H&M+Viktor&Rolf=inte så bra

Har dragit mig in i det längsta, men idag känns det ofrånkomligt: Några ord om H&M och Viktor & Rolf.

Som tf planner är det ju intressant att betrakta fenomen i omvärlden, och H&Ms designersamarbeten har onekligen blivit ett sådant. Och kalla mig rastlös, men tre gånger på tre år var för mycket. Kanske var det avstickaren med de asfula Madonnakläderna som gjorde det, man jag har haft extremt svårt att uppbåda någon som helst entusiasm för den nya kollektionen.

Kanske beror det på att kläderna är tråkiga. Kanske beror det på att reklamen, inklusive den säkert mycket dyra filmen, på sin höjd är medioker (ljudet? Vad hände med ljudet?!). Eller så var det Sofie Fahrman i puffig brudklänning på aftonbladets hemsida som fick bägaren att rinna över. Och råden (i såväl kvällstidningar som TV4s morgonsoffa) om hur man skulle roffa åt sig prylarna. Men jag känner att jag helt ärligt inte bryr mig.

Jag önskar att det vore en protest. Jag gillar när känslor svallar, oavsett riktning. Men det här blev bara... gäsp.

Så på lunchen gick jag upp till Götgatan för att se om jag hade rätt eller fel. Var det bara jag som kände mig så uttråkad? Men nej. Där hängde kläderna i prydliga rader och blandade storlekar. Höll upp en tröja. Tvekade. Hängde tillbaka. Som de flesta runt omkring mig.

Aj aj då, H&M som brukar ha sån fingertoppskänsla. Men jag tycker att det är ett intressant kvitto på hur konsumenter är. För grejen är att konsumenter är smarta, mäktiga och oftast betydligt snabbare än företagen. Framförallt vet de att ställa krav på sina varumärken. När någon trampar snett visar det sig direkt på försäljningen. Det måste marknadsförare bli bättre på att ta hänsyn till. Tiden när man kunde mjölka kunderna, om man någonsin har kunnat det, är förbi.