The girl to Ipanema

Nu är det dags för mig att packa flip-flops, bikini och guldiga skor. Imorgon vid den här tiden sitter jag nämligen på ett plan på väg till hit.



Så nu blir det ingen blogg på en vecka, men håll ut! På torsdag är jag tillbaka, förhoppningsvis fylld med inspiration och tankar om Sydamerikansk reklam. Och alla som ska på APG-föreläsningen ikväll, ta vassa anteckningar! Jag är hos er i tanken.

Ha en kanontrevlig Valborg allihop!

Gerillaobservation

Stötte för en gångs skull på en gerillakampanj live idag: Willys låga priser (läs mer här.)Kampanjhundarna satt på en uteservering på Norrmalmstorg. Dessvärre såg såg de höga priserna väldigt trötta ut, och hade lagt sig ner för ett tupplur. Så Willys pris var i alla fall just då högst. Så kan det gå. Söta var de i alla fall.

Brandz

Nu har Financial Times släppt sin andra årliga Brandz-lista över världens 100 mest värdefulla varumärken. Lite mer analys kan man få här. Inga övverraskningar, men det vore å andra sidan konstigt, men tanke på att varumärken blir starka om de är kända, så att säga. Google toppar och H&M och IKEA är de svenska företag som tar sig in på listan.

Men det finns åtmindstone en anledning att ta en ordentlig titt på listan. Gå igenom topp 20. Hur många nischvarumärken ser du? Jag räknar till tre (BMW nr 14, Apple nr 16 och Louis Vuitton nr 20). På topp tio finns inte ett enda. Toppen domineras av breda, ospecifierade och ofta ganska ocharmiga varumärken (Google undantaget, som i alla fall jag tycker är mycket charmiga. Dock ända breda). Slutsatsen av detta tycker jag är saliens. Vägen till framgång går inte via varumärkesgemenskap och tokpositionering. Den går via att passa så många som möjligt så ofta som möjligt, och expandera, expandera, expandera.

Sen skulle jag också gärna ta en djupdykning i mätningarna de har gjort. Men nu måste jag faktiskt skriva uppsats. Mindre än sex veckor till examen...

Världens bästa nummer 3

Världens bästa krydda är pepparrot. Många kryddor (basilika, vitlök, svartpeppar, chili...) tycker jag är alldeles för mainstream. De passar till allt. Pepparroten väljer en helt annan typ av positionering: den funkar nästan aldrig. Men när den gör det blir det fantastiskt bra. Kul med en krydda som vågar sticka ut lite. Dessutom kommer den i snygg tub alternativt söt liten burk. Jag tycker att fler kryddor borde tänka design. Det är en del av helhetsupplevelsen.

Kanon och halvkalkon: 2xF&B

Jag gillar verkligen Forsmans reklam för Stadium. Förra veckan fick den ett välförtjänt Guldägg, men jag tycker nästan att årets koncept är snäppet bättre. "Belöna dig själv med en löprunda ikväll" säger copyn, som verkligen får mig att fundera på att göra det. Trots att jag hatar att springa. Det är reklam när den är som bäst tycker jag. När den inpirerar mig till att göra saker jag inte brukar orka. Eller får mig att ta ett hoppsasteg på Kungsgatan. Sen får eventuellt köp av löparskor komma på köpet.

Däremot är jag lite besviken på Vings nya grej Reseplaneraren. Kalkon är ett för hårt ord, men ändå. Jag tycker att tanken är perfekt: att kommunicera Vings breda utbud genom att använda en schysst kampanjsajt där man skriver in alla sina preferenser och får hjälp att välja. (Framför allt för mig som lider av både beslutsångest och dålig koll på charterbranchen). Så långt allt väl. Men den funkar ju inte! Hur jag än drar i reglagen får jag noll träffar. Utom en gång, när jag fick 83. Kanske är det jag som gör fel. Jag hoppas det.

Heja Emma!

Emma har fått jobb på Procer & Gamble! Stort stort grattis. Nu börjar en ny era av skickliga reklamköpare.

Nollor

Kampanjen jag älskar att hata, Coca Cola Zeros pågående, går från oklarhet till oklarhet. Förutom en helt vansinnig överspendering i TV (jag ser den hela tiden, och är inte i målgruppen och tittar rätt sällan på TV) så har nu den permanenta kampanjsajten dykt upp. Tjejen i BH är kvar, men är skuffas åt sidan av tre sköna australiensiska dudes som hänger i sin crib på Bondi Beach. Och kallar alla besökare för dude.

På sajten kan man få ta del av Coca-Colas nya filosofi. Why not a great life with zero downsides? Why not strip tease with zero tease? Why don't romantic movies give women realistic expectations? Och min personliga favorit: Why not sex with zero foreplay?

På företaget Coca-Colas hemsida kan man läsa att Zero är Coca-Colas nya dryck för MÄN. Tillåt mig ett elakt skratt. MOAHAHAHAHA!

Har de som gjort den här kommunikationen någonsin träffat sin målgrupp? Kan de i såna fall berätta för mig varifrån de har fått insikten om att män BARA tänker på sex och framförallt vill SKYLTA med det inför alla?

Nu har ju jag inte gjort någon djuplodande målgruppsundersökning, men jag har för mig att de flesta porrtidningar och liknande symboler för sexfixering brukar ligga gömda i någon garderob. Liksom såna där skumma affärer ligger i någon obskyr källare och porrfilm går mitt i natten på TV 1000. Men det kanske är helt fel. För egentligen vill normala män (observera MÄN, inte 14-åriga pojkar) skylta med sitt sexintresse. Och det har Coca-Cola upptäckt. Därför tänker de nu se till att man genom något så enkelt som att dricka en viss läsk kan outa sig som sexfixerad och kvinnofientlig. Äntligen.

Kampanjen hade kunnat funka om den hade gått väldigt smalt och riktat till en specifik målgrupp (Slitz- och Mooreläsare poppar upp spontant) och var okänd för de grupper (exepelvis halva världens befolkning) som den tar ställning emot. Då hade Zero kanske blivit en intern blinkning mellan folk i målgruppen. Men det passar inte Coca-Cola att vara smal. Och dessutom är hela grejen (om jag får vara lite emotionell) förbannat osmaklig.

Det här får bli sista inlägget om Zero. Det är för deppigt.

Uppsatsnoja 2.0

Känner ett enormt behov av att ta en paus i mitt uppsatsskrivande och blogga lite. Att skriva uppsats är en mycket underlig form av arbete. Man kan sitta och jobba och jobba och jobba en hel förmiddag, för att producera tre rader text som man ändå inte är riktigt nöjd med. Lite som copywriting, egentligen. Skillnaden är att uppsatsen ska resultera i typ 60 sidor text.

Emma formulerade vårt arbete ganska bra igår: När det går bra så tänker man direkt att det är för enkelt. Och när det går dåligt är man säker på att man aldrig ska bli klar. Inte konstigt att termen uppsatsångest är så vedertagen i akademiska kretsar. Däremot är jag evigt tacksam till Jonas som har reducerat nämnda ångest avsevärt genom att rekommendera den utmärkta artikeln The Social Uses of Advertising av Ritson och Elliot. Helt plötsligt har vi om inte helt torrt på fötterna, så i alla fall bara lätt fuktade strumpor.

Förresten, vad har ni läsare för definitioner av brand equity? Och vad kommer de ifrån? Behöver lite inspiration.

Världens bästa nummer 2

Världens bästa snacks är salta pinnar. För det första smakar de bra. De är även mindre fettiga än många andra snacks, rätt dekorativa (om man ställer dem i snygga glas) och går att äta snyggt när man är på fest.

Guldäggsveckan del 3: La grande soirée

Igår fick jag besöka min första Guldäggsgala. Det var fantastiskt kul. Först och främst för att mina duktiga kollegor vann ett guld (för Södra Cell b-2-b), ett silver (för DN tidningsannonsering), fyra diplom och ett Kycklingstipendium (som gick till mäster-copyn David Orlic), vilket placerar oss på 5:e plats av alla. Men sen var det väldigt trevligt också.

Fick chansen att heja på mina gamla Å.H-kollegor, som trots tävlingsframgången mest verkade bittra över sin skamsna sorti ur fotbollstuneringen tidigare under dagen. Fast humöret verkade vända lagom till galan var slut och folk äntligen fick börja dricka. Dessutom fick jag ännu en gång se mina kollegor klä upp sig och släppa loss, och kunde glatt bekräfta att vi är Sveriges bäst klädda reklambyrå. (Nej, stoltheten vet inga gränser)

Jag lyckades nepotera mig till två biljetter till Forsmans efterfest också, som ägde rum på Solidaritet. DET var schysst. Det finns vissa kvällar när alla man träffar är glada, och man bara dansar och dansar och så plötsligt är klockan 4 och askungen borde ha åkt hem för länge sedan. Igår var en sån kväll. Så även fast min nattsömn blev tre korta timmar är jag på sanslöst bra humör idag.

När man läser tidningarna idag (och i och för sig de flesta dagar) kan man lätt tro att reklambranschen och alla däri är ett gäng deppläppar som inte fattar nya medier och sågar en hel gala för att tekniken strulade i tio minuter. Men igår blev det så tydligt varför jag har ett sånt fantastiskt jobb: Alla jag jobbar med älskar det de håller på med. Alla tycker att det är otroligt viktigt och fantastiskt kul. Och när folk tycker det, så är det lätt att jobba bra. Och festa bra. Säg hur många andra branscher som kan det.

Läs mer om Guldägget bland annat här, här, här, här,här och här.

Imorgon....

... är det Guldäggsfest. Min första. Ska bli mycket kul. Och jättespännande. Jag har lite vinstkänning för kollegorna... Så från och med imorgon är jag väl officiellt invigd i branschen. Avrapportering följer.

Världens bästa nr 1

Idag startar jag en ny kategori inlägg här på bloggen, som förhoppningsvis blir ett stående inslag. Eftersom det är bra att, om man jobbar med förtåelse för andra människor, hålla koll på sina egna preferenser, tankar och åsikter. Sen kan man dissikera varför man tycker som man tycker. Idén heter världens bästa och tanken är så här:

Jag skriver: Världens bästa XX är... och sen min egen åsikt med en kort motivering. Sen är det upp till alla att tänka för sig själva och/eller kommentera vad ni tycker. Förhoppningsvis blir det roligt.

Så idag då: Världens bästa kärlekslåt är It ain't me babe med Johnny Cash (eller Jaquin och Reese, om man är lite noveau i sitt Cash-gillande).

Den är brutalt ärlig och väldigt sann. Om alla människor sa så skulle man slippa massor av jobbiga break-ups och skiljsmässor och pajade förväntningar. Och dessutom är riktig kärlek att älska någon trots att personen inte är perfekt. Vilket ju ingen är. Så go, Johnny, go!

Guldäggsveckan del 2

Här kommer en lite försenad rapport från ett Guldäggsseminarium i fredags. Jag har suttit och skrivit som en tok på uppsatsen hela dagen. Gick från desperat till lätt orolig nu vid nio, så man får väl kalla det ett gott dagsverke.

Seminariet hette i alla fall Brand Entertainment och hölls av bland andra Stina Honkamaa (Carat) och Matias Palm Jensen (Farfar). Flott värre, alltså. De pratade mycket intressant om det bästa jag vet: reklam som underhållning. Enligt samtliga talare är underhållande reklam, må det vara programming, viraler, kampanjsajter eller något annat the way to go. Och som ni vet håller jag med.

Bra nog lyckades de hålla sig undan från "TV-reklamen är död" och andra floskler, och konstatera att underhållande reklam är medieobundet. Och att underhållande inte är samma sak som tokroligt. Liksom Uppdrag Granskning eller Bibeln kan vara underhållande, kan allvarlig reklam vara det (se bara anorexi bulimi kontakten. 147 000 visningar på Youtube!!). Men för att kunna nå folk måste man göra det värt ansträngningen. Helt enkelt.

Sen sa Matias två jättebra grejer:

1. Utan reklam finns det ingen TV. Något som allt för ofta glöms bort i debatten, tycker jag. Om TV-reklamen dör, dör också TVn. Utom SVT då. TiVo är en självmordsbenägen uppfinning, eftersom den inte behövs om för många använder den.

2. Det är klart att man kan sälja annonser på en kampanjsajt. Jag vet. Men det känns skönt att någon annan är jag, Emma och koko-Dahlén tror på det.

Modette är schysst

Ibland dyker en produkt upp som man läser om och så inser man att man är mitt i den tänkta målgruppen. Då måste i alla fall jag prova. Därför köpte jag häromdagen första numret av tidningen Modette, en "tydlig modetidning för tjejer mellan 18 och 29" (eller kring 25, det är lite förvirrat beroende på var man läser). Hur som helst är jag tjej mellan 18 och 29 och dessutom kring 25, så då borde den ju passa mig.

Och hör och häpna (för trots den djupa målgruppsanalysen var jag lite skeptisk): Den var grym! Modette handlar inte om trender utan om mode som hobby, läste jag i ledaren. Och faktiskt så gjorde den det. Där fanns massor av roliga artiklar och snapshots av galna fransyskor i guldkläder och konstiga glasögon. Mindre pretto än Bon, högre modegrad än Elle. Men framför allt med en väldigt skön energi. De som gör Modette tycker uppenbarligen inte att de är coola för att de sysslar med mode. Dessutom tycker jag att den var väldigt fint lay-outad.

Tidningen kompletteras intelligent nog med en sajt, modette.se. Där finns bloggar och bilder och annat som man vill läsa mer än en gång i månaden. Smart att lägga bloggarna på tidningssajten. Om inte Mohammed kan komma till berget, eller hur det var.

Nu väntar jag bara andäktigt på att de här smarta människorna ska dumpa det urtöntiga namnet Modette. Och sluta kalla sina läsare för Modetter. Sen är jag gem.

Nej, jag är inte så jävla full. Jag kommer från Stockholm.

Puh. Håller som bäst på att hämta mig efter helgens festligheter i den södra delen av Sverige. Jag har alltid samma känsla när jag kommer tillbaka från Lund. Frågan som ringer i huvudet är: Hur orkar dom?

För jag kan faktiskt inte fatta hur man ens kan komma på tanken att svepa ett dricksglas med vodka klockan halv tolv på dagen när man kom hem från gårdagens fest vid femtiden. Eller hur det kan verka som en bra idé att gå på fest iklädd enbart kalsonger. Kanske är jag en smula tråkig.

Nåja, helgens intryck kan sammanfattas som följer:

1. Balen var trevlig. Det var pampigt med fanor och marchmusik och studentmössor och snapsvisor. Kan verkligen rekommenderas för den som fortfarande pluggar.

2. Killar passar i frack. Tjejer passar oftast inte i frackklänning. När den sjuttionde ceriserosa bakelsen till klänning passerade blev jag lite illamående. Och tiara är bara en bra idé om man är prinsessa på riktigt.

3. Det är mycket speciellt att äta Gorbypiroger och dricka Skånes ur plastglas till ljudet av ett afterski-band. Klockan tre på natten. Iförd långklännig och högklackat. Smått surrealistiskt, skulle man kunna säga.

4. Och det är ovant att bli väckt klockan elva nästa morgon efter liknande utsvävningar av ett det är förfest 50 centimeter från ens säng. Förfest som innefattar togaklädsel, Marlboro Light-rök och Boten Anna.

Men det jag inte kan sluta fundera på är vem det är som är normal. Har Stockholmare (även studenter) sådana coolhetskomplex att vi inte vågar släppa loss? Vill vi egentligen också stå på en stol insvepta i lakan och dansa till Roxettehits? Eller är det helt enkelt Lundastudenterna som har dödat sin sista omdömesgilla hjärncell i ännu en spritorgie? I don't know. I really don't. Men lika kul som det är att komma ner, lika skönt är det att sätta sig på tåget därifrån.

Om 46 dagar är jag inte student längre.

Funkar reklamhår på vårbalen?

Jag tycker nog att det har blivit lite väl allvarligt här på bloggen på sistone. Men det är ju fredag och vår, så här kommer lite underhållning. Pjotro är en fantastisk man skapad av Farfar. Kanske bara jag som är sen, men han har sannerligen förgyllt min dag!

Imorgon ska jag göra min sista studentikosa sak när jag beger mig till Lund för att attendera Vårbalen på Malmö Nation. Festen pågår bara i ett dygn för mig, som är lite vek. Men jag har i alla fall packat väskan med balklänning, kuvertväska, Smirnoff Ice och huvudvärkstabletter för att ta mig an staden i söder. Bland frackar, spyor och skåningar vet man aldrig vad som kan hända. Avrapportering kommer på måndag, om jag har hämtat mig då.

Och igår kom jag att tänka på reklamhår igen. Jag har blivit så van vid att jobba nu att jag inte har tänkt på det på flera månader. Insåg att jag har gått runt med Handelshår (mellanblont, blankt, fluffigt) på byrån i evigheter. Helt otroligt att någon tar mig på allvar. I morse försökte jag fixa det med tupering, hårspray och en konstig uppsättning. Ser inte klokt ut. Någon som har några mer långvariga tips? Eller är reklamhår bara ett tecken på att man simmar för djupt i ankdammen?

(Om någon mot förmodan skulle vara obekant med begreppet reklamhår kan ni läsa mer om det här.)

Trevlig vårhelg på er!

Guldäggsveckan Del 1

Som många säkert vet så håller årets version av Guldägget på i en hel vecka. Reklamförbundet och diverse sponsorer fixar föreläsningar på löpande band på biograf Rigoletto (schemat hittar du här.)Redan idag började jag således värma upp med att besöka föreläsningen Mind Control som hölls av Petter Lindholm på MTG Radio.

För det första måste jag bara säga att jag älskar väl förberedda föreläsare. En bra föreläsning kan bli som en opera, med talaren i perfekt samspel med publiken och powerpointen. Den innehåller vacker musik, intressanta bilder, något lärorikt och något underhållande... mmmm. Sån var den här föreläsningen.

När det gäller titeln blev jag lite besviken, för jag lärde mig inte kontrollera någons hjärna. Det blev också tydligt att anledningen till att Petter var så väl förberedd var att han hade hållt samma presentation för X antal mindre reklamkunniga marknadschefer, och då som salespitch. Så bitvis var det lite tradigt rent innehållsmässigt. Men så plöstligt, liksom i förbifarten, så sa han det här:

Eftersom människor ofta har mer ont om tid än om pengar, så borde vi kunna öka försäljningen mer genom att spara på tiden än på att sänka priset.

Wow. Jag, och många andra, har varit inne på tidsspåret tidigare, men jag har aldrig hört någon uttrycka det på det här sättet. Men det är ju fullkomligt självklart. Om försäljningen går trögt är det kanske inte alltid priset det är fel på. Det kan vara krånglet också. Krånglet att hitta, köpa, betala, leverera och placera grejerna.

Vore det inte kul om någon under nästa års bokrea istället för att sänka priset på böckerna gjorde det sjukt mycket snabbare att köpa dem? Typ internetköp med något smart betalningssystem och hemleverans inom en timme. Eller en butik som rear ut sommargrejerna genom att ha samma pris som tidigare men bussar till butiken, mycket rymligare mellan hyllorna och tokmycket personal som hjälper till och tar bort köerna.

Varför inte? Du är inte dum du, Petter.

Nu är de här!

Årets kampanj för MCXL, riktad till Handelsstudenter som inte läser marknadsföring. Affischerna är signerade Åkestam.Holst. Visst är de kanon?

Jag gillar verkligen...

... morgonfikorna med APG. Jag går alltid därifrån och känner mig lite smartare, lite kvickare och lite viktigare. När man sedan kliver ut på ett soligt Kungsgatan kan man inte få något annat än en bra dag. På senaste tiden har vi varit runt fem personer varje gång. Det är bra för att man hinner prata med alla, men det vore kul om vi blev fler. Så om någon som läser det här känner sig manad, boka genast in torsdag om två veckor kl. 8.30 för en dos inspiration.

Målgruppskaos

På senaste tiden har jag kommit att tänka på målgrupper och målgruppsanalys. Inte helt sällan hör och läser man kommentarer i stil med "först när någon ur målgruppen uttalar sig kan vi veta om annonsen var bra" eller "juryn valde fel för de är inte i målgruppen".

All reklam syftar till att skapa någon form av beteende hos någon grupp av människor. Således är en kampanj lyckad om man får människor att göra det man vill att de ska göra. Men därifrån är steget konstigt till att bara målgruppen kan avgöra hur en annons ska utformas.

Ekonomi bygger på specialisering, eftersom alla inte kan göra allt. Vi har alltså vissa som tillverka cyklar, vissa som målar hus och vissa som gör reklam. Hela ekonomin bygger på att de som har dessa yrken har tillräckligt stor förståelse för sin marknad för att kunna erbjuda sina kunder en produkt eller tjänst som passar dem.

Sysslar man med reklam ingår det i jobbet att förstå och sätta sig in i hur individer i målgruppen tänker, känner och resonerar. Alltså bör en reklamare kunna uttala sig om vad som är bra för en viss målgrupp, även om de inte själva tillhör den. På samma sätt som alla som jobbar med blöjor inte är bebisar och alla som är läkare inte är kroniskt sjuka. Man kan lösa ett problem utan att själv vara drabbad av det, helt enkelt.

En annan nyans jag saknar i många målgruppsdikussioner är faktumer att gruppen är just en grupp. Den består av individer. En enskild person kan inte uttala sig för hela gruppen och det en majoritet av gruppen tycker behöver inte gälla för alla. Med tanke på att de flesta briefar jag har läst har en målgrupp i stil med "tjejer 20-35" eller "tonårsföräldrar" blir det rätt knöligt att dra slutsatser utifrån vad några få individer tycker. (Jonas har just skrivit kanonbra o detta på planning.se). Framför allt om man som specialist baserar sina åsikter om vad målgruppen tycker på fördomar.

Om jag säger så här: En tonårsförälder är en medelålders kvinna med rutig kjol och glasögon som jobbar i offentlig sektor. En tonårsförälder är också en frånskiljd 45-årig man som är VD på ett börsnoterat företag. Det är även en 33-årig Hells Angels-medlem som avtjänar ett livstidsstraff på Hall. Och en ironisk reklamare med svart polotröja och fyrkantiga glasögon. Men bara en av dem har som uppgift i livet att förstå hur man får de andra att panta mer burkar. Lyssna på henne.

Hus i helvete

Utan att vara helt säker kan jag gissa att årets upplaga av 48 timmar har fått mer PR och upprörda känslor än någonsin tidigare. En notis på resume.se verkar ha fått alla helglediga kommentatorer att sätta påskäggen i halsen. "DN tvekar inför publicering av 48 h:s vinnarbidrag" skriver Resumé. "Hur kan ett bidrag som fullständigt sänker varumärket för alla inblandade bli en vinnare?" undrar den för tillfället sista av de 44 (!) kommentarerna.

Jag hoppas att styrelsen och vinnarna tänker på att all publicitet är bra publicitet, även om det måste vara tufft att utsättas för så många elaka påhopp av folk som inte ens törs skriva ut sina namn. För det roliga är att oavsett vad de anonyma åsiktsmskinerna skriver, så har annonsen lyckats med just det den var avsedd att göra: Skapa uppmärksamhet. Och hundra gånger hellre en annons som vissa inte gillar än en annons som ingen lägger märke till.

Att DN tvekar är störtlöjligt. När jag öppnade tidningen härmodagen möttes jag på sidan 3 av en asful utbudsannons för DELL. Den sabbar garanterat mer för DN som medium än vad vinnarbidraget skulle göra, genom att skapa billiga kontexteffekter.

Att inte våga ta risker är det farligaste man kan göra, brukar en av mina kollegor så stiligt uttrycka det. Att vinnarannonsen skulle förstöra varumärket är en väldigt märklig kommentar. Hur kan man förstöra ett okänt varumärke? De allra flesta varumärken dras med ett enda problem: ingen kommer att tänka på dem. Och ett stort antal experiment och studier visar att genom att göra något som får folk att reagera, även om det är negativt, så får man positiva varumärkeseffekter på sikt. Inte för att jag tror att det skulle vara fallet med den här annonsen. Men hur som.

Och slutligen skulle jag vilja kommentera kommentaren Namn 08:13. Han eller hon påpekar att det är en studenttävling, och att man inte alltid kan träffa rätt. Men där vill jag säga stopp. Jag hörde samma resonemang när Berghs-annonsen för Alla Hjärtans Dag blev anklagad för plagiat. Om man publicerar en annons offentligt så är det skit samma vem som står bakom den. Om skolor och studenter vill vara med "på riktigt" så får man vara så god och följa de regler som gäller där ute. Och i det ingår att bli hånad och sågad och hyllad (inte så ofta). Många av studenterna som deltog i 48 kommer inom några veckor att börja jobba på riktigt (inklusive undertecknad). Då går det inte att gömma sig bakom någon sorts "stackars student"-resonemang. Om man inte tror att man kan göra ett minst lika bra jobb som andra får man anstränga sig lite mer eller helt enkelt byta bransch.

Om jag låter onödigt arg är det bara förkylningen som talar. Nu måste jag gå och snyta mig. Igen.

Livet är underbart för somliga

Jag är kvar i Åre men har åkt på en riktig dunderförkylning. Hur kul det är kan du se här. Dessutom måste jag skriva en övertygande rapport till min avancerade engelskkurs (som för övrigt är de segaste fem poängen jag någonsin har tagit) och börja på uppsatsen. Nu har solen precis tagit sig in på balkongen. Vindstilla. Blå himmel. Blä.

Fast ändå. Det kunde vara värre. Som att man hade tagit semester för att få åka upp till fjällen en vecka, och får tillbringa denna i snöstorm blandat med regn och blixthalka. Ungefär som mina föräldrar och alla andra som valde eller var tvungna att ta påsklov förra veckan. Mitt klagande ska omedelbart upphöra. Det är ju vår, ta mig tusan!

Påsklov

Nu är det dags för mig att dra till fjälls igen. Fyra dagars total nerkoppling. Ska bli mycket skönt. Så nu vill jag bara önska er alla en riktigt glad påsk!

Jag skulle kunna tänka mig att du ska kunna läsa det här inlägget

Undersökningar är som de är. Man gör så gott man kan, men det blir aldrig perfekt. Desto viktigare då att den som tolkar dem vet vad hon/han håller på med, och att man är så tydlig som möjligt med hur undersökningen har gått till.

Svenska folket vill se reklam i SVT trumpetar resume.se idag. Ingenting om vilka frågor man har ställt, eller hur man har ställt dem, eller till vem.

I papperstidningen är rubriken Reklam i SVT - ja tack! Och där får man faktiskt reda på lite mer. Till exempel hur frågorna är ställda. Och då ser man ganska snabbt att rubrikerna är, tja... helt fel. Svenska folket vill inte alls ha reklam i SVT. Lite under 10% tycker att SVT ska finansieras med reklam. På den ledande frågan "Tycker du att public service, det vill säga SVT och Sveriges Radio, ska överväga reklamfinansiering för att utöka sitt kvalitativa innehåll, eller ska man inte överväga reklamfinansiering?" svarar bortåt 60% NEJ.

Bara frågeformuleringen får det att vrida sig i magen på varje seriös undersökare. Rent språkligt så ska man ju svara JA om man tycker att de ska reklamfinansiera eller inte reklamfinansiera. Och längden på frågan är inte riktigt klok. Men ändå. Svaren tyder väl knappast på att folk vill ha reklam i SVT?

Rubrikerna stöder sig på att 65% har svarat JA på frågan "skulle du kunna tänka dig att Sveriges Television, i någon av kanalerna, ska kunna finanseriera sändningen av stora evenemang som OS, VM, Noblefesten, Melodifestivalen med mera med hjälp av reklam, eller skulle du inte kunna tänka dig det?". För frågans formulering, se ovan och kvadrera. Den är fullkomligt obegriplig. Skulle kunna tänka sig att XX ska kunna... det är väl ingen åsikt? Det är mer en utvärdering av läget. Och faktum är att de där stora evenemangen redan delvis reklamfinansieras (av sponsorer, men den gränsen används inte särsklit filitigt av lekmän, har jag märkt). Så då har 65% av svenska folket uppfattat läget korrekt. Eller nåt.

Det är synd att Resumé som en viktig röst för branschen inte kan hantera såna här undersökningar seriöst. Det skadar trovärdigheten och överskuggar alla de äkta goda nyheter som faktiskt finns. Skärpning!

Det Brittiska Imperiet Gör Det Igen!

Såg på brandrepublic.com att Campaign har dragit igång en namninsamling i Storbrittanien. Målet är att få branschen att samla sig mot politikerna som slänger ut allt fler nya lagar för att begränsa reklamen. Läs deras upprop här.

Jag tycker att retoriken de använder är lite tveksam. Istället för att lyfta fram allt bra reklamen gör för samhället (finansierar massmedia, skapar tillväxt och jobbtillfällen, underlättar matchning på marknaden, ger folk underhållning osv.) verkar de mest vara sura och förorättade över tobaksreklamförbudet för flera år sedan. Men jag tycker verkligen att det är ett hedervärt initiativ. Reklamförbundet och Resumé kanske skulle låta sig inspireras?

Litet tillägg

Tänkte bara förtydliga mitt förra inlägg lite: jag menar inte att reklamens egenvärde ska ersätta reklamens vanliga effekter (skapa attityd, bygga brand equity, informera, driva trafik osv.) utan att det är ett komplement. Om man kopplar bort varumärket blir det, som Peter påpekar, inte reklam utan vanlig underhållning. Men jag tycker att det är ett svårt gränsdragningsproblem. Roomservice tror jag de flesta ser som underhållning, om än sponsrad sådan. Filmerna i pausen är reklam. Men vad är en avancerad kampanjsajt med flera timmars filmmaterial och spelmöjligheter? Är det sponsrad underhållning eller underhållande reklam? Och spelar det någon roll? Och kanske viktigast av allt: Är vi på väg mot en tid där det inte går att ta betalt för underhållning alls, samtidigt som reklamen måste bli allt fyndigare, så att de två helt konvergerar?

Nu ska jag sätta mig med några artiklar Jonas tipsade om och bli lite smartare. Återkommer när jag har tänkt några varv till.

Mitt kanske längsta och krångligaste inlägg hittills

Är fullmatat i hjärnan med uppsats, uppsats, uppsats. Paniken är borta och har ersatts av en vanlig, hederlig känsla av att vara oövervinnerlig. Nu kommer det, liksom. Det alla har väntat på. Mindre än två månader kvar till världpremiären.

Lite oroväckande kan det tyckas att uppsatsen handar allt mindre om kampanjsajter, och mer om udda sätt att se på reklam. Dagens favorittanke ska jag dela med mig med här och pröva lite. Obligatorisk kommentering om ni inte fattar eller inte håller med! Såhär tänker jag:

Traditionellt säger man ju att annonsören tjänar på reklamen eftersom det bygger brand equity, vilket i sin tur ökar försäljningen av produkten eller tjänsten företaget erbjuder. Konsumenten å sin sida värdesätter reklamen eftersom han/hon får information om intressanta erbjudanden och därmed kan tillfredsställa sina behov, må de vara praktiska, sociala eller självförverkligande. Om informationsvärdet är tillräckligt stort väljer konsumenten att ta del av reklamen och gör förhoppningsvis också som reklamen säger. Och värdet för annonsören realiseras därmed.

Så här är mycket reklam uppbyggd idag, och framför allt i nya medier. När man talar om mobil marknadsföring nämns exempelvis ofta just-in-time-erbjudanden från ställen man passerar som en möjlighet. Så var det i Internets barndom också, när mailbaserad sk. permission marketing (med mottagarens godkännande) ansågs vara framtiden. Samma sak för tidig TV-reklam.

Jag tror att det här synsättet på reklam är en tankevurpa. Människor väljer inte att ta del av reklam för att få information om erbjudanden. Om det är något de flesta idag har överskott av så är det just information. Vi behöver snarare hjälp att sålla. Således succé för Google och Youtube och modebloggar.

Men om människor inte tar del av reklamen för att få information, måste det vara något annat som driver dem. Det vanligaste (i alla fall i vår studie) är underhållning. Ytterligare motiv är som det har forsats kring är en social gemenskapsgrej, för att drömma sig bort och transporteras till en annan verklighet eller för att återuppleva gamla minnen (artiklarna som handlar om det här erhåller på begäran :-)). Det finns alltså massor av anledningar till att ta del av reklam, som inte på något sätt är kopplat till erbjudandet. Reklam har ett egenvärde för konsumenten.

I slutändan tror jag att det här betyder två saker: för det första så är det betydligt lättare att nå människor med ett erbjudande om underhållning än med ett erbjudande om en produkt (därför är kampanjsajter populära och nyhetsbrev i mailboxen mindre populära). Och för det andra (trumvirvel...) så kan reklamen i sig skapa ett värde för företaget, utan att ta omvägen via produkten/tjänsten. Här måste jag vara lite lagom kryptisk, för resonemanget är fortfarande under utarbetning. Men om vårt resonemang är riktigt, så kommer efterfrågan på reklam- webb- och mediebyråer i framtiden bara att bli större. Och större. Och större.

Non, je ne regrette rien

Om någon funderar på vad ni ska göra ikväll kan jag rekommendera att gå och se filmen om Edith Piaf, La vie en rose. Snyggt foto, grymt skådespeleri och massor av härlig musik. Trender kommer och går, fransk dekadens består.

Springbreak

Jag ber om ursäkt för en usel bloggfrekvens de senaste dagarna. Jag har egentligen ingen ursäkt. Utom att det äntligen är vår.

Alla läroböcker om konsumentbeteende borde ha ett särskilt kapitel om svenskar under den första soliga veckan på våren. Alla normala regler och processer sätts ur spel. Att vara marknadsförare på den svenska marknaden i vårtider är lite som att navigera med en kompass som alltid pekar åt söder. Det är bara en sak som räknas: solen.

Om jag ser till mig själv har jag betett mig mycket konstigt den senaste veckan. Några exempel:

- Jag har lagt ner minst 300 kr på glass, godis och kaffe. Och har ätit/druckit allt utomhus.

- Mitt dygn har helt plötsligt minst 30 timmar. Jag befann mig på gymmet klockan 07.00 i onsdags, eftersom det var så ljust att jag vaknade av mig själv en timme innan jag måste gå upp.

- Jag och Emma blev helt kolugna över uppsatsen. Klockan tre i fredags tittade båda lite slött på klockan, nickade mot varandra och tog cyklarna ner på stan för att spontanshoppa och dricka vin på Ett litet haks uteservering. Kalla mig tråkig, men det hade aldrig hänt i februari.

- Jag har på allvar funderat över att köpa ett par turkosa pumps (jag ändrade mig).

Se där. Att försöka marknadsundersöka något på våren är ett hopplöst uppdrag. Då får man fram saker som att folk jobbar 25 timmar i veckan, dricker minst 3 enheter vin och öl per dag och är allmänt toknöjda med sina liv. Vilket ju är trevligt. Men det får i alla fall mig att tänka ett par gånger på hur omgivningen påverkar konsumenter i sina köpbeslut. Nu ska jag slösurfa lite mer och titta på våra nya, fina påsklijor.