I en konformistisk framtid
Kom på en intressant tanke idag när jag såg att Micke hade köpt Lambi toapapper hem till oss. Lambi? tänkte jag. Vi som alltid brukar köpa ICAs egna... Sen kände jag mig lite dålig för att vi köper så mycket EMVs. Sen kom jag på att det är ok eftersom vi är studenter och sparar varenda slan vi kan. När jag börjar jobba heltid i juni ska jag ändra mig.
Sen ändrade jag mig tillbaka. De varumärken som vi väljer bort till förmån för EMVs får skylla sig själva. De är helt enkelt inte tillräckligt starka. Jag skulle ju aldrig köpa ICAs egna cola. Eller deras wokgrönsaker. Eller deras glass. Där spelar helt plötsligt priset inte lika stor roll, för varumärket gör min marginella betalningsvilja tillräckligt hög. Så de får skylla sig själva.
Sen kom jag att tänka på hur konstigt det är att det finns något annat än ICAs egna på ICA. Förr i tiden fanns det massor av småbutiker med massor av varumärken för såväl mat som kläder och möbler. Inom kläder och möbler finns det fortfarande småbutiker, men de är specilister. Ingen förväntar sig att hitta något från Lindex på H&M, eller något från Iittala på IKEA (eller något från Everest inne på Peak Performance förresten, se tidigare inlägg). De stora och effektiva kedjorna sköter sin egen tillverkning och distribution, helt enkelt. Däremot kan det inom ramen för verksamheten finnas sub-brands med olika profil (typ H&M by Stella McCartney, Divided, L.O.G.G) för att tillfredsställa olika konsumenter.
ICA kanske inte är lågpris per definition, men de delar egenskaper med H&M och IKEA när man pratar om bredd och djup i sortimentet, top-of-mind och total marknadsdominans. Därför kan jag på sannolika skäl misstänka att vi i framtiden kommer att se en polarisering; små specilistbutiker med mat från många olika varumärken, och de stora kedjor med ett enda varumärke. Det ger effektivitet i såväl kommunikation (tänk hur mycket pengar som läggs ner på reklam för matrelaterade FMCGs varje dag!) som distribution och försäljning. Därmed inte sagt att det blir särskilt kul. Men kul har ju sällan drivit ekonomin.
Kom ihåg att det var på Reklamchock ni hörde det först!
Nu ska jag gå och äta soppa och semla. Glad fettisdag på er!
Sen ändrade jag mig tillbaka. De varumärken som vi väljer bort till förmån för EMVs får skylla sig själva. De är helt enkelt inte tillräckligt starka. Jag skulle ju aldrig köpa ICAs egna cola. Eller deras wokgrönsaker. Eller deras glass. Där spelar helt plötsligt priset inte lika stor roll, för varumärket gör min marginella betalningsvilja tillräckligt hög. Så de får skylla sig själva.
Sen kom jag att tänka på hur konstigt det är att det finns något annat än ICAs egna på ICA. Förr i tiden fanns det massor av småbutiker med massor av varumärken för såväl mat som kläder och möbler. Inom kläder och möbler finns det fortfarande småbutiker, men de är specilister. Ingen förväntar sig att hitta något från Lindex på H&M, eller något från Iittala på IKEA (eller något från Everest inne på Peak Performance förresten, se tidigare inlägg). De stora och effektiva kedjorna sköter sin egen tillverkning och distribution, helt enkelt. Däremot kan det inom ramen för verksamheten finnas sub-brands med olika profil (typ H&M by Stella McCartney, Divided, L.O.G.G) för att tillfredsställa olika konsumenter.
ICA kanske inte är lågpris per definition, men de delar egenskaper med H&M och IKEA när man pratar om bredd och djup i sortimentet, top-of-mind och total marknadsdominans. Därför kan jag på sannolika skäl misstänka att vi i framtiden kommer att se en polarisering; små specilistbutiker med mat från många olika varumärken, och de stora kedjor med ett enda varumärke. Det ger effektivitet i såväl kommunikation (tänk hur mycket pengar som läggs ner på reklam för matrelaterade FMCGs varje dag!) som distribution och försäljning. Därmed inte sagt att det blir särskilt kul. Men kul har ju sällan drivit ekonomin.
Kom ihåg att det var på Reklamchock ni hörde det först!
Nu ska jag gå och äta soppa och semla. Glad fettisdag på er!
posted by Nina at Tuesday, February 20, 2007
3 Comments:
ICA behöver dyrare varumärken på hyllorna för att själva kunna framstå som det "bussiga och billiga" alternativet med sina EMV varor. Så ditt framtidsscenario kommer nog dröja tills vi har glömt var vi läste det först ;-) Pajos
Det tror jag inte alls. H&M behöver inte dyrare märken i butiken för att verka bussiga och billiga. Varför skulle då ICA behöva det? Snarare är det väl produktionskapaciteten som kommer göra att utvecklingen dröjer. I dagsläget har ICA inte möjlighet att producera alla varor som behövs i sortimentet. Rent ekonomiskt är det ändå på sikt fördelaktigt att minska mängden varumärken som man marknadsför.
Men det tror jag. H&Ms framgång har väl byggt på att man tidigare gjort snabba rip offs på dyrare varumärken, även om de idag styr en del av modet med Lagerfeld och gänget.
Livsmedelsbranschen är lite annorlunda. Det finns inget exempel på en livsmedelskedja i världen som bara har egna varumärken. Sainsburys och Tesco som är stora på EMV ligger inte på mer än 30% egna varor. ICA ligger idag på 12%.
Ingen av dessa stora aktörer med ett eget starkt varumärke klarar sig utan starka enskilda varumärken. pajos
Post a Comment
<< Home