Dansa i neon
Om någon just nu håller på och marknadsför neonfärger mot 23-åriga snart nyutexade planners så har den personen (American Apparel? H&M? Panduro? Lena PH?)lyckats alldeles utmärkt med sitt jobb. Vart jag än tittar är allt som man kan ha på kroppen neongult/grönt/blått/rosa. Och jag måste ha det. Konstig känsla när det liksom suger i magen för att man har ett så stort behov av plastarmaband för 19:90. Mycket konstig. Kan någon förklara det för mig?
ps. En av orsakerna till min neonmani, tidningen Modette, går från klarhet till klarhet. Nya numret är till och med snäppet vassare än det första. Webben är så tät att man blir lite snurrig i huvudet. Jag är inget fan av modeblogger, men om man är det måste modette.se vara paradiset. Kul!
ps. En av orsakerna till min neonmani, tidningen Modette, går från klarhet till klarhet. Nya numret är till och med snäppet vassare än det första. Webben är så tät att man blir lite snurrig i huvudet. Jag är inget fan av modeblogger, men om man är det måste modette.se vara paradiset. Kul!
posted by Nina at Monday, May 21, 2007
2 Comments:
Jag vet precis vad det är frågan om. Det är en ärftlig sjukdom som yttrar sig i härdsmälta om våren. Exixstensiella frågor av typen "vem är jag?" och "vart ska jag?" "vart är världen på väg?" besvaras underligt nog med "neonrosa plastarmband för 19.90." Det kunde man ju inte tro, men så är det. Det går över i början av juli, om det är till någon tröst.
Det beror på att du är född 1984 och minns inte det horribla 80-talet och dess fasansfulla ekipage med permanent, neon och midjehöga jeans. Vi som minns vi vägrar haka på en gång till.
Post a Comment
<< Home