Guldäggsveckan del 3: La grande soirée

Igår fick jag besöka min första Guldäggsgala. Det var fantastiskt kul. Först och främst för att mina duktiga kollegor vann ett guld (för Södra Cell b-2-b), ett silver (för DN tidningsannonsering), fyra diplom och ett Kycklingstipendium (som gick till mäster-copyn David Orlic), vilket placerar oss på 5:e plats av alla. Men sen var det väldigt trevligt också.

Fick chansen att heja på mina gamla Å.H-kollegor, som trots tävlingsframgången mest verkade bittra över sin skamsna sorti ur fotbollstuneringen tidigare under dagen. Fast humöret verkade vända lagom till galan var slut och folk äntligen fick börja dricka. Dessutom fick jag ännu en gång se mina kollegor klä upp sig och släppa loss, och kunde glatt bekräfta att vi är Sveriges bäst klädda reklambyrå. (Nej, stoltheten vet inga gränser)

Jag lyckades nepotera mig till två biljetter till Forsmans efterfest också, som ägde rum på Solidaritet. DET var schysst. Det finns vissa kvällar när alla man träffar är glada, och man bara dansar och dansar och så plötsligt är klockan 4 och askungen borde ha åkt hem för länge sedan. Igår var en sån kväll. Så även fast min nattsömn blev tre korta timmar är jag på sanslöst bra humör idag.

När man läser tidningarna idag (och i och för sig de flesta dagar) kan man lätt tro att reklambranschen och alla däri är ett gäng deppläppar som inte fattar nya medier och sågar en hel gala för att tekniken strulade i tio minuter. Men igår blev det så tydligt varför jag har ett sånt fantastiskt jobb: Alla jag jobbar med älskar det de håller på med. Alla tycker att det är otroligt viktigt och fantastiskt kul. Och när folk tycker det, så är det lätt att jobba bra. Och festa bra. Säg hur många andra branscher som kan det.

Läs mer om Guldägget bland annat här, här, här, här,här och här.