Hus i helvete
Utan att vara helt säker kan jag gissa att årets upplaga av 48 timmar har fått mer PR och upprörda känslor än någonsin tidigare. En notis på resume.se verkar ha fått alla helglediga kommentatorer att sätta påskäggen i halsen. "DN tvekar inför publicering av 48 h:s vinnarbidrag" skriver Resumé. "Hur kan ett bidrag som fullständigt sänker varumärket för alla inblandade bli en vinnare?" undrar den för tillfället sista av de 44 (!) kommentarerna.
Jag hoppas att styrelsen och vinnarna tänker på att all publicitet är bra publicitet, även om det måste vara tufft att utsättas för så många elaka påhopp av folk som inte ens törs skriva ut sina namn. För det roliga är att oavsett vad de anonyma åsiktsmskinerna skriver, så har annonsen lyckats med just det den var avsedd att göra: Skapa uppmärksamhet. Och hundra gånger hellre en annons som vissa inte gillar än en annons som ingen lägger märke till.
Att DN tvekar är störtlöjligt. När jag öppnade tidningen härmodagen möttes jag på sidan 3 av en asful utbudsannons för DELL. Den sabbar garanterat mer för DN som medium än vad vinnarbidraget skulle göra, genom att skapa billiga kontexteffekter.
Att inte våga ta risker är det farligaste man kan göra, brukar en av mina kollegor så stiligt uttrycka det. Att vinnarannonsen skulle förstöra varumärket är en väldigt märklig kommentar. Hur kan man förstöra ett okänt varumärke? De allra flesta varumärken dras med ett enda problem: ingen kommer att tänka på dem. Och ett stort antal experiment och studier visar att genom att göra något som får folk att reagera, även om det är negativt, så får man positiva varumärkeseffekter på sikt. Inte för att jag tror att det skulle vara fallet med den här annonsen. Men hur som.
Och slutligen skulle jag vilja kommentera kommentaren Namn 08:13. Han eller hon påpekar att det är en studenttävling, och att man inte alltid kan träffa rätt. Men där vill jag säga stopp. Jag hörde samma resonemang när Berghs-annonsen för Alla Hjärtans Dag blev anklagad för plagiat. Om man publicerar en annons offentligt så är det skit samma vem som står bakom den. Om skolor och studenter vill vara med "på riktigt" så får man vara så god och följa de regler som gäller där ute. Och i det ingår att bli hånad och sågad och hyllad (inte så ofta). Många av studenterna som deltog i 48 kommer inom några veckor att börja jobba på riktigt (inklusive undertecknad). Då går det inte att gömma sig bakom någon sorts "stackars student"-resonemang. Om man inte tror att man kan göra ett minst lika bra jobb som andra får man anstränga sig lite mer eller helt enkelt byta bransch.
Om jag låter onödigt arg är det bara förkylningen som talar. Nu måste jag gå och snyta mig. Igen.
Jag hoppas att styrelsen och vinnarna tänker på att all publicitet är bra publicitet, även om det måste vara tufft att utsättas för så många elaka påhopp av folk som inte ens törs skriva ut sina namn. För det roliga är att oavsett vad de anonyma åsiktsmskinerna skriver, så har annonsen lyckats med just det den var avsedd att göra: Skapa uppmärksamhet. Och hundra gånger hellre en annons som vissa inte gillar än en annons som ingen lägger märke till.
Att DN tvekar är störtlöjligt. När jag öppnade tidningen härmodagen möttes jag på sidan 3 av en asful utbudsannons för DELL. Den sabbar garanterat mer för DN som medium än vad vinnarbidraget skulle göra, genom att skapa billiga kontexteffekter.
Att inte våga ta risker är det farligaste man kan göra, brukar en av mina kollegor så stiligt uttrycka det. Att vinnarannonsen skulle förstöra varumärket är en väldigt märklig kommentar. Hur kan man förstöra ett okänt varumärke? De allra flesta varumärken dras med ett enda problem: ingen kommer att tänka på dem. Och ett stort antal experiment och studier visar att genom att göra något som får folk att reagera, även om det är negativt, så får man positiva varumärkeseffekter på sikt. Inte för att jag tror att det skulle vara fallet med den här annonsen. Men hur som.
Och slutligen skulle jag vilja kommentera kommentaren Namn 08:13. Han eller hon påpekar att det är en studenttävling, och att man inte alltid kan träffa rätt. Men där vill jag säga stopp. Jag hörde samma resonemang när Berghs-annonsen för Alla Hjärtans Dag blev anklagad för plagiat. Om man publicerar en annons offentligt så är det skit samma vem som står bakom den. Om skolor och studenter vill vara med "på riktigt" så får man vara så god och följa de regler som gäller där ute. Och i det ingår att bli hånad och sågad och hyllad (inte så ofta). Många av studenterna som deltog i 48 kommer inom några veckor att börja jobba på riktigt (inklusive undertecknad). Då går det inte att gömma sig bakom någon sorts "stackars student"-resonemang. Om man inte tror att man kan göra ett minst lika bra jobb som andra får man anstränga sig lite mer eller helt enkelt byta bransch.
Om jag låter onödigt arg är det bara förkylningen som talar. Nu måste jag gå och snyta mig. Igen.
posted by Nina at Tuesday, April 10, 2007
3 Comments:
Ledsen att jag så ofta måste komma med invändningar och reservationer mot delar av dina inlägg, men jag hoppas att du även läste de senaste, där jag faktiskt höll med dig till fullo... Kanske väger upp något?
Jag brukar vara kritisk till navelskådanet i reklamankdammen och tyvärr tycker jag du går lite i den fällan när du menar att en hetsig debatt i form av kommentarer till en artikel på Resumé - reklambranschens egen skvallerblaska - är detsamma som att man når en samhällseffekt och en samhällsdebatt.
Om vi lägger DN-frågan åt sidan och även frågan om studenter eller inte, så kan man väl istället stanna lite vid frågan som tas upp av en förälder som tillhör målgruppen:
Sänder annonsen rätt signaler till föräldrar med barn som är i riskzonen? Inger den förtroende gentemot den målgruppen? Vill föräldrarna till en asocial 14-åring vända sig med sina problem till någon som skämtar om att det vore kul om deras barn i stället kom hem full?
Frågan om en annons eller en film är bra ställs alltför ofta utifrån ett branschperspektiv - är det nyskapande? är det tillräckligt smart? är det snyggt? är det gjort? är det vågat?
Du har knappt doppat tårna i branschen, men intar redan branschperspektivet. Ett tips är att kliva ur det emellanåt.
Slutligen håller jag inte med dig om att en kommentar eller en åsikt är irrelevant eller ens mindre relevant för att avsändaren är anonym. Det är bara ett lätt sätt att slå ifrån sig oönskad kritik. Dessutom så spelar det ingen roll för mig om kommentarerna är anonyma på Resumé, jag skulle säkert inte veta vilka de är i alla fall.
Och inte tycker du väl att The Planning Lab är helt irrelevant för att inte skribenten går ut med vad han heter och vilken byrå han jobbar på i sin blogg, även om du och jag vet vem han är...
Tycker du jag har fel?
Hur var Åre? Såg att det blev en dag med sol i alla fall... Jag ställde som sagt in min påskvistelse för att vara i vårvädret på landet i stället.
Du behöver inte vara ledsen över några kommentarer, det är därför funktionen finns ;-)
Jag är den första att skriva under på att man inte ska göra reklam för sina kollegor utan för målgruppen. Det är ju min skyldighet som planner. Jag förstår invändningarna om målgruppsmiss i det här fallet, men håller inte med. Jag tror att de allra flesta tonårsföräldrar förstår annonsen och budskapet och dessutom kan känna igen sig. Och uppenbarligen tyckte juryn, där hälften faktiskt är i målgruppen (inklusive ordförande, uppdragsgivare och huvusponsor, som har utslagsröster allihop) samma sak.
Ibland undrar jag dock om du Peter inte mer använder mina inlägg som fri association för dina egna åsikter, snarare än för att kommentera. Det här inlägget handlar ju inte alls om branschnormer eller navelskåderi. Jag skrev inte att annonsen har skapat samhällsdebatt, jag skrev att den har fått uppmärksamhet. Och eftersom den än så länge bara finns i branschtidningarna, är det det man får gå på. Vad som händer när den hamnar i DN får vi se.
När det gäller anonyma bloggar så håller jag faktiskt inte med dig heller; jag har svårare att ta dem på allvar. Jag är fast i min övertygelse om att åsikter man inte kan sätta sitt namn på inte väger lika tungt.
Och Åre har varit bra, tack. Snöstorm igen. Men tokmycket snö för att vara påsk. Inget ont som inte för något gott med sig...
"För det roliga är att oavsett vad de anonyma åsiktsmskinerna skriver, så har annonsen lyckats med just det den var avsedd att göra: Skapa uppmärksamhet. Och hundra gånger hellre en annons som vissa inte gillar än en annons som ingen lägger märke till."
Förstår inte din invändning att min kritik är fria associationer som inte är kopplade till ditt inlägg. Allt jag skrev var kopplat till ditt inlägg, med undantag för Åre-biten då. Du måste ju se till kontexten, inte bara det bokstavliga.
Uppmärksamhet kan man få genom att publicera en bild på mänsklig avföring - inte har man väl som planner en så simpel syn på reklam att uppmärksamhet är det viktigaste?
Om man inte menar att den uppmärksamhet som ska komma från en annons om ett beroendeproblem ska vara en samhällsdebatt, så förstår jag inte vad den ska medföra. Förutom den interna branschdiskussionen då.
Jag tror inte att juryn i första hand agerade utifrån att de är tonårsföräldrar, utan utifrån att de är inbjudna till juryarbete för att de är branschaktörer.
Men jag kan ha fel.
Att vifta bort anonyma åsikter för att de är anonyma kan jag tyvärr inte förstå, om någon säger något bra så är det väl bra på sina egna premisser. Eller är det avsändaren som avgör innehållet?
Var skidåkningen bra?
Post a Comment
<< Home