Tuesday, April 24, 2007

Världens bästa nummer 3

Världens bästa krydda är pepparrot. Många kryddor (basilika, vitlök, svartpeppar, chili...) tycker jag är alldeles för mainstream. De passar till allt. Pepparroten väljer en helt annan typ av positionering: den funkar nästan aldrig. Men när den gör det blir det fantastiskt bra. Kul med en krydda som vågar sticka ut lite. Dessutom kommer den i snygg tub alternativt söt liten burk. Jag tycker att fler kryddor borde tänka design. Det är en del av helhetsupplevelsen.

8 Comments:

Blogger Skitnödigt said...

Pepparroten var ju mainstream, men fick kliva åt sidan för mer exotiska kryddor när livsmedelsmarknaden blev allt mer global.

Håller med dig om att pepparroten förtjänar uppmärksamhet, men inte om att den nästan aldrig fungerar, för det gör den - i svensk mattradition.

Pepparrot är underbart till rödspätta, lax, en mustig gryta, viltkött, ägg och mycket mycket mer.

Intressant när du talar om ditt favorit buzzword saliens i följande inlägg, för enligt ditt resonemang borde du hålla en krydda som salt högst.

För mig är nog svartpeppar och vitlök tillsammans med salt de viktigaste kryddorna, men som sagt: pepparrot förtjänar verkligen uppmärksamhet och ett uppsving bland 80-talisterna som växt upp i ett matkulturellt kaos.

Till pepparrot drickes företrädesvis öl.

Vill bara slänga in en liten kommentar om ditt saliens-resonemang angående topplistan:

ATT ett nischvarumärke över huvud taget kan ta sig in på en sådan lista är ju ett tecken på att det är ENORMT starkt!

Den ständiga frågan "Vad är ett starkt varumärke" aktualiseras här, för inte är det konstigt om ett varumärke som erbjuder hundratals produktkategorier har ett högre värde eller omsätter mer än ett varumärke som erbjuder en eller två produkter.

Slutsatsen dras i min mening på oerhört lösa grunder. Och i sann överilad positivistisk anda dessutom...

Kan för övrigt rekommendera Prinsens förrätt med tunna skivor lax, pepparrot, kapris, dill, senapsvinägrett och rödlök - fantastiskt gott!

1:05 PM  
Blogger Nina said...

Saliens har inte med personlig preferens att göra. Många människor föredrar något annat än det mest salienta varumärket/produkten, men köper den i alla fall inte (precis som för mig med pepparroten).

För även om jag gillar den, så lägger jag ju betydligt mer pengar och tankekraft på mer salienta (och mer passande) kryddor som salt, peppar och vitlök. Vilket bara visar att pepparroten har gjort ett halvdant varumärkesjobb på den nya, globala matmarknaden. För säga vad man vill om det svenska köket så har det inte en chans mot det italienska, franska eller kinesiska. Om man pratar saliens, alltså. :)

5:58 PM  
Anonymous Anonymous said...

Saliens? Var det inte pepparrot vi pratade om? Och då är Lövbiff Victoria trots allt bäst. Lövbiff, äggula, mycket svartpeppar och färsk pepparrot. Till det ett potatismos med lite finhackad rökt skinka.
Eller i all enkelhet en macka på mörkt bröd med kallrökt lax (från Åre eller Nynäs) och Philadelphia med mycket pepparrot.
På Prinsen serveras bara alldeles för fet och alldeles för dyr mat (till lunch) nu för tiden.

9:57 PM  
Blogger Skitnödigt said...

Nina

Kopplingen saliens och salt var inte så allvarligt menad. Men frågan kvarstår om vad som är ett starkt varumärke... En evig diskussion, men. Är större detsamma som starkare?

Mia

Lövbiff är givetvis en pepparrotklassiker!

Förrätten kom från à la carte-menyn.


Hur förhåller sig Saliens till kvaliteten i en association? Och till beteende? Och till preferenser? Inte alls eller är det en del av det?

11:06 AM  
Blogger Nina said...

Men är det inte så att oavsett vilket mått på brand equity man använder så vinner de stora varumärkena? Man måste ju vara känd för många för att komma upp i några höga värden där. Så jag skulle nog säga att man måste vara stor för att vara stark, i det här fallet.

Apple drog ju exempelvis upp på alla listor efter iPod, trots att hängivna Macanvändare menar att iPod förstör varumärket.

6:14 PM  
Anonymous Anonymous said...

Beror ju som sagt på hur man mäter - jag är inte så övertygad om att man automatiskt är starkare för att man är större, men väljer man såna mått är det klart att det blir svaret - som alltid, som man frågar får man svar.

Eller ligger styrkan i vilken leverage man får på marknadsföringsbudgeten? Eller vilket djup man får i lojalitet?

Som sagt - frågan är vad som är ett starkt varumärke...

Det var synd att du missade gårdagens APG-förläsning. Tyvärr gjorde många av de positivistiskt skolade det.

Bilden ser oförskämt skön ut, taskigt att gnida in ditt lyxflängande i ansiktet på oss normalt hårt arbetande och begränsat bemedlade... :)

2:24 PM  
Blogger Nina said...

Peter,
om du tog anteckningar på föreläsningen tar jag hemskt gärna del av dem. Må så vara att jag är positivistiskt skolad, men jag tror att man behöver många olika infallsvinklar för att förstå verkligheten. Därför är vår uppsats exempelvis till hälften baserad på teori från experiment, och hälften från etnografiska studier. Och vår studie är också 50-50. Det blir helt klart mer balanserat så.

Vad det gäller resan är det kanske till någon tröst att det är mitt hårda arbete som har tagit mig dit. Och att det ska regna samtliga fyra dagar vi är där... :-)

3:12 PM  
Anonymous Anonymous said...

Jag har lite anteckningar, men vi skulle få presentationen med, den kommer upp på APG-sajten.

Låter som en väldigt lång flygresa för bara fyra dagar. Vore ju tråkigt om det blev regn, SÅ missunsam är jag inte...

Ha en skön semester!

/Peter

4:40 PM  

Post a Comment

<< Home