Fredagsvisdom

Idag är det fredag igen. Tiden går sjukt fort, och nu har jag bara en vecka kvar på praktiken. Det är halvdag idag, så kontoret är nästan helt tomt. Rätt skönt faktiskt.

Häromdagen träffade jag min kompis Maria för ett glas vin och lite löst prat. Hon pluggar konsthistoria, så något reklamsnack blev det för en gångs skull inte. Vi kom istället fram till en ganska fin visdom som jag vill dela med mig av.

Jag och mina vänner har en tendens att bära på rätt mycket ångest över allt man gör som är mindre perfekt. Som till exempel att dricka en hel flaska vin på en onsdag, bränna pengarna på ett par nya skor så att man måste tigga mat hos föräldrarna, ostädade lägenheter, oanvända träningskort, misslyckade dater och minnesluckor. Typ. Alla känner igen sig.

Det var här Maria och jag drog vår visdom. Vi räknade kallt ut att vi har ungefär sju år kvar tills det är dags för familj, om man ska följa genomsnittet. Och då kommer man ju automatisk vara tvungen att sluta med allt det där. För man har alltid någon annan att tänka på.

Jag har alltid tänkt mig att jag vill ha familj, det känns lite som meningen med livet trots allt. Men då är det ju slut på allt det där ångestframkallande. Det ersätts säkert av nya saker att göra fel på, men just det ovan nämnda är kört. Så därför borde man vara glad över varje hemsk bakfylla, övertrasserat konto och överdimensionerad strykhög. För en dag kommer man vakna upp och vara innerligt och äkta trött på det där. Och det är då det riktiga livet kan börja.