Please don't feed the copywriter
Häromdagen urartade ett trött eftermiddagsmöte i asgarv efter att vi började prata om bisarra reklamfilmer för mat och godis. Alla var överens; vissa saker kan man bara ge bort/bjuda på med extrem ironi. Tog med mig skämtet hem till Micke, som visserligen också pluggar marknadsföring men inte är lika reklamskadad som jag.
Han såg ut som att jag var helt dum i huvudet. Inte kunna bjuda på något man tycker om bara för att reklamen är dålig? Insåg att han hade en poäng. Det kanske inte är helt självklart att alla människor skulle tycka att det är jätteironiskt att få en ask Merci. Därför har jag konstruerat en lista för alla som själva inte är branschen, men som har vänner där som de eventuellt någon gång kommer att bjuda på något. Följande saker kommer besvaras med ett hånflin från din vän reklamaren:
1. Merci choklad: Låten "merci my little way of saying thanks, merci for being you" kommer spelas upp i gästens huvud. Hånflinet utlöses automatiskt.
2. Toffifee: "Man har så kul med Toffifee" ger enligt mina kollegor associationer till äckliga gubbar som vill locka ner små barn i mörka källare med hjälp av hasselnötter, kola, nougat och choklad.
3. Riesen: Den konstiga meningen "men du har ju alltid sagt att de är ingenting för dig" från förra filmen hänger kvar och ger rysningar hos varje språkfascist. Den nya Riesenätande hjälmkädda byggförmannen pratar visserligen korrekt svenska, men är ändå den underligaste figur som funnits i reklamfilm sen Ajaxmamman som stod obesvärat som ett X i dörröppningen.
4. Werthers origninal: Gamla gubbar, droppande gräddkannor och softat ljus. Det är ju faktiskt jätteroligt.
5. Actimel: Får rollen som bubblare, för det är nog rätt ovanligt att man bjuder på gasdämpande yoghurt. Men den butchiga mamman i förra reklamfilmen som hade blivit uppsvälld av kinamat får i alla fall mig att må lite illa varenda gång jag ser en Actimel i någons kylskåp.
En liten hjälp på vägen till ökad förståelse mellan folkslag. Snart får jag Nobels fredspris för medlande mellan reklambranschen och resten av världen. Om någon har fler saker att lägga till listan, lägg en kommentar.
Han såg ut som att jag var helt dum i huvudet. Inte kunna bjuda på något man tycker om bara för att reklamen är dålig? Insåg att han hade en poäng. Det kanske inte är helt självklart att alla människor skulle tycka att det är jätteironiskt att få en ask Merci. Därför har jag konstruerat en lista för alla som själva inte är branschen, men som har vänner där som de eventuellt någon gång kommer att bjuda på något. Följande saker kommer besvaras med ett hånflin från din vän reklamaren:
1. Merci choklad: Låten "merci my little way of saying thanks, merci for being you" kommer spelas upp i gästens huvud. Hånflinet utlöses automatiskt.
2. Toffifee: "Man har så kul med Toffifee" ger enligt mina kollegor associationer till äckliga gubbar som vill locka ner små barn i mörka källare med hjälp av hasselnötter, kola, nougat och choklad.
3. Riesen: Den konstiga meningen "men du har ju alltid sagt att de är ingenting för dig" från förra filmen hänger kvar och ger rysningar hos varje språkfascist. Den nya Riesenätande hjälmkädda byggförmannen pratar visserligen korrekt svenska, men är ändå den underligaste figur som funnits i reklamfilm sen Ajaxmamman som stod obesvärat som ett X i dörröppningen.
4. Werthers origninal: Gamla gubbar, droppande gräddkannor och softat ljus. Det är ju faktiskt jätteroligt.
5. Actimel: Får rollen som bubblare, för det är nog rätt ovanligt att man bjuder på gasdämpande yoghurt. Men den butchiga mamman i förra reklamfilmen som hade blivit uppsvälld av kinamat får i alla fall mig att må lite illa varenda gång jag ser en Actimel i någons kylskåp.
En liten hjälp på vägen till ökad förståelse mellan folkslag. Snart får jag Nobels fredspris för medlande mellan reklambranschen och resten av världen. Om någon har fler saker att lägga till listan, lägg en kommentar.
posted by Nina at Thursday, October 26, 2006
3 Comments:
Ett tillägg:
Campino - de överförtjusta personerna om antastas i en mellansvensk galleria och där bjuds på hårda Campinokarameller. Ett visst skimmer av ironi återföljer därför även detta godis. Vad som är särskilt intressant att notera är att samtliga godisvarumärken som tas upp i dessa sammanhang har sitt ursprung utanför Sveriges gränser. Kanske är det så att reklam för osvenskt godis per definition blir "töntig"?
kan vara så. Eller så är det inte godiset det är fel på, utan reklamen utomlands. Eller multisarna som äger godiset. Tack för campinotipset dock, ska publiceras asap.
Campino: luktar lite häst sådär... http://www.youtube.com/watch?v=wohGrszFbTo
Post a Comment
<< Home