Litet tillägg
Tänkte bara förtydliga mitt förra inlägg lite: jag menar inte att reklamens egenvärde ska ersätta reklamens vanliga effekter (skapa attityd, bygga brand equity, informera, driva trafik osv.) utan att det är ett komplement. Om man kopplar bort varumärket blir det, som Peter påpekar, inte reklam utan vanlig underhållning. Men jag tycker att det är ett svårt gränsdragningsproblem. Roomservice tror jag de flesta ser som underhållning, om än sponsrad sådan. Filmerna i pausen är reklam. Men vad är en avancerad kampanjsajt med flera timmars filmmaterial och spelmöjligheter? Är det sponsrad underhållning eller underhållande reklam? Och spelar det någon roll? Och kanske viktigast av allt: Är vi på väg mot en tid där det inte går att ta betalt för underhållning alls, samtidigt som reklamen måste bli allt fyndigare, så att de två helt konvergerar?
Nu ska jag sätta mig med några artiklar Jonas tipsade om och bli lite smartare. Återkommer när jag har tänkt några varv till.
Nu ska jag sätta mig med några artiklar Jonas tipsade om och bli lite smartare. Återkommer när jag har tänkt några varv till.
posted by Nina at Tuesday, April 03, 2007
6 Comments:
Min poäng var inte att vissa program sponsras utav företag inom rätt branch, utan att de faktiskt initieras och styrs av kommersiella aktörer andra än ptoduktionsbolag och tv-kanaler.
DÅ menar jag att man kommer dit där man gör underhållning med ett kommersiellt syfte.
Om Husqvarna sitter såhär och säger... "Hmm, vad ska vi göra med årets marknadsföringsbudget?" och någon säger "Vi gör ett TV-program som får folk att vilja sy egna kläder och i förlägningen köpa symaskiner för marknadsföringsbudgeten, och så får vi en TV-kanal att vilja visa det på bra sändningstid" - då är väl det minst lika värdeskapande och underfundigt som att lägga ut en massa Heidi och Heidi, men kommersiellt kanske något mer raffinerat.
Därför menar jag att det redan finns, om man bara ser lite vidare än kampanjsajter och kokar ner saker till sin kommersiella och kommunikativa kärna, vilket ju egentligen är det avgörande för resonemanget.
Om man ska vara ekonom för en stund så måste underhållning, om man finansierar den själv, ge minst lika goda marginaler som kärnverksamheten för att vara försvarbar. Skillnaden ska minst upptas av det kommunikativa värdet i att lägga pengarna på att producera den underhållande reklamen. I slutändan måste det således gå att räkna hem det kommunikativa värdet i framtida försäljning.
Hence, som det slutligen står i alla textbooks, antingen har reklamen ett värde som landar i försäljning, ELLER, så är den så lönsam att den är mer lönsam än den bransch man egentligen är i och då handlar det ju om ett ställningstagande om man vill kliva in i en ny bransch. Och det är ju till syvene och sist upp till aktieägarna.
Advertising economy måste alltså precis som "den nya ekonomin" i så fall vända upp och ner på vilka mål och vilka nyckeltal aktiägarna finner viktigast.
Men visst är det trevligt om någon vill betala för att lägga reklam innan ens egen reklam, men det kommer knappast vara en grundbult i ekonomin att annonsörerna tjänar pengar på sin reklam på det viset. Frånsett Internet är det ju ofta andra som äger rättigheterna till budskapsbäraren, som mediabolag, TV-kanaler etc.
Jag är lite konfunderad över vad the advertising economy är nu. För pratar vi avancerad webb, Room service, såpoperor (brand pr, branded content) så är det ju i grund och botten marknadskommunikation med ett primärsyfte. Som jag skrev som kommentar till det föregående inlägget: kanske gör mottagaren en distinktion mellan reklam och underhållning i det att ingen vill betala för att se reklam (om de vet att det är reklam) även om det är ett tv-program. Därför kommer kanske konvergens aldrig att ske.
Leon
Precis min poäng, och primärsyftet kommer ju alltid vara att tjäna pengar, även i the advertising economy, annars är det ju snarare en non-economy eller kanske diseconomy...
Och frågan är då hur man kan dra en relevant distinktion, som talar för att det faktiskt finns något nytt under solen.
Som ofta när det talas om något "nytt" känns det som idén kittlar upphovsmannen (med adepter) mer än det finns fog för den...
Men det roliga är att folk visst vill betala för reklam, trots att de vet att det är reklam. Man är villig att betala i tid, i att se reklam för andra företag och även i reda pengar. I vår kvantitativa studie är alla de här variablerna signifikant skiljda från noll i hela samplet, taget från en fältstudie på tre olika kampanjsajter. Och i vår kvalitativa studie förklarade respondenterna att så länge de är tillräckligt intresserade av innehållet har de inga problem att betala för det.
Kul va?
En vän till mig som köper Wallpaper säger att han gör det mest för att kolla på reklamen (som ändå utgör större delen av tidningen), så kanske ligger det något i detta. "Jag vill inte missa bioreklamen" är ytterligare ett fenomen...
Peter: bra att vi är överens trots att vi pratar om varandra. :)
Nina
Jag skulle inte hetsa upp mig över statistiska samband och vem skulle inte säga att de är beredda att betala för något bra trots att man vet att det är reklam. I så fall skulle inte merchandise existera.
Så jag vet inte vad som är nytt. Som Leon säger så är reklamen en del av imagen i exempelvis livsstilsmagasin. När man nu står inför Allsvenskans start snackas det om vilka sponsorer man skulle vilja ha på sitt favoritlags bröst.
Varje jul sitter större delen av Sveriges befolkning och tittar på trailers för en mångmiljardmediakoncerns filmer och betraktar det som jultradition.
Joga bonito blev en världsomspännande community för att man erbjöd en reklaminbakad communitytjänst där man både kunde se reklamfilmerna med sina stjärnor och bidra med sina egna tricks.
Och det som är bra betalar man för, så enkelt är det, vare sig det är i tid eller i pengar. AdCritic blev ju exempelvis en betaltjänst någon gång typ 2000, till alla marknadsföringsstudenters bedrövelse, för då kunde man inte se alla Bud-filmerna längre gratis.
Frågan är ju fortfarande var de viktigaste implikationerna ligger. Ska reklamen klara sig helt på sitt underhållningsvärde? Vad ska man ha för mål? Att underhålla eller att öka sin försäljning och stärka sitt varumärke? För att tala om nya regler, nya förutsättningar och nya ekonomier krväs det ju något mer än det uppenbara - det krävs att det skulle finnas nya syften med reklamen och nya resultat av den som ställer saker på sin ända.
Och är det verkligen avsändarna som drar nytta av det här som jag nämnde tidigare, jag tror snarare det är annonsbärarna. En tidning som är väldigt prestigefylld att annonsera i pressar så klart upp priserna. Det ni talar om är ju att annonsörerna skulle bli värdefulla säljare av reklamplats.
Så The Advertising economy är att annonsörer med strka varumärken ska diversifiera sin verksamhet till att agera mediabolag och underhållningsproducenter för att på så vis kapitalisera på det stora intresset kring sitt varumärke - är det korrekt uppfattat?
För ingen tvivlade väl innan er undersökning på att folk är beredda på att betala med tid eller pengar för något som är givande för dem. Det blir ju lite att slå in öppna dörrar och jag är övertygad om att det inte är det som är det viktigaste bidraget i er uppsats.
Post a Comment
<< Home