Det här är inte en marknadföringskanal

Take That-festen var igår var förvånansvärt bra. Killarna var visserligen lite gamla och slitna, men förvånansvärt självdistanserade. Vi fick höra Back for Good, nya singeln Patience och se samma dansmoves som på den gamla tiden. Mycket underhållande.

Dessutom stod det en tjej i ingången och delade ut drinkbiljetter, och man fick ett par varje gång man gick förbi eftersom hon verkade lida av någon sorts minnessjukdom. Toppen!

Så idag var det dags för oss att berätta för Universal Music hur de borde ha gjort med lanseringen av Take That egentligen. De verkade nöjda, och en hel det bra idéer dök upp.

Däremot fick dagens seminarium mig att tänka på hela fenomenet med bloggar. De dök upp hela tiden som en toppenbra kanal för marknadsföring av musik. Jag tror dock att bloggen som marknadsföringskanal är grymt överskattad eftersom

1. Bloggarna har mycket litet genomslag. Få läser dem, och de populära uppdateras så ofta att ett inlägg snabbt försvinner ur blickfånget.

2. Bloggarna dränks i gratisgrejer. Ebba von Sydow skrev att när VR skulle ha jeansprovning fick de över 500 par skickade. 500! 20 tog sig till reportaget. Detsamma gäller för andra bloggare. Det är fel att tro att det krävs mindre ansträngning för att nå en bloggare än en vanlig journalist.

3. Bloggarna har ett trovärdighetsproblem. Ingen kontroll finns, och det vet ju alla och det är bra. Men det man får sig ofta en tankeställare när man ser var debatten tar vägen. Ett exempel är det här, en artikel från resume.se om Åkestam.Holsts jobb för Playground. I kommentarerna säger någon att den förra byrån (Var det F&B?) jobb var bättre. Till historien hör dock att Å.H har haft Playground som kund sen det startades. Nåja, inte hela världen kanske, men en tydlig illustration av interaktionens charm och baksida.

Jag tror visst att man kan använda bloggar i vissa fall när man har en mycket smal målgrupp och inga pengar att röra sig med. Men som med alla andra kommunikationsmedel finns det stora nackdelar. Bra att minnas, tror jag.

(Bara så ni vet så är Reklamchock helt oköpt. Dock en smula svågerpolitisk. Och lite rädd för att någon ska tycka illa om mig. Men jag gör så gott jag kan!)