Åsiktsmaskinen

Fick höra igår att ganska många alumnis hade hittat Reklamchock genom ett inlägg som Researcher gjorde i augusti. Det hade jag helt missat, och ego-googlade naturligtvis detta. Ve och fasa när jag insåg att det var mycket negativt!

I uppstarten av den här bloggen länkade jag till Researcher med kommentaren att "skribenten bakom bloggen har massor av åsikter och verkar lite läskig". Det här tolkade Researcher (och de flesta kommentarläggare) som att "skribenten bakom bloggen har massor av åsikter och därför verkar lite läskig". Oj då. Det skrev jag ju inte.

Det är så intressant med grupptänk. För bland de som skrev kommentarer var det bara en enda som kom på att jag med läskig kanske inte menade havandet av åsikter, utan formulerandet av vissa av dem. Vilket ju var helt korrekt. (Dessutom hade Researcher precis när jag skrev inlägget fått ett utbrott på dem som lägger kommentarer, och det var faktiskt läskigt) Alla andra förfasade sig över marknadsföringsutbildningar (baserat på ett enda blogginlägg, antar jag då) där studenterna är rädda för text och bara vill ha reklamfilmssnuttar på bloggarna.

Moahahahaha. Efter fyra år på Handels och en termin i Micke Dahléns våld är texträdd nog det sista jag är. Den egenskapen viker jag åt färdigutbildade reklamare.

Så för att klargöra:
Researcher, jag gillar dig. Jag är inte rädd för varken åsikter eller mycket text. Däremot tycker jag att kommentarerna ofta är lite tama. Och att mycket text och analys inte per definition hänger ihop. Och att ironi inte funkar så bra i bloggformat. Titta. Jag har också åsikter.