Reklamchock!!!

Hej igen.

2007-06-13T16:57:00.000+02:00

Nu har jag startat en ny blogg. Samma, samma, men olika. Kolla in den här. Nu vill jag inte höra något mer tjat!

Hej då!

2007-06-03T20:20:00.000+02:00

Det är med viss tvekan och lite gråt i halsen som jag konstaterar att det här blir Reklamchocks sista inlägg. Nu är det dags för mig att sluta med det här

för att istället ägna mig åt det här och det här (kolla arbetsgruppen!).

Det senaste året har nog varit det mest intressanta och lärorika i mitt liv, och det känns lite sorgligt att avsluta det. Men var sak har sin tid. Och Reklamchock är inte Reklamchock om jag måste tänka mig för vad jag skriver med hänsyn till kunder och arbetskamrater, och inte bara kan vräka ur mig det jag tänker just då.

Så tack så väldigt mycket för det här tiden, för läsningen, tankarna och tipsen. Vi hörs säkert igen någon annanstans. Ni vet var jag finns!

(för den som känner sig lite nostalgisk kan jag rekommendera det här, det här och det här inlägget. Det har visst hänt en del på ett år, i alla fall.)

Konstigast om 50 år

2007-06-03T20:05:00.001+02:00

Så var den nästan över, min helg som "between jobs". Den har firats rejält med tretimmars after-work och pizzamiddag och Riche i fredags, och spritbuffé igår. Nu ser jag helt klart fram emot en arbetsvecka för att stabilisera kroppen en smula.

Och just det, uppsatsframläggningen gick bra. En liten komplettering bara, sen kan vi släppa den till omvärlden. Jag är verkligen inte student längre. Skumt.

Jag har funderat lite över vilka saker vi håller på med nu, som kommer att verka konstigast om 50 år. Ni vet, som att det känns smått obegripligt med löntagarfonder på 70-talet eller att man kunde leva utan mobiltelefon. Här är några förslag på vår tids konstigheter.

1. Klimatdebatten. Att det ens fanns en debatt kommer att verka ungefär lika konstigt som att läkare gick ut på 50-talet och endorsade olika cigaretter. Vad är det är diskutera, liksom? Man kommer undra hur det kunde ta så lång tid innan folk reagerade.

2. Monopolen. Mina barnbarn kommer att fråga med stora ögon om det var sant att man inte kunde köpa vin i mataffären. Och jag kommer att berätta den långa historien om Systembolaget, Apoteket och Svenska Spel. De kommer att tro att jag driver med dem.

3. Kriget mot terrorismen. Kommer att klassificeras som ett typiskt fall av västvärldsgroupthink. Hur kunde så många tänka så fel så länge?

4. Reklamtävlingar uppdelade efter mediekategori. Motivering överflödig.

Eller vad tror ni? Något som kommer att verka ännu konstigare?

Nu är det bara

2007-06-01T12:28:00.000+02:00

4,5 timmar kvar tills jag är klar med plugget för all framtid amen. Konstigt att det inte känns konstigare. Om någon vill vara med och fira får ni hemskt gärna komma förbi Grodan i eftermiddag och ta en öl. Vi är på plats från klockan 17.30. Herregud, är jag vuxen nu?

En högst privat reflektion

2007-06-01T12:12:00.000+02:00

Jag är trött på coola saker. När det är sommar vill jag ha roligt och trevligt. Då blir jag mycket trött på saker/ställen/människor som är för häftiga för sitt eget bästa. Följande tre saker toppar min trötthetslista just nu:

1. F12. Detta är en helt verklighetstrogen transkription av min senaste kontakt med Stockholms coolaste trappa.

Från: nina.akestam@garbergs.se
Hej! De senaste dagarna har mina vänner fått sitt stamgästkort till terassen hem i brevlådan, men mitt verkar ha försvunnit. Jag hade kortet förra året, och vill såklart hänga hos er i år igen. Har det blivit något trassel?

Vänligen
Nina Åkestam

från: terassen@f12.se
Hade du kortet förra året?

från: nina.akestam@garbergs.se
Ja, det hade jag.

Hälsningar Nina

från: terassen@f12.se
Har du flyttat utan att begära eftersändning?

från: nina.akestam@garbergs.se
Nej, det har jag inte.

Och där tog den hälsningslösa och namnlösa konversationen slut. Inget ja, inget nej, ingen anledning och framförallt inget kort. Behöver jag tillägga att mina ölpengar inte kommer att läggas i deras fickor i sommar?

2. Starka och äckliga drinkar. Jag är toktrött på alla mörka, slibbiga och coola drinkar. Ge mer en Margarita, för guds skull. Eller varför inte en daiquiri, med jordgubbsskivor och allt.

3. Musik. Jag vet inte om man egentligen kan bli trött på musik, men jag är det. Måste jag höra en enda blippig electrolåt till så lägger jag mig ner och dör. Tills vidare strejkar jag genom att enbart lyssna på Mika och gammal 80-talspop.

Men det bästa med situationen är att den är så lätt att förändra. Så nu gör jag det. Detta blir den ocoolaste sommaren i mannaminne. Jag har redan köpt en Apple Sourz att ta med till spritfesten jag ska på imorgon. Mindre coolt än så blir det inte.

Ute och cyklar

2007-06-01T09:45:00.000+02:00

Häromdagen när jag kom ut från skolan hade min cykel blivit en reklamkanal. Jag har noterat denna trend på flera ställen; reklam i någon form som sätts/hängs på parkerade cyklar. Vad jag vet så var Åkestam.Holst först med det för ett par år sedan med kampanjen för Playground.

Den lilla kampanjen var en idémässig dröm, tycker jag. En riktig sån "åh jag önskar att jag hade kommit på det, så enkelt och ändå så smart"-grej. För några veckor sedan såg jag att flygbolaget KLM hade trätt sadelskydd på samtliga cyklar vid Stureplan. Inte så idédrivet kanske, men en ok giveaway.

Jag kan tycka att en cykel är en rätt bra kanal. Man kan veta en del om mottagaren (exempelvis att den cyklar), och dra slutsatser om vad personen sysslar med utifrån var cykeln är parkerad (utanför Handels, som i mitt fall). Dessutom är man, i alla fall de första gångerna man provar, garanterad uppmärksamhet för budskapet. MEN.

Cykelreklam faller inom ansvarskategori 1: Mottagaren får ingenting utom just reklam. Därför är man som annonsör skyldig att ge mottagaren någon form av belöning för att man använder dennes cykel för att föra ut sitt eget budskap. Playgroundkampanjen bjöd på en mössa och en komplimang. KLM bjöd på ett sadelskydd. De tre papperslappar som satt fast på min cykel bjöd på nedfulande av omvärld och miljöförstöring. Jag tänker inte säga här vilka tre företag det var, för det förtjänar de inte.

Slutsatsen blir helt enkelt att folk gärna får använda min cykel, men det kostar. Jag behöver exempelvis en cykelkorg, en vattenflaska och ett nytt lås, om någon har lust att hitta på en idédriven kampanj som kan ge mig det. Men om jag inte får något ut av det blir jag förbannad.

Med tanke på SAS-strejken... det var bättre förr

2007-05-31T16:58:00.003+02:00

Reklam tagen ur sitt sammanhang och sin tidsanda kan verka en smula... underlig.

Det här är kanske...

2007-05-31T16:21:00.000+02:00

... bland det knäppaste jag har hört. Polska politiker går i taket över barnprogrammet Teletubbies. Inte för att det är fördummande, utan för att det skulle kunna få barn att tro att homosexualitet är okej. Herregud. Som SvD skriver: om man inte har några problem får man skaffa sig dem.

Däremot tycker jag att det är lite oroväckande att ett öppet anti-demokratiskt beteende på regeringsnivå i ett av våra närmaste grannländer publiceras under nöjesnyheter.

Samhällsfara?

Lite länkar

2007-05-31T16:17:00.000+02:00

Lite roliga skyltar (tips från Fredrik)

Ett ganska långt, men mycket sevärt föredrag av Malcolm Gladwell. Gladwell diskuterar problemet med att använda fokusgrupper som informationskälla. Ingen källa är perfekt, men det är bra att vara medveten om riskerna.

Fåren i fållan eller Planning vs Strategi

2007-05-29T09:41:00.000+02:00

Nu när jag alldeles snart ska börja jobba, måste jag allt oftare komma upp med en bra förklaring av vad det är jag ska göra på jobbet. Reklambyrå, så länge är det lugnt. Men planner? Med tanke på att inte en genomsnittlig reklamare (eller ens plannern själv) vet vad det är en planner gör, är frågan från människor i andra branscher både förståelig och befogad. Jag önskar bara att svaret var lite enklare.

Men efter mycket tänkande har jag kommit fram till detta: Min uppgift är att riva ner barriärer i reklam. Jag ska hela tiden sträva efter att slå hål på förutfattade meningar, vedertagna sanningar och cireklresonemang. Det kan man göra genom allt ifrån målgruppsanalys till youtubetittande och pluggande av vetenskapliga artiklar. Ofta handlar det om att veta där andra tycker, men ibland måste man börja med att tycka (företrädelsevis tvärtom jämfört med vad andra tycker) för att få en intressant infallsvinkel.

Hur som helst så leder det mig till att engagerat fäkta med armarna när någon frågar om jag håller på med strategi. Nej, nej, nej. Med min defintion av planningrollen är ju strategi precis motsatsen till det jag gör. Om projektledarens (strategens) roll är att förenkla komplicerade saker och få in alla fåren i fållan, är planners roll att ta fram storsläggan och krascha fållan och jaga fåren med elpistol. Detta upprepas precis så många gånger som krävs, tills fållan har byggts upp och om och är så stark att den står pall för varje släggattack. Då är konceptet tight. (Ursäkta den någon dramatiska metaforen, men det är faktiskt bilden jag har i mitt huvud när jag förklarar mitt yrke. Men det är inte så att jag på riktigt tycker att kunder och kreatörer är får. Eller att projektledare är såna där fluffiga fårhundar. I alla fall inte alltid. Kvasipsykologisk analys av detta emottages tacksamt.)

Just därför tycker jag att det blir knasigt när samma person har projektledare och planner på sitt visitkort. Att slåss mot sig själv är alltid svårare än att slåss mot någon annan. Så alltsa: Jag jobbar inte med strategi. Och kommer aldrig att göra. Jag är helt enkelt alldeles för knäpp.

Signalvärde

2007-05-28T19:30:00.000+02:00

Idag kom jag att tänka på skyltar som kommunikationsform. Det måste vara en av de vanligaste och minst uppmärksammade medierna man stöter på under en vanlig dag. När jag gick över Östermalmstorg kunde jag ränka till 11 skyltar i mitt blickfång, samtidigt!

Jag tycker att det är dags att skylten får en revival, inte bara hos action marketers där ute. Skyltar räddar liv, för tusan! Hur mycket annan kommunikation gör det?

Problemet är att för många skyltar är i dagsläget inte lever upp till sin potential. De är nästan alltid informativa. Det tycker jag är synd. Med lite fantasi borde man kunna ändra innebörde av skylten litegrann, så att den förmedlar något mer. Vad skulle exempelvis hända om skyltar som förbjuder tomgång för bilar var gröna istället för blå, för att styra in hjärnan på varför man inte ska låta bilden stå på? Eller om gubben och gumman på toalettskylten höll varandra i handen istället för att visa kall distans? Just nu vill jag ändra yrke till grafisk desginer och göra om alla skyltar på en gång, bara för att det vore kul att se vad som hände.

Min favoritskylt är förresten, just nu i alla fall, den enorma flagga som hänger utanför The Stray Boys butik på Smålandsgatan (om den kan räknas som skylt). En annan favorit är 7-elevens skylt, eftersom man då vet att räddningen (kaffe, tuggummi, plåster, tamponger) snart är nära. Så mycket positiva känslor av lättnad som finns samlade i den skylten!

Min absolut värsta skylt är den skylt som sitter på dörrar, där det står "tryck" eller "drag". För det första är de nästa alltid fula, av typen upptejpad papperslapp. För det andra har de som enda uppgift att få en att känna sig som en idiot. Man observerar dem nämligen aldrig förrän det är för sent, och man redan har tryckt/dragit dörren åt fel håll, och tittar ner för att kolla varför den inte går upp. Idiotförklaring i pappersform, helt enkelt.

Några fler förslag på bra och dåliga skyltar?

Jag vill också ha slututställning

2007-05-27T20:10:00.000+02:00

Hann precis förbi Berghs innan utställningen stängde idag. Det var mycket som var ok. Och en del som var riktigt, riktigt bra. Fastnade såklart i långa diskussioner om reklamens framtid och hur konstigt det är att reklamtävlingar är uppdelade efter medium. Jag hoppas att den energi som finns innanför skolans väggar överlever när man lämnar kuvösen.

Och så blev jag jätteavis på Berghsstudenterna som får en ordentlig avslutning på sin utbildning. På fredag är det min sista dag på Handels. Det enda som händer är att man går ut genom dörren för sista gången. Pang. Jag och Emma har i alla fall styrt upp en liten avslutande after work med klasskompisar och annat löst folk. Men det är inte i närheten av varken lastbilsflak eller en tredagars utställning med blommor, visitkort och mingel. Lite deppigt är det faktiskt.

Nu ska jag attackera skolböckerna igen. Imorgon är min sista måndag som student!

En ny planningterm och ett upprop

2007-05-26T09:57:00.000+02:00

Jag har en bekännelse. Eftar att ha slitits mellan förnuft och känsla i flera veckor nu måste jag helt enkelt bikta mig.

Jag älskar Coca-Cola Zero. Jag blev tvingad att prova den i Rio, eftersom all annan läsk var slut när vi fikade uppe på Sugar Loaf. Den är ju så otroligt mycket godare än Cola Light! Det är helt enkelt inte försvabart att dricka blaskig läsk med skarp eftersmak av sötningsmedel när man kan få en god variant som inte heller har socker.

Problemet är ju att jag verkligen avskyr Zeros reklam och så innerligt vill bojkotta produkten (se det här och det här.)För att reducera min kognitiva dissonans har jag hittat på ett nytt begrepp: målgruppssabotage. Har lyckats etablera det med hyfsad framgång på jobbet. Målgruppssabotage är när man, inte helt olikt att bojkotta en produkt, förstör för ett företag genom att konsumera produkten. Detta är möjligt när företaget har utsett en målgrupp för sin produkt och man själv tillhör en repellerande grupp. Genom offentlig konsumtion förstör man då företagets marknadsstrategi.

Exempelvis: Zero är riktat mot grabbar som inte på något sätt vill framstå som tjejiga. Om jag då ser till konsekvent dricka Zero ute bland folk, och prata vitt och brett om att det är precis som light, fast godare,samtidigt som jag kastar lite med håret och applicerat massor av rosa läppglans, borde jag då stöta bort den tilltänkta målgruppen. MOAHAHAHA.

Bäst att starta ett upprop för att få fler att delta i sabbotaget. Jag tror inte att impacten blir tillräckligt stor av en person. Anmäl ditt intresse här på bloggen!

En mycket ostadig torsdag/fredag

2007-05-25T16:14:00.000+02:00

Gårdagskvällen blev som förväntat, fast i kvadrat. Efter två kanonstarka blåbärsmartinis på Media Management-festen (som var grymt trevlig, även fast jag bara kunde stanna en timme) blev det lyxmiddag och vin på balkongen hemma hos min kollega Anna, vilket följdes av B-reel/Spader Knekt-festen på Ljunggrens vilket följdes av Riche vilket följdes av totalt obehövliga tequilashots på Berns källare.

På Berns hamnade jag i ett mycket trevligt och (just i det läget, klockan 02.30 och med 8,5 timmars festande i bagaget) djuplodande samtal med Berghsstjärnan Johan Naeslund. (läs en hyllningsartikel i Resumé här.)Vi ältade reklam och medier och bloggar och dinosauriefrustration i en evighet. Jag tror rentav att lite stjärnglans fastnade på mig. Hur som helst en mycket begåvad människa som verkar vara en dröm för planners att jobba med. Sånt är trevligt att runda av en utekväll med.

Eftersom det var ljust ute när jag gick hem har den här dagen varit lite ostrukturerad. Några särskilt givande tankar om kommunikation kan jag därför inte komma med innan helgen. Förutom att alla som tycker att det är ytligt att springa på branschfester inte har fattat galoppen.

Nu ska jag på punk-afterwork med up-and-coming-bandet Gul Snö. Sen blir det familjemiddag med lillebror som äntligen är hemma från sin extremt långa resa. Och sen tråkigt, tråkigt plugg. Ha en skön helg allihop!

Tråkig skola och bra reklam

2007-05-24T09:57:00.000+02:00

Jag hade helt glömt bort hur det är att tentaplugga. Uppdatering: Det är trååååkigt, ensamt och inte särskilt givande. Skrev precis engelskatenta i morse, så nu är det bara den trevliga kursen "aktiebolagets organisation och ledning" kvar. Gäsp.

På senaste tiden har jag sett två olika reklamenheter som jag verkligen gillar. Den ena har Åkestam.Holst gjort för tampongen Ellen. Fina och smarta, tycker jag. Den annonsen jag såg finns inte med på hemsidan. Den satt på skåpdörren på gymmet, och det stod helt enkelt "Glöm inte att låsa skåpdörren" med payoffen "Ellen. Den dubbelt så dyra tampongen". Jag är galet mottaglig för reklam just på gymmet. Jag tror att det beror på att man just då känner sig som mest missnöjd med sig själv, men samtidigt som att man aktivt försöker göra något åt sina skavanker. Då funkar den här typen av info-reklam jättebra.

Min andra favvo just nu är Liberos Spring Collection. Filmen (lång version finns som flik på hemsidan) är så söt att man dör och hemsidan är som vanligt perfa. F&B är så duktiga på att jobba med kommunikativa produkter. Och bebisar är alltid söta. Lite som kattmat, man kan liksom inte misslyckas om man inte lägger in en sån där smetig voiceover och en inzommad kvinnohand med obehagligt långa naglar.

Ikväll är det återfest för den utomordentliga kursen Media Management som från och med i höst blir ett major på Handels. Ser fram emot mat, sprit och trevlig umgänge. Flykten från tentatristessen är aldrig långt borta.

30 miljarder i sjön!

2007-05-22T10:23:00.000+02:00

skriker en stor svart rubrik på framsidan av SvD Näringsliv idag. De 30 miljarderna är hälften av de 60 miljarder som svenska företag investerar i medieutrymme för reklam, enligt IRM. I morgonnyheterna på ettan och i Veckans Affärer för ett par veckor sedan sägs siffran motsvara det som svenska företag lägger på reklamproduktion och media. Eller bara reklam. Nåja, mycket pengar är det i alla fall.

Anledningen till att dessa 30 miljarder har blivit blöta är att hälften av försäljningscheferna på vissa börsnoterade bolag (urval och respons rate anges inte, fy fy) inte anser att marknadsföring ger effekt på försäljningen.

Nu tänker jag så mycket, att jag måste dela upp mitt resonemang i två delar. Vi börjar med det mättekniska och journalistiska.

För det första: Marknadsföring är varken mediautrymme eller reklam. Det bör såväl en försäljningschef som en ekonomijournalist veta. Kotlers 4P (som visst har blivit fem sen jag började plugga) har funnits sen 1970-talet, och ingår i varje ekonomprograms grundutbildning. Product, place, price, promotion. Och så people, då, det senaste. Någon lade visst til distribution. Men hur som helst, reklam är bara en del av marknadsföringen, och köpt mediautrymme är bara en del av reklamen.

För det andra: Frågan som det hela baseras på är konstig. I SvD är rubriken Ger reklamen utdelning? Men frågan lyder "I vilken utsträckning anser du att er marknadsföring leder till ökad försäljning?" och har svarsalternativen "Leder i stor utsträckning till ökad försäljning", "Leder i liten utsträckning till ökad försälning" och "Varken eller". På den frågan svarar 55% av försäljningscheferna på de stora företagen "Leder i stor utsträckning till ökad försäljning". Så slutsatsen i rubriken är ju fel baserat på detta. Jag fattar inte varför undersökningsföretag envisas med att använda nominalskalor, och dessutom med icke-exkluderande och uttömmande svarsalternativ. Hur svårt kan det vara? Varenda uppsatsskrivande student klarar ju av det.

Slutsatsen måste tyvärr bli att undersökningen inte alls styrker det artikeln säger. Men om vi nu säger att den gjorde det, är det fortfarande konstigt att dra såna växlar på vad försäljningscheferna säger. Borde det inte åtmindstone vara VDn, som i alla fall på papperet ska ha överblick över företaget, som uttalar sig om den här typen av effekter?

Sen är det ju helt hjärndött att dela upp marknadsföring och försäljning i två avdelningar, precis som ett antal kloka personer i artikeln påpekar. Det är ju exakt samma sak. Och att så många stora företag inte fattar det är dumt. För som jag har läst mig till inför min kommande tenta så är aktiebolagets mål alltid att generera vinst till aktieägarna. Och det blir jäkligt svårt om man inte säljer något.

Den som söker skall finna (steg 1)

2007-05-21T17:37:00.000+02:00

Det här är H&M-låten jag snackade om!

Verkar uppenbarligen ha varit med i House också. Fast det gör mig inte mycket klokare, för det verkar råda total förvirring kring om Nathan Larson har gjort den här låten eller versionen med stråkar som var med i höstkollektionens film Modern Classics. Måste leta vidare. Det här börjar bli en besatthet. Måste...hitta...låten. Tentaplugg, va, va?

Makromålkedjan

2007-05-21T09:30:00.000+02:00

När man gör reklam är det många mål och viljor som måste vägas in. Naturligtvis sätter man som byrå alltid kunden och dennes mål i första hand (eller försöker åtminstone): Det är sälj som räknas, kreativ reklam är mer effektiv, avkastning på investerat kapital etc. etc.

Sen måste man ju tänka på byrån också. Förutom att kunden ska bli nöjd (=behålla uppdraget=överlevnad/fredagsöl/Cannespass)vill man själv vara nöjd med det man presterar. Lite priser är inte fel. Lite komplimanger från konkurrenterna. Kanske en Månadens Film.

Som medlem i arbetsgruppen har man dessutom sin egen agenda, internt och externt(jo, kom igen, det är bara mänskligt)på sin väg mot ära och berömmelse. Vilket gör att man exempelvis blir sur om ens enormt bra idé blir nedröstad innan den ens har blivit skissad. Och sådär.

Typ så brukar resonemanget gå, på möten, i böcker, i tidningar och i artikelkommentarer. Så om allt det här lyckas klaffa så är man hemma, eller? Som planner (för nu kan jag faktiskt kalla mig det, mina visitkort är på väg från tryckeriet) måste man ju säga stopp och belägg, ni har ju inte tänkt på konsumenten. Och om inte han/hon gillar det/går på det kommer inte det första målet ovan att någonsin uppfyllas. Och det är ju sant. Men när jag åkte tunnelbana igår kom jag att tänka på ett annat mål som finns med i bilden.

Att prata om samhället blir lätt lite luddigt. Men det är det jag tänker på. När man jobbar med reklam har man inte bara ett ansvar för sig själv, sin kund och kundens målgrupp, man har ett ansvar för alla andra som exponeras för det man producerar. I vissa medier (TV, radio, tidningar, vissa hemsidor) kan man resonera att ansvaret är begränsat, eftersom man faktiskt betalar för det folk vill konsumera (och folk därmed betalar ett lägre pris). Men när vi exempelvis talar stortavlor, DR eller gerilla finns det ingen bäring för det. Där får man ingenting för att exponeras för reklamen, utom just reklam. Och då blir,tycker jag, ansvaret hos annonsören desto större.

Jag kanske är nygammalt konservativ, men jag tror stenhårt på att med makt måste det komma ansvar. Som annonsör har man makt över stadsbilden och folks brevlådor. Och då har man en skyldighet att producera reklam som folk vill se, inte bara reklam som säljer ens egen produkt. Det är ofta samma sak, men inte alltid. Ibland hör jag människor i min närhet försvara skräpreklam för(nästan valfritt FMCG-märke sätts in här) med att den är effektiv. Den säljer produkten, och det är det enda reklambyrån ska bry sig om.

Jag kunde inte hålla med mindre. Vore det inte intressant om 100-wattaren nästa år kunde väga in en till aspekt i bedömningen: hur effektiv reklamen har varit för att göra samhället lite vackrare/bättre/smartare. Svårt att bedöma, såklart. Men visst är det en trevlig tanke?

Dansa i neon

2007-05-21T09:15:00.000+02:00

Om någon just nu håller på och marknadsför neonfärger mot 23-åriga snart nyutexade planners så har den personen (American Apparel? H&M? Panduro? Lena PH?)lyckats alldeles utmärkt med sitt jobb. Vart jag än tittar är allt som man kan ha på kroppen neongult/grönt/blått/rosa. Och jag måste ha det. Konstig känsla när det liksom suger i magen för att man har ett så stort behov av plastarmaband för 19:90. Mycket konstig. Kan någon förklara det för mig?

ps. En av orsakerna till min neonmani, tidningen Modette, går från klarhet till klarhet. Nya numret är till och med snäppet vassare än det första. Webben är så tät att man blir lite snurrig i huvudet. Jag är inget fan av modeblogger, men om man är det måste modette.se vara paradiset. Kul!

Musikalisk helghälsning

2007-05-18T12:31:00.000+02:00

Det är fantastiskt mycket bra musik i reklam just nu. För rätt många år sedan gjordes det en samlingsskiva med musik från svensk reklam, men jag tycker att det är hög tid för en ny. Och eftersom jag inte köper CD-skivor (de senaste jag köpte var låsta för att spelas på datorn, och då kan man ju inte lägga in dem på iPoden som är det enda jag lyssnar på. Så skivorna ligger fortfarande ospelade hemma. Jag blev fly förbannad) så får jag iställer konstruera en spellista till helgen med bara en massa bra reklamlåtar.

Problemet är bara att lokalisera just den versionen som är med i reklamen. Ägnade halva kvällen igår åt att försöka hitta den version av Just can't get enough som var med i H&Ms sommarkampanj förra året. Hittade inget utom andra bloggare som undrade vad den hette. Så nu undrar jag också. Någon som vet?

Andra givna låtar är Le plus beau du quartier med Carla Bruni (H&Ms julfilm), Oh Lauras Release me, gamla IKEA-klassikern How do you afford your rock'n'roll lifestyle och Plan8 I'm a fool without you (Mio).

En lite halvdan sida för mer inspiration finns här. Någon som har fler förslag?

Ikväll är det åter dags för Marknadsakademiens partaj, där man får frottera sig med oförstörda studenter. Ska bli kul. Det här kommer vi garanterat att lyssna på på förfesten:

Trevlig helg!

Mitt senaste manifest: Ner med budskapen!

2007-05-18T12:10:00.000+02:00

Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag kommit in i period när jag starkt ifrågasätter att reklam ska innehålla budskap. Anledningen är ganska enkel: Reklam handlar om att få folk att lyssna. Och ingen lyssnar på en person (eller ett varumärke) man inte tycker om.

Jag har läst oändligt många böcker och hört minst lika många föreläsningar där smarthjärnor ältar samma sak: Man väljer sina varumärken som man väljer sina vänner. Det är ett emotionellt och instinktivt beslut. Det kan nog de flesta marknadsförare hålla med om.

Men då återstår frågan: Hur väljer man då sina vänner? Det är antagligen inte efter vilket budkap de för fram. Jag kan fundera igenom mina relationer med alla olika människor jag gillar, utan att hitta ett enda framfört budskap. Mina vänner går inte runt och skriker om hur bra de är. De försöker inte manövrera ut mina andra vänner genom att hålla på och jämföra sig med dem. De är inte perfekta, för såna människor tröttnar man ganska snabbt på. Visst ringer man varandra när man har något att säga, men det är inte det ett samtal cirkulerar runt. Det är alla hälsningar och födelsedagsgratulationer och småsnack som håller ihop vänskapen.

Om man tror att reklam funkar likadant, blir det lite konstigt att fokusera på ett budskap. Snarare tror jag att man ska se kommunikationen som en inbjudan, ungefär som man gör med sina vänner. Man kan bjuda in till filmkväll, fika, spritfest eller bröllop, beroende på hur man vill umgås just den där gången. Oftast ställer man sig inte heller med en stor megafon på Stureplan och skriker ut sin inbjudan lite planlöst och hoppas att någon ska komma. Man tänker ut vem man vill träffa, när det skulle passa bäst, hur man lättast får tag på den personen, och sen utformar man sin ibjudan(inbjudningskort/telefonsamtal/mail) så att man tror att det är störst sannolikhet att den inbjudna ska vilja komma.

Jag tror att ett sånt här synsätt skulle göra det lättare att träffa rätt med sin reklam. Bra reklam funkar redan så här, så i vissa fall skulle det inte bli någon skillnad. Men mycket reklam har ändå mer karaktären av torgmöte än kafferep. Så mitt förslag är att man tar sin briefmall och byter ut "Vad är reklamens budskap?" till "Vad ska vi bjuda in till?" och testar vad som händer. För allvarligt talat känns "budskap" betydligt mer politiskt parti än bästa kompis. Och inte så många gillar politiker mer än sina närmsta vänner.

Det är över nu!

2007-05-17T15:18:00.000+02:00

Igår lämnade vi äntligen in uppsatsen. Det var otroligt obehagligt att trycka på "submit"-knappen och veta att alla chanser till att ändra är borta. Titeln blev till slut "Att ragga på de svårflörtade" och hittades på ca två minuter innan inlämning efter att flera av Sveriges mest begåvade copwriters hade gått bet på uppgiften att hitta på något klatshigt. Nåväl, det duger.

Nu ska det bli vansinnigt skönt att ta långhelg och återgå till normal hjärnfunktion. Inser att det var LÄNGE sen jag skrev ett reklamrelaterat inlägg. Så fort jag hinner/orkar ska skriva ett inlägg om varför ordet budskap borde strykas ur alla kreativa briefer. Tills dess får ni hålla tillgodo med en skön filmsnutt. Det här är väldigt likt min upplevelse av Lund under Valborgshelgen...

Betraktelse över de fem senaste åren i mitt liv

2007-05-15T19:51:00.000+02:00

Ännu en dag med hål i huvudet och damm i ögonen framför datorn. Hur är det möjligt att fast man är jättenoga hela tiden när man skriver så är det alltid minst fem referenser som inte har någon kompis i källförteckningen? Och hur dum är man om man döper fyra rubriker i rad till 2.2.1? Det här är den garanterat tristaste delen av uppsatsskrivandet. Tänk på det, alla som inte har kommit dit än. Minst tre dagar av tråkighet behövs innan man är klar med alla detaljer. Fy.

Nu har jag två veckor och tre dagar kvar tills Handels är över, och jag kan inte låta bli att fundera lite nostalgiskt över de fem åren som har gått sen jag öppnade den där dårtunga porten första gången. Jag var 18 år och klädd i Supergaskor och så hade jag en jättekonstig rosa plastblomma i håret (det var faktiskt inne just då!). Konjunturen var i botten, det fanns absolut inga jobb för ekonomer och jag visste inte ens att man kunde plugga marknadsföring på Handels.

Mycket har uppenbarligen hänt sedan dess. Jag har blivit en sån där gammal och trist fyra som går runt som ett spöke i korridorerna. I huvudet har jag satt ihop en liten lista. Man vet att man snart är klar på Handels när...

1. Man inte vet vem som är Kårordförande, eller när valet av denne hölls, eller varför man tyckte att det var så viktigt för några år sedan.

2. Man däremot äntligen fattar vad A-sektionen, I-sektionen och CCM är för något, och var det ligger. Och plötsligt känner att man har mer gemensamt med dem som sitter där, än med dem som hänger på innergården.

3. Man på allvar glömmer tentor. Taktikpluggandet har tagit sådana enorma proportioner att man nu är nere på fyra dagars plugg för en enkel fempoängskurs. Alltså glömmer man tentan tills det är tre dagar kvar.

4. Man måste stå i kö för att få biljetter till sommarfesten, eftersom alla man känner som var med i PU och fixade sånt förr nu har randig skjorta, nylonstrumpor och jobbar på BCG.

5. Man undrar varför vad som ser ut som en massa gymnasiekids står och hänger på trappan. Och inser att människorna är två år äldre än vad man själv var när man började.

Från fritänkare till korrläsare

2007-05-14T17:35:00.000+02:00

En hel dag med korrekturläsning gör under för ögon och hjärna. Till slut är man inkapabel att läsa hela meningar, utan ser bara bokstäver, punkter och komman. Mycket intressant fenomen.

Emma och jag har nu inte mer än tre dagar kvar tills vår uppsats ska in. Det känns nästan lite obehagligt lungt. Typ som att vi har missat någon jättestor grej som kommer att ge oppenenterna huggtänder under framläggningen. Vi får se hur det går.

Det enda problemet just nu är att uppsatsen fortfarande saknar titel. Underrubriken ska vara: Om värdet av kampanjsajter för besökare och annonsörer, men huvudtitel har vi alltså inte än. Förslag på något lagom snitsigt emottages tacksamt.

Nu ska jag avrunda denna gråmulna måndag med att storhandla och eventuellt gå en kvällspromenad för att slippa tänka på referenser och rubrikhierakier i någon timme. Om 17 dagar tar jag examen.

Schlageryra

2007-05-13T12:26:00.000+02:00

Igår titta jag som sig bör på Eurovision Song Contest. Det är samma sak varenda år. Jag tror att det ska bli jättekul. Sen ligger jag och vrider mig av pinsamhet i soffan (oftast åt programledarna och de underliga mellanfilmerna) ända tills jag somnar lagom till omröstningen. Men innan jag föll i schlagerkoma hann jag notera några tendenser i årets festivalupplaga, som kanske kan förklara the Arks motgångar.

1. Scenografin var påkostad, färgglad och fick i alla fall mig att vilja ha blinkande neonfärger på väggen hemma. The Ark körde svartvitt op-mönster, som fick Ola Salo att se obehagligt blek ut.

2. Påklätt var dresscoden. Av 24 nummer var det bara tre (tror jag) där folk körde halvnaket/urringat. The Ark var ett av dessa tre. Kan ha varit ett misstag.

3. Språkförvirring. Det verkar vara helt rätt att sjunga på massor av olika språk. The Ark höll sig till ett, vilket kanske blev för enkelt i årets festivalupplaga.

Men rent musikmässigt tyckte i alla fall jag att the Ark var bäst, tills jag fick höra Frankrikes bidrag. Den låten är ju helt sjukt bra! Jag såg videon på MTV i Rio, och undrade hela tiden vad det var för något. Och nu fick jag svaret. Helt obegripligt att tidningarna schlagerbedömare (och Europas folk) kunde såga denna pärla. Nåja. Jag har gått med i Fatals Picards fanclub på Facebook och har nu alla deras skivor i iPoden. Titta på den här videon och försök att inte gilla det!

Lite torsdagsblandning

2007-05-10T16:00:00.000+02:00

Second Life har problem med pedofiler. Det här var kanske bland det värsta jag har hört. Men egentligen inte så konstigt; ska det vara som den riktiga världen blir det knappast rosenrött. Intessant att reflektera över vad det får för konsekvenser för de varumärken som har etablerat sig i SL. Laglig gruppvåldtäkt bakom Svenska Ambassaden, någon?

ERK får in allt färre anmälningar. ERK tror att reklamen har blivit mindre sexistisk, med Gudryn Schyman tror att folk har gett upp och slutat anmäla. Vad tror reklamskaparna, månntro?

I SvD kan man läsa om mina MCXL-vänner Martin och Axels uppsats. De sticker kort och gott hål på myten om att PR är värt nio gånger mer än reklam. För det är helt enkelt inte sant. Intressant läsning. Uppsatsen kan laddas ner här. (sök på "äpplen och päron")

Till sist: Nisse, Catharina och Robin, kolla här!(andra inlägget). Det var ju det vi sa att de skulle göra! Först Läkerollyx, nu PUB-gerilla, vi borde ha tagit betalt per timme.

Nu MÅSTE jag fortsätta skriva uppsats.

Släpp reklamarna loss, det är vår!

2007-05-08T18:35:00.000+02:00

Otroligt mycket bra, ny reklam den här veckan. Vårkänslorna bara spritter i kroppen! Mina vänner borta på Åkestam.Holst har en hel radda nya jobb att spana in här. Beckers piggar upp i tunnelbanan, men jag gillar Öhrlingsannonserna mest.

Sen är jag förtjust i Apotekets nya film för solskydd (dessvärre hittar jag den inte nu ) Man kan också leka på kampanjsajten solstrategi. Coops ekorapp är vansinnigt snygg. Glocalnets dansande elaking får mig att skratta varje gång, även fast jag inte tycker att jag borde. Precis som SAABs Release me (alltså den låten. Ni vet vad jag menar.) framkallar rysningar fast jag egentligen inte gillar den typen av storslagna filmer. Och ni har väl inte missat Oddsets Hockeyklubban?(De flesta filmerna hittar ni här)

Fasen, nu måste jag sätta på TV:n och se om det kommer någon mer bra reklam. Bra jobbat, alla duktiga människor!

Kolla! En konsumentinsikt!

2007-05-07T17:25:00.000+02:00

Nu ska jag använda mig av en forskningsmetod jag nyligen har lärt mig: introspektion. Det innebär att man drar slutsatser från något man själv har upplevt. Idag upplevde jag nämligen att bli street-castad (eller snarare gym-castad).

Man skulle kunna tänka sig att en person som är på väg in på ett gym med en träningsväska i handen skulle bli glad över att bli tillfrågad om att ta provbilder för att göra reklam för ett sportklädesmärke. Allt pekar ju liksom på det: platsen, attributen och sysselsättningen talar för att det här är en person som gärna vill bli uppfattad som sportig.

Men, så kommer det oundvikliga men:et. Tyvärr är inte alla (i alla fall inte jag) så rationella. Eftersom jag lider av ja-mani och inte kan säga nej till saker, lät jag den trevliga tjejen ta lite bilder, lämnade mina mått och stampade fräsande mot omklädningsrummet. Vilket kopiöst misslyckande! Här går jag omkring klädd i gamla Converse, halvtrasiga svarta jeans, stort svart jacka och ännu större svarta solbrillor. Och blir ändå sedd som en sportig typ som skulle passa i någon jäkla reklamkatalog! Herrejesus!

Hela mitt vuxna liv har jag stävat efter att se lite mindre minimjölk ut. Jag har klippt håret kort. Jag har lärt mig att dricka starköl på krogen och använder rött läppstift och har exakt noll pastellfrägade plagg i garderoben. Men inte blir det rock'n'roll för det. Allt faller pladask när man är född med till att vara en 180 centimeterns svenska flika med fluffigt hår, runda blåa ögon och förargliga fräknar så fort solen tittar fram. Jag är dömd till ett liv med Lacoste, långpromenad och labrador snarare än skinnjacka, Jack Daniels och smashade hotellrum.

Nu undrar ju vän av ordning varför jag då inte bara slutar gå till gymmet och sätter mig på Riche och snabbinhalerar ett paket röda Marlboro istället. Men nu är det ju så att jag så gärna vill vara vältränad och fräsch. Lite beachvolley, sådär. Sug på den ni, beteendevetare.

Världens bästa nummer 4

2007-05-06T16:08:00.000+02:00

Världens bästa smågodis är helt klart Djungelvrål. Det är det ett av små godis som är tillräckligt små för att tugga snyggt, samtidigt som det smakar gott och räcker länge. Litet minus till att saltet dränker allt annat man har i påsen, men det är det värt.

R.I.P Lindas blogg

2007-05-06T15:56:00.000+02:00

Så var det dags. Linda Skugge slutar blogga. Jag tycker att det är så förbaskat sorgligt. Inte för att jag inte förstår henne. Jag har en blogg med några hundra läsare och 99% snälla och/eller befogade kommentarer. Men när den där sista procenten slår till, är det precis som en smocka i verkligheten. Om inte lite värre, för mot anonyma webbspöken kan man inte försvara sig. Hjärnan börjar snurra blixtsnabbt: Vem kan det vara? Är det någon jag känner? Någon jag har träffat? Och varför är de uppenbarligen ute efter att såra så mycket de kan, i skyddet av prefixet "anonymous"?

Men hur som helst, för Linda Skugge är det garanterat sjuhundra resor värre. Jag har alltid gillat henne. Inte för att jag alltid håller med henne, utan för att hon är tuff. Hon vågar vara störig och själmotsägande och så icke-pk att det svindlar. Men även fast hon säkert är tuffare än de flesta andra journalister tillsammans, tar det ju stopp någonstans.

Därför skulle jag vilja att alla passar på att genomföra lite självrannsakan nu när Linda lägger ner. Vad får man ut av att anonymt kicka på någon annan på nätet? Är det värt den ledsenhet det orsakar? Och är det värt att bloggen man älskar att hata försvinner?

Och så tänker jag lite oroligt: Vart ska de ta vägen nu, alla Lindas plågoandar?

DN icke-debatt

2007-05-06T15:43:00.000+02:00

Enligt rykten (är själv ute på landet och har inte kunnat spana in tidningen idag) har nu slutligen det vinnande bidraget i 48 timmar publicerats. Tja, bättre sent än aldrig, kan man ju säga, även om annonsen nu tydligen är helt rumphuggen. Man kan också tycka att man förstår att DN tvekade inför publiceringen av den kontroversiella annonsen. De är ju trots allt Sveriges största dagstidning. Eller så kan man, just därför, blir väldigt oroad.

Jag hade faktiskt inte tänkt så mycket på den här aspekten av saken förrän det dök upp vid en diskussion under en familjemiddag häromdagen. DN är, och vill vara, ett av Sveriges främsta granskande massmedium. Man vill vara en plats för debatt och skärskådning. Exakt hur bra rimmar det med att man inte vågar publicera en annons för att den kan verka stötande? Inte alls, tycker jag. DN borde, om de levde som de lär, publicera annonsen rakt upp och ner, och sedan utnyttja tillfället för att driva en debatt (om den skulle uppstå) kring dataspelande, alkoholmissbruk, reklamretorik eller vad tusan som helst. Men att tysta ner debatten innan den ens har börjat är fel. Jag hoppas att DN inför nästa års 48 timmar (eller helst ännu tidigare) tar sitt förnuft till fånga och inser att om man vill debattera, måste man sticka ut hakan. Att bara slå andra på käften är fegt.

4 nights in Rio

2007-05-03T17:45:00.000+02:00

Nyss hemkommen från Brasilien är jag fortfarande lite jetlaggad och vimsig, men här kommer en snabb rapport:

Rio var en otroligt häftig stad. Rätt ful och smaklös och inte särskilt trevlig, men som sagt, häftig. Vi gjorde allt man ska göra (Jesusstatyn, Sockertoppen, Havaianasshopping osv.) och en del man kanske inte ska göra (som att dricka 20 caiphirinas om dagen, få innehållet i sin resväska stulet och bada i tokhöga vågor klockan halv sex på morgonen efter en lång och avancerad festkväll). Hur som helst var det fantastiskt roligt, och med ett antal minnen som kommer att vara åtmindstone fram till nästa caiphirina-orgie.

Och för att rättfärdiga mitt bortavarande passade jag naturligtvis på att analysera lite brasilianska trender. Här är ett axplock:

- Miljömedvetenhet. Miljöpartiet liknar kolkraftsförespåkare om man ställer dem bredvid Rios stadsförvalting. Här snackar vi sopsortering vid alla offentliga papperskorgar, hotellrum där handdukar bara tvättas på beställning och små lappar på toaletterna med påminnelsen "två pappershanddukar räcker!". Smart och långsiktigt.

- Rökfritt. Till min (fördomsfulla) förvåning var det rökfritt på de flesta lokaler, restauranger och klubbar vi besökte. Såg överhuvudtaget få människor röka. Men...

- Alkohol har man uppenbarligen inga problem med. Caiphirinas dricks överallt och hela tiden, som om det vore vatten. Vilket det absolut inte är. Vår galna guide HP började vifta hysteriskt med armarna när vi beställde in runda två, så rädd var han att vi inte skulle klara det. Men det gjorde vi såklart, eftersom, som Peter uttryckte det, "we are the Vikings".

- Kläder. Är inte populärt i Rio. De har helt enkelt skippat den grejen. Folk drar runt i badkläder jämt, eventuellt med något (spräckligt) linne och ett par (leopardmönstrade) shorts. Och alla har flip-flops hela tiden. Gäller såväl killar som tjejer. H&M göres sig således inte besvär.

The girl to Ipanema

2007-04-25T18:06:00.000+02:00

Nu är det dags för mig att packa flip-flops, bikini och guldiga skor. Imorgon vid den här tiden sitter jag nämligen på ett plan på väg till hit.

Så nu blir det ingen blogg på en vecka, men håll ut! På torsdag är jag tillbaka, förhoppningsvis fylld med inspiration och tankar om Sydamerikansk reklam. Och alla som ska på APG-föreläsningen ikväll, ta vassa anteckningar! Jag är hos er i tanken.

Ha en kanontrevlig Valborg allihop!

Gerillaobservation

2007-04-25T18:01:00.000+02:00

Stötte för en gångs skull på en gerillakampanj live idag: Willys låga priser (läs mer här.)Kampanjhundarna satt på en uteservering på Norrmalmstorg. Dessvärre såg såg de höga priserna väldigt trötta ut, och hade lagt sig ner för ett tupplur. Så Willys pris var i alla fall just då högst. Så kan det gå. Söta var de i alla fall.

Brandz

2007-04-24T09:21:00.000+02:00

Nu har Financial Times släppt sin andra årliga Brandz-lista över världens 100 mest värdefulla varumärken. Lite mer analys kan man få här. Inga övverraskningar, men det vore å andra sidan konstigt, men tanke på att varumärken blir starka om de är kända, så att säga. Google toppar och H&M och IKEA är de svenska företag som tar sig in på listan.

Men det finns åtmindstone en anledning att ta en ordentlig titt på listan. Gå igenom topp 20. Hur många nischvarumärken ser du? Jag räknar till tre (BMW nr 14, Apple nr 16 och Louis Vuitton nr 20). På topp tio finns inte ett enda. Toppen domineras av breda, ospecifierade och ofta ganska ocharmiga varumärken (Google undantaget, som i alla fall jag tycker är mycket charmiga. Dock ända breda). Slutsatsen av detta tycker jag är saliens. Vägen till framgång går inte via varumärkesgemenskap och tokpositionering. Den går via att passa så många som möjligt så ofta som möjligt, och expandera, expandera, expandera.

Sen skulle jag också gärna ta en djupdykning i mätningarna de har gjort. Men nu måste jag faktiskt skriva uppsats. Mindre än sex veckor till examen...

Världens bästa nummer 3

2007-04-24T09:09:00.000+02:00

Världens bästa krydda är pepparrot. Många kryddor (basilika, vitlök, svartpeppar, chili...) tycker jag är alldeles för mainstream. De passar till allt. Pepparroten väljer en helt annan typ av positionering: den funkar nästan aldrig. Men när den gör det blir det fantastiskt bra. Kul med en krydda som vågar sticka ut lite. Dessutom kommer den i snygg tub alternativt söt liten burk. Jag tycker att fler kryddor borde tänka design. Det är en del av helhetsupplevelsen.

Kanon och halvkalkon: 2xF&B

2007-04-23T12:47:00.000+02:00

Jag gillar verkligen Forsmans reklam för Stadium. Förra veckan fick den ett välförtjänt Guldägg, men jag tycker nästan att årets koncept är snäppet bättre. "Belöna dig själv med en löprunda ikväll" säger copyn, som verkligen får mig att fundera på att göra det. Trots att jag hatar att springa. Det är reklam när den är som bäst tycker jag. När den inpirerar mig till att göra saker jag inte brukar orka. Eller får mig att ta ett hoppsasteg på Kungsgatan. Sen får eventuellt köp av löparskor komma på köpet.

Däremot är jag lite besviken på Vings nya grej Reseplaneraren. Kalkon är ett för hårt ord, men ändå. Jag tycker att tanken är perfekt: att kommunicera Vings breda utbud genom att använda en schysst kampanjsajt där man skriver in alla sina preferenser och får hjälp att välja. (Framför allt för mig som lider av både beslutsångest och dålig koll på charterbranchen). Så långt allt väl. Men den funkar ju inte! Hur jag än drar i reglagen får jag noll träffar. Utom en gång, när jag fick 83. Kanske är det jag som gör fel. Jag hoppas det.

Heja Emma!

2007-04-20T14:17:00.000+02:00

Emma har fått jobb på Procer & Gamble! Stort stort grattis. Nu börjar en ny era av skickliga reklamköpare.

Nollor

2007-04-20T13:51:00.000+02:00

Kampanjen jag älskar att hata, Coca Cola Zeros pågående, går från oklarhet till oklarhet. Förutom en helt vansinnig överspendering i TV (jag ser den hela tiden, och är inte i målgruppen och tittar rätt sällan på TV) så har nu den permanenta kampanjsajten dykt upp. Tjejen i BH är kvar, men är skuffas åt sidan av tre sköna australiensiska dudes som hänger i sin crib på Bondi Beach. Och kallar alla besökare för dude.

På sajten kan man få ta del av Coca-Colas nya filosofi. Why not a great life with zero downsides? Why not strip tease with zero tease? Why don't romantic movies give women realistic expectations? Och min personliga favorit: Why not sex with zero foreplay?

På företaget Coca-Colas hemsida kan man läsa att Zero är Coca-Colas nya dryck för MÄN. Tillåt mig ett elakt skratt. MOAHAHAHAHA!

Har de som gjort den här kommunikationen någonsin träffat sin målgrupp? Kan de i såna fall berätta för mig varifrån de har fått insikten om att män BARA tänker på sex och framförallt vill SKYLTA med det inför alla?

Nu har ju jag inte gjort någon djuplodande målgruppsundersökning, men jag har för mig att de flesta porrtidningar och liknande symboler för sexfixering brukar ligga gömda i någon garderob. Liksom såna där skumma affärer ligger i någon obskyr källare och porrfilm går mitt i natten på TV 1000. Men det kanske är helt fel. För egentligen vill normala män (observera MÄN, inte 14-åriga pojkar) skylta med sitt sexintresse. Och det har Coca-Cola upptäckt. Därför tänker de nu se till att man genom något så enkelt som att dricka en viss läsk kan outa sig som sexfixerad och kvinnofientlig. Äntligen.

Kampanjen hade kunnat funka om den hade gått väldigt smalt och riktat till en specifik målgrupp (Slitz- och Mooreläsare poppar upp spontant) och var okänd för de grupper (exepelvis halva världens befolkning) som den tar ställning emot. Då hade Zero kanske blivit en intern blinkning mellan folk i målgruppen. Men det passar inte Coca-Cola att vara smal. Och dessutom är hela grejen (om jag får vara lite emotionell) förbannat osmaklig.

Det här får bli sista inlägget om Zero. Det är för deppigt.

Uppsatsnoja 2.0

2007-04-20T13:37:00.000+02:00

Känner ett enormt behov av att ta en paus i mitt uppsatsskrivande och blogga lite. Att skriva uppsats är en mycket underlig form av arbete. Man kan sitta och jobba och jobba och jobba en hel förmiddag, för att producera tre rader text som man ändå inte är riktigt nöjd med. Lite som copywriting, egentligen. Skillnaden är att uppsatsen ska resultera i typ 60 sidor text.

Emma formulerade vårt arbete ganska bra igår: När det går bra så tänker man direkt att det är för enkelt. Och när det går dåligt är man säker på att man aldrig ska bli klar. Inte konstigt att termen uppsatsångest är så vedertagen i akademiska kretsar. Däremot är jag evigt tacksam till Jonas som har reducerat nämnda ångest avsevärt genom att rekommendera den utmärkta artikeln The Social Uses of Advertising av Ritson och Elliot. Helt plötsligt har vi om inte helt torrt på fötterna, så i alla fall bara lätt fuktade strumpor.

Förresten, vad har ni läsare för definitioner av brand equity? Och vad kommer de ifrån? Behöver lite inspiration.

Världens bästa nummer 2

2007-04-19T16:01:00.000+02:00

Världens bästa snacks är salta pinnar. För det första smakar de bra. De är även mindre fettiga än många andra snacks, rätt dekorativa (om man ställer dem i snygga glas) och går att äta snyggt när man är på fest.

Guldäggsveckan del 3: La grande soirée

2007-04-19T15:32:00.000+02:00

Igår fick jag besöka min första Guldäggsgala. Det var fantastiskt kul. Först och främst för att mina duktiga kollegor vann ett guld (för Södra Cell b-2-b), ett silver (för DN tidningsannonsering), fyra diplom och ett Kycklingstipendium (som gick till mäster-copyn David Orlic), vilket placerar oss på 5:e plats av alla. Men sen var det väldigt trevligt också.

Fick chansen att heja på mina gamla Å.H-kollegor, som trots tävlingsframgången mest verkade bittra över sin skamsna sorti ur fotbollstuneringen tidigare under dagen. Fast humöret verkade vända lagom till galan var slut och folk äntligen fick börja dricka. Dessutom fick jag ännu en gång se mina kollegor klä upp sig och släppa loss, och kunde glatt bekräfta att vi är Sveriges bäst klädda reklambyrå. (Nej, stoltheten vet inga gränser)

Jag lyckades nepotera mig till två biljetter till Forsmans efterfest också, som ägde rum på Solidaritet. DET var schysst. Det finns vissa kvällar när alla man träffar är glada, och man bara dansar och dansar och så plötsligt är klockan 4 och askungen borde ha åkt hem för länge sedan. Igår var en sån kväll. Så även fast min nattsömn blev tre korta timmar är jag på sanslöst bra humör idag.

När man läser tidningarna idag (och i och för sig de flesta dagar) kan man lätt tro att reklambranschen och alla däri är ett gäng deppläppar som inte fattar nya medier och sågar en hel gala för att tekniken strulade i tio minuter. Men igår blev det så tydligt varför jag har ett sånt fantastiskt jobb: Alla jag jobbar med älskar det de håller på med. Alla tycker att det är otroligt viktigt och fantastiskt kul. Och när folk tycker det, så är det lätt att jobba bra. Och festa bra. Säg hur många andra branscher som kan det.

Läs mer om Guldägget bland annat här, här, här, här,här och här.

Imorgon....

2007-04-17T21:01:00.000+02:00

... är det Guldäggsfest. Min första. Ska bli mycket kul. Och jättespännande. Jag har lite vinstkänning för kollegorna... Så från och med imorgon är jag väl officiellt invigd i branschen. Avrapportering följer.

Världens bästa nr 1

2007-04-17T20:53:00.000+02:00

Idag startar jag en ny kategori inlägg här på bloggen, som förhoppningsvis blir ett stående inslag. Eftersom det är bra att, om man jobbar med förtåelse för andra människor, hålla koll på sina egna preferenser, tankar och åsikter. Sen kan man dissikera varför man tycker som man tycker. Idén heter världens bästa och tanken är så här:

Jag skriver: Världens bästa XX är... och sen min egen åsikt med en kort motivering. Sen är det upp till alla att tänka för sig själva och/eller kommentera vad ni tycker. Förhoppningsvis blir det roligt.

Så idag då: Världens bästa kärlekslåt är It ain't me babe med Johnny Cash (eller Jaquin och Reese, om man är lite noveau i sitt Cash-gillande).

Den är brutalt ärlig och väldigt sann. Om alla människor sa så skulle man slippa massor av jobbiga break-ups och skiljsmässor och pajade förväntningar. Och dessutom är riktig kärlek att älska någon trots att personen inte är perfekt. Vilket ju ingen är. Så go, Johnny, go!

Guldäggsveckan del 2

2007-04-17T20:38:00.000+02:00

Här kommer en lite försenad rapport från ett Guldäggsseminarium i fredags. Jag har suttit och skrivit som en tok på uppsatsen hela dagen. Gick från desperat till lätt orolig nu vid nio, så man får väl kalla det ett gott dagsverke.

Seminariet hette i alla fall Brand Entertainment och hölls av bland andra Stina Honkamaa (Carat) och Matias Palm Jensen (Farfar). Flott värre, alltså. De pratade mycket intressant om det bästa jag vet: reklam som underhållning. Enligt samtliga talare är underhållande reklam, må det vara programming, viraler, kampanjsajter eller något annat the way to go. Och som ni vet håller jag med.

Bra nog lyckades de hålla sig undan från "TV-reklamen är död" och andra floskler, och konstatera att underhållande reklam är medieobundet. Och att underhållande inte är samma sak som tokroligt. Liksom Uppdrag Granskning eller Bibeln kan vara underhållande, kan allvarlig reklam vara det (se bara anorexi bulimi kontakten. 147 000 visningar på Youtube!!). Men för att kunna nå folk måste man göra det värt ansträngningen. Helt enkelt.

Sen sa Matias två jättebra grejer:

1. Utan reklam finns det ingen TV. Något som allt för ofta glöms bort i debatten, tycker jag. Om TV-reklamen dör, dör också TVn. Utom SVT då. TiVo är en självmordsbenägen uppfinning, eftersom den inte behövs om för många använder den.

2. Det är klart att man kan sälja annonser på en kampanjsajt. Jag vet. Men det känns skönt att någon annan är jag, Emma och koko-Dahlén tror på det.

Modette är schysst

2007-04-16T18:15:00.000+02:00

Ibland dyker en produkt upp som man läser om och så inser man att man är mitt i den tänkta målgruppen. Då måste i alla fall jag prova. Därför köpte jag häromdagen första numret av tidningen Modette, en "tydlig modetidning för tjejer mellan 18 och 29" (eller kring 25, det är lite förvirrat beroende på var man läser). Hur som helst är jag tjej mellan 18 och 29 och dessutom kring 25, så då borde den ju passa mig.

Och hör och häpna (för trots den djupa målgruppsanalysen var jag lite skeptisk): Den var grym! Modette handlar inte om trender utan om mode som hobby, läste jag i ledaren. Och faktiskt så gjorde den det. Där fanns massor av roliga artiklar och snapshots av galna fransyskor i guldkläder och konstiga glasögon. Mindre pretto än Bon, högre modegrad än Elle. Men framför allt med en väldigt skön energi. De som gör Modette tycker uppenbarligen inte att de är coola för att de sysslar med mode. Dessutom tycker jag att den var väldigt fint lay-outad.

Tidningen kompletteras intelligent nog med en sajt, modette.se. Där finns bloggar och bilder och annat som man vill läsa mer än en gång i månaden. Smart att lägga bloggarna på tidningssajten. Om inte Mohammed kan komma till berget, eller hur det var.

Nu väntar jag bara andäktigt på att de här smarta människorna ska dumpa det urtöntiga namnet Modette. Och sluta kalla sina läsare för Modetter. Sen är jag gem.

Nej, jag är inte så jävla full. Jag kommer från Stockholm.

2007-04-16T17:57:00.000+02:00

Puh. Håller som bäst på att hämta mig efter helgens festligheter i den södra delen av Sverige. Jag har alltid samma känsla när jag kommer tillbaka från Lund. Frågan som ringer i huvudet är: Hur orkar dom?

För jag kan faktiskt inte fatta hur man ens kan komma på tanken att svepa ett dricksglas med vodka klockan halv tolv på dagen när man kom hem från gårdagens fest vid femtiden. Eller hur det kan verka som en bra idé att gå på fest iklädd enbart kalsonger. Kanske är jag en smula tråkig.

Nåja, helgens intryck kan sammanfattas som följer:

1. Balen var trevlig. Det var pampigt med fanor och marchmusik och studentmössor och snapsvisor. Kan verkligen rekommenderas för den som fortfarande pluggar.

2. Killar passar i frack. Tjejer passar oftast inte i frackklänning. När den sjuttionde ceriserosa bakelsen till klänning passerade blev jag lite illamående. Och tiara är bara en bra idé om man är prinsessa på riktigt.

3. Det är mycket speciellt att äta Gorbypiroger och dricka Skånes ur plastglas till ljudet av ett afterski-band. Klockan tre på natten. Iförd långklännig och högklackat. Smått surrealistiskt, skulle man kunna säga.

4. Och det är ovant att bli väckt klockan elva nästa morgon efter liknande utsvävningar av ett det är förfest 50 centimeter från ens säng. Förfest som innefattar togaklädsel, Marlboro Light-rök och Boten Anna.

Men det jag inte kan sluta fundera på är vem det är som är normal. Har Stockholmare (även studenter) sådana coolhetskomplex att vi inte vågar släppa loss? Vill vi egentligen också stå på en stol insvepta i lakan och dansa till Roxettehits? Eller är det helt enkelt Lundastudenterna som har dödat sin sista omdömesgilla hjärncell i ännu en spritorgie? I don't know. I really don't. Men lika kul som det är att komma ner, lika skönt är det att sätta sig på tåget därifrån.

Om 46 dagar är jag inte student längre.

Funkar reklamhår på vårbalen?

2007-04-13T15:25:00.000+02:00

Jag tycker nog att det har blivit lite väl allvarligt här på bloggen på sistone. Men det är ju fredag och vår, så här kommer lite underhållning. Pjotro är en fantastisk man skapad av Farfar. Kanske bara jag som är sen, men han har sannerligen förgyllt min dag!

Imorgon ska jag göra min sista studentikosa sak när jag beger mig till Lund för att attendera Vårbalen på Malmö Nation. Festen pågår bara i ett dygn för mig, som är lite vek. Men jag har i alla fall packat väskan med balklänning, kuvertväska, Smirnoff Ice och huvudvärkstabletter för att ta mig an staden i söder. Bland frackar, spyor och skåningar vet man aldrig vad som kan hända. Avrapportering kommer på måndag, om jag har hämtat mig då.

Och igår kom jag att tänka på reklamhår igen. Jag har blivit så van vid att jobba nu att jag inte har tänkt på det på flera månader. Insåg att jag har gått runt med Handelshår (mellanblont, blankt, fluffigt) på byrån i evigheter. Helt otroligt att någon tar mig på allvar. I morse försökte jag fixa det med tupering, hårspray och en konstig uppsättning. Ser inte klokt ut. Någon som har några mer långvariga tips? Eller är reklamhår bara ett tecken på att man simmar för djupt i ankdammen?

(Om någon mot förmodan skulle vara obekant med begreppet reklamhår kan ni läsa mer om det här.)

Trevlig vårhelg på er!

Guldäggsveckan Del 1

2007-04-12T17:26:00.000+02:00

Som många säkert vet så håller årets version av Guldägget på i en hel vecka. Reklamförbundet och diverse sponsorer fixar föreläsningar på löpande band på biograf Rigoletto (schemat hittar du här.)Redan idag började jag således värma upp med att besöka föreläsningen Mind Control som hölls av Petter Lindholm på MTG Radio.

För det första måste jag bara säga att jag älskar väl förberedda föreläsare. En bra föreläsning kan bli som en opera, med talaren i perfekt samspel med publiken och powerpointen. Den innehåller vacker musik, intressanta bilder, något lärorikt och något underhållande... mmmm. Sån var den här föreläsningen.

När det gäller titeln blev jag lite besviken, för jag lärde mig inte kontrollera någons hjärna. Det blev också tydligt att anledningen till att Petter var så väl förberedd var att han hade hållt samma presentation för X antal mindre reklamkunniga marknadschefer, och då som salespitch. Så bitvis var det lite tradigt rent innehållsmässigt. Men så plöstligt, liksom i förbifarten, så sa han det här:

Eftersom människor ofta har mer ont om tid än om pengar, så borde vi kunna öka försäljningen mer genom att spara på tiden än på att sänka priset.

Wow. Jag, och många andra, har varit inne på tidsspåret tidigare, men jag har aldrig hört någon uttrycka det på det här sättet. Men det är ju fullkomligt självklart. Om försäljningen går trögt är det kanske inte alltid priset det är fel på. Det kan vara krånglet också. Krånglet att hitta, köpa, betala, leverera och placera grejerna.

Vore det inte kul om någon under nästa års bokrea istället för att sänka priset på böckerna gjorde det sjukt mycket snabbare att köpa dem? Typ internetköp med något smart betalningssystem och hemleverans inom en timme. Eller en butik som rear ut sommargrejerna genom att ha samma pris som tidigare men bussar till butiken, mycket rymligare mellan hyllorna och tokmycket personal som hjälper till och tar bort köerna.

Varför inte? Du är inte dum du, Petter.

Nu är de här!

2007-04-12T17:19:00.000+02:00

Årets kampanj för MCXL, riktad till Handelsstudenter som inte läser marknadsföring. Affischerna är signerade Åkestam.Holst. Visst är de kanon?

Jag gillar verkligen...

2007-04-12T17:07:00.000+02:00

... morgonfikorna med APG. Jag går alltid därifrån och känner mig lite smartare, lite kvickare och lite viktigare. När man sedan kliver ut på ett soligt Kungsgatan kan man inte få något annat än en bra dag. På senaste tiden har vi varit runt fem personer varje gång. Det är bra för att man hinner prata med alla, men det vore kul om vi blev fler. Så om någon som läser det här känner sig manad, boka genast in torsdag om två veckor kl. 8.30 för en dos inspiration.

Målgruppskaos

2007-04-11T13:31:00.000+02:00

På senaste tiden har jag kommit att tänka på målgrupper och målgruppsanalys. Inte helt sällan hör och läser man kommentarer i stil med "först när någon ur målgruppen uttalar sig kan vi veta om annonsen var bra" eller "juryn valde fel för de är inte i målgruppen".

All reklam syftar till att skapa någon form av beteende hos någon grupp av människor. Således är en kampanj lyckad om man får människor att göra det man vill att de ska göra. Men därifrån är steget konstigt till att bara målgruppen kan avgöra hur en annons ska utformas.

Ekonomi bygger på specialisering, eftersom alla inte kan göra allt. Vi har alltså vissa som tillverka cyklar, vissa som målar hus och vissa som gör reklam. Hela ekonomin bygger på att de som har dessa yrken har tillräckligt stor förståelse för sin marknad för att kunna erbjuda sina kunder en produkt eller tjänst som passar dem.

Sysslar man med reklam ingår det i jobbet att förstå och sätta sig in i hur individer i målgruppen tänker, känner och resonerar. Alltså bör en reklamare kunna uttala sig om vad som är bra för en viss målgrupp, även om de inte själva tillhör den. På samma sätt som alla som jobbar med blöjor inte är bebisar och alla som är läkare inte är kroniskt sjuka. Man kan lösa ett problem utan att själv vara drabbad av det, helt enkelt.

En annan nyans jag saknar i många målgruppsdikussioner är faktumer att gruppen är just en grupp. Den består av individer. En enskild person kan inte uttala sig för hela gruppen och det en majoritet av gruppen tycker behöver inte gälla för alla. Med tanke på att de flesta briefar jag har läst har en målgrupp i stil med "tjejer 20-35" eller "tonårsföräldrar" blir det rätt knöligt att dra slutsatser utifrån vad några få individer tycker. (Jonas har just skrivit kanonbra o detta på planning.se). Framför allt om man som specialist baserar sina åsikter om vad målgruppen tycker på fördomar.

Om jag säger så här: En tonårsförälder är en medelålders kvinna med rutig kjol och glasögon som jobbar i offentlig sektor. En tonårsförälder är också en frånskiljd 45-årig man som är VD på ett börsnoterat företag. Det är även en 33-årig Hells Angels-medlem som avtjänar ett livstidsstraff på Hall. Och en ironisk reklamare med svart polotröja och fyrkantiga glasögon. Men bara en av dem har som uppgift i livet att förstå hur man får de andra att panta mer burkar. Lyssna på henne.

Hus i helvete

2007-04-10T11:56:00.000+02:00

Utan att vara helt säker kan jag gissa att årets upplaga av 48 timmar har fått mer PR och upprörda känslor än någonsin tidigare. En notis på resume.se verkar ha fått alla helglediga kommentatorer att sätta påskäggen i halsen. "DN tvekar inför publicering av 48 h:s vinnarbidrag" skriver Resumé. "Hur kan ett bidrag som fullständigt sänker varumärket för alla inblandade bli en vinnare?" undrar den för tillfället sista av de 44 (!) kommentarerna.

Jag hoppas att styrelsen och vinnarna tänker på att all publicitet är bra publicitet, även om det måste vara tufft att utsättas för så många elaka påhopp av folk som inte ens törs skriva ut sina namn. För det roliga är att oavsett vad de anonyma åsiktsmskinerna skriver, så har annonsen lyckats med just det den var avsedd att göra: Skapa uppmärksamhet. Och hundra gånger hellre en annons som vissa inte gillar än en annons som ingen lägger märke till.

Att DN tvekar är störtlöjligt. När jag öppnade tidningen härmodagen möttes jag på sidan 3 av en asful utbudsannons för DELL. Den sabbar garanterat mer för DN som medium än vad vinnarbidraget skulle göra, genom att skapa billiga kontexteffekter.

Att inte våga ta risker är det farligaste man kan göra, brukar en av mina kollegor så stiligt uttrycka det. Att vinnarannonsen skulle förstöra varumärket är en väldigt märklig kommentar. Hur kan man förstöra ett okänt varumärke? De allra flesta varumärken dras med ett enda problem: ingen kommer att tänka på dem. Och ett stort antal experiment och studier visar att genom att göra något som får folk att reagera, även om det är negativt, så får man positiva varumärkeseffekter på sikt. Inte för att jag tror att det skulle vara fallet med den här annonsen. Men hur som.

Och slutligen skulle jag vilja kommentera kommentaren Namn 08:13. Han eller hon påpekar att det är en studenttävling, och att man inte alltid kan träffa rätt. Men där vill jag säga stopp. Jag hörde samma resonemang när Berghs-annonsen för Alla Hjärtans Dag blev anklagad för plagiat. Om man publicerar en annons offentligt så är det skit samma vem som står bakom den. Om skolor och studenter vill vara med "på riktigt" så får man vara så god och följa de regler som gäller där ute. Och i det ingår att bli hånad och sågad och hyllad (inte så ofta). Många av studenterna som deltog i 48 kommer inom några veckor att börja jobba på riktigt (inklusive undertecknad). Då går det inte att gömma sig bakom någon sorts "stackars student"-resonemang. Om man inte tror att man kan göra ett minst lika bra jobb som andra får man anstränga sig lite mer eller helt enkelt byta bransch.

Om jag låter onödigt arg är det bara förkylningen som talar. Nu måste jag gå och snyta mig. Igen.

Livet är underbart för somliga

2007-04-09T14:04:00.000+02:00

Jag är kvar i Åre men har åkt på en riktig dunderförkylning. Hur kul det är kan du se här. Dessutom måste jag skriva en övertygande rapport till min avancerade engelskkurs (som för övrigt är de segaste fem poängen jag någonsin har tagit) och börja på uppsatsen. Nu har solen precis tagit sig in på balkongen. Vindstilla. Blå himmel. Blä.

Fast ändå. Det kunde vara värre. Som att man hade tagit semester för att få åka upp till fjällen en vecka, och får tillbringa denna i snöstorm blandat med regn och blixthalka. Ungefär som mina föräldrar och alla andra som valde eller var tvungna att ta påsklov förra veckan. Mitt klagande ska omedelbart upphöra. Det är ju vår, ta mig tusan!

Påsklov

2007-04-04T22:10:00.000+02:00

Nu är det dags för mig att dra till fjälls igen. Fyra dagars total nerkoppling. Ska bli mycket skönt. Så nu vill jag bara önska er alla en riktigt glad påsk!

Jag skulle kunna tänka mig att du ska kunna läsa det här inlägget

2007-04-04T21:38:00.000+02:00

Undersökningar är som de är. Man gör så gott man kan, men det blir aldrig perfekt. Desto viktigare då att den som tolkar dem vet vad hon/han håller på med, och att man är så tydlig som möjligt med hur undersökningen har gått till.

Svenska folket vill se reklam i SVT trumpetar resume.se idag. Ingenting om vilka frågor man har ställt, eller hur man har ställt dem, eller till vem.

I papperstidningen är rubriken Reklam i SVT - ja tack! Och där får man faktiskt reda på lite mer. Till exempel hur frågorna är ställda. Och då ser man ganska snabbt att rubrikerna är, tja... helt fel. Svenska folket vill inte alls ha reklam i SVT. Lite under 10% tycker att SVT ska finansieras med reklam. På den ledande frågan "Tycker du att public service, det vill säga SVT och Sveriges Radio, ska överväga reklamfinansiering för att utöka sitt kvalitativa innehåll, eller ska man inte överväga reklamfinansiering?" svarar bortåt 60% NEJ.

Bara frågeformuleringen får det att vrida sig i magen på varje seriös undersökare. Rent språkligt så ska man ju svara JA om man tycker att de ska reklamfinansiera eller inte reklamfinansiera. Och längden på frågan är inte riktigt klok. Men ändå. Svaren tyder väl knappast på att folk vill ha reklam i SVT?

Rubrikerna stöder sig på att 65% har svarat JA på frågan "skulle du kunna tänka dig att Sveriges Television, i någon av kanalerna, ska kunna finanseriera sändningen av stora evenemang som OS, VM, Noblefesten, Melodifestivalen med mera med hjälp av reklam, eller skulle du inte kunna tänka dig det?". För frågans formulering, se ovan och kvadrera. Den är fullkomligt obegriplig. Skulle kunna tänka sig att XX ska kunna... det är väl ingen åsikt? Det är mer en utvärdering av läget. Och faktum är att de där stora evenemangen redan delvis reklamfinansieras (av sponsorer, men den gränsen används inte särsklit filitigt av lekmän, har jag märkt). Så då har 65% av svenska folket uppfattat läget korrekt. Eller nåt.

Det är synd att Resumé som en viktig röst för branschen inte kan hantera såna här undersökningar seriöst. Det skadar trovärdigheten och överskuggar alla de äkta goda nyheter som faktiskt finns. Skärpning!

Det Brittiska Imperiet Gör Det Igen!

2007-04-04T17:06:00.000+02:00

Såg på brandrepublic.com att Campaign har dragit igång en namninsamling i Storbrittanien. Målet är att få branschen att samla sig mot politikerna som slänger ut allt fler nya lagar för att begränsa reklamen. Läs deras upprop här.

Jag tycker att retoriken de använder är lite tveksam. Istället för att lyfta fram allt bra reklamen gör för samhället (finansierar massmedia, skapar tillväxt och jobbtillfällen, underlättar matchning på marknaden, ger folk underhållning osv.) verkar de mest vara sura och förorättade över tobaksreklamförbudet för flera år sedan. Men jag tycker verkligen att det är ett hedervärt initiativ. Reklamförbundet och Resumé kanske skulle låta sig inspireras?

Litet tillägg

2007-04-03T15:19:00.000+02:00

Tänkte bara förtydliga mitt förra inlägg lite: jag menar inte att reklamens egenvärde ska ersätta reklamens vanliga effekter (skapa attityd, bygga brand equity, informera, driva trafik osv.) utan att det är ett komplement. Om man kopplar bort varumärket blir det, som Peter påpekar, inte reklam utan vanlig underhållning. Men jag tycker att det är ett svårt gränsdragningsproblem. Roomservice tror jag de flesta ser som underhållning, om än sponsrad sådan. Filmerna i pausen är reklam. Men vad är en avancerad kampanjsajt med flera timmars filmmaterial och spelmöjligheter? Är det sponsrad underhållning eller underhållande reklam? Och spelar det någon roll? Och kanske viktigast av allt: Är vi på väg mot en tid där det inte går att ta betalt för underhållning alls, samtidigt som reklamen måste bli allt fyndigare, så att de två helt konvergerar?

Nu ska jag sätta mig med några artiklar Jonas tipsade om och bli lite smartare. Återkommer när jag har tänkt några varv till.

Mitt kanske längsta och krångligaste inlägg hittills

2007-04-02T20:13:00.000+02:00

Är fullmatat i hjärnan med uppsats, uppsats, uppsats. Paniken är borta och har ersatts av en vanlig, hederlig känsla av att vara oövervinnerlig. Nu kommer det, liksom. Det alla har väntat på. Mindre än två månader kvar till världpremiären.

Lite oroväckande kan det tyckas att uppsatsen handar allt mindre om kampanjsajter, och mer om udda sätt att se på reklam. Dagens favorittanke ska jag dela med mig med här och pröva lite. Obligatorisk kommentering om ni inte fattar eller inte håller med! Såhär tänker jag:

Traditionellt säger man ju att annonsören tjänar på reklamen eftersom det bygger brand equity, vilket i sin tur ökar försäljningen av produkten eller tjänsten företaget erbjuder. Konsumenten å sin sida värdesätter reklamen eftersom han/hon får information om intressanta erbjudanden och därmed kan tillfredsställa sina behov, må de vara praktiska, sociala eller självförverkligande. Om informationsvärdet är tillräckligt stort väljer konsumenten att ta del av reklamen och gör förhoppningsvis också som reklamen säger. Och värdet för annonsören realiseras därmed.

Så här är mycket reklam uppbyggd idag, och framför allt i nya medier. När man talar om mobil marknadsföring nämns exempelvis ofta just-in-time-erbjudanden från ställen man passerar som en möjlighet. Så var det i Internets barndom också, när mailbaserad sk. permission marketing (med mottagarens godkännande) ansågs vara framtiden. Samma sak för tidig TV-reklam.

Jag tror att det här synsättet på reklam är en tankevurpa. Människor väljer inte att ta del av reklam för att få information om erbjudanden. Om det är något de flesta idag har överskott av så är det just information. Vi behöver snarare hjälp att sålla. Således succé för Google och Youtube och modebloggar.

Men om människor inte tar del av reklamen för att få information, måste det vara något annat som driver dem. Det vanligaste (i alla fall i vår studie) är underhållning. Ytterligare motiv är som det har forsats kring är en social gemenskapsgrej, för att drömma sig bort och transporteras till en annan verklighet eller för att återuppleva gamla minnen (artiklarna som handlar om det här erhåller på begäran :-)). Det finns alltså massor av anledningar till att ta del av reklam, som inte på något sätt är kopplat till erbjudandet. Reklam har ett egenvärde för konsumenten.

I slutändan tror jag att det här betyder två saker: för det första så är det betydligt lättare att nå människor med ett erbjudande om underhållning än med ett erbjudande om en produkt (därför är kampanjsajter populära och nyhetsbrev i mailboxen mindre populära). Och för det andra (trumvirvel...) så kan reklamen i sig skapa ett värde för företaget, utan att ta omvägen via produkten/tjänsten. Här måste jag vara lite lagom kryptisk, för resonemanget är fortfarande under utarbetning. Men om vårt resonemang är riktigt, så kommer efterfrågan på reklam- webb- och mediebyråer i framtiden bara att bli större. Och större. Och större.

Non, je ne regrette rien

2007-04-01T16:54:00.000+02:00

Om någon funderar på vad ni ska göra ikväll kan jag rekommendera att gå och se filmen om Edith Piaf, La vie en rose. Snyggt foto, grymt skådespeleri och massor av härlig musik. Trender kommer och går, fransk dekadens består.

Springbreak

2007-04-01T16:38:00.000+02:00

Jag ber om ursäkt för en usel bloggfrekvens de senaste dagarna. Jag har egentligen ingen ursäkt. Utom att det äntligen är vår.

Alla läroböcker om konsumentbeteende borde ha ett särskilt kapitel om svenskar under den första soliga veckan på våren. Alla normala regler och processer sätts ur spel. Att vara marknadsförare på den svenska marknaden i vårtider är lite som att navigera med en kompass som alltid pekar åt söder. Det är bara en sak som räknas: solen.

Om jag ser till mig själv har jag betett mig mycket konstigt den senaste veckan. Några exempel:

- Jag har lagt ner minst 300 kr på glass, godis och kaffe. Och har ätit/druckit allt utomhus.

- Mitt dygn har helt plötsligt minst 30 timmar. Jag befann mig på gymmet klockan 07.00 i onsdags, eftersom det var så ljust att jag vaknade av mig själv en timme innan jag måste gå upp.

- Jag och Emma blev helt kolugna över uppsatsen. Klockan tre i fredags tittade båda lite slött på klockan, nickade mot varandra och tog cyklarna ner på stan för att spontanshoppa och dricka vin på Ett litet haks uteservering. Kalla mig tråkig, men det hade aldrig hänt i februari.

- Jag har på allvar funderat över att köpa ett par turkosa pumps (jag ändrade mig).

Se där. Att försöka marknadsundersöka något på våren är ett hopplöst uppdrag. Då får man fram saker som att folk jobbar 25 timmar i veckan, dricker minst 3 enheter vin och öl per dag och är allmänt toknöjda med sina liv. Vilket ju är trevligt. Men det får i alla fall mig att tänka ett par gånger på hur omgivningen påverkar konsumenter i sina köpbeslut. Nu ska jag slösurfa lite mer och titta på våra nya, fina påsklijor.

Man upphör aldrig att förvånas

2007-03-30T10:05:00.000+02:00

För första gången någonsin är kommentarerna till en artikel på Resumé.se riktigt roliga. Kolla här.

This is planning

2007-03-29T16:44:00.000+02:00

En planner svarar: yes I did know. And it means...

Stjärnögd

2007-03-27T18:19:00.000+02:00

Idag åt jag en mycket trevlig vårlunch med Mattias Miksche, VD på Stardoll som jag har skrivit om tidigare. Det var en riktig ögonöppnare. Second Life har lagt rabarber på så mycket PR-luft att jag nästan hade glömt bort att det finns andra interaktiva världar.

För, precis som jag själv upptäckte när jag försökt bli medlem i SL, är inträdesbarriärerna rätt höga. Det krävs nedladdning och grafikkort för att komma igång. Och att sen lära sig navigera i världen är tydligen ett kapitel för sig. Därför förstår jag verkligen succén för enklare världar, som Stardoll (5 miljoner småtjejer som användare världen över). Om jag vore riskkapitalist skulle jag just satsa pengar på internet-företag som är bra på enkla saker. Och så skulle jag leta med ljus och lykta efter den som kommer på hur man ska kunna utföra microbetalningar on-line.

Det är framförallt två grejer som är riktigt intressanta med Stardoll. För det första är världen sant global. Användare över hela världen beter sig likadant och vill ha samma saker. Det förklarar Mattias med att det finns en enkel sanning när det gäller barn: killar leker med bilar och tjejer leker med dockor. Över hela världen och i alla tider. Stardoll har alltså lyckats kapitalisera på ett konsumtionsbehov som är evigt och okänsligt för trender. Och har antagligen lyckats bäst sen Barbie. Inte helt illa.

För det andra har de lyckats med en affärsmodell där användarna faktiskt betalar för sig. På sajten betalar man för nya dockor och nya kläder. Och folk gör det verkligen. Precis som ett hos ett vanligt företag. Där finns det nog mycket inspiration att hämta för entreprenörer som tror att reklamfinansiering är den enda lösningen.

Jag fick också reda på lite spännande framtidsplaner som jag lovade att inte blogga om. Så det gör jag inte. Däremot kan jag tipsa alla om att hålla utkik efter Stardoll framöver. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi slåss om annonsutrymme i den världen också.

Så kan det gå

2007-03-26T20:47:00.000+02:00

Nu har jag det som behövs för en rättvis bedömning. Vinnarna i 48h kan ni se här.

Och här är vårt bidrag.

Den andra sortens reklamskola

2007-03-26T20:24:00.000+02:00

Efter helgens tumult av olika reklamskolor slog det mig att en väsentlig del av ämnet reklam inte verkar läras ut någonstans: Branschkunskap. Det tycker jag är synd. Om man inte kan något om branschen man vill in i tror jag att det blir betydligt svårare att lyckas på en anställningsintervju. Om man nu kommer så långt, med tanke på att många inte ens vet vart de ska skicka ansökan.

Själv är jag långt ifrån en expert, men idogt bloggande och en intresse på gränsen till mani har gjort mig hyfsat reklamallmänbildad. Och jag tror på att dela med sig. Så här kommer ett inlägg enbart för studenter. Jag presenterar: Ninas lilla reklambranschskola.

Så får du koll på läget

1. Titta på massor av reklam. Skippa de nedladdade serierna och kolla på vanlig TV istället. Varva mellan två saker: extrem prime-time (håll koll på kvällstidningarnas löpsedlar efter vilket program som gäller) för dyra kampanjer och vardagsnatt för dem med mindre budget. Det är bra att se filmerna i sin rätta miljö, då märker man vilka som sticker ut. Kolla Youtubes topplista för de utländska favoriterna. Låna Guldäggsboken och läs tills ögonen blöder.

2. Läs tidningen. Resumé och Dagens Media varje dag på webben, och papperstidningarna för fördjupning. Tycka vad man vill om kvalitén, där står det som alla pratar om. Läs Resumés Kampanjer på G och Månadens Kampanj slaviskt. Para ihop kampanjer med rätt byrå och arbetsgrupp. Om du är copy, lär dig vad alla copys heter. Guld värt när man söker jobb. Skicka uppskattande mail när någon har gjort något bra. Kolla mingelbilderna för att få ansikten till namnen.

3. Läs de andra tidningarna. SvD, DN och DI har alla reklambevakning. Det är det som folk utanför branschen har koll på. När du är klar med detta (grundnivå) är det dags att gå vidare (avancerad nivå). Det innefattar regelbunden läsning av åtminstone Campaign och Advertising Age.

4. Mingla. Håll hårt i gamla skolkompisar som har börjat jobba och smöra dig in på alla byråfester. Ofta gratis öl, och framför allt en grym chans att snacka med viktiga människor.

5. Gör det till en vana att ALLTID ta reda på vem som har gjort reklamen du ser och gillar.

6. Läs bloggarna jag har i högerspalten regelbundet. Och några till.

Det var det. Visst tar det tid att hålla koll (ca en halvtimme om dagen, när man väl har kommit igång), men som student tror jag att det är guld värt. Dels är det kul, dels kan man börja bilda sig en uppfattning om var man vill jobba. Och så kan man impa på sina medtävlande och mottävlande i 48 timmar, så klart.

Följ min tips. Om en vecka kommer en frågesport där den som har många rätt kan vinna ett fint pris. Håll utkik här på bloggen!

Snusk-cola

2007-03-25T18:20:00.000+02:00

Såg Coke Zero-filmen igen imorse, och lyckades kasta mig över papper och penna för att anteckna adressen (det här med film för att sälja sajt är tveksamt. Hur fasen ska man minnas adressen?) Här är sajten. Någon sorts prequal till den RIKTIGA sajten, alltså. Jag signade upp mig för nyhetsbrevet (trots att de envisades med att kalla mig för dude).

Förutom faktumet att en tjej med gigantiska bröst som helt omotiverat står i BH känns en smula ERK-anmälningsvänligt, tror jag att Coke överskattar hur spännande folk tycker att kampanjen är. En film som gör reklam för en sajt som gör reklam för en sajt som gör reklam för en produkt känns ganska långsökt.

Nej, jag är för trött för att vara resonabel. Det här är så dåligt att jag måste sluta dricka Coca Cola.

Tillbaka till ordningen

2007-03-25T18:03:00.000+02:00

Så var det över. Resultatet: vi vann inte (men hörde från juryn att vårt bidrag fanns uppe för diskussion i alla fall). Däremot var det en ytterst trevlig fest som styrelsen hade lyckats svänga ihop, i alla fall de tre första timmarna. Sen kom juryns resultat. Och lika kul som det säkert var för de nio personer som kom på prispallen, lika deppigt blev det för de 200 som INTE var där. Sorgligt men sant. Så är det med tävlingsmänniskor. Jag har i den andan enda sen igår kväll pendlat mellan min vänstra (det var ju jättekul att vara med, och Kristina kom faktiskt tvåa, och vinnarna var värdiga, och jag är ju nöjd med vårt bidrag etc. etc.) och min högra hjärnhalva (idiotisk jury som inte fattar någonting, jag har nog valt fel yrke, jag önskar att jag inte hade varit med alls osv. osv. ). Men i ärlighetens namn var det väldigt kul. Och nu är jag väldigt trött.

Ska lägga upp vårt bidrag och de vinnande bidragen så fort jag får tag på dem. Och hoppas på många kommentarer i stil med "ni var bättre" och "fan vad trist med alla dessa copylösningar". Nu ska jag lyssna på pappa Göran Åkestam som var med på P1 i fredags och pratade om amerikansk livsstilsmode i Sverige. Kolla in det här.

Timme 43

2007-03-24T15:25:00.000+01:00

Efter en snabbis till Berghs för att hämta en pannå är det nu full fart på bildretuschen. Vi har skarpa känslor av att vår annons är ganska så... typisk. Men bra. Lösningen: Göra det snyggast jäkla originalet i tävlingen. De ska inte kunna motstå det!

Om vi någonsin hade olika roller i gruppen är det helt kaos nu. Alla tycker om allt. Men än så länge inga alltför olika åsikter. Nu är jag mest sjukt nyfiken på vad de andra grupperna håller på med.

Timme 41

2007-03-24T13:06:00.000+01:00

Zen. Vi verkar kunna göra ut favoritidén trots allt. Strategidokumentet är skrivet och den tre rader långa copytexten är klar. Nu väntar vi bara på att Mikis magiska fingrar ska fixa finishen. Dock har Berghs lämpligt nog bestämt sig för att ha öppet hus just idag, och Miki är där och representerar sin klass. Dagens mest förekommande fråga: Hur tänkte dom?

Fick precis ett mail om att skrivarna på Reklamförbundet har pajat. Den här tävlingen liknat allt mer ett avsnitt av 24, eller något sånt.

Och just det, Coca Cola. Jag tycker att de är roliga. Trots att de är världens starkaste varumärke, verkar de inte fatta varför. Anledningen till att Coca Cola är störst och starkast är att de är salienta och passar alla. Problemet med Coca Cola Light är att den marknadsfördes som en nischprodukt mot unga tjejer. Då kan den inte växa hur mycket som helst.

Nu har Coca-Cola fattat det och vill få killarna att dricka Light. Men istället för att expandera det befintliga varumärket slår de knut på sig själva och försöker kränga in ännu en produkt, Zero. Why, but why? Det blir dyrare att producera, dyrare att kommunicera och dyrare att hantera. Enda fördelen är väl ett större hyllutrymme.

Och så har vi reklamen (utan avsändare, enligt högsta mode) som består av en film med en mullrande röst som mässar ordet zero i en rad grabbiga fraser. En av dem är (typ) "zero fiddeling with bras" och en annan (också typ) "zero grumpy girlfriends". Känns modernt och intressant, verkligen. Och det är ju absolut INTE Coca-Cola Light. Nej då. Det här är för GRABBAR. Kan inte låta bli att tänka att det låter som ett manus min kusin Max hade kunnat skriva när han var i sin värsta tjejbacillålder någon gång på mellanstadiet.

Filmen signas av med en hemsideadress som jag inte minns och inte kan googla fram. Kom igen, Coke. Bättre kan ni.

Timme 38

2007-03-24T09:22:00.000+01:00

Tillbaka på Garbergs för att dra sista racet. Vår just nu starkaste idé är otroligt svår att göra ut. Skit också! Håller på med en copylösning som back-up. Har varit lugn hittills. men nu börjar det komma krypande. Får se hur vi lyckas.

ps. Coca-Cola Zero har kommit till Sverige. Supertrist reklam. Mer om det senare.

Timme 26

2007-03-23T21:42:00.000+01:00

Hemma för andhämtning. De gamla idéerna fimpades ca 18.00. Nu skissar vi på tre nya. Nytt spår, nya idéer. Några glas vin släpper de flesta kreativa knutar... Och Miki fick precis besked om att han är med i Prime Design, kolla här. Hur kan ett sådant lag förlora?

Timme 18

2007-03-23T14:50:00.000+01:00

Fortfarande inte osams. Texter till båda lösningarna är klara. Sitter just nu och söker på "old paper" i Gettys databas. Det går sådär. Just nu känns det mest som att det kommer bli sjukt svårt att bestämma vilken av grejerna vi ska köra på.

Timme 17

2007-03-23T13:14:00.000+01:00

Nu har vi ätit lunch. Vi har två idéer. Båda är bra. Båda är svåra. Nu ska vi göra ut dem. Och jämföra. Och jämföra. Och jämföra. Inga olika åsikter än så länge. Ett dåligt tecken??

Ready steady go!

2007-03-23T10:15:00.000+01:00

Nu är vi igång. Mitt lag består av Miki från Berghs och Tobias från Forsbergs. Gårdagskvällen lades på öl och lära känna varandra-tid på Texes Smoke House och nu sitter vi i Öststatsrummet på Garbergs. Än så länge ingen panik eller trötthet. Idéerna flyter. Allt känns bra. Fick sova 8 timmar i natt!

Kovändning

2007-03-21T22:14:00.000+01:00

Kort inlägg på grund av en lång arbetsdag och ett sent APG möte. Där fick vi träffa SUs superstar Jacob Östberg (mer om det senare). Sedan var det dags för ca 30 ovana föreningsmänniskor att ha årsmöte, där det bland annat diskuterade opensourceworkshopsinspitationsmöten (Dans träffande uttryck) och annat livsnödvändigt. Som alltid trevligt och ganska fnissigt.

De kommande dagarna kommer Reklamchock att byta skepnad, när jag går in i 48h-dimman. Som "strateg" (lite osäker på den termen när briefen är skriven och mediet redan satt) i det förhoppningsvis vinnande laget tänkte jag rapportera så ofta och så intimt som möjligt från tävlingens insida. Vi får se hur det går. Imorgon kl. 20 är det dags. Spännande!

Rör som suger

2007-03-20T20:45:00.000+01:00

Ibland så reagerar jag, trots att jag borde vara professionell och veta bättre, helt med magen. Och då blir det ofta ett urk! eller ett blä! Precis så reagerade jag när jag lästa om Sipahh. Sugrör som ger mjölken godissmak. Jag kan riktigt föreställa mig hur det måste smaka. Ungefär som såna där syntetiska energidrycker som det står "jordgubb" på, fast de egentligen smakar munskölj. Eller som den där barnmedicinen som skulle vara så god och barnanpassad. Fy fasen vad äckligt!

Sen samlade jag mig. Jag måste tänka efter ett litet tag innan jag bestämmer mig för att hata produkten. Få se nu, har produkten ett bra namn? Sipahh, låter som min finlandssvenska träslöjdslärarinna från mellanstadiet. Eller Sirpa kanske hon hette. Nåja. Dåligt namn: check. Verkar den komma med något nytt och bra? Tillsätter socker, sötningsmedel och kemikalier i barnens mjölk. Dum produkt: Check. Har de gjort en bra marknadsanalys? Ja, svenskar är ju kända för att vilja stoppa i sina barn precis vad som helst, framför allt just nu när program som "vi äter oss till döds" scorar höga siffror. Taskig tajming: Check. Okej då, men målgruppen har de väl i alla fall fixat? Barn mellan 9 och 12 går ju på precis vad som helst. Ja. Och så är det också olagligt att rikta reklam till dem. I alla fall i TV. Och som företag borde man ha tillräckligt mycket etik för att inte göra det på annat sätt heller. Oetisk målgrupp: Check.

Upperbarligen visar det sig att även min lite mer sansade analys av situationen leder till samma slutsats: Sipahh suger. Och inte på ett bra sätt.

SATS tar produktplacering till nya nivåer

2007-03-19T20:37:00.000+01:00

Hört under kvällens Body Pump-pass:
Kom igen nu! Böj på benen! Ni ska lågt! LÅGT SOM GLOCALNET!!

**

2007-03-19T20:32:00.000+01:00

Tänk vad glad man kan bli över två små asterisker. På statistikprogrammet SPSS-språk betyder det nämligen att resultatet man just har fått fram är signifikant på 0,01-nivån. För att förstå det enormt stora i det måste man nog själv ha skrivit en kvantitativ uppsats.

De två små stjärnorna betyder att man har tillräckligt många respondenter. Det betyder att man kan sluta ringa runt och hetsa stackars webbkreatörer runt om i landet. Det betyder att man kan pusta ut och tänka att man inte vet om resultaten man har fått fram är intressanta, men att de åtmindstone utifrån datamaterialet faktiskt finns. Oh lycka.

Lögn, förbannad lögn och journalister

2007-03-18T17:07:00.000+01:00

Som ekonom med en förkärlek för allt som är sant och säkert, älskar jag statistik. Jag kan inte påstå att det vad urkul att släpa sig igenom tio poäng handräknade chi-tvåföredlningar vårterminen i ettan på Handels, men sedan SPSS kom in i mitt liv har jag blivit fast. Statistik är fantastiskt. Man kan lära sig hur mycket som helst från alla rapporter och databaser som ligger och skvalpar på nätet. Den där floskeln med "lögn, förbannad lögn och statistik" tycker jag är taskig mot statistiken. För liksom när det gäller övervakning och den mänskliga faktorn så är det inte statistiken som ljuger. Det är idioterna som använder den.

I morse läste jag den här artikeln i SvD. Den har inte så mycket med mina favoritämnen att göra, men fick mig att tänka på att feltolkad statistik verkligen kan bli precis hur fel som helst. I faktarutan står det att 34% av irländarna super sig redlösa då och då, vilket gör att Irland toppar listan över supande européer. Fine by me. Men är det inte lite konstigt att siffrorna över "redlöst supande" stämmer exakt överens med det som i texten redovisas som har druckit minst fem drinkar under samma tillfälle under den föregående månaden?

Jag har svårt att se att fem drinkar vid samma tillfälle för en vuxen människa är detsamma som att supa sig redlös. Det har i alla fall mycket lite att göra med den 16-åring som ligger i koma efter att ha druckit 52 (!) tequilashots. Att ungdomar dricker hejdlöst är ett problem, men kopplingen till statistiken i artikeln är allt annat än solklar. Slutsatsen är inte konklusiv utan tvådelad; dels dricker ungdomar sig redlösa i stor utsträckning, dels dricker 10% av de vuxna minst fem drinkar vid samma tillfälle under en månad.

Vilket leder in mig på problem nummer två med den här typen av artikel. Folk ljuger i undersökningar. Undersökningen baseras på intervjuer. Att berätta för en främmande människa hur mycket man dricker leder ofelbart till underdrifter. Några amerikanska forskare gjorde ett skönt experiment där de frågade folk hur mycket de drack under en vecka, och sen gick de helt sonika igenom familjens sopor och räknade flaskor. Slutsats? Samtliga i studien ljög om sin konsumtion. Om de ljuger för sig själva eller för undersökaren spelar mindre roll. Egentligen tror jag att studien mer visar att irländare är ärligast.

För allvarligt talat, fem drinkar är inte särskilt mycket. Om man använder SvDs definition av råsupande är Nobelmiddagen ett fylleslag utan dess like. Där dricker man nämligen fem drinkar bara under middagen (fördrink, tre rätter med vin och avec). Eller tänk ett födelsedagsfirande där man tar ett glas skumpa innan maten och sen delar två personer på en flaska vin. Råsupande, per definition. Tequilashotsakuten nästa.

Jag tycker att det är jätteallvarligt att kids i runtom i Europa dricker sig stupfulla. Och festerna i Tyskland med flat-rates för sextonåringar verkar ju helt sinnessjuka. Men inget blir bättre av att man förvränger statisktik och förvandlar vanliga vuxna till "råsupande" galningar.

En röst från den andra sidan

2007-03-16T10:49:00.000+01:00

Den här veckan har jag av olika anledningar kommit i kontakt med ett antal personer som köper reklam. Dessutom har jag själv iklätt mig rollen som beställare, i samband med fixandet av årets MCXL-kampanj. Fasen vad nyttigt det är med perspektivbyte ibland! Lite blandad kompott av samtal har fått mig att göra mentala anteckningar av saker som kanske kan verka självklara, men som jag tror är lätt att glömma bort. De sakerna är:

1. Reklamköpare är rädda för att bli en liten kund på en stor byrå. Som kund vill man bli sedd, och man oroar sig för att byrån ska fokusera mer på de större och mer lönsamma kunderna. Vilket kanske inte är en helt ogrundad rädsla.

2. Kunden känner sig uppskattad när byrån kommer med full uppställning. Jag skulle spontant tro att man som kund kanske blev nervös om byrån är 10 och man själv bara två. Men uppenbarligen känner man sig mer tagen på allvar när alla från byrån är med. Även om de inte säger något.

3. Byråns engagemang är avgörande. När man ligger i pitch får man se samma presentation på byrå efter byrå. Få byråer särskiljer sig genom strategi eller arbetsprocess (vilket egenligen inte är så intressant för kunden heller.)Däremot kan det skifta rejält i engagemang för uppdraget. Och då väljer man gärna de som verkligen verkar bry sig.

4. Produktionsledaren är enligt kunden nyckelpersonen i arbetsgruppen. Medan strateger/planner och projektledare blajar och kreatörerna flummar (om man ska hårddra det) är det produktionsledaren som får jobbet gjort, ur kundens perspektiv. Jag tror att det beror på att produktioneledarens roll är mest lik kundens. Get it done, liksom.

Slutsats: Mycket talar för att mindre byråer har en strukturell fördel i pitchsituation och när det gäller att få kunden att känna sig bekväm. Detta ställs såklart mot prestigen i att jobba med en känd och prisbelönt byrå (om man bortser från själva resultatet av samarbetet, som såklart är jätteviktigt). För större byråer gäller det att välja: antingen bara jobba med stora kunder, eller verkligen anstränga sig för att göra sig små när det lilla kunden kommer. Och lyfta fram produktionsledaren.

Quornstigt

2007-03-15T15:35:00.000+01:00

Jag har ännu inte lyckats ta del av Publicis reklam för Quorn. En gång såg jag den på gymmet utan ljud. En gång såg jag slutet, när min pojkvän som satt framför tv:n gastade "nu är det den där med hamburgaren som du ville se!". Trots att jag är pang i målgruppen. Jag har googlat och Youtubat in absurdum för att få en skymt av kampanjen. Om den här kampanjen inte är menad att vara hemlig, borde mediebyrån få det svettigt på nästa avstämningsmöte.

Genom diverse branschmedia har jag dock kunnat tillgodogöra mig poängen med konceptet: att få hyfsat unga kvinnor att ersätta hamburgare och korv med Quorn. Eller? Det är det jag inte riktigt hajar. Är verkligen hamburgare och korv alternativet till Quorn? Är det inte snarare typ kyckling, fetaost eller fisk? Mina erfarenheten av den utsatta målgruppen är att just korv och hamburgare inte står särskilt högt i kurs. Därför blir jämförelsen rätt konstig. Allt är väl för fasen nyttigare än falukorv! Den kan man skrämma med en Mums-Mums. Och de som är inbitna korv och hamburgerätare (exempelvis undertecknad) väljer helt enkelt mat på andra parametrar än just hälsa. Så då faller argumentet också. Och varför står en färdig hamburgare i kylen?

När det gäller faktumet att kampanjen inte finns på nätet, tänker jag inte ens börja. På hemsidan står det "rikstäckande tv-reklam i mars i TV4, TV4+ och Kanal 5. Håll ögonen öppna". Ingen film, och en (1) bild. Med risk för att verka syrlig: Jag tror att tiden när människor bänkade sig framför TV:n och "höll ögonen öppna" efter en viss reklamfilm är förbi. Om den någonsin har funnits.

Slutsats? Väl plannat, hälften vunnet. Eller åtmindstone tar man sig till startblocken.

Uppsatspanik reloaded

2007-03-15T13:37:00.000+01:00

Imorse på det lilla men mycket trevliga APG-fikat uppmärksammade Emelie mig på en pågående debatt som jag i min uppsatskoma helt hade missat. Vilket är ironiskt, eftersom den handlar om uppsatser. I korta drag har en D-uppsats släppts från Företagsekonomiska Institutionen i Uppsala. Uppsatsens slutsats är att börsbolag med många kvinnor i styrelsen är mer lönsamma än dem som inte har kvinnor i styrelsen. Författarna gick ut med sitt resultat på DN Debatt och blev citerade i diverse medier. Sen fick Peter Wolodarski tag på den. Ooops. Läs vad som hände sen här. (Uppsaten finns också att ladda ner där.) Jag säger så här: Word, Peter.

Wolodarski kommer till slutsatsen att det är pinsamt av Uppsala Universitet att ge en så uppenbart felaktig uppsats VG. Jag håller med honom. Men, som vi diskuterade imorse, problemet är större än så. Det här är ingen engångsföreteelse. Universitet och högskolor använder systematiskt studenters arbeten för att skapa publicitet för skolan (se tex. mitt förra inlägg om Berghs). Vissa, har jag hört, har till och med riktlinjer om att minst två uppsatser per termin ska krängas in till media från insitutionen för att skapa press.

Bekymret är att en utbildning är just en utbildning. Den är till för att öva, och för att lära sig. Även om D-uppsatsen ofta är det sista man gör innan examen, är den det första steget i en forskarutbildning. Man har aldrig gjort det förut. Självklart blir det fel. Och det måste vara ok. Men när skolorna direkt eller indirekt uppmanar studenterna att fixa press på uppsatserna, så blir det knasigt. Det är ytterst ovanligt att C- och D-uppsatser håller den nivå som krävs för att man ska kunna grunda en diskussion på dem. Däremot lär man sig massor när man skriver dem (vilket jag lär mig den hårda vägen just nu). Och de kan säkerligen ofta innehålla spår som kan vidareutvecklas i exempelvis en dokstorsavhandling. Men press innebär alltid granskning. Och det kan bli (som i exemplet ovan) mycket pinsamt för både studenter, handledare och institution.

Författarna till Uppsala-uppsatsen är MBA-studenter, och arbetar redan på olika företag. Det gör det säkert inte mer angenämt att få sitt namn publicerat i DNs ledare tillsammans med en sågning som heter duga. Men desto underligare är det att dessa vuxna och förhållandevis erfarna människor inte själva, om handledare och institution fallerar i sin uppgift, kunde se vad det skulle innebära att gå till pressen på akademiska grunder. Så jag säger: skriv uppsats så det ryker. Men var förbaskat säkra på er sak innan ni går till pressen.

(Det finns naturligtvis undantag till den här regeln. Ett sådant exempel är Laga Läckan av Lars Friberg och Erik Nilsson som lades fram på Handels för ett år sedan. Den är grym. Men det är ovanligt.)

Härmapor

2007-03-15T11:11:00.000+01:00

På Resume.se har det varit full fart angående en annons ur Berghs alla hjärtans dag-kampanj (se mitt tidigare inlägg om det här.) Först gick Resumé ut och påpekade annonsens snarlihet med en australiensisk annons. Idag kom sedan en rättelse som fastslog att det inte kunde röra sig om ett plagiat, eftersom annonserna publicerades i stort sett samtidigt. Kommentarerna från läsarna har som vanligt inte varit nådiga.

Man kan anse vad man vill om att Resumé överhuvudtaget ägnar sig åt den här typen av journalistik. Själv tycker jag att "lika som bär"-konceptet passar mycket bra in i tidningens profil med vimmelbilder, utspel och dagböcker. En underhållningsskrift för reklambranschen, helt enkelt. Men diskussionen i just det här fallet dras med massor av konstigheter.

För det första; det rör sig inte om att Resumé har grävt fram något gammalt jobb ur en AD-aspirants mapp, utan det är faktiskt en publicerad kampanj som gick i Stockholms tunnelbana. Må vara att den är gjord av studenter, men vill Berghs skapa PR för skolan genom den här typen av uppdrag så får man nog tåla att bli granskad som vilken professionell reklambyrå som helst. Således ser jag inget fel i att påpeka problemet med plagiat i det här fallet. Om det nu hade varit sant. Men...

För det andra; plagiatdiskussionen är fullkomligt absurd. Att något är "gjort" är inte detsamma som plagiat. Alla som någonsin suttit i en arbetsgrupp på en reklambyrå eller för den delen kollar in en hel del reklam exempelvis på nätet, måste vara medveten om förekomsten av parallella idéer. Det är ytterst ovanligt att en reklamidé är så unik att man inte kan hitta en liknande lösning någon annan stans eller vid en annan tidpunkt. Det betyder inte att man har sett idén tidigare och plagierat den. Det betyder bara att man har kommit på samma sak.

Däremot kan det också betyda att idén inte är optimalt kopplad till avsändaren, utan mer en "reklamig" lösning som kräver en logga el. dyl. för att poängen ska hämtas hem. Och det är en varningsklocka.

Tillfälliga förbindelser

2007-03-14T20:59:00.000+01:00

Kortis innan den livsviktiga säsongspremiären av Grey's Anatomy:

Jag gillar Brindfors Tillfälliga Förbindelser för NK väldigt mycket. Bilderna är så fina att man vill stanna upp på gatan och titta. Tanken är fin och vårig och förmedlas på ett trevligt sätt. Och så skakar hångelbilderna lite liv i gammalmodiga NK. Dessutom är det nya svarta kundkortet riktigt snyggt (nej, jag har det tyvärr inte). Bra jobb!

En förvirrad hjärna i en slutkörd kropp

2007-03-14T13:26:00.000+01:00

Hej hej och förlåt förlåt. Mycket tid att jobba, lite tid att skriva. Min hjärna är för tillfället full, så om jag stoppar in något nytt försvinner något annat. Jobbar under dagen på en uppgradering av systemet. Så innan jag glömmer det:

The Planning Lab heter en ganska ny och mycket aktiv blogg/bloggare. Kolla in. Om ni gillar planning.se kommer ni garanterat att gilla det här också.

Jag tycker att det har hänt mycket på planningfronten bara det senaste halvåret. Man skulle nästan kunna dra det till att två skolor har formats: den stenekonomiska och den mer beteendevetenskapliga. Jag tror att det är bra för yrket att olika synsätt kommer fram. Däremot har jag, som ligger kanske allra längst ut på den stenekonomiska änden av skalan, lite svårt att fatta de som är på andra kanten. Kolla de här kommentarerna, till exempel. They lost me at ad-hocevolutionistisk. Måste läsa lite fler böcker. Alternativt äta middag med min Marknadsakademiskolade pojkvän någon dag. När jag hinner.

Träningsmotiverad

2007-03-12T21:26:00.000+01:00

På gymmet idag blev jag hänsynslöst exponerad för Nike Womens senaste sport-bh på insidan av skåpsdörren. Jäklar vad Nikes reklam biter på mig! Fattar inte riktigt varför, men det finns inget som gör mig så träningssugen. Spana in kampanjen här och se om ni håller med. Kommer säkert att bli minst tre träningspass för mig den här veckan. Tänk vad lite tonade muskler och svett på bild kan göra för inspirationen!

Vill över huvud taget ge SATS en eloge för bra samarbeten med reklam inne på anläggningen. Annonser på väggarna funkar som inspiration och man får ofta give-aways som känns naturligt kopplade till träningssituationen (ok, Listerine har inget med träning att göra men har man en hurtig träningsdag kan man lika gärna skölja munnen också när man ändå är i farten). Min favorit är Uncle Bens snabb-micro-ris. Det smakar rätt illa, men tre minuter i micron är ungefär vad man står ut med att vänta efter ett hårt träningspass.

Jag hoppas bara att SATS kan dra in ännu mer reklam, så att de får råd att fräscha upp duscharna. Fram tills dess blir det hemmadusch för mig.

PS. Vi fick kanonbra feed-back från Brindfors och Folkoperan på vårt arbete. Elenor på Folkoperan bjuder oss till och med att se Mitt Hjärta Brister, dansteateroperan de kör just nu. Kul! Men det är lätt att jobba bra när uppgiften är kul.

Seg tablett i lyxförpackning

2007-03-11T17:47:00.000+01:00

Har varit på väg att skriva om det här länge, men glömt bort det ständigt och jämt. Sedan några veckor tillbaka finns Läkerol Dark, en superlyxig halstablett. Fast Food Lovers gillar smaken men sågar konceptet. Jag har dessvärre inte smakat den själv, men när det gäller konceptet tror jag däremot att Läkerol har tänkt helt rätt.

För det första är det smart ur ett uppmärksamhetsperspektiv. Förpackningarna syns, och placeras dessutom på andra ställen än de vanliga halstabletterna. För det andra är det smart ur ett saliensperspektiv, eftersom Läkerol nu kan lägga ännu en association till sitt varumärke (lyx, fast jag hatar det ordet. Vill knappt ens skriva det. Urk.) För det tredje ger det en överraskningseffekt från ett varumärke som verkar tycka att nytänkande är att lansera en tablett som inte bara smakar lakrits, och inte bara viol, utan BÅDE OCH. Så som kommunikativ produkt finns det alltså i alla fall tre goda skäl för att lansera Läkerol Dark.

Dessutom tror jag att produkten faktiskt skulle kunna sälja. Folk röker mindre och mindre, men de flesta går runt med halstabletter eller tuggummi på sig. Och just de produkterna har mycket gemensamt med cigg; man konsumerar dem ute bland folk och man bjuder ofta på dem. Men medan cigarettmärkena har kämpat i hundra år för att säga något om den som röker just det märket, är halstabletterna förvånansvärt personlighetslösa. Hur är en Vicksmänniska eller en Extraperson? Det är högst oklart. Men genom att ladda dessa varumärken med betydelse skulle man kunna göra ett statement. Och då blir det riktigt intressant.

Däremot är jag rädd att just Läkerol Dark inte kommer att göra det jobbet. En anledning är den förvirrade prissättningen. Två för 25 på Pressbyrån är inte exklusivt, men sammanhanget gör det dyrt jämfört med andra produkter. Men den största anledningen är att Läkerol Dark inte har berättat något om sig själv. Och jag köper inte något om jag inte får en anledning. Dark är en perfekt produkt för att utnyttja handikappeffekten och göra riktigt dyr reklam. Men tills Läkerol fattar det, ger jag inte Dark mer än ett par månader.

Ett slag för valfriheten

2007-03-11T17:28:00.000+01:00

Idag på tunnelbanan såg jag reklam för en vrålsmart produkt: ACO Vitamineral Pick & Mix. Det enda som inte är smart med den är det oändligt långa namnet. Detta eviga brandande. Varför inte Vitamix?

Nåja. ACO har kommit på att barn får i sig för lite vitaminer (läs pressmeddelandet här.) Vad göra? Jo, vitaminer med godissmak i lösvikt. Så enkelt att man måste fråga sig varför ingen har gjort det tidigare. Det enda problemet lär väl vara att få barnen att inte äta för många små piller.

Jag är ett stort fan av lösvikt. Det är bra på alla sätt. Det ger mer hyllutrymme. Det ger själva shoppingupplevelsen en ny dimension i väljandet. Det gör att man tycker lite mer om företaget bakom, eftersom de ger mig möjligheten att välja. Mina förslag på produkter som verkligen borde säljas i lösvikt:

- chips. Några naturella, några dill, några grill... och aldrig mer halva påsar som står och svampar i skafferiet.
- och alla andra snacks.
- mejeriprodukter. Så att man kan fylla på precis så mycket man behöver.
- smörgåspålägg. Tänk att kunna blanda skinka, leverpastej och prickig korv. Ett nytt pålägg varje morgon, utan att kylen blir full av paket!

Om någon på Estrella läser det här: Lösviktschips är högprioriterat. Jag, Emma och Anna gjorde en lanseringsplan redan förra våren, som bara ligger och väntar på att verkställas. Fast jag hade glömt bort det tills jag såg ACO Vitamineral Pick & Mix-reklamen. Hör av er om ni vill ha den.

Mått och mätningar i rymdvarelsernas värld

2007-03-11T17:05:00.000+01:00

På senaste tiden tycker jag att SvD har gått från klarhet till klarhet. Deras reklambevakning med Hanna Dunér och Martin Jönsson i spetsen kanske inte är kvantfysik direkt, men lagom intressant för att lyfta fram kommunikationens vikt även till människor som sysslar med annat.

Imorse över te och knäckemackor fick jag exempelvis läsa om neromarketing. Höll på att sätta mackan i halsen. Va? Gör man reklam via folks nerver nu för tiden? Alternativt gör man reklam FÖR folks nerver? Det låter mycket sci-fi, på ett obehagligt sätt. Det visade sig dock att det inte handlar om att operera in chip i människors hjärnor, utan klassisk brainscanning för att mäta reklameffekter. Ibland får alla nya hypeord underliga konsekvenser. Varför kallar man en mätmetod för -marketing? Vill man att folk ska bli vettskrämda?

Hur som helst så kom man i artikeln fram till att genom att scanna hjärnan när människor exponeras för reklam så får man andra resultat än när folk svarar på frågor. Vilket ju inte är så konstigt. Så fort man ska sätta ord på något börjar man rationalisera. Sitter man dessutom i en fokusgrupp med ett gäng man inte känner, kickar alla möjliga konstiga system igång. Knappast några nyheter där. Jag tycker snarare att det är konstigt att man fortfarande sätter så mycket tilltro till fokusgrupper som undersökningsmetod. Malcolm Gladwell höll ett intressant föredrag om det på TED-koferensen härom året. Det handlar om att allt fokusgruppande i världen inte kan ta fram den perfekta tomatsåsen. Värt att tänka på.

Vad kommer då brainscanningen fram till? Inget nytt, men väl värt att poängtera: Reklam och varumärke påverkar människors uppfattning om hur en produkt smakar. Det starkaste och mest salienta varumärket uppfattas också som det godaste. Visst kan det vara så att en bra produkt ger ett starkt varumärke, men lika ofta är det tvärtom: Ett starkt varumärke ger en bra produkt. Och som vanligt kommer vi fram till slutsatsen: De flesta problem, som till exempel äcklig läsk. kan lösas med lite mer reklam.

När normala regler upphör att gälla är det Melodifestival

2007-03-11T16:54:00.000+01:00

Så var det då Melodifestival igår igen. Jag kan inte låta bli att fascineras. Fyra miljoner svenskar bänkade, samtidigt, framför TV:n (känn på den, alla som tror att TiVo och liknande kommer att förändra TV-tittandet i grunden). Och den överlägsna vinnaren är en kille i bar överkropp och platåskor. Det är faktiskt rätt knasigt. Men roligt. Jag undrar vilket behov som Melodifestivalen egentligen tillfredsställer. Är det glamourbehovet? Freakshow-grejen? Skvalllerfrossan? Eller är det helt enkelt jätteskönt att nästan alla i hela Sverige under ett par veckor i trista senvintern har något gemensamt? Det är i alla fall därför jag kollar. Man blir helt enkelt off om man inte följer med i svängarna.

Däremot undrar jag vad det blev av ACNEs stora schlagerkampanj. Jag har inte sett något utom stripade bilar. Någon annan som vet?

PS. Jag tycker att Andreas Johnsson var mycket bättre än the Ark. Den var inte dålig heller, men de kan bättre. Och jag är hyfsat skadeglad över att Sanna Nielsens rip-off inte gick hem. Någon form av kretivitet bör man väl i alla fall visa. Vindmaskinen var helt enkelt för mycket.

Koka soppa på en loppa

2007-03-09T17:17:00.000+01:00

Veckan från helvetet fick ett ganska trevligt slut i alla fall. Dagen började med att jag, tillsammans med min MCXL-klasskompis Kristina, för första gången fick ikläda mig rollen som reklamköpare (eller i alla fall beställare). Det var nämligen dags för Åkestam.Holst att presentera idéer för årets MCXL-kampanj. Det var en mycket speciell känsla. In i samma konf som så ofta förr, men istället för nervositet och fingrande på briefar och skisser fick man en kopp kaffe (från nya maskinen, se här.), och en egotripp. Inte helt fel. Jobbet såg dessutom fantastiskt bra ut och vi väntar med spänning på de färdiga skisserna nästa vecka. Sen blir det naturligvis officiell avtäckning både i skolan och på bloggen.

Sen kom den lättande nyheten att uppsatsen förhoppningsvis är på väg framåt igen. Inget är ännu klart, men jag kommer inte sätta pistolen i tinningen just den här helgen i alla fall.

Dagens fundering

Är inte den här ordväxlingen konstig?
SvD: Är det inte förvirrande för kunder och bransch att det finns två tävlingar med samma syfte?
Resumè: Jag tror att man ser oss som mer trovärdiga eftersom vi kan branschen.
(Från SvD Näringsliv idag)

Tycka vad man vill om Resumés trovärdighet, men hur man än vänder på steken så besvaras inte frågan. Och den är sannerligen befogad. Det är mycket förvirrande att det finns två Årets Byrå, som ger helt olika resultat. Extra så eftersom inte frågorna man har ställt publiceras. Och att Resumé kan branschen kvittar väl när det är kunderna som svarar på frågorna. Jag tror att de helt enkelt inte vet varför resultaten blir olika. Så då är det väl bara att gratta King till att de är Årets (andra) Byrå. Och hoppas att Resumé tar sitt förnuft till fånga nästa och skippar den här röran nästa år. Eller att de åtmindstone reder ut varför de ska röra till det igen.

Nu lägger jag ner och tar fredag. Ha en toppenhelg allihop!

Stödfunktioner

2007-03-08T17:24:00.000+01:00

Igår bestämde mig för att jag var otroligt trött på att blogga och skulle lägga ner, i alla fall resten av veckan. Sen hände följande som tände min gnista:

På grund av interna problem hos kunden stängdes plötsligt den ena kampanjsajten ner. Och vi skulle börja samla data på måndag. Således står jag utan dataunderlag ca en vecka innan insamlingen ska vara klar. Panik.

Men då hände det. Reklambranschens gyllenen portar öppnade sig. Snälla ord. Leende människor. Och en rejäl djungeltelegraf. Nu känns det som att det är få som inte på något sätt har varit inblandade i att finna nya sajter till oss.

Än kan jag inte blåsa faran över, för ingenting är klart. Men jag kan säga att det känns bra mycket bättre än det gjorde klockan 11 idag. Jag ser fram emot att jobba i en bransch där människor osjälviskt hjälps åt när det gäller. Säga vad man vill om självcentrering och stureplanssyndrom. Ibland är det väldigt skönt när alla känner alla. Tack för hjälpen idag, alla! Och om någon mot förmodan inte har blivit kontaktad, men sitter på en kampanjsajt de vill ha undersökt, hör av er!

Virrdag

2007-03-07T18:07:00.000+01:00

En lite lätt problematisk dag. Först jobb, sen projektarbete och sen kanske världens tråkigaste föreläsning. När man skriver uppsats på Handels måste man närvara vid 8 metodföreläsningar. Det vore ju inte så dumt, om de inte var så urbota dåliga. Istället för att prata metod känner alla lärare ett enormt behov av att förklara just sin syn på uppsatsskrivande och hur man ska göra. Inte heller det vore så dumt, om det nu inte var sa att alla säger emot varandra. Hela tiden.

Först kommer någon och pratar om vikten av att fokusera på frågeställningen. Sen kommer nästa och påpekar att man absolut inte ska hänga upp sig på frågeställningen, utan bara köra på. Den tredje poängterar hur viktigt det är att träffa sin handedare ofta i början. Den fjärde menarar att det inte är någon som helst idé att prata med sin handledare innan man har något konkret skrivet. Nåväl. Var jag inte nervös innan kursen är jag det i alla fall nu. Lösning: Lyssnar inte på föreläsningar. Och kör på och hoppas på det bästa.

Fick se en ganska rolig piratreklamfilm för iPhone idag. I alla fall är den rolig ur mitt övertrötta perspektiv.

Jag undrar om det finns någon i den uppkopplade delen av värlen som inte känner till iPhone vid det här laget? Och den finns inte ens. DET är varumärkesarbete, det. Och jag ser det som ett kvitto på att det funkar att släppa kontrollen över sitt varumärke en smula och låta det bli som det blir. Men att man samtidigt bör hålla ordentlig koll på det man kan kontrollera. User generated är inte user generated när företag betalar för att folk ska göra något. Då är det corporate generated. Fast med dåliga kreatörer.

Är du i ansiktsboken?

2007-03-06T19:49:00.000+01:00

Lite lätt hjärnsmält efter ännu en dag i datasalen tampandes med Brindfors och Folkoperan. Det börjar likna något...

Jag har länge varit på väg att skriva om mitt nya knark, Facebook. Konceptet är enkelt: ett Lunarstorm för folk med en något högre ålder (på pappret i alla fall) och ett gäng akademiska poäng. Man kan ladda upp foton, söka kompisar, skriva meddelanden och annat brukligt på communities världen över. Således egentligen inget nytt under solen. Facebook har varit stormpopulärt på amerikanska och brittiska universitet i flera år. Däremot verkar det ha slagit i Sverige bara de senaste veckorna. Det är spännande.

Min egen första kontakt med Facebook var genom Filippa, som använde det för att hålla kontakten med sina kompisar efter sabbatsåret i St Andrews. Fast då fattade jag inte poängen. Sen damp ett mail från Rebecca ner i min inbox häromdagen. Hon ville bli min Facebook-kompis. Typ två sekunder senare var jag registrerad. Och såg att ALLA var där. Nu har jag lite över 50 kompisar (vilket är pinsamt lite. I Facebook är alla din vän) och lägger ner ohälsosamt mycket tid på att kolla och fixa med mina Facebookgrejer.

Som sagt, för två veckor sedan hade de flesta aldrig hört talas om Facebook. Idag hörde jag ordet nämnas i inte mindre än fyra olika konversationer på höravstånd i datasalen. Vad hände?

Mycket ligger naturligtvis i produkten. Den är supersmart. Man kan inte bli kompis med någon utan att båda godkänner det, vilket minskar risken för jobbigheter. Man kan "tagga" alla som är med på ett foto man lägger upp, så att man kan se en massa bilder på folk man är intresserad av. Man får en newsfeed på vad alla ens kompisar håller på med. Men viktigast av allt: Man kan se vilka kompisar ens egna kompisar har.

Malcolm Gladwell pratar i the Tipping Point om mavens, connectors och salespeople. De behövs alla för att en trend ska slå igenom. Jag undrar om inte succén i Facebook ligger i att den är sin egen connector (en connector är en person som känner många människor i olika grupper). Det gör tjänsten överlägsen exempelvis MSN Messenger när det gäller att sprida sig. Vissa människor på Facebook har över 500 kontakter, och alla de finns tillgängliga för mig att browsa. Och Sverige är inte större än att man inom ett tag har hittat de flesta från dagis, sommarjobbet och basketlaget. Och sagt hej för första gången på kanske 15 år.

Sen är frågan om drivkrafterna som gör Facebook så poppis. Att man vill hålla kontakt med sina vänner är inget nytt, men inte särskilt unikt. Att alla kan se vad man gör är dock helt klart en poäng. Att alla kan se vem jag känner likaså. Och att man kan tycka och tänka högt. Facebook är som en lightblogg med hård social kontroll.

Frågan är hur lång tid det tar innan någon fattar hur mycket pengar man kan tjäna på målgruppen unga akademiker, och Facebook blir så plottrigt att man inte orkar längre. Men tills dess; prova och säg hej till en dagiskompis!

Och en liten grej till bara...

2007-03-05T17:16:00.000+01:00

Det här är hiskeligt roligt. Jag önskar att jag bara behövde göra reklam om självcentrerade reklamare till självcentrerade reklamare. Alla nojor är förlåtna när man gör något av dem. Kolla in kampanjen för Guldäggetts nomineringsvernissage här. Den här från Saatchi är min favorit (fast det syns lite dåligt här). Och till alla surkartar på resume.se: Guldäggvernissaget är till för folk i branschen. Så att göra reklam till folk i branschen är väl inte en helt dum idé. Dessutom uppmärksammar de flesta saker bättre om det känns personligt relevant, eller där man känner igen sig. Därav smart att lägga ut det på fler byråer, för att vara relevanta för fler människor. Så vill man få folk att gå på vernissagen, är det svårt att säga att man skulle kunna göra en mer strategiskt riktig kampanj än den här. Tycker jag. Dessutom är den rolig. Och ett gott skratt förlänger livet.

Bara skola

2007-03-05T16:58:00.000+01:00

Äntligen hemma efter en lång dag med kulturrelaterat projektarbete i den kvävande datasal 4. Det märks att man går sista året nu. På en dag lyckades tre personer producera 17 sidor fungerande text. Inget tjafs,liksom. Nu korrläsning, komplettering och slutdiskussion. Sen klart. Arbetet utgår från den facila frågeställningen Varför gör Lowe Brindfors så bra reklam för Folkoperan? Vi är inte helt klara men har hittills kommit fram till följande:

1. Båda partnerna tjänar på samarbetet, så båda vill stanna kvar. Det gör att de anpassar sig till varandra.
2. Folkoperan har en affärsidé som går ut på att ta risker och vara nyskapande.
3. Folkoperan är ett litet företag med korta beslutsvägar.
4. På båda sidor finns rätt personer på rätt platser. Duktiga människor = bra reklam.

Sådärja. Ett litet recept för hur en liten kulturorganisation och en stor byrå får ihop det och lever lyckliga i alla sina dagar. Nästa uppgift tack.

En annan fantastisk sak som har hänt är att del 1 av Emmas och min stora uppsats nu är i produktion någonstans i webbvärlden (jag kan säkert inte säga var utan att paja den statistiska säkerheten). Där dammsuger vi besökare på en viss kampanjsajt på information, som sedan ska stötas och blötas tills vi vet ALLT om fenomenet kampanjsajter. Ska bli jättespännande. Martin Jönsson skrev om kampanjsajter i SvD igår. Hans resonemang är inte tokigt. Problemet är bara att inget av det är bevisat. Än. Där kommer vi in i bilden. Håll utkik här för senaste rapporterna om hur arbetet fortskrider.

Jag blev dock varnad innan vi satte igång för hur överjävligt det är att göra undersökningar på webben. Varenda mardröm har hittills blivit infriad, och vi är långt ifrån klara än. Jag säger så här: det finns snälla människor med makt och dumma människor med makt. Och så finns det webbyråer. Det kan inte vara hälsosamt att ha så många människors liv och psykiska stabilitet i sin hand.

Nu ska jag repetera min 107 Advanced Business English: The long presentation (är inte det en lite mosägelsefull titel på en uppgift?)I morgon klockan 8.15 står jag och håller en tio minuter lång påhittad presentation inför 15 totalt ointresserade människor. Tänk på mig då.

Helgbetraktelser

2007-03-04T20:23:00.000+01:00

Håller precis på att avsluta en riktigt skön helg. I fredags släpade jag och Filippa oss iväg för att äntligen se The Queen. Vilken otroligt bra film! Gå och se innan det är för sent!

Efter filmen var Filippa trött och ville gå hem, och jag lyckades ta mig till en Marknadsakademien-Konstfack-KTH-förfest i Gamla Stan. Blev redan i hallen misstagen för att gå på Konstfack. Vad kan man säga? Hmm, nja, nästan... Fast jag tar det absolut som en komplimang. Handels är känt för många saker, men stilsäkerhet är inte en av dem. Så på en fredagkväll går jag gärna tillfälligt på Konstfack.

Efter en mycket trevlig förfest skulle vi till Beckmans, trodde vi. En milslång kö ändrade oss. Istället blev det shots och discodans på Grodan tills alldeles för sent. Fick en uppenbarelse om att Stockholm samtidigt är för stort och för litet. För stort, eftersom jag kan gå till ett ställe där alla ser ut som jag och är lika gamla och bara träffa en person jag känner. För litet, eftersom det inte bryts upp till den småstadskänsla som man får i riktiga storstäder, där man ändå känner alla eftersom alternativen är så många att man helt enkelt måste bestämma sig. En fredag i mars kan en 23-årig reklamaspirant gå till Riche, Sturehof, Grodan, Solidaritet, Spy Bar, East eller Olssons Video. För att bara nämna det som har gångavstånd hemifrån mig. Och då exkluderar man alla hemmafester och tillfälliga fester, som Beckmans. För mycket att välja på, helt enkelt.

På lördagen repade jag och Micke av samtliga utsällningar på Moderna Museet, eftersom jag ligger efter på min konstkurs. Vi stötte på mina föräldrar som oooade och aaahade över Rauchenberg. Jag och Micke förtod nog inte riktigt.Däremot skrattade vi hysteriskt åt avsnittet i Friends där Pheobe försöker skänka bort sin obehagliga tavla Gladys till Monica. Monica förklarar att hon gillar dem hon har bättre. Och Pheobe utbrister: But they don't have anything coming out of them! Det måste man ge Rauchenberg; det är mycket grejer som kommer ut ur dem.

Get enligt Rauchenberg

Däremot gillade jag verkligen sydafrikanen William Kentridge, som också separatutställer på Moderna just nu. Dockteatern Black Box var verkligen crossver. På ett bra sätt. Sen blev det familjemiddag på Teatergrillen. Ypperlig service och god mat. Jag gillar allt som brinner.

Helgens höjpunkt: Ballerinamuffins på ICA. Varför har det dröjt så länge innan Götebrogskex tar tag i sitt starkaste varumärke? Muffins känns som en fin mjukstart. Nu väntar jag bara på sockerkaka, kaffe och teservis i samma namn.

Helgens bottennapp: Katthår. Som icke djurvan är det ett helsike att städa efter en veckas kattinnehav. Allt är hårigt. Vi får tvätta samtliga tygdetaljer i lägenheten när hårbollen flyttar hem igen.

Systemfel

2007-03-02T14:02:00.000+01:00

Det var ett tag sen. Jag har varit förvånansvärt lugn och balanserad på senaste tiden. Men för eller senare kommer det. Utbrottet.

Jag brukar vara en av dem som försvarar Systembolget lite grann i alla fall. Jag brukar droppa en snobbig kommentar i stil med: När jag bodde i Paris var det HOPPLÖST att hitta samma vin flera gånger. För det var det ju. Systemet skapar lite ordning i den alkoholrelaterade delen av min kaotiska tillvaro. Men.

Jag hade hört talas om det, men trodde att det var en urban legend. Så idag på lunchen fick jag uppleva situationen personligen. Mina damer och herrar; radioteatern Hur en Systemtant förstör en fredag.

Berättaren: Det är lunchtid en mulen fredag i mars. En mor i 50-årsåldern är på Systembolaget med sina två döttrar, 25 och 14 år gamla. De handlar till en stor fest. Under skratt och prat lastas flera vagnar med champagne, vin och öl upp på rullbandet. Det tar tid, men folk i kön har förståelse. Vad kul med 25-årsfest! Så ska sällskapet slutligen betala.

Systemtanten: Har ni leg?
Dotter 25: Javisst! (visar leg)
Mamman (skämtsamt): Absolut! (visar leg)
Systemtanten (utan att le det minsta till Dotter 14): Och du då?
Dotter 14: Ehhh...nej. Jag är 14 år.
Systemtant: Jaha. Då får ni inte handla.
Mamman: Men hon handlar ju inte. Hon ska hjälpa till att bära.
Systemtant: Alla som är med vid köpet måste visa leg.
Mamman: Men hon är min dotter. Hon är 14 år. Och hon handlar ju inte.
Systemtanten: Kan du bevisa att hon är din dotter?
Mamman: Hrrm, nej. Syns inte det? (Kön nickar instämmande)
Systemtant: Nej.
Mamman: Men 14-åringar går ju inte runt med leg på sig. Hon har inte ens ett leg. Hon har sitt pass hemma, det är allt.
Systemtant: Jaha, men om du inte kan bevisa att hon är din dotter så får ni inte handla.

Hur det gick? De fick inte handla. 10 minuters förlorad fredagstid för alla i kön. Hur lång tid det tog för familjen att göra om hela inköpet på ett annat Systembolag vet jag inte. För detta är knixet i situationen. De kommer knappast att blåsa av hela festen på grund av det här. Hade mamman tänkt fylla sin 14-åriga dotter med champangne på den andra dotterns 25-årsfest så gör hon det i alla fall. Vad jag vet så har langning inte med föräldraskap att göra. Att bevisa att tjejen var dottern hade väl inte ändrat situationen? Så varför varför varför kunde de inte bara få handla? Lagar är bra och är till för att följas. Men någonstans tar individens känsla för vettighet över. I det här fallet var den gränsen passerad för länge sen.

Sånt här gör mig arg. Och extra mycket så när det händer i en monopolaffär, där man inte kan börja gå till en konkurrent istället. Så jag ansluter mig till mina liberala vänners kör: Ner med Systemet!

Stulna drömmar

2007-03-02T13:53:00.000+01:00

Ibland är livet jobbigt. Som när man går in på Ebba von Sydows blogg och hittar det här inlägget.
Den rosa är min absoluta favoritt-shirt (fast i svartvitt såklart). Jag har älskat den och burit den i flera månader, efter att ha jagat den ändå sedan jag såg den i Wham-videon till Wake me up before you go-go i höstas. Och nu detta. Bara för att man gillar Ebba behöver INTE det betyda att man vill att hon ska rekommendera ens favoritkläder till trendspanande 17-åringar i hela landet. Och dessutom är det dimmigt och smutsigt ute. Bläk.

Här dansar Ninas favoritt-shirt