Jag är ett grönt gift utan pokerfejs

Dagen började med ett improviserat men efterlängtat seminarium i presentationsteknik. Halva klassen släpade sig upp i ottan för att reda ut sina ticks och kosntigheter. Jag fick reda på att jag har världens sämsta pokerfejs. Det visste jag redan, men att det var så allvarligt att jag ser ut som att jag vill mörda mina medpresentatörer, det var en nyhet. Nu har jag fem chanser den här veckan att rätta till mitt problem (tur att XL är en rätt presentationsintensiv kurs.)Bra att någon vågar säga till i alla fall.

Sen passade vår grupp på att göra en portföljanalys av oss själva. Jag fick reda på att om jag vore en starksprit skulle jag vara Absinth. Nisse blev Fernet, Catharina Bacardi Razz och Robin den polska kanelsmakande vodkan Zubrowka. Sen bestämde vi oss för att vår portfölj är för stor och att antingen jag eller Nisse måste säljas, eftersom vi flankar åt samma håll. En mycket givande övning, allt som allt.

Dagens visdom handlar om PR och reklam och spelet där emellan. I vanliga fall brukar man säga att PR är ett sätt att sälja in reklamen. Men är det inte ännu bättre att göra tvärtom, och låta reklamen generera PR? Stina Honkamaa kallar det "storyselling" och Dahlén kallar det något annat, men jag tycker i alla fall att det är en trevlig idé: Att skapa reklam med ett så stort värde att folk vill höra om den och prata om den. Redan innan den kommer.

Några exempel på den här typen av PR-skapande reklam är Audi i skidbacken (bilen åker upp på riktigt!!), Sony Bravia (det tog tio dagar att städa upp efter färgexplosionen!!) eller Smirnoffs återintåg som produktplacerare i senaste Bondfilmen (beror det på att Brosnan var för gammal??). Bara genom att haka på en historia till filmen/aktiviteten ökar man engagemanget och framför allt viljan att se reklamen, som en kul grej. Bra att ha i minnet när TiVo träder in på den svenska marknaden.