Ute och cyklar

Häromdagen när jag kom ut från skolan hade min cykel blivit en reklamkanal. Jag har noterat denna trend på flera ställen; reklam i någon form som sätts/hängs på parkerade cyklar. Vad jag vet så var Åkestam.Holst först med det för ett par år sedan med kampanjen för Playground.



Den lilla kampanjen var en idémässig dröm, tycker jag. En riktig sån "åh jag önskar att jag hade kommit på det, så enkelt och ändå så smart"-grej. För några veckor sedan såg jag att flygbolaget KLM hade trätt sadelskydd på samtliga cyklar vid Stureplan. Inte så idédrivet kanske, men en ok giveaway.

Jag kan tycka att en cykel är en rätt bra kanal. Man kan veta en del om mottagaren (exempelvis att den cyklar), och dra slutsatser om vad personen sysslar med utifrån var cykeln är parkerad (utanför Handels, som i mitt fall). Dessutom är man, i alla fall de första gångerna man provar, garanterad uppmärksamhet för budskapet. MEN.

Cykelreklam faller inom ansvarskategori 1: Mottagaren får ingenting utom just reklam. Därför är man som annonsör skyldig att ge mottagaren någon form av belöning för att man använder dennes cykel för att föra ut sitt eget budskap. Playgroundkampanjen bjöd på en mössa och en komplimang. KLM bjöd på ett sadelskydd. De tre papperslappar som satt fast på min cykel bjöd på nedfulande av omvärld och miljöförstöring. Jag tänker inte säga här vilka tre företag det var, för det förtjänar de inte.

Slutsatsen blir helt enkelt att folk gärna får använda min cykel, men det kostar. Jag behöver exempelvis en cykelkorg, en vattenflaska och ett nytt lås, om någon har lust att hitta på en idédriven kampanj som kan ge mig det. Men om jag inte får något ut av det blir jag förbannad.