Mötesrace och plastkort
Är helt slutkörd efter en dag full av möten. Har blivit en smula blindare igen och har av misstag klivit i säkert 13 äckliga slaskvattenpölar på gatan. Först var jag, Liv och Albin på Folkoperan för att samla fakta till vårt projektarbete (som ska var klart om mindre än en vecka, så "projekt" kanske är ett stort ord). Där träffade vi Elenor som imponerade stort på oss på alla sätt. Vilken drömkund! Om alla reklamköpare vore som hon skulle nog ingen säga att reklamen var på väg att dö. Alla skulle stå framför brevlådan och hoppas hoppas hoppas på att ett DR skulle dimpa ner.
Sen hastade jag iväg på lunchmöte med eventbyrån Imagine som jag ska göra en liten (och ännu hemlig) grej för.
Sen var vi på Brindfors och träffade Jonas och Kalle för ännu lite mera Folkoperan. Det var grymt intressant att få insyn i ett projekt där kund och byrå är så synkade att de sitter och säger exakt samma saker. Ordagrant. Kanske lite tråkigt också. Det är roligare att analysera problem än success-stories.
Egentligen vill jag skriva om Micke Dahléns fantastiska APG-föreläsning i tisdags, men jag orkar inte. Det får bli imorgon. Däremot en mindre reflektion:
Igår var jag och Micke ute och åt middag på kvarterskrogen. Micke gick på toa. Jag lämnade mitt kort till servitören. Som utbrister: Ska jag ta ALLT på det??
Det hör till saken att det inte var någon mastodontmiddag direkt, en varmrätt och ett glas vin var. Och att det inte var första gången jag fick en sån kommentar. Men jag fattar inte riktigt. Vem som helst kan se att jag och Micke är ungefär lika gamla, och alltså borde befinna oss i liknande ekonomisk sits. Vi har typ samma raschliga klädstil. Vi åt och drack samma sak. Varför är det så oändligt konstigt att jag betalar?
Antingen är just den här servitören en riktig sexist. Eller så är han bara jättevan vid att killarna betalar. Vilket i sin tur betyder att en massa tjejer äter ute utan att betala. Eller betalar allt på ICA men låter killen flasha med kortet i baren.
Det kanske är en petitess, men jag tycker att sånt är viktigt. Jag måste få bjuda min pojkvän utan att hans manlighet blir hotad. Och han måste få bjuda mig utan att jag framstår som ett våp. Så ett litet upprop till alla tjejer: Bjud din kille på middag i helgen. Det förtjänar han. Man kan inte förvänta sig lika lön och sen inte vilja göra av med den.
Sen hastade jag iväg på lunchmöte med eventbyrån Imagine som jag ska göra en liten (och ännu hemlig) grej för.
Sen var vi på Brindfors och träffade Jonas och Kalle för ännu lite mera Folkoperan. Det var grymt intressant att få insyn i ett projekt där kund och byrå är så synkade att de sitter och säger exakt samma saker. Ordagrant. Kanske lite tråkigt också. Det är roligare att analysera problem än success-stories.
Egentligen vill jag skriva om Micke Dahléns fantastiska APG-föreläsning i tisdags, men jag orkar inte. Det får bli imorgon. Däremot en mindre reflektion:
Igår var jag och Micke ute och åt middag på kvarterskrogen. Micke gick på toa. Jag lämnade mitt kort till servitören. Som utbrister: Ska jag ta ALLT på det??
Det hör till saken att det inte var någon mastodontmiddag direkt, en varmrätt och ett glas vin var. Och att det inte var första gången jag fick en sån kommentar. Men jag fattar inte riktigt. Vem som helst kan se att jag och Micke är ungefär lika gamla, och alltså borde befinna oss i liknande ekonomisk sits. Vi har typ samma raschliga klädstil. Vi åt och drack samma sak. Varför är det så oändligt konstigt att jag betalar?
Antingen är just den här servitören en riktig sexist. Eller så är han bara jättevan vid att killarna betalar. Vilket i sin tur betyder att en massa tjejer äter ute utan att betala. Eller betalar allt på ICA men låter killen flasha med kortet i baren.
Det kanske är en petitess, men jag tycker att sånt är viktigt. Jag måste få bjuda min pojkvän utan att hans manlighet blir hotad. Och han måste få bjuda mig utan att jag framstår som ett våp. Så ett litet upprop till alla tjejer: Bjud din kille på middag i helgen. Det förtjänar han. Man kan inte förvänta sig lika lön och sen inte vilja göra av med den.
posted by Nina at Thursday, March 01, 2007
2 Comments:
Hur hade du reagerat om ni är ett sällskap som ska betala var för sig och någon drar ditt kort på hela beloppet utan att fråga?
Du är väldigt ung och kategorisk i dina resonemang Nina.
Vad jag har upplevt hittills i mitt unga liv så brukar man säga till om man inte vill ha allt på samma kort. Intressant också att jag aldrig hört någon fråga min pojkvän eller någon av mina killkompisar om allt ska vara på samma kort när man betalar en middag för två. De får en nick, jag får ett frågeteckan.
Visst kan jag vara kategorisk. Eller retorisk, det beror på hur man ser det. Men vad det har med ålder att göra förstår jag inte. Jag är i alla fall vuxen nog för att skriva ut mitt namn när jag kommenterar saker jag inte håller med om.
Post a Comment
<< Home