Helgbetraktelser
Håller precis på att avsluta en riktigt skön helg. I fredags släpade jag och Filippa oss iväg för att äntligen se The Queen. Vilken otroligt bra film! Gå och se innan det är för sent!
Efter filmen var Filippa trött och ville gå hem, och jag lyckades ta mig till en Marknadsakademien-Konstfack-KTH-förfest i Gamla Stan. Blev redan i hallen misstagen för att gå på Konstfack. Vad kan man säga? Hmm, nja, nästan... Fast jag tar det absolut som en komplimang. Handels är känt för många saker, men stilsäkerhet är inte en av dem. Så på en fredagkväll går jag gärna tillfälligt på Konstfack.
Efter en mycket trevlig förfest skulle vi till Beckmans, trodde vi. En milslång kö ändrade oss. Istället blev det shots och discodans på Grodan tills alldeles för sent. Fick en uppenbarelse om att Stockholm samtidigt är för stort och för litet. För stort, eftersom jag kan gå till ett ställe där alla ser ut som jag och är lika gamla och bara träffa en person jag känner. För litet, eftersom det inte bryts upp till den småstadskänsla som man får i riktiga storstäder, där man ändå känner alla eftersom alternativen är så många att man helt enkelt måste bestämma sig. En fredag i mars kan en 23-årig reklamaspirant gå till Riche, Sturehof, Grodan, Solidaritet, Spy Bar, East eller Olssons Video. För att bara nämna det som har gångavstånd hemifrån mig. Och då exkluderar man alla hemmafester och tillfälliga fester, som Beckmans. För mycket att välja på, helt enkelt.
På lördagen repade jag och Micke av samtliga utsällningar på Moderna Museet, eftersom jag ligger efter på min konstkurs. Vi stötte på mina föräldrar som oooade och aaahade över Rauchenberg. Jag och Micke förtod nog inte riktigt.Däremot skrattade vi hysteriskt åt avsnittet i Friends där Pheobe försöker skänka bort sin obehagliga tavla Gladys till Monica. Monica förklarar att hon gillar dem hon har bättre. Och Pheobe utbrister: But they don't have anything coming out of them! Det måste man ge Rauchenberg; det är mycket grejer som kommer ut ur dem.
Get enligt Rauchenberg
Däremot gillade jag verkligen sydafrikanen William Kentridge, som också separatutställer på Moderna just nu. Dockteatern Black Box var verkligen crossver. På ett bra sätt. Sen blev det familjemiddag på Teatergrillen. Ypperlig service och god mat. Jag gillar allt som brinner.
Helgens höjpunkt: Ballerinamuffins på ICA. Varför har det dröjt så länge innan Götebrogskex tar tag i sitt starkaste varumärke? Muffins känns som en fin mjukstart. Nu väntar jag bara på sockerkaka, kaffe och teservis i samma namn.
Helgens bottennapp: Katthår. Som icke djurvan är det ett helsike att städa efter en veckas kattinnehav. Allt är hårigt. Vi får tvätta samtliga tygdetaljer i lägenheten när hårbollen flyttar hem igen.
Efter filmen var Filippa trött och ville gå hem, och jag lyckades ta mig till en Marknadsakademien-Konstfack-KTH-förfest i Gamla Stan. Blev redan i hallen misstagen för att gå på Konstfack. Vad kan man säga? Hmm, nja, nästan... Fast jag tar det absolut som en komplimang. Handels är känt för många saker, men stilsäkerhet är inte en av dem. Så på en fredagkväll går jag gärna tillfälligt på Konstfack.
Efter en mycket trevlig förfest skulle vi till Beckmans, trodde vi. En milslång kö ändrade oss. Istället blev det shots och discodans på Grodan tills alldeles för sent. Fick en uppenbarelse om att Stockholm samtidigt är för stort och för litet. För stort, eftersom jag kan gå till ett ställe där alla ser ut som jag och är lika gamla och bara träffa en person jag känner. För litet, eftersom det inte bryts upp till den småstadskänsla som man får i riktiga storstäder, där man ändå känner alla eftersom alternativen är så många att man helt enkelt måste bestämma sig. En fredag i mars kan en 23-årig reklamaspirant gå till Riche, Sturehof, Grodan, Solidaritet, Spy Bar, East eller Olssons Video. För att bara nämna det som har gångavstånd hemifrån mig. Och då exkluderar man alla hemmafester och tillfälliga fester, som Beckmans. För mycket att välja på, helt enkelt.
På lördagen repade jag och Micke av samtliga utsällningar på Moderna Museet, eftersom jag ligger efter på min konstkurs. Vi stötte på mina föräldrar som oooade och aaahade över Rauchenberg. Jag och Micke förtod nog inte riktigt.Däremot skrattade vi hysteriskt åt avsnittet i Friends där Pheobe försöker skänka bort sin obehagliga tavla Gladys till Monica. Monica förklarar att hon gillar dem hon har bättre. Och Pheobe utbrister: But they don't have anything coming out of them! Det måste man ge Rauchenberg; det är mycket grejer som kommer ut ur dem.
Get enligt Rauchenberg
Däremot gillade jag verkligen sydafrikanen William Kentridge, som också separatutställer på Moderna just nu. Dockteatern Black Box var verkligen crossver. På ett bra sätt. Sen blev det familjemiddag på Teatergrillen. Ypperlig service och god mat. Jag gillar allt som brinner.
Helgens höjpunkt: Ballerinamuffins på ICA. Varför har det dröjt så länge innan Götebrogskex tar tag i sitt starkaste varumärke? Muffins känns som en fin mjukstart. Nu väntar jag bara på sockerkaka, kaffe och teservis i samma namn.
Helgens bottennapp: Katthår. Som icke djurvan är det ett helsike att städa efter en veckas kattinnehav. Allt är hårigt. Vi får tvätta samtliga tygdetaljer i lägenheten när hårbollen flyttar hem igen.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home