Stjärnögd
Idag åt jag en mycket trevlig vårlunch med Mattias Miksche, VD på Stardoll som jag har skrivit om tidigare. Det var en riktig ögonöppnare. Second Life har lagt rabarber på så mycket PR-luft att jag nästan hade glömt bort att det finns andra interaktiva världar.
För, precis som jag själv upptäckte när jag försökt bli medlem i SL, är inträdesbarriärerna rätt höga. Det krävs nedladdning och grafikkort för att komma igång. Och att sen lära sig navigera i världen är tydligen ett kapitel för sig. Därför förstår jag verkligen succén för enklare världar, som Stardoll (5 miljoner småtjejer som användare världen över). Om jag vore riskkapitalist skulle jag just satsa pengar på internet-företag som är bra på enkla saker. Och så skulle jag leta med ljus och lykta efter den som kommer på hur man ska kunna utföra microbetalningar on-line.
Det är framförallt två grejer som är riktigt intressanta med Stardoll. För det första är världen sant global. Användare över hela världen beter sig likadant och vill ha samma saker. Det förklarar Mattias med att det finns en enkel sanning när det gäller barn: killar leker med bilar och tjejer leker med dockor. Över hela världen och i alla tider. Stardoll har alltså lyckats kapitalisera på ett konsumtionsbehov som är evigt och okänsligt för trender. Och har antagligen lyckats bäst sen Barbie. Inte helt illa.
För det andra har de lyckats med en affärsmodell där användarna faktiskt betalar för sig. På sajten betalar man för nya dockor och nya kläder. Och folk gör det verkligen. Precis som ett hos ett vanligt företag. Där finns det nog mycket inspiration att hämta för entreprenörer som tror att reklamfinansiering är den enda lösningen.
Jag fick också reda på lite spännande framtidsplaner som jag lovade att inte blogga om. Så det gör jag inte. Däremot kan jag tipsa alla om att hålla utkik efter Stardoll framöver. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi slåss om annonsutrymme i den världen också.
För, precis som jag själv upptäckte när jag försökt bli medlem i SL, är inträdesbarriärerna rätt höga. Det krävs nedladdning och grafikkort för att komma igång. Och att sen lära sig navigera i världen är tydligen ett kapitel för sig. Därför förstår jag verkligen succén för enklare världar, som Stardoll (5 miljoner småtjejer som användare världen över). Om jag vore riskkapitalist skulle jag just satsa pengar på internet-företag som är bra på enkla saker. Och så skulle jag leta med ljus och lykta efter den som kommer på hur man ska kunna utföra microbetalningar on-line.
Det är framförallt två grejer som är riktigt intressanta med Stardoll. För det första är världen sant global. Användare över hela världen beter sig likadant och vill ha samma saker. Det förklarar Mattias med att det finns en enkel sanning när det gäller barn: killar leker med bilar och tjejer leker med dockor. Över hela världen och i alla tider. Stardoll har alltså lyckats kapitalisera på ett konsumtionsbehov som är evigt och okänsligt för trender. Och har antagligen lyckats bäst sen Barbie. Inte helt illa.
För det andra har de lyckats med en affärsmodell där användarna faktiskt betalar för sig. På sajten betalar man för nya dockor och nya kläder. Och folk gör det verkligen. Precis som ett hos ett vanligt företag. Där finns det nog mycket inspiration att hämta för entreprenörer som tror att reklamfinansiering är den enda lösningen.
Jag fick också reda på lite spännande framtidsplaner som jag lovade att inte blogga om. Så det gör jag inte. Däremot kan jag tipsa alla om att hålla utkik efter Stardoll framöver. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi slåss om annonsutrymme i den världen också.
posted by Nina at Tuesday, March 27, 2007
3 Comments:
Imponerande att läsa ett tiotal bloggar, 5-10 tidningar, kolla youtube, primetime-tv och natt-tv, mingla, maila duktiga kreatörer och läsa Guldäggsböcker - allt på 30 minuer om dagen. Otroligt rent utav.
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det du skriver, för å ena sidan så är säkerligen dina råd bra för den som vill in i reklambranschen.
Samtidigt är det tragiskt, för det bekräftar många av alla fördomar mot reklambranschen. Framför allt att yta och "branschen" är viktigare än innehåll och kompetens.
Jag menar - i vilka andra branscher är vägen in namedropping, mingel och fjäskande för branchens "stjärnor" (för att inte tala om alla musikmetaforer som att brejka etc.)?
En kompis gick på IIU, där hade man branschtermer som ett ämne - känns rätt främmande för en akademiker, men troligen mer värt när man ska söka jobb än att ha läst 1000 sidor strategisk planering...
Det som är fascinerande är hur reklambranschen kan vara så stelbent konservativ och så mycket tonåring med huvudet i det blå samtidigt. Kanske är det där styrkan ligger, i dragkampen mellan dessa två tvivelaktiga egenskaper.
Nu lär man åka på bashing, för man får ju inte kritisera "branschen"...
Det är klart att man får kritisera branschen. Jag tror att varje framgångsrik människa har funderat över hur man förhåller sig till den bransch man verkar i. Däremot håller jag inte med om att det är ytligt att som student (eller yrkesverksam) hålla sig uppdaterad på det som händer i ens omedelbara omvärld. Snarare är det ett måste att ha koll på spelplan och regler. Varje bransch, fotbollslag eller dagisgrupp har ju sina spelregler, och det är en nödvändighet för att vi ska kunna fungera som sociala varelser. Och vad jag har märkt av är det minst lika mycket namedroppande bland skidlärare och försäkringsmäklare som bland reklamare.
Sen vill jag också förtydliga att jag med mingla inte menar samma sak som fjäska. Att mingla är att hälsa på folk, sätta ansikten på namn och presentera sig själv. Man gör det för att det är trevligt och kul. Om man har för mycket baktankar misslyckas man garanterat.
Och så har du rätt i att 30 minuter var lite kort räknat. Vissa dagar tar det mycket mer tid. Men när man väl är på banan och har hyfsad koll, kan man hålla igång det på någon halvtimme om dagen. Oräknat sociala aktiviteter och tv-tittande, som jag räknar som fritidsaktiviteter med en liten jobbmässig tvist.
Det var mailandet med beröm till kreatörer som jag menade som fjäsk, inte minglandet...
Tror inte en diskussion kring det här leder någon vart, så jag nöjer migmed att ha fått vädra mina reflektioner.
/Peter
Post a Comment
<< Home