Post 100!
Här kommer mitt hundrade inlägg. Och jag har fortfarande läsare. Sen i juli har drygt 1 700 unika besökare letat sig in för en reklamchock. Tack för det! Det är alltid roligt att bli läst.
Idag har varit en planningintensiv dag. Jag har bestämt mig för att min tillfälliga arbetsplats ska vinna en jätterolig kund som för närvarande inte har någon byrå och inte är ute i pitch. Det kräver ju lite jobb. Nu är det bara att hoppas att mina kollegor håller med mig.
I mitt plannande och googlande stötte jag på ett litet fenomen som jag ofta tänker på, men aldrig kommer ihög att skriva om. Varför glömmer reklambyråer så ofta bort den stora målgrupp som människor med utländsk bakgrund utgör? Under det senaste halvåret har jag läst otaliga brifer från och till alla möjliga företag, och inte en enda gång har "Mohammed Andersson" nämnts som målgrupp, ens sekundär sådan.
Visst är det fint att vara PK och säga att alla 20-åringar eller Norrköpingsbor är precis likadana, men det är faktiskt inte korrekt. I det mångkulturella samhället finns det massor av potentiell köpkraft och köptillfällen som går förlorad när man bara kommunicerar med sin egen spegelbild.
Jag misstänker att en stor anledning är den fantastiskt helyllesvenska kuvös som reklambyråerna och utbildningarna faktiskt är. Någonstans finns en tysk, någon annanstans är en andragererationspolack på väg. Men det räcker inte. I dagarna avslutades Ramadan, och inte en enda person på min nuvarande arbetsplats hade en aning om hur firandet går till (inte jag heller). Det tycker jag är slöseri.
Mitt förslag är att Reklamförbundet, byråerna och utbildningarna (XL, Marknadsakademien, Berghs osv.) drar sitt strå till stacken genom att presentera sig på SACO-mässan där vanliga gymnasiekids från alla Stockholmsskolor hänger runt och undrar vad de ska göra i framtiden. Sno sen begåvade människor från managementkonsulterna, bredda rekryteringen på alla fronter. Och framför allt; börja betala praktikanterna så att folk som inte har medelklassföräldrar med ett rejält sparkonto också kan prova på branschen. Då kanske vi kan komma ur situationen där fyra personer på en medelstor byrå heter Martin.
Idag har varit en planningintensiv dag. Jag har bestämt mig för att min tillfälliga arbetsplats ska vinna en jätterolig kund som för närvarande inte har någon byrå och inte är ute i pitch. Det kräver ju lite jobb. Nu är det bara att hoppas att mina kollegor håller med mig.
I mitt plannande och googlande stötte jag på ett litet fenomen som jag ofta tänker på, men aldrig kommer ihög att skriva om. Varför glömmer reklambyråer så ofta bort den stora målgrupp som människor med utländsk bakgrund utgör? Under det senaste halvåret har jag läst otaliga brifer från och till alla möjliga företag, och inte en enda gång har "Mohammed Andersson" nämnts som målgrupp, ens sekundär sådan.
Visst är det fint att vara PK och säga att alla 20-åringar eller Norrköpingsbor är precis likadana, men det är faktiskt inte korrekt. I det mångkulturella samhället finns det massor av potentiell köpkraft och köptillfällen som går förlorad när man bara kommunicerar med sin egen spegelbild.
Jag misstänker att en stor anledning är den fantastiskt helyllesvenska kuvös som reklambyråerna och utbildningarna faktiskt är. Någonstans finns en tysk, någon annanstans är en andragererationspolack på väg. Men det räcker inte. I dagarna avslutades Ramadan, och inte en enda person på min nuvarande arbetsplats hade en aning om hur firandet går till (inte jag heller). Det tycker jag är slöseri.
Mitt förslag är att Reklamförbundet, byråerna och utbildningarna (XL, Marknadsakademien, Berghs osv.) drar sitt strå till stacken genom att presentera sig på SACO-mässan där vanliga gymnasiekids från alla Stockholmsskolor hänger runt och undrar vad de ska göra i framtiden. Sno sen begåvade människor från managementkonsulterna, bredda rekryteringen på alla fronter. Och framför allt; börja betala praktikanterna så att folk som inte har medelklassföräldrar med ett rejält sparkonto också kan prova på branschen. Då kanske vi kan komma ur situationen där fyra personer på en medelstor byrå heter Martin.
posted by Nina at Tuesday, October 24, 2006
1 Comments:
Det här håller jag verkligen med om. Idén att presentara sig på mässor för gymnasieungdomar är ett alledeles konkret förslag som kunde genomföras utan besvär och med kort varsel.
Reklamförbundet, ta lyra!
(Heter alla Martin? Verkligen? Andreas då?
Post a Comment
<< Home