelt att folk gärna får använda min cykel, men det kostar. Jag behöver exempelvis en cykelkorg, en vattenflaska och ett nytt lås, om någon har lust att hitta på en idédriven kampanj som kan ge mig det. Men om jag inte får något ut av det blir jag förbannad.