Är du i ansiktsboken?
Lite lätt hjärnsmält efter ännu en dag i datasalen tampandes med Brindfors och Folkoperan. Det börjar likna något...
Jag har länge varit på väg att skriva om mitt nya knark, Facebook. Konceptet är enkelt: ett Lunarstorm för folk med en något högre ålder (på pappret i alla fall) och ett gäng akademiska poäng. Man kan ladda upp foton, söka kompisar, skriva meddelanden och annat brukligt på communities världen över. Således egentligen inget nytt under solen. Facebook har varit stormpopulärt på amerikanska och brittiska universitet i flera år. Däremot verkar det ha slagit i Sverige bara de senaste veckorna. Det är spännande.
Min egen första kontakt med Facebook var genom Filippa, som använde det för att hålla kontakten med sina kompisar efter sabbatsåret i St Andrews. Fast då fattade jag inte poängen. Sen damp ett mail från Rebecca ner i min inbox häromdagen. Hon ville bli min Facebook-kompis. Typ två sekunder senare var jag registrerad. Och såg att ALLA var där. Nu har jag lite över 50 kompisar (vilket är pinsamt lite. I Facebook är alla din vän) och lägger ner ohälsosamt mycket tid på att kolla och fixa med mina Facebookgrejer.
Som sagt, för två veckor sedan hade de flesta aldrig hört talas om Facebook. Idag hörde jag ordet nämnas i inte mindre än fyra olika konversationer på höravstånd i datasalen. Vad hände?
Mycket ligger naturligtvis i produkten. Den är supersmart. Man kan inte bli kompis med någon utan att båda godkänner det, vilket minskar risken för jobbigheter. Man kan "tagga" alla som är med på ett foto man lägger upp, så att man kan se en massa bilder på folk man är intresserad av. Man får en newsfeed på vad alla ens kompisar håller på med. Men viktigast av allt: Man kan se vilka kompisar ens egna kompisar har.
Malcolm Gladwell pratar i the Tipping Point om mavens, connectors och salespeople. De behövs alla för att en trend ska slå igenom. Jag undrar om inte succén i Facebook ligger i att den är sin egen connector (en connector är en person som känner många människor i olika grupper). Det gör tjänsten överlägsen exempelvis MSN Messenger när det gäller att sprida sig. Vissa människor på Facebook har över 500 kontakter, och alla de finns tillgängliga för mig att browsa. Och Sverige är inte större än att man inom ett tag har hittat de flesta från dagis, sommarjobbet och basketlaget. Och sagt hej för första gången på kanske 15 år.
Sen är frågan om drivkrafterna som gör Facebook så poppis. Att man vill hålla kontakt med sina vänner är inget nytt, men inte särskilt unikt. Att alla kan se vad man gör är dock helt klart en poäng. Att alla kan se vem jag känner likaså. Och att man kan tycka och tänka högt. Facebook är som en lightblogg med hård social kontroll.
Frågan är hur lång tid det tar innan någon fattar hur mycket pengar man kan tjäna på målgruppen unga akademiker, och Facebook blir så plottrigt att man inte orkar längre. Men tills dess; prova och säg hej till en dagiskompis!
Jag har länge varit på väg att skriva om mitt nya knark, Facebook. Konceptet är enkelt: ett Lunarstorm för folk med en något högre ålder (på pappret i alla fall) och ett gäng akademiska poäng. Man kan ladda upp foton, söka kompisar, skriva meddelanden och annat brukligt på communities världen över. Således egentligen inget nytt under solen. Facebook har varit stormpopulärt på amerikanska och brittiska universitet i flera år. Däremot verkar det ha slagit i Sverige bara de senaste veckorna. Det är spännande.
Min egen första kontakt med Facebook var genom Filippa, som använde det för att hålla kontakten med sina kompisar efter sabbatsåret i St Andrews. Fast då fattade jag inte poängen. Sen damp ett mail från Rebecca ner i min inbox häromdagen. Hon ville bli min Facebook-kompis. Typ två sekunder senare var jag registrerad. Och såg att ALLA var där. Nu har jag lite över 50 kompisar (vilket är pinsamt lite. I Facebook är alla din vän) och lägger ner ohälsosamt mycket tid på att kolla och fixa med mina Facebookgrejer.
Som sagt, för två veckor sedan hade de flesta aldrig hört talas om Facebook. Idag hörde jag ordet nämnas i inte mindre än fyra olika konversationer på höravstånd i datasalen. Vad hände?
Mycket ligger naturligtvis i produkten. Den är supersmart. Man kan inte bli kompis med någon utan att båda godkänner det, vilket minskar risken för jobbigheter. Man kan "tagga" alla som är med på ett foto man lägger upp, så att man kan se en massa bilder på folk man är intresserad av. Man får en newsfeed på vad alla ens kompisar håller på med. Men viktigast av allt: Man kan se vilka kompisar ens egna kompisar har.
Malcolm Gladwell pratar i the Tipping Point om mavens, connectors och salespeople. De behövs alla för att en trend ska slå igenom. Jag undrar om inte succén i Facebook ligger i att den är sin egen connector (en connector är en person som känner många människor i olika grupper). Det gör tjänsten överlägsen exempelvis MSN Messenger när det gäller att sprida sig. Vissa människor på Facebook har över 500 kontakter, och alla de finns tillgängliga för mig att browsa. Och Sverige är inte större än att man inom ett tag har hittat de flesta från dagis, sommarjobbet och basketlaget. Och sagt hej för första gången på kanske 15 år.
Sen är frågan om drivkrafterna som gör Facebook så poppis. Att man vill hålla kontakt med sina vänner är inget nytt, men inte särskilt unikt. Att alla kan se vad man gör är dock helt klart en poäng. Att alla kan se vem jag känner likaså. Och att man kan tycka och tänka högt. Facebook är som en lightblogg med hård social kontroll.
Frågan är hur lång tid det tar innan någon fattar hur mycket pengar man kan tjäna på målgruppen unga akademiker, och Facebook blir så plottrigt att man inte orkar längre. Men tills dess; prova och säg hej till en dagiskompis!
posted by Nina at Tuesday, March 06, 2007
2 Comments:
kommer ihåg att folk i Sverige började snacka om facebook i nov/dec förra året - efter ett tag nåddes en kritisk massa och det spred sig som en löpeld...
Till skillnad från många andra communities (mujabi t.ex.) erbjduer Facebook ett verkligt värde för användaren. Det är som en skvallertidning med dig och dina vänner - och alla älskar ju att titta på sig själv, läsa om vem som precis har gjort slut etc. Sen lyckas facebook låsa in användare och skapa verkliga exit barriers och switching costs på ett mycket mer skickligt sätt än andra portaler. Sjukt lätt att komma in, men omöjligt att ta sig därifrån. Dessutom skapar de syngergier genom samarbete med eBay och en rad olika videosajter... Kolla f.ö. in alla vaurmärken som finns där inne, Red Bull etc. ...det här är bara början.. och tänk att det var en 22åring från Harvard som startade hela skiten.
Hej, tänkte bara sända mina uppskattande tankar till dig. Surfade in på din blogg efter lite googlande, jag funderar på att söka till handels och sökte efter några "elevreflektioner". Måste bara säga att analysen av ansiktsboken var strålande!
(och själklart är jag med!)
Post a Comment
<< Home