Com Hem får sällskap

Utbrott igen! Läste här i veckan en annons från Posten på sidan 3 i valfri morgontidning. Den schyssta copyn uppmanade mig att beställa julklapparna på nätet och få dem säkert och snabbt levererade. Super! tänkte jag och gick aningslöst in på CDON och beställde. Fick någon dag senare en avi om att paketet var levererat till mitt uthämtningsställe.

Det här med uthämtningsställe är ju en grej i sig. Jag bor mitt i Stockholms innestad. Konsum på Sibyllegatan (3 min promenad) har postservice. Ändå måste jag knalla enda bort till ICA Banér (10 min promenad åt ett håll man aldrig går åt)för att hämta paket. Jag kanske är lat, men det är otroligt irriterande. Men det är inte dagens utbrott.

Så idag (observera: sista söndagen innan julafton kl. 12.08) tar jag då med min avi och går mina tio minuter åt helt fel håll. Kommer fram. Och det är stängt! Det förbannade jäkla utlämningsstället är stängt! Bara en timme tidigare kände jag och Micke oss som värsta panchisarna när vi stod utanför NK och glodde en timme innan de öppnade. Söndagen före jul!!! "Vi borde ha kollat i tidningen" muttrade Micke medan vi gick hemåt igen.

Problemet med Post-situationen var att jag hade kollat i tidningen. Jag minns sista copyraden klart som korvspad: Vi har öppet när du har tid. Jag minns den eftersom jag tyckte att den var himla bra. Och nu orsakade samma rad ett vredesutbrott med tillhörande vrål, hopp och armviftning mitt på Banérgatan.

Jag har tid på söndagen innan julafton klockan 12.20. En inte helt konstig tidpunkt att ha tid på, så att säga. Jag jobbar och pluggar på vardagarna. Stället stänger klockan 18 varje vardag. Inte en chans att jag hinner dit innan dess. Så nu är jag i ett dilemma. Och det ironiska är att mottagaren av paketet som hålls gisslan på Banérgatan mycket sannolikt är författare till, eller åtmindstone inspektor av, den utbrottsutlösande copyraden.

Slutsats? Ja, igen då: Om ett företag beter sig dumt blir man (jag) sur. Om ett företag beter sig dumt och i reklamen har lovat att inte bete sig så, blir man (jag) tokförbannad. Jag kallar det klisterreklam: ett budskap som klistras på en underliggande organisation som inte lever upp till kraven. Förr eller senare faller det igenom. Bu för sån reklam!