En eventläxa

Den här bloggen brukar vara ganska snäll. Men inte idag. Igår var jag på Spinngalan. Vilket skämt!

Inne på Café Opera möttes vi av en enorm garderobskö, och fick betala 20 kronor för att tvingas hänga in jackan. Jag hatar garderobsavgift. På uteställen är det störigt, på privata tillställningar är det förbjudet. Det borde alla veta, framför allt den bransch som säger sig syssla med event.

Väl inne fick vi två drinkbiljetter var, som skulle räcka i över två timmar. Och för alla som trodde att drink innebär något drickbart som man är sugen på, så var det fel. Biljetterna gällde enbart något sötsliskigt med Absolut Ruby Red (snacka om fel val av spons!). Vin, öl och läsk fick man betala för.

Det finns många kanditater i kategorin världens sämsta konferancier, men Morgan Någonting (han som var med i Tippen när vi var små, ni vet) tog med råge hem detta pris. Vid flera tillfällen såg jag faktiskt folk i publiken sätta händerna för munnen i ren förfäran. Eller som Simon i min klass uttryckte det: Det gjorde fysiskt ont att titta på honom. Ett skämt gick till exempel ut på hur han skulle mörda Årets Rookie, Tom från Prime. Yes. Där att den, liksom.

Efter prisutdelning med kampanjer som ingen varken hade sett eller hört talas om, fick vi två nya drinkbiljetter (enbart öl/vin den här gången!) och en torr buffé där allt smakade kanel som fick intas stående i brist på sittplats. Sen gick jag (och nästan alla andra) hem. Stackars Robyn fick spela för ett nästan tomt Café Opera där de stackarna som var kvar mest sprang omkring och jagade överblivna drinkbiljetter.

Det bästa av allt är att biljetterna kostade 900 kronor. PR-branschen lockade inga nya talanger från XL eller MA den kvällen. Hoppas jag.