Dagens fundering

Idag funderar jag över användningen av ordet "man". Efter en kväll när jag och Pannkakan åt middag och jag retade honom för hans överanvändning av ordet (typ "man gillar den här maten")har jag försökt att inte säga det mer än absolut nödvändigt. Jag tycker nämligen att det låter rätt ansvarslöst att låta allt som sägs hamna i någon sorts opersonligt "man"land. Men det går inte! Jag kan knappt skriva/säga tre meningar utan att använda man! Hur tusan gör de i länder där det ordet inte finns?

Mina amerikanska kusiner säger att det finns tre ord som finns på svenska som de verkligen saknar på engelska (inget av dem är lagom). De är brukar, orkar och man. Hade aldrig tänkt på det innan, men de finns verkligen inte på engelska, i alla fall inte direkt och i samma betydelse. Svenska är ett bra språk i alla fall.

Så dagens språkupprop går ut på två saker.

1. Var försiktig med användandet av man. "Man" tycker ingenting. Jag tycker däremot massor.

2. Om du ändå hamnar i en situation där du behöver använda ett opersonligt ord, säg då för guds skull man! Om det finns något som låter dumt är det försvenskningen av engelskans "you" som ersättning för "man". Experten på detta är Gringo-skribenten Zanyar Adami. Till exempel:

"Du accepterar smärtan när du inte får komma in på krogen för att du är blatte eller får en lägre lön för att du är kvinna".

Sorry Zanyar, men det där funkar inte. I övrigt är du en väldigt bra skribent och jag gillar det mesta av dina åsikter (framför allt faktumet att du har åsikter). Citatet ovan kommer förresten ur en väldigt stark krönika. Läs den i sin helhet här.

Efter denna lilla utsvävning kvarstår faktum; man är ett utmärkt ord om det används rätt. Vilken tur att det finns ett ord man kan använda när man är lite osäker på hur man ska uttrycka sig!