På botten är det mörkt

Frankrike vann igår! Tråkig match, men rätt resultat. Jag trodde att jag skulle heja på Portugal, men när jag satt framför TV:n så kände jag att Frankrike ändå är närmast hjärtat. Så det var ju kul.

Igår gjorde jag äntligen mina på-stan-intervjuer inför pitchen. Efter den upplevelsen kommer jag aldrig tacka nej till nån som vill ställa några frågor. Fy vad jobbigt det var. Jag har gjort det förut, men jag mindes inte att det var så hopplöst. Inte ens när jag mutade med Trisslotter ville folk ställa upp. Efter mångs timmar fick vi till slut ihop det vi behövde. Men man ska ju börja på botten.

Gick en promenad efter jobbet med Filippa, som jobbar på en känd skvallertidning. Synd att jag är helt ointresserad av sånt där, annars skulle det ju vara en guldgruva. Vi diskuterade prestationsångest. Varför kommer den alltid när det mesta går bra? Jo, för när det inte är panik längre inser man att man borde kunna göra mer. Så är det för mig just nu. I början vet man att man inte kan något, så då är minsta framsteg jättekul. Men så fort det börjar rulla på lite, så blir man dum i huvudet och kan ingenting.

Idag ska byrån äta sommarlunch ute på ett klassikt reklamhak. Ska bli mycket trevligt. Vilket tråkigt inlägg det här blev. Återkommer när jag har blivit upprörd över någonting.