Lögn, förbannad lögn och journalister

Som ekonom med en förkärlek för allt som är sant och säkert, älskar jag statistik. Jag kan inte påstå att det vad urkul att släpa sig igenom tio poäng handräknade chi-tvåföredlningar vårterminen i ettan på Handels, men sedan SPSS kom in i mitt liv har jag blivit fast. Statistik är fantastiskt. Man kan lära sig hur mycket som helst från alla rapporter och databaser som ligger och skvalpar på nätet. Den där floskeln med "lögn, förbannad lögn och statistik" tycker jag är taskig mot statistiken. För liksom när det gäller övervakning och den mänskliga faktorn så är det inte statistiken som ljuger. Det är idioterna som använder den.

I morse läste jag den här artikeln i SvD. Den har inte så mycket med mina favoritämnen att göra, men fick mig att tänka på att feltolkad statistik verkligen kan bli precis hur fel som helst. I faktarutan står det att 34% av irländarna super sig redlösa då och då, vilket gör att Irland toppar listan över supande européer. Fine by me. Men är det inte lite konstigt att siffrorna över "redlöst supande" stämmer exakt överens med det som i texten redovisas som har druckit minst fem drinkar under samma tillfälle under den föregående månaden?

Jag har svårt att se att fem drinkar vid samma tillfälle för en vuxen människa är detsamma som att supa sig redlös. Det har i alla fall mycket lite att göra med den 16-åring som ligger i koma efter att ha druckit 52 (!) tequilashots. Att ungdomar dricker hejdlöst är ett problem, men kopplingen till statistiken i artikeln är allt annat än solklar. Slutsatsen är inte konklusiv utan tvådelad; dels dricker ungdomar sig redlösa i stor utsträckning, dels dricker 10% av de vuxna minst fem drinkar vid samma tillfälle under en månad.

Vilket leder in mig på problem nummer två med den här typen av artikel. Folk ljuger i undersökningar. Undersökningen baseras på intervjuer. Att berätta för en främmande människa hur mycket man dricker leder ofelbart till underdrifter. Några amerikanska forskare gjorde ett skönt experiment där de frågade folk hur mycket de drack under en vecka, och sen gick de helt sonika igenom familjens sopor och räknade flaskor. Slutsats? Samtliga i studien ljög om sin konsumtion. Om de ljuger för sig själva eller för undersökaren spelar mindre roll. Egentligen tror jag att studien mer visar att irländare är ärligast.

För allvarligt talat, fem drinkar är inte särskilt mycket. Om man använder SvDs definition av råsupande är Nobelmiddagen ett fylleslag utan dess like. Där dricker man nämligen fem drinkar bara under middagen (fördrink, tre rätter med vin och avec). Eller tänk ett födelsedagsfirande där man tar ett glas skumpa innan maten och sen delar två personer på en flaska vin. Råsupande, per definition. Tequilashotsakuten nästa.

Jag tycker att det är jätteallvarligt att kids i runtom i Europa dricker sig stupfulla. Och festerna i Tyskland med flat-rates för sextonåringar verkar ju helt sinnessjuka. Men inget blir bättre av att man förvränger statisktik och förvandlar vanliga vuxna till "råsupande" galningar.