Return of the superwoman

Så nu tillbaka på jobbet. Mindre än tio personer är här, så lugnt är en underdrift. Känns konstigt att vara tillbaka i stan efter tre veckor på bryggan på landet. Men nmu är det bara att ta tag i saker och ting. Om tre dagar känns det säkert som om man aldrig var borta.

Har kollar in alla vanliga sidor och bloggar. Inget har hänt. Puh! Inte bara jag som blir hjärndöd och åsiktsbefriad på semestern. Det är faktiskt rätt häftigt hur man, efter några dagar med stirrig blick när landet känns så dött, bara går ner i dvala. Inget engagerar. Inget är tillräckligt viktigt för att bli upprörd. Förutom regn, då. Men det har faktiskt inte regnat på hela semestern.

Om 16 dagar är det dags för min avrättning, omtenta i Redovisning och Finansiering. Kan ärligt talat inte tänka på något annar än kassaflödesanalyser, EU Fourth Directive och p/e-tal. Varför måste jag kunna det? Kan jag inte bara anlita någon som tycker att sånt är askul? Dessutom känner jag nästan ingen som har klarat den förbannade tentan, så det är inte lätt att få hjälp heller. Intressanta människor är helt enkelt inte bra på Redovisning och Finansiering.

Nu blir det alltså jobb på dagarna och plugg på nätterna i två veckor framöver. Har hittills bara lovat bort 5 av dessa dagar. Fler lär det bli... Nej! Måste lära mig säga nej. Ibland är Gordon-formeln viktigare än flyttfester, Lars Winnerbärckkonsert och pojkvännens födelsedag. Typ.

Har btw hittat jättebra födelsedagspresenter till Micke. Hoppas att han blir glad. Ska fixa lite mer grejer på lunchen.

Är mycket uttråkad. Borde börja jobba nu.