R.I.P Lindas blogg
Så var det dags. Linda Skugge slutar blogga. Jag tycker att det är så förbaskat sorgligt. Inte för att jag inte förstår henne. Jag har en blogg med några hundra läsare och 99% snälla och/eller befogade kommentarer. Men när den där sista procenten slår till, är det precis som en smocka i verkligheten. Om inte lite värre, för mot anonyma webbspöken kan man inte försvara sig. Hjärnan börjar snurra blixtsnabbt: Vem kan det vara? Är det någon jag känner? Någon jag har träffat? Och varför är de uppenbarligen ute efter att såra så mycket de kan, i skyddet av prefixet "anonymous"?
Men hur som helst, för Linda Skugge är det garanterat sjuhundra resor värre. Jag har alltid gillat henne. Inte för att jag alltid håller med henne, utan för att hon är tuff. Hon vågar vara störig och själmotsägande och så icke-pk att det svindlar. Men även fast hon säkert är tuffare än de flesta andra journalister tillsammans, tar det ju stopp någonstans.
Därför skulle jag vilja att alla passar på att genomföra lite självrannsakan nu när Linda lägger ner. Vad får man ut av att anonymt kicka på någon annan på nätet? Är det värt den ledsenhet det orsakar? Och är det värt att bloggen man älskar att hata försvinner?
Och så tänker jag lite oroligt: Vart ska de ta vägen nu, alla Lindas plågoandar?
Men hur som helst, för Linda Skugge är det garanterat sjuhundra resor värre. Jag har alltid gillat henne. Inte för att jag alltid håller med henne, utan för att hon är tuff. Hon vågar vara störig och själmotsägande och så icke-pk att det svindlar. Men även fast hon säkert är tuffare än de flesta andra journalister tillsammans, tar det ju stopp någonstans.
Därför skulle jag vilja att alla passar på att genomföra lite självrannsakan nu när Linda lägger ner. Vad får man ut av att anonymt kicka på någon annan på nätet? Är det värt den ledsenhet det orsakar? Och är det värt att bloggen man älskar att hata försvinner?
Och så tänker jag lite oroligt: Vart ska de ta vägen nu, alla Lindas plågoandar?
posted by Nina at Sunday, May 06, 2007
14 Comments:
Hennes hang-arounds brukar bevista min privata blogg och förklara hur elak jag är. Själv förklarar jag alltid att jag jobbar med reklam så att jag är djävulens avföda per se... men tyvärr förstår de sällan ironi...
Jag gillade Linda tidigt nittiotal när hon mest skrev om musik, etablerade uttrycket saggigt, var kortklippt och allmänt förbannad.
Sen hade hon en tid av identitetskris i sitt skrivande, tills hon helt klev in i identiteten som den "bittra morsan".
PK eller inte kan man ju tvista om, det är ju ofta mer PK att inte vara PK än att vara det - hänger du med?
Skriver man skit om en massa folk får man dessutom räkna med att ta skit tillbaka, hon hänger ju alltid ut folk som hon irriterat sig på, hon spottar på dem anonymt, men de som är drabbade känner säkert igen sig, men hur ska de kunna försvara sig?
Det är ju alltid lätt att vara tuff, raljant, kategorisk och t o m elak i skriven text. Och även du Nina skriver ju ibland saker som drabbade säkert tycker skulle vara värda en dagsedel om det kom till uttryck i en konfrontation...
Väljer man att sticka ut hakan så kommer man få mycket skit tillbaka - rätt eller fel kan jag inte ta ställning till utan vidare, men det är så det är.
Fast hon är ju allt annat än anonym när hon skriver. Allt är ju undertecknat med namn för den som vill säga emot eller tycka något annat (vilket folk uppenbarligen gör).
Jag är helt med på att man får vara beredd på att få igen om man sticker ut hakan, men jag tror inte att det var det Linda menade. Hon menade nog snarare att exempelvis hoten som framförs mot hennes barn är problemet. Och jag har svårt att tycka att sånt är ok, oavsett hur mycket man sticker ut hakan.
Ett annat problem är ju att man inte ens behöver sticka ut hakan för att få skit. Det är bara att kolla på valfri neutral och rapporterande artikel i Resumé eller DM: alltid en massa elaka och anonyma kommentarer. Och de i artikeln har inte stuckit ut hakan mer än att de har gjort sitt jobb.
Det är enormt stor skillnad på en kritisk kommentar och ett elakt påhopp. Jag tycker att det är sorgligt att vuxna människor gömmer sig bakom någon sorts "det får man ta"-metalitet och häver ur sig all sin bitterhet och avundsjuka mot någon oskyldig människa, bara för att det är på nätet.
Håller helt med dig om att anhöriga och framför allt då barn aldrig är ok som måltavlor!
Det jag menade var inte att Linda varit anonym, utan att Linda hängt ut folk i alla tider, men utan att namnge dem, men de vet mycket väl vilka de är när hon hånat dem i sina krönikor, folk hon irriterat sig på på bussen, fiket, i affären. Hur ska de få chanen att få upprättelse att försvara sig?
Resumé-kommentarerna är ju bara patetiska och det finns ingen anledning att ens läsa dem - det är mycket små människor som skriver där...
Att dra fram avundsjuka så fort man får kritik köper jag dock inte, det är ett gammalt trick för att försöka sätta sig i en överlägsen position.
Och det finns många saker att läsa mellan raderna i sånt som skrivs, t ex kan jag tänka mig att det finns de som tycker att det du skrivit i ditt senaste inlägg är skenheligt och motbjudande. Det beror på vad man läser in i det...
Men Nina - Skugge har ju inte fört fram eventuella hot mot sin familj som någon faktor utan att hon är less på att ingen (dvs. hon är blind för sina hang arounds) tycker om henne och alla bara skriver elaka saker... Hela den där grejen om familj och barn är en efterkonstruktion, en sorts urban myt som skapats efterhand.
Själv har jag blivit mordhotad, jag har fått ta emot hot mot min familj och mina barn. Det senare tycker jag är lågt - det förstnämnda har jag bara bestämt att ta och istället go head to head med. Eftersom jag knappast tillhör de snälla och väna.
Peter, om fler människor hade Ninas förmåga att bjuda på sig själva och se på sig själva lite utifrån, då skulle vi ha färre självgoda och självutnämnda tyckare i bloggvärlden. Och fler som tillförde lite frisk luft och energi.
sågen
Nina är väl i högsta grad en tyckare?! Och det är väl inget fel i det? Men tycker man något finn de som tycker annorlunda - så är det, och tur är väl det.
Men jag har inte kritiserat Nina (eller visst har jag det, vi munhuggs här lite smått för jämnan, men inte i det här fallet), och det var inte den här bloggen frågan gällde...
Min poäng när det gällde "Kolla en konsumentinsikt" är att man säkert kan provoceras av det inlägget.
"Pappas flicka som väljer att gå på Handels, hänga i Åre och på Riche och går i pappas fotspår undrar varför hon inte är rock'n roll."
Om sedan en sådan invändning skulle vara relevant, rätt eller fel, det får ju stå för var och en, min poäng var att när man skriver utifrån sin egen utgångspunkt så kan man alltid provocera någon som har en annan referensram.
En fotbollsspelare i juniorlandslaget skulle kanske inte säga att "Alexandersson är så jäkla dålig" offentligt, men en marknadsföringsstudent kan såga reklam som gjorts av människor som slitit i det yrket i 30 år - allt beror som sagt på referensramar.
Jag är för högt i tak, alltid mot hot av alla slag och personkritik är bara relevant när det man kritiserar är personrelaterat.
Jag gillar att läsa Ninas blogg, och jag kommenterar rätt ofta, sen om hon är generös som du vill få det att framstå, det vet jag inte, hon skriver nog mest för sin egen skull som de flesta bloggare - och gott så!
Sen håller jag ibland inte med henne, ibland gillar jag inte tonläget, ibland blir jag t o m provocerad - men det tar jag gärna, jag bjuder på konstruktivt motstånd när jag tycker så behövs och jag hoppas hon uppskattar det.
Förresten Nina - ska du vara med i Magasin Åre - eller varför sökte Boberg dig?
DeepIed - är det sant att du blir mordhotad? Det verkar ju inte riktigt klokt! Varför i hela friden skulle någon göra det?
Men Peter, vad är det för skillnad på Resumé.se och dem som skrivs här eller någon annanstans?
Sen måste jag säga att du själv kan vara en fena på personkritik, som inte alltid är befogad. Du skriver att åsikter ska bedömas utifrån det som sägs, inte vem som har skrivit det (därför är det ok att vara anonym), men förklarar ofta det du finner fel i mina argument utifrån min bakgrund, min skola, min pappa eller var mina föräldrar har sitt semesterhus (!).
Är inte det lite som att jag skulle bemöta alla dina argument med att du har fått det om bakfoten eftersom du är en medelålders halvmisslyckad människa med för många högskolepoäng och för lite betalt (sorry, rent gissande från min sida, jag vet ju ingenting om dig)?
Poängen är i alla fall: Det är jäkligt onödigt att göra folk ledsna. Jag försöker alltid att hålla isär sak och person, och om jag misslyckas med det så har jag misslyckats med mitt skrivande.
Däremot hänger jag ofta ut mig själv med alla inkonsistenser och fördomar och ofärdiga tankar det innebär. Och vad jag har förstått så är det mycket därför folk gillar min blogg. Men man får ta det för vad det är.
I Freakonomics läste jag precis att bara några få procent av en människas agerande kan förklaras utifrån dess familj och var den bor.
Nina, du missuppfattade nog mig, det jag skrev inom "" var inte min reflektion, men en typisk kommentar man skulle kunna tänka sig, du har ju själv skrivit om hur irriterad du blivit när du blev påhoppad av någon i Cannes eller var det var, så jag var väl inte helt ute och cyklade där?
Den enda gången jag kommenterat utifrån din person är när det varit relevant, dvs när du tagit utgångspunkt i dig själv och jag inte trott att du nödvändigtvis var representativ för målgruppen och därmed utgångspunkten i resonemanget.
När det sen gäller det ständiga gnabbandet kring positivism kontra hermenutik så är det för mig bara ett sätt att ge friktion till vad jag tycker är en överdriven tro på statistik och har ingenting med dig som person att göra.
Lite koll har du i alla fall på mig tydligen, du vet ju om att jag har en jäkla massa högskolepoäng :-)
men medelålders?! SÅ gammal ser jag väl inte ut?
lyckad eller misslyckad, under- eller överbetald - tja, jag vet inte, jag har ett jobb och en lön jag känner mig tillfreds med just nu, och innan har jag varit egen i flera olika former och förmodligen fått mer betalt i from av personlig utveckling och livserfarenhet än ekonomiskt...
Nåväl - jag är verkligen ledsen om jag sårat dig och jag kanske var rätt ute när jag sa att jag kanske gör bäst i att sluta med kommenterandet och bara terrorisera Jonas och Fredriks bloggar i stället, där ämnena aldrig blir känsliga på det viset. Eller så kommer min blogg upp till slut och du får ge igen för gammal ost ;-)
Skämt åsido - jag har inte velat såra och skulle inte vilja bli sårad själv. Och jag tycker du är en trevlig och vettig tjej, det är i alla fall mitt intryck från de få gånger vi träffats.
Men jag kommer fortsätta gnälla "inifrån" på branschens tillkortakommanden, även fast jag vet att de felsta föredrar ryggdunkning och klackarna i taket på *****...
Sårad är nog att ta i, och jag tycker att det är jättebra att du kommenterar. Jag försökta bara förklara att personpåhopp kan vara mer än att skriva rakt ut att någon är ful och dum i huvudet, eller vad det är Linda brukar utsättas för.
Och som sagt, det där med medelålders var bara ett exempel. Men det retoriska knepet "andra skulle kunna uppfatta det som.." för att förtäcka egna åsikter är jag lite för luttrad för att köpa. Däremot är det grymt bra att använda i undersökningar när man ska fråga om känsliga saker.
Nej, på Researcher.se har det inte hänt :) (även om vissa hyperkommunister gärna ser att en bra reklamare är en död reklamare...). Däremot kanske du missat att min personliga blogg deepedition.com är lite mer... vass...
Sen har det hänt under min tid som präst då jag fanns på Lunarstorm respektive på diverse BBS:er under nittiotalet...
Kan väl säga så här: majoriteten av mordhot mot mig har kommit från pingstvänner och livets ords-anhängare :)
Nej Nina, jag provoceras inte av det, som medelklassakademiker själv ser jag det mer som komiskt om jag försöker föra över resonemanget på mig själv att vara Rock'n roll - det blir ju lite att försöka både äta kakan och ha den kvar...
Men nej, det provocerar mig inte, hade jag velat trycka till dig om det hade jag väl gjort det?! Däremot kan jag känna igen mig och många andra i medelklassdilemmat med splittrat sökande i identiteten...
Äh. Man får väl ha lite skinn på näsan, åtminstonde när man som Linda har byggt hela sin karriär och sitt skrivande på pesonliga påhopp på andra. Jag gillade också Linda en gång i tiden, men nu känns hon mest töntig. Hennes politiskt inkorrekta åsikter, som du kallar dom handlar ju numera mest om blöjor och coopkonsum. Det är typ det enda hon skriver om.
Post a Comment
<< Home