Schlageryra

Igår titta jag som sig bör på Eurovision Song Contest. Det är samma sak varenda år. Jag tror att det ska bli jättekul. Sen ligger jag och vrider mig av pinsamhet i soffan (oftast åt programledarna och de underliga mellanfilmerna) ända tills jag somnar lagom till omröstningen. Men innan jag föll i schlagerkoma hann jag notera några tendenser i årets festivalupplaga, som kanske kan förklara the Arks motgångar.

1. Scenografin var påkostad, färgglad och fick i alla fall mig att vilja ha blinkande neonfärger på väggen hemma. The Ark körde svartvitt op-mönster, som fick Ola Salo att se obehagligt blek ut.

2. Påklätt var dresscoden. Av 24 nummer var det bara tre (tror jag) där folk körde halvnaket/urringat. The Ark var ett av dessa tre. Kan ha varit ett misstag.

3. Språkförvirring. Det verkar vara helt rätt att sjunga på massor av olika språk. The Ark höll sig till ett, vilket kanske blev för enkelt i årets festivalupplaga.

Men rent musikmässigt tyckte i alla fall jag att the Ark var bäst, tills jag fick höra Frankrikes bidrag. Den låten är ju helt sjukt bra! Jag såg videon på MTV i Rio, och undrade hela tiden vad det var för något. Och nu fick jag svaret. Helt obegripligt att tidningarna schlagerbedömare (och Europas folk) kunde såga denna pärla. Nåja. Jag har gått med i Fatals Picards fanclub på Facebook och har nu alla deras skivor i iPoden. Titta på den här videon och försök att inte gilla det!