Kanon och kalkon tisdag

Min alldeles egna lilla ranking (eftersom jag aldrig blir tillfrågad av Resumé):

Kanon: Alla hjärtans dag-DR av Tele 2/Comviq. Fick igår ett litet skitfult alla hjärtans dag-kort av Comviq med uppmaningen att fota av det och skicka som MMS om jag inte hade hunnit posta mina kort än. Roligt, sött, vältajmat och bättre som DR än som stortavla, tycker jag. Kortet åkte genast upp på wall-of-fame i köket hemma hos Åkestam/Bugaj.

Kalkon: SEKOS utomhuskampanj. Den är ful. Den är otrevlig. Och den gör reklam för Dressman. Man brukar ju säga att man ska undvika ironi i mail, sms och så, eftersom det så lätt missuppfattas. Samma regel borde då också gälla för stortavlor, som är det medium som bearbetas allra minst. Så på det viset är det korkat.

Sen fick jag också lite illamåendekänsla av själva budskapet, att arbetsgivarna vill sänka lönerna för dem som tjänar minst. Kanske är det för att jag är uppväxt i en del av samhället där föräldrarna inte jobbade på stålverk. Jag är uppväxt och lever i en värld där folk jobbar 12 timmar om dagen och ligger vakna på nätterna och undrar hur de ska kunna jobba ännu mer nästa dag för att inte behöva sparka någon av sina anställda. Det är folk som aldrig har sett en övertidsersättning eller ett ob-tillägg eller en VAB-dag. För att företaget måste gå runt, för det värsta som finns är att sparka folk. Det är alltid det första entreprenörerna och företagsledarna som föreläser på Handels säger när de får frågan om vad som är sämst med deras jobb: Att behöva sparka folk. Inte att de alltid är ansvariga. Inte att de inte har någon a-kassa eller uppsägningstid eller säker lön på banken. Eller för liten bonus.

Så SEKOS budskap är inte bara omodernt och korkat i sin vi-och-dom-retorik (alla vet väl att lyckade företag bygger på samarbete!) utan dessutom taskig. Och fel. Bu.