Mått och mätningar i rymdvarelsernas värld
På senaste tiden tycker jag att SvD har gått från klarhet till klarhet. Deras reklambevakning med Hanna Dunér och Martin Jönsson i spetsen kanske inte är kvantfysik direkt, men lagom intressant för att lyfta fram kommunikationens vikt även till människor som sysslar med annat.
Imorse över te och knäckemackor fick jag exempelvis läsa om neromarketing. Höll på att sätta mackan i halsen. Va? Gör man reklam via folks nerver nu för tiden? Alternativt gör man reklam FÖR folks nerver? Det låter mycket sci-fi, på ett obehagligt sätt. Det visade sig dock att det inte handlar om att operera in chip i människors hjärnor, utan klassisk brainscanning för att mäta reklameffekter. Ibland får alla nya hypeord underliga konsekvenser. Varför kallar man en mätmetod för -marketing? Vill man att folk ska bli vettskrämda?
Hur som helst så kom man i artikeln fram till att genom att scanna hjärnan när människor exponeras för reklam så får man andra resultat än när folk svarar på frågor. Vilket ju inte är så konstigt. Så fort man ska sätta ord på något börjar man rationalisera. Sitter man dessutom i en fokusgrupp med ett gäng man inte känner, kickar alla möjliga konstiga system igång. Knappast några nyheter där. Jag tycker snarare att det är konstigt att man fortfarande sätter så mycket tilltro till fokusgrupper som undersökningsmetod. Malcolm Gladwell höll ett intressant föredrag om det på TED-koferensen härom året. Det handlar om att allt fokusgruppande i världen inte kan ta fram den perfekta tomatsåsen. Värt att tänka på.
Vad kommer då brainscanningen fram till? Inget nytt, men väl värt att poängtera: Reklam och varumärke påverkar människors uppfattning om hur en produkt smakar. Det starkaste och mest salienta varumärket uppfattas också som det godaste. Visst kan det vara så att en bra produkt ger ett starkt varumärke, men lika ofta är det tvärtom: Ett starkt varumärke ger en bra produkt. Och som vanligt kommer vi fram till slutsatsen: De flesta problem, som till exempel äcklig läsk. kan lösas med lite mer reklam.
Imorse över te och knäckemackor fick jag exempelvis läsa om neromarketing. Höll på att sätta mackan i halsen. Va? Gör man reklam via folks nerver nu för tiden? Alternativt gör man reklam FÖR folks nerver? Det låter mycket sci-fi, på ett obehagligt sätt. Det visade sig dock att det inte handlar om att operera in chip i människors hjärnor, utan klassisk brainscanning för att mäta reklameffekter. Ibland får alla nya hypeord underliga konsekvenser. Varför kallar man en mätmetod för -marketing? Vill man att folk ska bli vettskrämda?
Hur som helst så kom man i artikeln fram till att genom att scanna hjärnan när människor exponeras för reklam så får man andra resultat än när folk svarar på frågor. Vilket ju inte är så konstigt. Så fort man ska sätta ord på något börjar man rationalisera. Sitter man dessutom i en fokusgrupp med ett gäng man inte känner, kickar alla möjliga konstiga system igång. Knappast några nyheter där. Jag tycker snarare att det är konstigt att man fortfarande sätter så mycket tilltro till fokusgrupper som undersökningsmetod. Malcolm Gladwell höll ett intressant föredrag om det på TED-koferensen härom året. Det handlar om att allt fokusgruppande i världen inte kan ta fram den perfekta tomatsåsen. Värt att tänka på.
Vad kommer då brainscanningen fram till? Inget nytt, men väl värt att poängtera: Reklam och varumärke påverkar människors uppfattning om hur en produkt smakar. Det starkaste och mest salienta varumärket uppfattas också som det godaste. Visst kan det vara så att en bra produkt ger ett starkt varumärke, men lika ofta är det tvärtom: Ett starkt varumärke ger en bra produkt. Och som vanligt kommer vi fram till slutsatsen: De flesta problem, som till exempel äcklig läsk. kan lösas med lite mer reklam.
2 Comments:
Så finns det ju den här gamla klassikern också
"Brain Waves, Picture Sorts[R] and Branding Moments" (Journal article by Charles Young; Journal of Advertising Research, Vol. 42, 2002)
Tack. Jag orkade inte gå och hämta kompendiet. Tur att man har flitiga klasskamrater.
Post a Comment
<< Home